#skulle skriva jävla men men. | Explore Tumblr Posts and Blogs

cowgirlodyssey · 6 months

Text

8. Vet du hva som åsså e sad?

Bloggen: 0 inlägg Jag:

View this post on Instagram

A post shared by tramsfrans (@tramsfrans)

instagram

Asssååå....det märks att vi är trötta nu! Den här bloggen drivs av en kontent kreatör som har jobbat för hårt! Men om Bille kräver blogginlägg så kan jag inte göra annat än att skriva en bloggbibel! This one goes out to you Och selfølgeligt till Julia för du bär gruppens komunikation på dina axlar, som alltid, därför får du bloggens enda S/O:

💛💛💛SHOUT OUT KINGEN JULIA💛💛💛

Med det sagt, tillbaka till blogginlägget.

Update: Har skrivit med Maria sen hon åkte till Trondheim men det har gått precis lika utför som uppdateringen på den här bloggen.... Jag kan ju inte upprätthålla någonting på distans ( om det inte är ABF studiecirkel Am I right?!) men vi har planer på att fira nyår tillsammans så stay tuned! Något lär hända hihi

Update på klassen: Vår klasschatt är död. Har försökt göra HLR på den flera gånger genom att fråga om någon vill ta en öl eller hänga. Vem som helst. Men det är helt jävla otroligt, att ingen svarar, att ingen jävla dansk vill ta en fjuttig jävla öl?! Frågade till och med om folk skulle på den största demostrationen för palestina och det va 1 person som svara Ja häng med och resten såg meddelandet men svarade inte. HUR SVÅRT KAN DET VARA?!?!?! Hur fan kan folk ha "you can't sit with us" attityden när det handlar om att barn dör? Helt sinnessjukt Värst av allt va nog att jag stod o snackade med folk i skolan för någon dag sen o en tjej sa: Är det inte sjukt att ingen i vår klass engagerar sig för Palestina? Ingen är på demostrationerna lixom? Som om ingen i vår klass bryr sig?

✞ rip ✞ ✞ mittfriskasinne ✞ ✞ jagkommertappadetsnart ✞

Att klura på varför klassen är död har varit ett av mina heltidsjobb. Min kollega i klurandet har varit norska Leandro, som jag får lite oklara signaler från (jag övertänker säkert här men jag måste va försiktig när det kommer till norrmänn) men han är riktigt rolig i alla fall! Hade en kväll med honom, Rodrigo och Federica. Vi skulle ut på kulturnatten (ingen annan från klassen ville med såklart) men det regnade så mycket att vi bara var på hostelet där Leandro bor atm. Press F in the chat för att han bor på hostel - Anyways - Det blev dans o bra häng! Kom hem kl 7 på morgonen dagen efter och hitta det här i min telefon:

????vad sker här???? cringe och cute???? Jag är aspackad här men filmade ändå förvånansvärt stadigt. Stolt! Kommer också ihåg att jag skröt om er och sen berättade att ni va i sydamerika och ni fick SÅ MYCKET KREDD av Rodrigo och Leandro. De vill möta er så fort ni kommer hit!!! Good vibes

Vi va på klassresa i Göteborg efter det. Hemskt. Och hemskt kul!! Vi skulle se Biennalen och det första jag gjorde efter det va att dissa klassen för att istället hänga med Alba och Tilde. Jag hade laggt en månad på att försöka va social och kände att vafan, jag får inte ens friskvårdsbidrag för det här och Oh man, jag borde göra något hälsosamt istället, typ röka mer utan filter och sluta andas in den här toxiska stämmningen. Dock joinade Alba, Tilde o jag klassen efter ett tag, då vi gick rakt in i alla på göteborgs enda bargata. Alba introducerade teorin om att det bara finns två typer av killar som studerar konst: A) Graffarkillen B) Melas /Prettokillen (för de som inte sett Spung) Det här är viben man får av personen, inte konsten obv. Leandro blev ledsen när vi sa att han va en graffarkille så vi försökte trösta honom med att göra två lika dåliga kategorier för tjejer: C) Good girl syndrome (ritar realistiska fåglar i blyerts typ) D) Menskonst Riktig bra lek att katigorisera alla man känner! Och alla man inte känner!

