#mina reads tog

[purpledaisiesthings]

It’s interesting that they thought about putting AJ & Billie tog. I guess I can understand them tryna see if that was a good pairing just like when Cade was introduced to see if that pairing can overthrow Conllie. My understanding was Conllie was also a possibility or was that something that changed over time? I only ask bc anyone that watched Conllie scenes from S4 had to see how much chemistry they had. Maybe since they knew Mina was leaving before they knew about Nic, they orig had AJ in mind. When do you think they decided to go with Conrad & Billie instead of AJ & Billie?

Honestly, I'm still surprised that they were even thinking about AJ and Billie because I never saw it. I always saw Billie and Conrad as the story since early season 5.

My guess is they tested AJ and Billie as intended. But then instead accidentally saw the chemistry between Billie and Conrad along with us in season 4. I don't think they expected to have that with them. So when Nic's passing was confirmed, Conllie became a possibility for them. They decided to test out Billie/Conrad and fortunately for them, we loved it.

I remember reading somewhere something that Amy the EP said in an article. She said that they were willing to change course to Cade if it was there. But it just wasn't, so they stuck with Conllie. It made me think that they've had Conllie as a possibility for a while now.

So for me, I will say Conllie was always intended since the moment they knew Nic was leaving because so many of their scenes just make too much sense.

#anonymous asks #answered #billie x conrad #the resident #the resident fox #ship rants

[evolving-dreamer]

Celaena after arriving to the Castle of Glass to be Adarlan's Champion

#mina reads tog #throne of glass #sjm #sjmaas #tog #tog fandom #celaena sardothien #adarlan's assassin #tog memes #chaol westfall #dorian havilliard #terrasan #nehemia

[mediocrelanguagelearner]

Mina två svenska månader - My two Swedish months

09.08. – 30.09.2021

(English below)

När jag kom tillbaka från Sverige bestämde jag att jag vill faktiskt lära mig svenska bättre. Speciellt när jag tittade på några videos av "Days of French 'n' Swedish" och "Matt vs Japan". Då bestämde jag mig att fokusera bara på Svenska, att försöka att tillbringa så mycket tid med språket som jag kan (men jag också hade många andra saker att göra och ville inte glömma mina andra språk, men tillbringade bara lite tide med dem). Och resultatet?

Jag tillbringade 58 timmar med svenska.

Jag läste en bok och började en annan. Det är ungefär 430 sidor i 8 veckor, som är det mest som jag har läst på svenska i sån kort tid (innan läste jag bara två andra böcker och det tog mig typ 6 månader att läsa en av dem).

Jag tittade på fyra filmer (10.000 timmar, Allt flyter, Sommaren med Göran, och Dancing Queens). Plus jag försökte titta på Linas kvällsbok men tyckte inte om det så jag slutade efter 10 minuter. Jag har också sett serien Kärlek & Anarki och den första säsong av Hjälp, vi har köpt en bondgård.

Jag lyssnade mycket på den Simple Swedish Podcast och min svenska playlist på spotify.

Jag skrev bara 5 sidor i min dagbok, men det var eftersom jag pratade så mycket istället.

Jag pratade tre gånger med folk. En timma med en tjej som lär sig svenska och en och halv timme på italki med en lärare. Jag också promenerade mycket och pratade samtidigt. Jag spelade in mig själv – jag har minns 3 timmar av inspelningar som jag sparade, men jag tror att jag pratade kanske 1-2 timmar till som jag raderade.

Vad gäller ordförråd, jag lade till cirka 300 ord till Anki.

Och vad tror jag om experimenten? Hjälpte det mig? Jag tror ja. Jag känner mig mer bekväm i språket, jag är lite mer van vid att prata och tänka på svenska. Jag är glad att jag har läst så mycket och jag planerar att läsa mycket mer i framtiden. Jag tyckte mycket om att tillbringa så mycket tid med svenska och jag vill inte lämna språket, men jag bestämde att oktober ska vara den spanska månaden. Jag vill fortsätta att tillbringa minst 30 minuter med svenska varje dag – att läsa, prata och lyssna på podden... Men som jag ska ha ett jobb och också massor att göra för universitetet är jag inte saker att jag skulle hinna allting. Men december är den svenska månaden igen! (Jag kan inte missa Julkalendern.)

When I came back from Sweden I decided that I really want to be better at Swedish. Especially when I watched "Days of French 'n' Swedish" and "Matt vs Japan"'s videos. I decided then to focus on Swedish, to try to spend as much time with Swedish as possible (but I also had a lot of other things to do and didn't want to forget my other languages. But I didn't spend a lot of time on those). And what was the result?

When I came back from Sweden I decided that I really want to be better at Swedish. Especially when I watched "Days of French 'n' Swedish" and "Matt vs Japan"'s videos. I decided then to focus on Swedish, to try to spend as much time with Swedish as possible (but I also had a lot of other things to do and didn't want to forget my other languages. But I didn't spend a lot of time on those). And what was the result?

I spent 58 hours studying Swedish.

I read one book and started another one. I read about 430 pages in 8 weeks, which is the most I've read in Swedish in such a short time (I read just two Swedish books before but it took me like 6 months to read each of them).

I watched 4 movies and tried to watch another one, but I didn't like it and stopped after 10 minutes. I also saw one whole series and the first season of another.

I listened the Simple Swedish Podcast a lot and also played my Swedish playlist on repeat.

I wrote only 5 pages in my diary, but that was mostly because I started to speak more than write.

I spoke three times to other people. One time with a girl who was learning Swedish, we talked for an hour, and then I talked for one and a half hours to a teacher on italki. I also went on walks a lot and recorded myself speaking. I have at least 3 hours worth of recordings which I saved and I think I have another 1-2 hours of recordings which I didn't keep.

I added about 300 words till Anki.

And what do I think about the experiment? Did it help? I think so. I feel more comfortable in the language. I'm now more used to speaking and thinking in Swedish. I'm glad I read so much and I plan on reading more in the future. I really liked spending so much time on Swedish and I don't want to stop dedicating so much time to it, but I already decided that October will be a month when I try to focus on Spanish. I also want to try to spend at least 30 minutes a day on Swedish, to read, speak and listen to the podcast... But I'll also have a job and tons of things to do for uni, so I'm not sure I'll have the time for everything. But December will be a Swedish month again!

#my swedish journey #langblr #learning swedish

[witching-by-the-willow]

Hi bestie!! Happy holidays!!

I've been busy with life, but I'm sort of back. So, share with the group. How was the TOG reading? Did you finish / which one are you reading rn?

Take care of yourself, shine bright and stay strong🎊💕

Hi Mina! ❤

Happy Holidays to you too! 💝

Currently stuck with tests, but I'll have a break after they're over on Friday.

I haven't read farther than QoS yet (*hides face*), which is a shame, but at least the ending wasn't a huge cliffhanger. Still planning to read EoS and ToD together, so I am waiting for when I have more time at my hands. 👀

However. I did accidentally spoil the ending of EoS for myself. 🥲

I got curious and read this post about the first and last lines of each book, so here I am.