Vi va bara där två kvällar och den sista kvällen var det återigen jag, Leandro, Rodrigo och Federica som va uppe sist av alla. Det va kul och självklart, väldigt oklart. Hmmm.... Ska undersöka o uppdatera

Working girl har börjat rita frottage och göra litografier. Är lite osäker på projektets titel men det handlar om att minnas saker som bättre än de egentligen var? Romantisera minnen? Förtränga det som var dåligt? Alla bilder är frottage av knivar men om man ser det från långt håll liknar de ?landskap?

Gissa i komentarerna om jag är kategori C eller D 🙃🙃

SAKNAR ER Feels good to be back ÄLSKAR ER BLOGG

puss o kram!! Stay tuned!!

#Instagram

6 notes · View notes

enminutitaget · 1 month

Text

Från wisdom of pain

- current of grace som har följt mig men som jag inte varit medveten om och tryckt bort är mitt högre, autentiska jag, mitt framtida jag. Min essens. Min snällast, mest älskande, mest tillitsfulla, mest accepterande, mest oemotsagt tillitsfulla och orubbligt trofasta jag. Hon som alltid säger det är ok, du gör bättre imorgon. Hon som säger jag vet vad du känner och du är inte en ond person. Hon som säger att jag försöker och gör alltid mitt bästa. Hon som säger att ingen kommer hata mig eller lämna mig på grund av vad som helst egentligen. Typ mamma att jag rökt braja. Typ Nadia för att jag kontinuerligt sviker mig själv i att skriva till salle. Hon som säger att de få isåfall tycka det är fel, döma mig och eventuellt om de så bedömer att de måste, lämna mig eller hata mig. Men mig autentiska jag kommer aldrig lämna mig. Aldrig hata mig. Det finns absolut ingenting som jag kan göra. Inget jag heller skulle göra.

det är current of grace. Men hon är svår att höra. Däremot som Sarah blondin säger är det just de som är gåvan med smärta. I smärtats skärande förmåga öppna det utrymme för mig att känna the current av grace. Att känna mitt autentiska jag.

Sarah blondin vill att man bemöter smärta på sitt egna sätt. Mitt tror jag är genom min huvudsakliga känsla som jag grundar allt på - rädsla. När jag känner smärta så öppnas portalerna i mig som tillåter mig känna mitt autentiska jag, men även alla mina jobbiga känslor. Sorg. Ilska. Rädsla. Skam. Skuld. Skam skam skam. Rädsla rädsla. Rädsla. Rädsla. Rädsla. Ilska. Ilska. Sorg. Sorg. Sorg.

Men det är också en portal för frihet. För läkning.

För mig hanterar jag min smärta genom att se det som en möjlighet och portal till frihet. Med smärtan hälls alla andra känslor på mig rädsla mest av allt.

Men så fort jag släpper min rädsla så är jag fri. Och fri är tamejfan den bästa känslan i världen. Fri inuti mig. Att flyga. Att vara den jag är. Att göra det jag vill. Fri att andas. Skratta. Och känna livet som jag vill känna det.

Det är svårt för mig att vara fri. Att känna det tillräckligt mycket för att göra det. Att göra frihet är att göra vad fan du vill, oavsett vad andra tycker för att just du tycker det. Och det räcker. Inte som att det ”räcker med dig i mig ensamhet är du värld så lite så vi får klara oss själva”. Utan som ”det räcker mig det är jag som är allt det är jag som är huvudpersonen. Det är min ensamhet i mig själv som är det unika så det behövs inget mer. Jag är mer än nog. Mer än detta är helt enkelt överflödigt. Onödigt. Obrukbart. Så att lyckas känna den här känsla med frihet är så jävla viktigt för att jag ska må bra. Och om smärtan är något som tar mig närmare dit så är smärta välkommet.

Och det är så jag hanterar min smärta

0 notes

fannynilsson · 4 months

Text

Gårdagen - fick fan inget gjort, var så jääkla trött hela dagen. Kände mig snudd på sjuk. Ja förutom att lägga ut babyskyddet på marketplace.