I did also skim some smut scenes. Don't judge me, a girl needs to see if her ships get laid. 🤡

But I've been reading a few smaller books in the meantime. I read the first 3 books of the MindFuck series by ST Abby (Saarah's doing @ghostiewriter lol, she told me it's Serial Killer × FBI Agent romance + Murderous woman out for revenge, and I was sold) and they're really interesting and pretty quick to read too. Also finally picked up and finished Colleen Hoover's Verity and just today, I started Of Sorrows and Such by Angela Slatter (it's really short and nothing much is happening, but hey, it has witches. I'm mostly reading it for the great vibes, so it's an easy one to have on the side when I take breaks from studying. Also, I'd never heard of it anywhere before and only found it because of this post. It had a lot of interesting recs. 👀)

Hope you're doing well and taking care too!

Many hugs and kisses your way, my beloved. 💖

#asks #💕 #mutuals my beloved

[alectology-archive]

SJ/M’s plagiarism from fiction/media

I’m hoping to make a comprehensive list of all the sources SJ/M has outright ripped off from in the past. Feel free to comment down below or send an ask if you can think of anything.

SJ/M has very clearly ripped off of GRRM and JRR Tolkien’s works. Same goes for a lot of Anne Bishop’s works, too, and a lot of her favourite authors - so if anyone’s read books SJ/M has stated that she likes please let me know.

Note that this post will keep getting updated as I discover more evidences of plagiarism. Also note that there is every possibility that some resemblances are purely accidental and/or unintentional. So take it with a grain of salt.

(?) indicates a questionable addition to the post.

T/HRONE OF GLASS

- “The Queen Who Was Promised” comes from GRRM’s “The Prince who was Promised” prophecy in ASOIAF, who also goes by Azor Ahai, who wields Lightbringer, and is also known as the Son of Fire. 

- “Aelin” is probably derived from “Aelin-uial” in the Silmarillion by JRR Tolkien. Additionally, it may have been derived from Aerin Dragon-Killer/Aerin Firehair from Robin McKinley's The Hero and the Crown, as SJ/M stated it was one of her favourite novels.

- “Fireheart” is the name of Corlath’s horse in The Blue Sword by Robin McKinley, an author SJ/M admires.

- Empire of Storms, 2016, contains the infamous line ‘velvet-wrapped steel.’ And… so does Fifty Shades of Grey, in 2011: ‘Steel encased in velvet.’ 

- “Valg” comes from Terry Brooke’s The Sword of Shannara, another author SJ/M admires.

- “Hope. You cannot steal it, and you cannot break it." is awfully similar to the line from The Princess Bride about love "you cannot track that, not with a thousand bloodhounds, and you cannot break it, not with a thousand swords". SJ/M has said that she loved the movie.

- The infamous “You could rattle the stars” is a ripoff of Treasure Planet’s “You’re gonna rattle the stars.”

- “To Whatever End” comes from The Two Towers where King Theoden says it just before the battle of Helm’s deep begins.

- “You bow to no one” is said by Aragorn at the end of the Return of the King after his coronation.

- Orynth has white walls and is surrounded by snow capped peaks. It has large white walls and bears an unusually striking resemblance to Minas Tirith in The Lord of the Rings.

- Aelin’s journey mirrors that of Aragorn. The lost heir to a powerful throne, spends years in the wilderness denying their claim, joins forces with the elf/faes to reclaim it and has an immortal elf/fae as consort.

- Nehemia names Aelin ‘Elentiya’, saying, “I give you this name to use with honour, to use when other names grow too heavy. I name you Elentiya, ‘Spirit That Could Not Be Broken’.” It sounds similar in tone and cadence to the way Galadriel describes the light of Earendil to Frodo. The name Elentiya even sounds Elvish, and sits discordant with the other naming conventions in Eyllwe.

- Manon gathers the witches to go to war by starting a series of beacons, lit all across Erilea, from snow-capped mountains to the woodlands - directly from the Return of the King when Pippin helps Gondor call for aid. 

- The wall defences of Orynth are completely sound, except there’s one more way in, through a grate in the water canal - another striking resemblance to a place in Lord of the Rings known as Helm’s Deep. There is even a scene where someone asks if there’s a secret passage the women and children can escape through.

- In EoS and ToD, Chaol is referred to as “Hand of the King”. In GoT the “Hand of the King” is a title given to the King’s advisor.

- The speech that Haldir gave when he arrived in Helm’s Deep, uniting the elven and human forces, is paraphrased at least three times in this book. Most notably when Manon brings the Crochan witches to fight alongside the humans. She actually says “Long ago, Crochans and humans fought side by side…”

- Kingsflame blossoms bloom only when a kingdom is at peace and the rightful monarch is on the throne. Also a very similar plot point to the White Tree of Gondor in The Lord of the Rings.

- The dam breaking in Anielle and flooding is based on the Isengard dam breaking in The Two Towers. 

- Chaol crosses the Narrow Sea to get to the southern continent. In GoT the Narrow Sea is the body of water between Westeros and Essos.

- The “Wyrdkeys” are the Silmarils. There are 3 Wyrdkeys and 3 Silmarils. They’re ancient and powerful stones forged by a being of great power (Feanor, who made the Silmarils, was the most powerful elf of all time). Everyone is fighting over them. And just like one Wyrdkey eventually ends up in the Terrasen Amulet, one of the Silmarils ends up in a necklace called the Nauglamir. They’re also all destroyed/lost at the end.

- Kingdom of Ash, page 543: “It was not arrows alone that had been fired, and now peppered the snow.But heads. Human heads, many still in their helmets.” In Return of the King, the orcs catapult severed heads (still in their helmets) over the walls of Minas Tirith.

- “What say you, Queen of Witches?”…….“I shall answer Terrasen’s call.” is a blatant rip-off of the scene where Aragorn approaches Theoden after the beacons are lit in the Return of the King.

- Rowan is referred to as, “My friend through many dangers.” which is exactly what Gandalf says about Shadowfax, his horse, in Lord of the Rings.

- The Land before Time, 1988: ‘Some things you see with your eyes. Other things you see with your heart.’

Crown of Midnight, SJM, 2011: ‘Some things you hear with your eyes. Other things you hear with your heart.’

- ‘Spirit that could not be broken’ is seen in Spirit: Stallion of the Cimarron (2002) and Throne of Glass (2011).

- It’s possible that SJ/M may have plagiarised Maria V Snyder’s Poison Study(?) (published 2005). Both books begin with the heroine being released from prison and being offered the choice to be freed by working for the very rulers who’d imprisoned them. Also, Valek - Yelena’s love interest - is the greatest and most feared assassin in the country and also acts as a mentor to Yelena much like Rowan does in Heir of Fire. However, I think this is a questionable addition despite similarities because SJ/M began writing Queen of Glass in 2003 and all the aforementioned aspects that are similar were already present in the version she published online.

- S/JM has saved a pin of Connor Kenway from the Assassin's Creed series (AC3) as Rowan and Lorcan on Pinterest. Towards the end of the series they started using hatchets as weapons, which is Connor's choice of weapon, outside of swords, and is used heavily in art which features him. Aelin's assassin suit from the earlier books also had a blade built into it, which was very similar to the hidden blade the assassins in Assassin's Creed use.