(Har kanske glömt skriva men har börjat ha lite små försiktiga värkar nu iaf) Och på kvällen trodde jag att jag fick feta jävla värkar, turns out det var maghaveri som hette DUGA.

Sovit på golvet på toaletten för att ha nära till toan, fått lov att gå på toa 3ggr i timmen och får sitta en bra stund i magsmärtor varje omgång. Sen försöker jag sova på golvet igen däremellan för att orka 🙃

Jag ville ju att en barnförlossning skulle starta, inte tarmförlossning!!!!! 😂

Varför ska de va så jävla ovärdigt att va gravid för 🥲 tur de e SISTA GÅNGEN!! Whoop whoop osv 😂🥳 (gäller att hålla hoppet uppe haha)

0 notes

iiwiiaiiwymi · 11 months

Text

Jag trodde att jag äntligen hade fått tillbaka dig som min vän. Att jag äntligen hade möjligheten att vända mig till någon jag verkligen kunde lita på igen.

Men jag hade fel. Det känns som vi aldrig varit längre ifrån varandra. Jag föredrog när vi inte hade kontakt. Då levde jag på hoppet iaf.

Men nu. Är du tillbaka ? Jag vet inte ens. Igår natt vandrade jag runt i Halmstad. Jag behövde pratade med någon. Ingen svarade när jag ringer. Och jag ville ringa dig. Jag ville skriva till dig. Men något i mig sa. Hon vill inte. Gör de inte. Hon är inte den du ska vända dig till. Medans hela mitt hjärta och min själ skrek och grät att det var din röst jag ville höra. Att du var den ända som verkligen skulle förstå hur jag mådde. För ingen känner mig eller min familj som du gör.

Ingen vet vad det betyder. Att mamma var full. Ingen förstår hur fel det är. Förutom du. Och ingen förstår hur ledsen jag var. Och hur besviken jag var. Och hur ensam jag kände mig. Förutom du. Men jag gjorde det inte. Jag ringde dig inte. Och jag vet inte varför.

Vad är de för fel på mig?

Varför älskar jag dig fortfarande?!!

Varför kan jag inte ens tänka tanken på att vara med någon annan ??? Jag har haft så många chanser! Men aldrig ens klarat av att så mycket som att röra en annan människa.

Jag känner mig ibland så ensam och övergiven och svag och liten. Och vill bara att någon ska ge mig en kram.

Men istället sitter jag ensam på en bänk kl 3 på morgonen och ingen att ens ge mig så mkt som ett tröstande ord. Ingen av smålänningarna svarade. Ingen av mina vänner svarade.

Fy fan va jag saknade dig. Fy fan. Va jag önskade att du var där. Jag saknade dig så jävla mycket.

Vet inte ens varför jag skriver det här.

0 notes

ettutlopp · 1 year

Text

Lördag 25e mars 2023.

Det har gått mer än 5 år sen mitt sista inlägg men jag måste skriva av mig.

Jag är fortfarande med samma person som alla de tidigare inläggen. Det är snart 9 år sen och vi har inte haft det helt lätt. Vi har genomlidit mycket psykisk ohälsa och gjorde slut i två veckor för snart 5 år sen på grund av det. Allt ändrades iom uppbrottet och även sexlivet.

Vi har, sen dess, börjat titta på porr tillsammans och har sex i timtals vilket är så himla härligt och känns så bra för vi kommer så himla mycket jämt. Han är den dominanta och bestämmer när jag och om jag kommer, vilket är helt min grej.

Men anledningen jag vill skriva är de 20 min vi spenderade tillsammans i torsdags. Vi hade rökt lite gräs för att underlätta min sömn, så vi borstade tänderna och gick och la oss. Han sa att han ville ha sex och började dra i sin kuk för att få upp den. Jag sa att jag tyckte det lät kul och gott, som jag brukar säga när han frågar, men där tog det stopp med vanligheterna. Jag vet inte vad som hände men något exploderade i oss. Jag blev kysst och tagen på som att vi inte rört varandra, oss själva eller någon annan på flera år. Han kysste mig djupt och tog tag i mig hårt för att trycka min kropp och mina bröst mot honom. Jag drog mig tillbaka lite för att se och förstå vad detta var för att hans reaktion tog mig lite och på sängen (lol) men han lät mig inte backa. Jag hade mina händer i hans hår och använde hela min vilja att trycka mig mot hans nakna kropp samtidigt som jag blev kysst som få gånger innan. Jag kände att han blev hård och jag satte mig på hans kuk och vi hade så himla härligt sex. Han sög på mina bröst medan jag red honom både sakta och snabbt och jag förstod nu, för första gången någonsin, varför så många föredrar rida. Jag har alltid tyckt om sex men inte varför man skulle föredra cowgirl över någon annan penetrerande position men nu vet jag. Så otroligt jävla skönt och när han väl kom så var det sakta och jag kände och uppskattade varenda centimeter av honom medan han gled in och ut ur mig.