Further reading: Why not everyone liked Connor’s characteristic traits being ripped off: https://dragonidk.tumblr.com/post/614614548495859712/i-went-through-sjms-tog-pinterest-board-the-other

Further reading: An article comparing EoS’s ending to Harry Potter and the Deathly Hallows: https://thebookfinch.wordpress.com/2016/09/08/review-empire-of-storms-by-sarah-j-maas-in-which-we-discuss-plagiarism/

A/COTAR

- “Prythian”, the A/COTAR world, is taken directly from Anne Bishop’s Daughter of the Blood.

- The Archeron sisters could be based off the painting “The Acheson Sisters” by John Singer Sargent which features three women.

- The Illyrians could have been based off of the Eyriens from Anne’s Bishop’s Black Jewels series. Both are warrior races with bat wings that use a war blade to fight with. They also both completely refuse their women any right to fight and consider losing their wings to be the absolute worst thing that could happen to them. 

- Feyre tells Tamlin, “The sun was shining when I left you.” which is basically Paris saying, “The sun was shining when your wife left you.” in the movie Troy (2004)

- Rhys proclaims, “Light can be found even in the darkest of hells,” Which is really close to Dumbledore saying (in Harry Potter and the Prisoner of Azkaban), “Happiness can be found, even in the darkest of times, if one only remembers to turn on the light.”

- Daenerys: “We’re going to leave the world better than we found it.” 

ACOWAR: “Leave this world… a better place than how you found it.”

- “Pity those who don’t feel anything at all.” is a variation of “Pity the living and above all, those who live without love,” said by Dumbledore in the Deathly Hallows.

- A Dance of Dragons, George R.R. Martin, 2011: ‘He is fire made flesh, she thought, and so am I.’

ACOMAF, 2016: ‘Fire - he reminded her of fire made flesh.’

- SJ/M may have also plagiarised The Chronicles of Prydain for ACOTAR wherein Prythian is altered to Prydain and The Cauldron is derived from The Black Cauldron. This may be especially true considering the fact that SJ/M has expressed her love for the books and stated it on Twitter. She also went on to mention that she got the name for Prythian from those books. Similarities to the cauldron can also be seen in the fact that SJ/M’s Cauldron can transform humans into fae while Alexander's Black Cauldron is able to resurrect the dead.

!!!! Further Reading: Noticeable similarities between ACOTAR and The Chronicles of Prydain series: https://en.wikipedia.org/wiki/The_Chronicles_of_Prydain

- Possible plagiarism(?) of Titanic: Rose is Feyre, Cal is Tamlin, Jack is Rhys. The story is similar - the girl is involved with a guy who seems nice enough, but turns out to be abusive etc. There are similar incidents of the table being chucked across the room/and the study being destroyed. Then you also have the girl being told the other guy isn't nice and she should stay away from him, but then it ends up being the other way round. The guy bosses her about, making her decisions for her and ends up dying for her later on.

- Rhapsody by Laura Thalassa and A/COTAR have awfully similar tropes. Both involve faeries, in both the main female lead leaves her barbaric boyfriend to go with the dark, elegant Fae boyfriend who came to collect a debt.

Further reading: A conversation in comparing The Vampire Diaries(?) to ACOTAR:  https://crescentcitysux.tumblr.com/post/618622356795064320/iolanthepeverells-pokeyfaes

Further reading: Similarities between Shatter Me and the ACOTAR trilogy: https://discountalien-pancake.tumblr.com/post/174823303683/dont-take-this-as-an-attack-im-just

C/RESCENT CITY

- Similarities between the plot of Darkfever by Karen Marie Morning (an author S/JM likes) and Crescent City’s plot: https://polysorscha.tumblr.com/post/183661492639/funny-thing-i-came-across-the-crescent-city

- The Princes of Hel might be from the Seven Princes of Hell demonology (some ancient writings trying to classify demons in christianity). [MINOR INFRACTION]

Sources:

- @sjm-exposed 

- @soartfullydone 

- @falstaffing for “My friend through many dangers.”

- https://readatmidnight.com/2018/10/27/book-rant-kingdom-of-ash/

- strangestoryteller.com

- https://camryndaytona.com/2019/08/sarah-j-maas-and-jrr-tolkien

- @rougeam for “fire made flesh”

- @sylphene for Aerin firehair 

- @sylphene and @paperbacktrash  for The Chronicles of Prydain.

- An anon for the Laura Thalassa comparison

- @hireath24 for the Crown of Midnight quote and “spirit that could not be broken.”

- @pokeyfaes and @iolanthepeverells for The Vampire Diaries comparison

- A reddit thread for the Titanic comparison 

- An anon for the Eyrians

- An anon and @dragonidk for the Assassin’s Creed addition

- @longsightmyth for Fireheart

#anti sjm #anti tog #anti acotar #anti ccity

[ao3feed-bnha-rarepair]

Crack Memes for ToG because I dont have my doc for Chapter 2.

Crack Memes for ToG because i dont have my doc for Chapter 2. by TapWSR

This is a bunch of oneshot situations based in the Twins of Green universe. Izuku is a neko with the quirk Killer Queen. There are jojo references and memes. Lots of neko shit because fuck it. This only exist because i lost the doc for Chapter 2 of Twins of Green. When i get back on track, ill be updating ToG more often.

Words: 1144, Chapters: 4/?, Language: English

Fandoms: 僕のヒーローアカデミア | Boku no Hero Academia | My Hero Academia

Rating: Teen And Up Audiences

Warnings: Graphic Depictions Of Violence

Categories: Multi

Characters: Midoriya Izuku, Original Female Character(s), Yaoyorozu Momo, Bakugou Katsuki, Ashido Mina, Todoroki Shouto, Yoarashi Inasa, Shinsou Hitoshi, Shindou You, Killer Queen (JoJo), Kira Yoshikage (JoJolion), Kira Yoshikage (JoJo: Diamond is Unbreakable), Sheer Heart Attack (Jojo), Stray Cat (Jojo), Kirishima Eijirou, Hagakure Tooru, Kouda Kouji

Relationships: Other Relationship Tags to Be Added, Hagakure Tooru/Midoriya Izuku, slight Midoriya Izuku/Shinsou Hitoshi(one sided)

Additional Tags: Crack, Memes, Hands, Amputation, Other Additional Tags to Be Added, Fluff and Crack, Midoriya Izuku really likes hands, Midoriya Izuku Swears, izuku is a neko

Read Here: http://archiveofourown.org/works/20831006

#AO3 Feed #FanFiction #AO3 Izutoru Plus #♧ #Izutoru #Shindeku #🐰 #👚 #⚤ #R:T #A:Tap #Fluff

[languagesperkele]

I can’t take decent photos of myself atm (and I don’t have any old photos available either) but uhh #langblrselfieday ??? The first language (other than Finnish of course) that I started studying “officially” was English. In my lower comprehensive school you started taking classes for your first non-native language in third grade and even though I’m pretty sure I put Swedish as my first option I ended up in the English classes. I always found it easy to learn and for some reason I didn’t feel awkward using English from the very beginning. Technically I studied it for ten years in school but I had stopped actually studying it by the time I started in lukio. Whoops. I read a lot of fiction instead. Jag började studera svenska när jag var... Tie år gammal? De var min “A2″ språk (in english because ehh: it’s your second non-native language that you take as an optional class in lower comprehensive school - most people start studying Swedish as their “B1″ language in the seventh grade). Jag studerad det för cirka nie år. Jag tänker at svenska är ett väldigt fint språk men flera av mina lärarna har varit... inte så kul. Jag har alltid varit skit i svenska, grammatik i synerhet(???). Jag tog Studenten för fem år sedan och har inte svenska efteråt... Min svenskakunskap är rostig or something idk : | Ööööööööö Yea I don’t... Actually speak Swedish. I had actually planned beforehand what I could write but that was while I was at work and it was all in my head so of course I forgot everything, lol. One of my Swedish teachers especially kind of made me want to avoid ever having to use the whole language (not counting reading in it or listening to others speak) so this is all a little awkward. Sorry. I’m not going to get into the other langs here because I can’t actually write anything like this in any of them right now. 

#I forgot to check if others had tagged these in some way? #I've seen some of y'all's photos and you all look awesome #langblr selfie day #langblr #naama

[wizzardofjustify]

Nu bloggar hon...

Mina barndoms samer, så varma och båda älskade barn. Jag träffade dom oftast på somrarna jag var hos farmor i fäbovallen, där var jag vare sig jag ville eller inte. Dom kom ofta in på kaffe hos farmor,jag var varje gång så imponerad av Dorra, han tog alltid en rejäl nypa med salt och lade… Read more about

[evolving-dreamer]

One of the main reasons Sarah J Maas's books feel so real to me is because everyone seems to be having one or more existential crisis/mental breakdowns at one point or another and sometimes they get to deal with the cause at the moment and sometimes they have to live with it for a while before confronting their shit, and sometimes they get to learn their lesson right away, just as other times they have to make the same mistake more than once so they can learn it, and everyone handles it so differently, and it's just so real to me. And you know what? That's life baby.

#mina reads tog #mina reads acotar #sarah j maas #sjmaas #sjm #tog #acotar #throne of glass #a court of thorns and roses #acosf #aelin galathynius #feyre archeron #sjmaas books #sjm books #rowan whitethorn #manon blackbeak #nesta archeron #rhysand #elain archeron #azriel #cassian #acomaf #acowar #acofas #lysandra #aedion ashryver

[younglindau-blog]

Självvärdering: Utställningsarbete

1. Arbetsprocessen och min roll i gruppen:

A) Jag var i Designgruppen, vi planerade tillsammans hur rummet skulle se ut, vilka dekorationer som vi skulle ha och vilket tema utställningen skulle ha. Vi valde tropiskt/sommartema.  

B) Jag och Cornelia jobbade tillsammans för att fixa dekorationer, vi ritade och klippte ut blommor och liknande av färgat papper och inköpsgruppen köpte en uppblåsbar palm som vi frågat efter, även en flamingo-girlang för att rummet skulle bli extra tropiskt. Jag tog också ansvar för att se till att rummet såg snyggt ut innan utställningen började, så jag tog bort påsar och andra saker som inte skulle vara framme när besökarna kom. Jag hjälpte även Filippa och Alice lite grann och parade ihop verk med sina beskrivningar. 

C) Jag tycker att något som kunde förbättrats i vår grupp är nog kommunikationen, vi delade upp oss och hade olika arbetsområden så man visste inte riktigt om de andra var klara med sin del när min grupp var det etc.

Klicka på “keep reading” för att se resten av utvärderingen

2. Alternativa lösningar

A) Vi som gjorde dekorationer följde det tropiska temat som utställningen skulle ha när vi bestämde dekor. Vi valde blommor och palmer, flamingos osv.

B) Vi kanske skulle kunnat skriva ut lite blommor eller liknande, jag har upptäckt att jag inte är bra på att klippa ut blommor på frihand. 

3. Kommunikation: Mötet med publiken A) Jag tror att mina tankar kom fram, speciellt med hjälp av beskrivningen av pionerna och vilka de två barnen på bilden är. Det är inte så många som sett Eldflugornas Grav, trots att det är en väldigt bra film, så beskrivningen hjälpte mycket.

B) Jag skulle ha gjort en A3 från början, min bild var i A4 så den hade en stor vit ram som jag kunde ha klarat mig utan.

4. Kollektiv skapandeprocess A) De flesta tog ansvar för sina arbetsuppgifter och utställningen blev klar i tid, vi som jobbade, jobbade tillsammans och hade roligt samtidigt. Värdarna var duktiga och välkomnande hade en positiv inställning till besökarna. 

B) Jag tyckte det var en  bra utställning, jag behövde gå lite tidigare men det jag var med på var fint så jag kan inte riktigt ge ett bra svar på denna fråga.

Här är en bild där mitt verk “Syskon” syns i mitten.

Bild på två av våra pappersdekorationer, jag gjorde ananasen.

#younglindau #projekt konstnär #utställning

[workingontravel]

Är man i rörelse kan man inte stanna

(You can read an English translation of this text here.) När jag har talat med människor från den samtida europeiska dansscenen i samband med det här projektet har flera sneglat på musikvärlden för att hitta exempel på sammanhängande turnéer. Jag ville därför prata med någon som hade egna erfarenheter av musikfältets sätt att turnera och tog kontakt med Sara Parkman.
Hon berättade bland annat om hur det är att resa runt i hela Sverige för att spela, om musiken som kall, och om bandrelationens utopiska potential.

Sara Parkman:
 Jag turnerar mest i Sverige och har gjort det sedan jag var femton. Då bodde jag i Härnösand och var med i ett folkrock-band som hette Kraa. Vi åkte runt inom ramen för olika kulturprojekt som skulle peppa unga att hålla på (typ Musik Direkt och Ung kultur möts, statligt finansierade projekt för att ge plattformar för unga). Det var det roligaste jag gjort då: att åka nattåget och lära känna andra tonåringar i Sverige som drömde om musik. Vi spelade på fritidsgårdar och ungdomsgårdar runt om i Mellannorrland. Länsstyrelsen ordnar en 8 mars-dag! Landshövdingen talar! Kom och spela! Det var då jag började åka tåg med instrument, och sedan har jag aldrig slutat. 



 Jag tror att jag plockar ut traktamente för drygt hundrafemtio dagar om året, så ungefär en tredjedel av tiden reser jag i arbetet. Jag reser med tåg eller bil. Vårt företag har som policy att inte flyga inrikes, inte heller inom Europa om man inte verkligen kan motivera det. För två år sedan flög vi fortfarande, för det var innan vi hade vår policy. Då var jag till exempel i Skottland och besökte ett kristet community apropå ett projekt om körsång som jag var med i.

 Vad jag upplever i resandet förändras. I år har jag tänkt på hur många olika Sverige det finns. De handlar om sociala villkor på olika platser, hur kropparna där ser ut, hur deras kläder eller skämt är, om det finns en vårdcentral, ifall Folkets hus är stökigt eller rent. Jag kan bli förbannad på ojämlikheter, men också imponerad av mångfalden. Man har ett verbalt gemensamt språk, men det är ändå skillnad mellan Skånes historia, Stockholms historia och norra Sveriges historia. Det är fint att få komma ihåg det.


 Turnerandet ser olika ut beroende på genre. Jag är folkmusiker, men rör mig i flera olika ekonomier. Jag har bland annat gjort två turnéer med Riksteatern. Som folkmusiker kan man också spela i skolor, och det finns en del statligt stöd till föreningar som bokar konserter. Sedan finns länsmusikorganisationerna som kan bjuda in en att spela i hela länet, vilket gör att man får ganska okej betalt och gör sammanhängande turnéer. Men man är sin egen chaufför och man sätter upp sitt eget ljudsystem. Det är inte som att vara anställd i en klassisk orkester i någon stad. Då turnerar man inte så mycket alls. Det är inte heller som att vara popmusiker under något större företag. Då kanske det finns turnébuss och turnéledare. Ekonomi på den nivån har jag bara kommit i kontakt med på de stora teaterinstitutionerna. 



Jag känner att jag hackar systemet lite när jag kommer in i teaterekonomin, den är så mycket stabilare. De fixar resa och boende åt en. Man måste inte ha koll eller planera så mycket. Man slipper också ha nya sociala relationer på varje ställe eftersom turnéledarna sköter alla kontakter åt en. Rent hälsomässigt är det skönt. Samtidigt är det dubbelt. Ju mer professionaliserat och specialiserat det blir, desto mindre får jag träffa alla som håller på. Men om jag har något teaterrelaterat jobb varje år innebär det att jag kan vara friare med vad jag väljer att göra resten av året.

 
Jag försöker tacka nej till ganska mycket nu som jag tackade ja till förut. Man lär sig vad som är värt att göra och inte. Det är inte värt att åka till New York över en helg och spela på en tråkig personalfest för ett teknikföretag även om man får jättemycket pengar. Det är inte heller värt att sitta på ett tåg i sexton timmar för att spela för ingen alls. Resan är inte värd målet och målet är inte värt resan. Men en del av mig tycker att man ska ha bott på gymnastiksalsgolv och ha fått en ölbiljett som gage. Det är så man skolas in i det här.

Man lär sig mycket om sina gränser genom att försöka. Jag märker att jag blir trött mer nu än tidigare. Kanske handlar det om ålder, eller så handlar det om att jag erkänner för mig själv vad jag faktiskt orkar. Förut maxade jag mer, och efteråt bröt jag ihop. Förut brukade jag ägna resan åt att sitta och förbereda text, producera. Nu har jag bara rest. Och jag har börjat ta hand om min kropp mer, gå ut och springa, vara noga med att äta mat, inte dricka för mycket alkohol. Och jag har börjat fatta att om jag jobbar heltid kanske jag inte orkar eller behöver träffa alla överallt.

 
Jag brukar ha med min egen kudde. Det är bra att ha med tofflor, stämgaffel, nagelsax… Och sedan har jag min dagbok med teckningar och urklippta bilder. Jag har haft den sedan jag var sjutton. I den finns allt, jobb och liv. Det är som att jag bär med mig mitt huvud. Om jag skulle tappa bort dagboken blir det panikkänsla. Den är en del av mitt hem. 

Hemma är också Stockholm, där jag bor. Och så har jag alltid självklart svarat Västernorrland. De senaste åren har jag inte varit där jättemycket, men jag återkommer alltid till att jobba där. Sedan är jag väldigt mycket i Bergslagen, i Ställbergs gruva. Vissa år har jag varit där i fyra månader. Det skapas riktiga relationer då på ett sätt som ger hemkänsla.
 Jag är uppvuxen på en kristen kursgård i Dalarna. Min pappa är präst och min mamma är diakon inom Svenska kyrkan. Jag har fått mycket av min relation till musik genom kyrkan. Musiken finns i liturgin, i ritualerna. Alla som deltar är utövare. Till gården kom människor från hela Västerås stift och från hela världen för utbildningar och konferenser. Det var fortbildning för kyrkvärdar, ungdomsläger och konfirmationsläger. Det fungerade också som ett nytt hem för folk som behövde komma bort från sina liv, till exempel alkoholister. Man delade vardag med alla. Dagarna var strukturerade av morgonbön, middagsbön och aftonbön. 



Det var ganska mycket fokus på församlingssång och körsång. Eftersom det var så mycket ungdomar på kursgården fanns det hits, ofta låtar som var pop- och rock-influerade. Man kunde ligga på golvet i någons knä och sjunga i kapellet: ”Be not afraid”, ”Glory to the father”.

Människor reste också dit med musik på olika sätt. Ett exempel på hur det kunde gå till är min pappa. Han reste mycket på 80-talet, framför allt i Sydafrika. Han och hans vän tog med sig musik därifrån som började spelas här i Sverige. Det finns ofta en resa inuti musiken. Den berättar någonting om var människor har varit.

När det gäller folkmusik är ursprungsplatsen ofta väldigt konkret. Jag kan säga: ”Den här låten kommer från Bingsjö”, eller ”Den här låten är efter Anders i Övik”. Anders i Övik träffade jag senast för tre veckor sedan. Jag var i Övik på turné och han kom och kollade. Han är den som har lärt mig mest om folkmusik från Ångermanland. Men jag tänker att platserna alltid finns i musiken, oavsett om det är en särskild persons plats eller en geografisk plats eller en emotionell plats eller en historisk plats.



 Resandet ingår i folkmusikens arv. Ta till exempel min spelkompis vars pappa var på utbyte i USA med ett spelmanslag från Järvsö. Där träffade han hon som skulle bli min spelkompis mamma. Hon var också intresserad av svensk folkmusik. De blev kära och flyttade till Hälsingland. Så resan med folkmusiken gjorde att de träffades, men också att de hamnade i Järvsö. Folk reser och möter andra, men släpper inte sitt lokala arv. Jag tror att folkmusiker flyttar hem efter sina utbildningar i mycket högre utsträckning än andra musiker. Då kan man fortsätta berätta berättelsen om den platsen, den blir en del av ens musik och ens identitet. 



Även min spelkompis flyttade hem till Järvsö efter att vi gått på musikhögskolan. Hon har varit den av oss som längtat hem mest på turnéer. Hon var länge den som kom sist och åkte först medan jag har varit tvärtom. Sedan har det ändrats för oss båda. Men hon bor kvar, medan jag aldrig flyttade hem till Norrland igen.



Ändå får jag ofta frågan om jag kan komma till olika sammanhang och prata om glesbygd, landsbygd eller norra Sverige. Jag känner att jag inte kan det. Jag har ju bott i Stockholm i nio år. Jag tror att institutionerna vänder sig till mig därför att de inte känner till något annat, men också därför att glesbygden är utarmad. Urbaniseringen har pågått i Sverige sedan femtiotalet, så för varje generation urvattnas glesbygden mer. När jag växte upp i Härnösand så var det bättre förutsättningar för att arbeta med kultur där än vad det är nu. Det fanns fler som höll på, fler föreningar. Så när kulturinstitutioner vill bjuda in någon med glesbygdsperspektiv så finns det färre personer som faktiskt är verksamma i glesbygden än vad det har funnits tidigare. Och att glesbygden nedmonteras förändras inte bara för att vi belyser maktskillnader och blir bättre på att representera folk därifrån i samtal. Det är ju först och främst en ekonomisk fråga, inte en social.

Jag känner väldigt mycket människor i Sverige. Så fort jag kommer någonstans på turné finns det någon vän eller släkting där. Resandet är ett sätt att hålla liv i de relationerna. Jag får se deras liv, se deras ungar växa upp. Många av mina vänner lever liknande liv. Underförstått kan det dröja månader innan man ses. Vissa har jag kontakt med via telefon eller internet, andra träffar jag bara när vi är på samma ställe.

På turnéerna träffar jag också ofta folk som varit i kontakt med min familj, framför allt i Mellannorrland: någon som har blivit konfirmerad av pappa, döpt av min farfar, döpt av farfars far, döpt av farmors pappa. Min prästsläkt har varit överallt. Det är för att förr i tiden stannade prästerna sällan längre än fem–tio år på en ort innan de blev flyttade. Prästyrket var ett kall då, inte ett vanligt jobb där man kan välja var man arbetar, som nu. När du blev prästvigd gav du upp din fria vilja. Om stiftet ville att du skulle flytta till Rönnefors tio mil norr om Östersund så gjorde du det.

Man måste också som konstnär känna någon sorts kärlek till att flytta sig dit tjänsten kallar. Det är både nyfikenhet och rädsla för stagnation som håller mig i den kärleken. Är man i rörelse kan man inte stanna. Att jag ser den här yrkesrollen som ett kall innebär också att jag ofta känner mig som en förmedlare snarare än som en avsändare, en behållare för det som behöver berättas. När musiken funkar känner jag mig som en kanal som leder ett ljus uppifrån och ut. Den känslan kan ge en dissonans när jag möter berörd publik som vill komma och tacka efteråt. Min känsla är att det inte är jag som har gjort det. Inte så att jag säger att det är Jesus eller Gud, men det är inte jag.

Musik har satt så djupa spår i mitt liv, inte bara för att musik är viktigt för mig utan på fler sätt än jag tidigare tänkt. Under våren var jag på en lång turné. Det fanns människor överallt som jag känt i många år. Jag känner mig rik när jag är hemma på så många platser. Samtidigt finns en rädsla för att bli ensam. Jag är bara trettio, det är fortfarande ok att vara på vift, men vad händer när jag är fyrtiofem? Kanske alla skaffar barn och kärnfamilj trots att de sa att de inte skulle. Tänk om jag upptäcker att jag hade velat hoppa på det tåget, men missar det för att jag alltid är på resande fot? 

 Alla mina drömmar har handlat om att spela: karriärdrömmar så väl som relationella drömmar. Tänk att få spela i ett band, tänk att få det där erkännandet om att man gör rätt i att hålla på som det är att komma in på Musikhögskolan, tänk att få ha sin bästa spelkompis. De drömmarna har präglat alla mina val. Har jag då glömt bort att andra går och drömmer om en partner eller ett hus, och eftersom de drömmer om ett hus har de sparat i tio år?

Jag har haft perioder när jag varit på väg att börja med annat, bli journalist eller sjuksköterska. Jag har skickat in ansökningar till och med, men sen har jag förstått att jag inte vill. Jag har velat leka istället. En jätteallvarlig lek. Min prestationsångest är ingen lek, men när allting funkar och det finns ett flow är det som att vara barn. Jag kan inte tänka mig att göra något annat än musiken. Halva mitt liv har jag hållit på såhär. Jag har blivit vuxen ihop med musiken, med min spelkompis Samantha, med mitt första band. Musiken är första gången jag blev full, första gången jag blev kär. Allt jag kan har kommit till i de rummen, rum som jag ofta rest till, rum som jag varit i med bandkompisar.

Frågan om bandtillhörigheten är intressant ur ett samhällsperspektiv. Om man tittar på vilken musik som blir uppmärksammad idag jämfört med för tjugo år sedan är det mycket individuella popartister eller DJs – färre pojkband, tjejband eller rockband än när jag växte upp. Gemenskapen är inte lika närvarande som trop. Det tror jag gör att kompisgäng i vårt samhälle ännu mer förpassas till ungdomsåren, tiden innan kärnfamiljen. 

 JP Nyström, ett folkmusikband från Gällivare som har funnits i 42 år, gav nyligen ut en skiva med musik från hela sin tid tillsammans. De bad mig skriva någonting i anslutning till det. Då skrev jag om bandet som en radikal och utopisk dröm om gemenskap. En av dem sa till mig: ”Kärlekar kommer och går, men bandkamrater består”. Så klart är det inte sant för alla att bandkamrater består. Men har man ett band har man också en yttre förväntan som kanske gör att man reder mer i relationen. Om man inte hade varit spelkompisar hade man kanske inte fortsatt vara kompisar på samma sätt. Då hade man hellre släppt vissa konflikter. 

 Det professionella och relationella kan krocka på turnéer. Man hänger i grupper där folk har känt varandra olika länge. Då gäller det att navigera i det och inte tro att alla ska kunna vara varandra lika nära bara för att man är i samma gäng. 



Med dem som man faktiskt är nära blir det mer komplicerat. Relationen till sådana personer är svåra att kategorisera. Man lever ihop i två månader och delar allt utom säng. Man känner sig nästan som gifta. Man är på något sätt primära med varandra när man reser, trots att man inte är ihop eller kära eller vill ligga med varandra. Och sen när man kommer hem är man fortfarande nära, men det finns andra som kommer i första hand. Kanske en partner eller en mormor – någon som inte är jag. Förut kunde jag bli ledsen och svartsjuk då. Nu tror jag att jag blivit bättre på att hantera den separationen, och på att sortera bandrelationen ”rätt”, förstå vad den förväntas innehålla.

Samtidigt vill jag ge bandrelationen en särställning, en egen roll i mitt liv. Jag är väldigt glad att mina spelkompisar Samantha och Hampus fanns med i min farmors fotoalbum innan hon dog, för de är väldigt viktiga personer för mig. På min farmors begravning var Samantha min ”plus en”. Det var självklart, också för att hon och min farmor hade en egen relation.



Bandet eller spelrelationen är som en parantes där något annat får finnas, något som inte är en kompisrelation, som inte är en erotisk relation, men som ändå innehåller så mycket. Det är en stark intimitet att spela med någon, att vara i samma flow.

#saraparkman #workingontravel #trainsandboatsandplanes #svenska

[lonely-little-lovely]

The Stars We Sew-pt. 2

Okay so this is the actual first chapter of my Rhysand’s sister eccentric ToG and ACOTAR crossover that no one remembers because I haven’t posted about it for like two months lmao. Enjoy!

Chapter 1-

Present Day: 

Kosmina had forgotten their faces long ago, but it was during these nights, the ones where she was in the arms of a male or female per her Queen's command, that she tried to remember them. The slope of Rhys's eyes, so similar to her own. The exact shade of Mor's hair. Cassian's cutting grin that she always thought she saw a little bit of in Fenrys' smirk. They were not completely right anymore, but she tried to imagine that they wouldn't be disgusted with her if they knew what she'd done over the centuries. 

Currently, Crown Prince Galan's arms were the ones wrapped around her. She'd been Emissary between the humans that ruled Wendlyn and Queen Maeve for centuries, but about a year ago, her Queen had put in another request. "Galan," Maeve had said, "is not fond of my tactics, and that proves harrying, so you'll do well to distract him when needed. Bat your pretty lashes at him, Mina, and convince him that if his new lover can be trusted, so can I. I'd rather not have to kill him." New lover. Her fate decided for her, who she'd see in her bedroom decided, as it almost always was. New lover. And because she was blood sworn, she could not refuse. 

Mina was sure that the only reason her title was 'Spymaster' and not 'Maeve's official whore' was because the latter was too uncouth. 

Galan was one of the more pleasant ones, and if Mina still knew how to feel guilt, she probably would be overrun with it. He was a good man, sharp witted and strong, and he loved his people with a passion. By human standards, he was a legendary warrior. And it was because of that, because of his courage and heart, that she had made sure he hadn't fallen in love with her. She was not a daemati like her brother Rhysand had been-or was, she wasn't sure, didn't even know if he was still alive- but some of his gift must have passed over, because she could control emotions, could sense what a person was feeling as well. She couldn't control the person's actions, but plenty had been accomplished before with just an overwhelming feeling. Usually, she'd force them to fall in love with her, per Maeve's request, but she did not want to do so with Galan. She made sure he liked her and trusted her enough, but never the entire way. 

Because trusting one of Maeve's blood sworn was perhaps the worst mistake one could ever make. 

You're needed. The words were whispered along her conscious, a simple kiss of a request, but Mina still had to suppress a shudder as she slipped from Galan's grasp and out of the bed. For a moment, she caught a glance of herself in a floor length mirror. Muscled, naturally tanned skin flicked here and there with scars. Heavy breasts, a toned stomach... and the tattoos. She wasn't as covered in them as Rowan was, but she had them. Her eyes flicked to the one around her throat- the Night Court symbol, the same that had been tattooed on Rhys' knees, though to everyone else, they were simply mountains. Not a home. Not a sanctuary turned nightmare. She studied them for a few moments, but did not turn to look at the ones marked on her back. 

Rowan had done them himself, had not questioned it when she had told him to copy the symbols she'd sketched down, hadn't asked what they meant. They were names, of course, and his had made the list, even if he could not read Illyrian runes. Over the centuries, she'd sketched them to herself so she would not forget where she came from. 

On her back, in between two rigid scars where wings should be, were names in the language she refused to forget. 

Eolande

Rhysand

Cassian

Azriel

Morrigan 

Lorcan

Gavriel

Adrian

Vaughan

Rowan

Innis

Fenrys

Connall

Most men, and women, demanded to know what they were. For some, she said they were only designs. For those who did not know what ancient Fae looked like, she said that it was, in fact, ancient Fae. None knew Illyrian. None ever would. Galan would not get a straight answer if he asked, either, but he never had, though he liked to trace the markings with his fingers sometimes. She glanced back at him as she donned her clothing- trousers, a tunic that matches her violet eyes, the sticky cloth to cover her breasts. The remnants of her underwear were on the decorative rug, so she hoped whatever Maeve wanted from her wouldn't take long. 

Come. Galan was peaceful in sleep- she could sense emotions as well, and his were calm. In the morning, he'd wake, not surprised to see her gone, as if she had to sneak out of this castle. His parents and their court undoubtedly knew that they were lovers, but what would they do? Ban her, one of Maeve's blood sworn? How plucky. The thought sent ire through her for seemingly no reason, but then again, mention of Maeve tended to have that affect on her. Come. 

Kosmina winnowed. 

Lorcan, Gavriel, and Vaughan were present so far, and she sidled in between them, dropping to one knee until Maeve gave her permission to rise. Despite the fact that it was not even dawn yet, Maeve was still dressed in a floor length black dress that sparkled as she crossed her pale legs. Fenrys appeared from the direction of Maeve's chambers, dressed and trying so hard to suppress his agony and hatred that Mina knew what their Queen had been forcing him to do before she'd held this little sudden meeting. She did that sometimes; called upon them at inconvenient times to remind them who was in charge. 

Fenrys may have been a pain in the ass, but she hated when he looked like that, vulnerable and beaten, almost as much as she hated Maeve; the fact that she raped him constantly and had raped Connall before as well was one of the top reasons, among others. It was not because of the fluttery, funny feeling she sometimes got around Fenrys that she thought was dead; that would be awful and selfish. Fen and Con were people. And they had been sold in the exact way that Mina had. She casually slipped past Vaughan to position herself by Fenrys- a solid weight in the crashing sea of his pain. Underneath that all, she felt a flicker of gratitude from him. 

"My Mina," she crooned. To anyone else, the 'my' could be a term of endearment, but Maeve didn't do endearment. It was meant as a reminder of who owned her. "How is Galan? Keeping him busy?"

There was so much mocking in her tone, so much taunting, but Mina said easily, "Of course, Majesty."

A hum. "I have plans for that." She was not sure she wanted to know what those plans were. "If he survives the next few months, of course. When does he leave to blockade run?" 

Her tone suggested that they were simply chatting about the weather and not a man's life. "He leaves within the week, Your Majesty." 

"That's more convenient than you could ever know." No one dared ask what the hell she meant by that, and the door opened, Connall and Rowan entering at last. If she tried, Mina could think of a time when Rowan's eyes hadn't been so blank and dead, so long ago when Lyria was still breathing. He nodded to her, to the rest of them, and he and Con dropped to their knees. 

"Rise," commanded Maeve, and they did, Connall going to Fenrys' side, Rowan moving next to Lorcan. "I have some interesting news. It seems my dear niece Aelin Ashryver Galathynius has made her way to Wendlyn." Everyone's faces remained stoic, but there were different spikes in the emotions. Lorcan was only mildly interested, Rowan did not give a shit, and the rest varied from incredulous to excited as Maeve continued. "She's become Adarlan's Assassin, Celaena Sardothian." A snort. "I do not care what human life she's made for herself- I want the root of her power. It's been unchecked for years. I'll need someone to train her if she's going to reach her potential." 

Fenrys, the main manufacturer of the excitement, stepped forward. "I volunteer myself to supervise the Galathynius girl, Your Majesty." 

Maeve's mouth twisted into cruel amusement. "So you can rut her day and night? I don't think so, Fenrys. I want her to actually be taught." He paled with rage, muscles going taut-he was the only one of them who made any dislike of their Queen evident- and she turned to the rest of them. "No, I would much prefer Rowan to handle her. I've no doubt she's a brat- you'll deal with that well, won't you, Rowan?" 

Rowan most certainly would not deal well with any princess temper tantrums, but he'd get those nasty little habits out of her. "Of course, your Majesty," he said, and beside Mina, Fenrys deflated. And that was that. 

Satisfied, the Queen eyed the rest of them. "Lorcan, Kosmina will be accompanying you across the Cambrian Mountains to Rune for my little treasure hunt." It was not a little treasure hunt, and they all knew it- their Queen thought she'd finally located the ring of Athril in the Tombs of Rune. And since Mina's skills included not only emotional manipulation, but standard Night Court powers, she was quite good in the dark. "You leave at dawn." 

"Yes, your Majesty," they chorused before they were turning and exiting to prepare for the journey. At least she could winnow them directly there instead of them having to trek all the way across the Cambrian Mountains. She could stand being around Lorcan for long amounts of time and actually enjoyed his company, but two weeks through the mountains with him AND skinwalkers didn't sound like the best vacation. 

The doors closed behind them, and they glanced at each other only once before they were going in opposite directions to their rooms to prepare, as they had done hundreds of times before, and would continue to do until they faded into nothing.

#throne of glass #acomaf #acotar #acowar #acotar fanfiction #eventual crossover #Rhysand #Cassian #Azriel #Morrigan #Amren #aelin ashryver galathynius #rowan whitethorn #lorcan salvaterre #gavriel #fenrys and connall #a court of mist and fury #so here's that

[ao3feed-shindeku]

Crack Memes for ToG because i dont have my doc for Chapter 2.

read it on the AO3 at https://ift.tt/2mq75z7

by TapWSR

This is a bunch of oneshot situations based in the Twins of Green universe. Izuku is a neko with the quirk Killer Queen. There are jojo references and memes. Lots of neko shit because fuck it. This only exist because i lost the doc for Chapter 2 of Twins of Green. When i get back on track, ill be updating ToG more often.

Words: 1143, Chapters: 4/?, Language: English

Fandoms: 僕のヒーローアカデミア | Boku no Hero Academia | My Hero Academia

Rating: Teen And Up Audiences

Warnings: Graphic Depictions Of Violence

Categories: Multi

Characters: Midoriya Izuku, Original Female Character(s), Yaoyorozu Momo, Bakugou Katsuki, Ashido Mina, Todoroki Shouto, Yoarashi Inasa, Shinsou Hitoshi, Shindou You, Killer Queen (JoJo), Kira Yoshikage (JoJolion), Kira Yoshikage (JoJo: Diamond is Unbreakable), Sheer Heart Attack (Jojo), Stray Cat (Jojo), Kirishima Eijirou, Hagakure Tooru, Kouda Kouji

Relationships: Other Relationship Tags to Be Added, Hagakure Tooru/Midoriya Izuku, slight Midoriya Izuku/Shinsou Hitoshi(one sided)

Additional Tags: Crack, Memes, Hands, Amputation, Other Additional Tags to Be Added, Fluff and Crack, Midoriya Izuku really likes hands, Midoriya Izuku Swears, izuku is a neko

read it on the AO3 at https://ift.tt/2mq75z7

#shindeku #bnha #shinsou #deku #izuku #midoriya #fanfic

[serendipity-stories]

I’ll be the same, never changed for nothing

Klickar på replay av Weeknds låt real life som får mig att uppleva alla slags känslor. Sentimentalitet, kärlek, reflektion och allt däremellan. Sådan fin låt. 

Imorgon skall jag dela med mig bilder som jag associerar 2018 med, hur denna år varit, format mig och hur jag upplevde den vara. Men! I detta inlägg vill jag rikta min uppmärksamhet på ambitioner, vilja och drömmar.

Jag minns att jag, natten till 1 januari förra året skrev en rad med olika mål jag hade för 2018. Om jag minns korrekt, och mitt minne har en tendens att inte vika sig - var det ca 50 mål. Några var ytliga och andra var karaktärsdrag jag ville förändra hos mig själv. Typiskt nog, raderades den anteckningen och femtiotals andra när jag skaffade mig ett nytt apple-id. Nåväl. Av vad jag minns var målen bl.a: Skaffa mig ett jobb, börja uni, utföra Umrah igen, resa, spara en hel del pengar osv osv osv. Jag nådde ett fåtal mål (höll precis på att skriva att det inte var märkvärdiga sådana, men stay grateful oiiii!!!) men i ärlighetens namn, så kom jag inte i närheten av majoriteten av de mål jag satt upp för mig själv. (Mer specifikt om det imorgon iA) men det berodde förmodligen på att jag inte prioriterade de för mycket. Nå, nå. Ett av de viktigaste målen, som tog sig hela årets gång för att uppnå kom jag väldigt nära alhamdulillah,- vilket jag är evigt tacksam för. Denna specifika mål och dröm jag hade har även påverkat i hur jag ser på det nya året som skall ta sin början. Alhamdulillah.

Jag vill därmed, ge en inblick över de mål jag har inför 2019. Denna gång, skall jag inte rada upp de som jag gjorde sist - men istället som en helhetsbild. I min journal skall jag försöka vara lite mer specifik, gärna med en tidsmarginal. Exempelvis: första 2 månaderna av 2019 vill jag....... 

Så? Jag vill att det nya året, in sh Allah - skall vara fylld av positivitet, goda känslor, mer utforskande av världen, Gud och ta fler steg utanför min comfort-zone. Jag vill bli en mer medveten person - flera, varierande och olika böcker skall därmed läsas. Men! Varför inte skriva mål jag har för Januari och Februari månad? I ett annat inlägg kan jag vara mer “specifik” av vad jag vill uppnå 2019 in sh Allah, men låt oss tala om drömmar jag har för årets början.....

Aspirationer för Januari och Februari 

- Värdera min tid. Komma i god tid, be mina böner i tid, inte räkna minuterna men istället ta vara på de, prioritera de människor jag vill prioritera. Värdera mitt liv.

- Läsa mer. Jag skall börja med att betala av skulden jag har på biblioteket hehe. Ska inte sätta en stämpel genom att säga “5 böcker om månaden”. Utan istället läsa det jag känner för för mer läsande måste ske. Skönlitteratur, koranen och romaner i all dess form. Om politik, om kärlek, om poesi, om framgång, om sömn om.... recept för hur man får saftiga kanelbullar. We r Reading. 

- Påbörja processen till att bli en ekonomisk sparsam. Jag vill verkligen inte gå in på hur jag spenderat pengar under 2018 och i synnerhet, min första termin i universitet. Illa som bara den. Jag ska se till att skaffa mig två olika sparkonton alt få min storasyster att agera som en sådan och SPARA. Samt värdera vikten av pengar?! Damn, hur jag spenderar numera vore det som om jag vara ekonomiskt stabil. I’m not.......

- Träning. Jag vill ha en hälsosam relation till träningen där jag längtar efter det och varierar mina sätt i att motionera. Mer specifikt vill jag satsa en del på konditionen och sätta igång med löpningen igen. <3 I kombination med detta vill jag ha en hälsosam syn på mat (som jag fått den senaste 1,5 månaden). Äta näringsrik mat, grönt och unna mig - när jag än vill. Livet skall inte ha specifika veckodagar där man får unna sig en bit kladdkaka, åtminstone för mig. Ha en hälsosam vikt och må bra i mitt yttre som inre.

- Hitta på fler påhitt! Besöka nya platser, ta promenadstråk i platser jag tidigare int varit i, spontanitet till andra städer i Sverige och bara äventyr. 

- I mina studier och utbildning vill jag börja utnyttja alla reformer som finns. Ta hjälp av lärare, föreläsningsdagar på biblioteket, undvika personer som inte är ambitiösa, värdera min tid i skolan m.m. Jag vill om ett halvår, innan sommaren - vara godkänd inom allt.