Jag antar att vi älskade, inte bara knullade. Det var ett tag sen som det hände. Något nytt hände dock denna gång, som gör att jag vill minnas denna specifika stund. Han började komma och bad mig sakta ner men jag viskade att han inte bestämmer denna gång [eftersom han är dominant] vilket fick honom att skratta, mitt under hans orgasm. Hans skratt var det vackraste jag hört och sett honom se ut någonsin. Jag kommer minnas denna gång bara för att min fitta var så våt samtidigt som mitt hjärta svävade högre än någonsin av vår stund tillsammans. Jag älskade honom mer än jag någonsin gjort i den studen och jag rider fortfarande samma våg (hehe)

Jag tror han kände samma sak som jag den natten för att morgonen efter var en gosig en. Han kysste mig ofta och mycket, och han höll om mig så mycket han kunde medan jag satt i soffan och jobbade. Jag ligger just nu i en säng 20 mil bort men längtar tills jag får kyssa och rida honom igen imorgon.

Jag är så jävla kär, fortfarande.

1 note · View note

photofabulicious · 1 year

Photo

🥰Jag skulle ändå vara ganska söt om jag hade fräknar! Det är kul med alla filters där ute tycker jag. De gör att man kan se hur man skulle se ut med blå ögon, som gammal man, som tjej osv. Fascinerande. Det tråkiga är att jag vill se ut allt som jag inte är typ. . ✈️Annars är jag helt slut. Det har varit en lång dag. Sov bara tre timmar igår natt. Sov mer idag men gick upp klockan 06. 08.30 gick flygbussen till Skavsta. Planet lyfte 11.30. Landade i Bukarest 15.20. Tog tåget till Bukarest Nord och var framme runt 16.30. Slängde i mig mat (massa korv). 18.25 gick tåget från Nord till Brasov. Framme 20.50. Sen taxi till hotell belixt. . 😰Borde kanske stannat i Bukarest alla tre dagar. Blev jäkligt stressigt nu. Har inte sett något alls av Rumänien. Det var ju kolsvart ute när jag tog tåget. Har bokat en tur imorgon så att jag ska få se Draculas slott bl.a. Så jävla nöjd att jag får bocka av ännu en grej på min bucketlista!🧛‍♂️ . 🚕Det är galet billigt att åka taxi här iaf. Efter att ha varit i Mexiko och Stockholm, så är det som att komma till en helt annan värld. 25kr kostade det att åka från stationen till mitt hotell. Lol. Tåget från flygplatsen till Bukarest Nord kostade 16kr. Min middag med två öl och två varmrätter plus en bakad potatis betalde jag 200kr för. Så otroligt skönt att komma till ett billigt land. Speciellt när min kassa just nu är rekordlåg. Men som jag sa till kompisarna igår. Det är alldeles för billigt att INTE flyga just nu. Mitt flyg till Bryssel på lördag är billigare än taxin jag tog till middagen igår… Och så länge jag är arbetslös så tänker jag nog bomba korta resor. Det går lika bra att skriva jobbansökningar på resande fot som hemma. Det viktiga är att vara hemma lite då och då för jobbintervjuerna. . 😍🙏Har fått massor av tips på saker att göra här i Rumänien. Det är roligt att folk inte vill skriva på FB utan skickar på Messenger istället. Men jag älskar mina rumäner på CC! Så himla hjälpsamma. Dragos ringde mig på kvällen också för att se att jag mådde bra och att ingenting hänt. Det är omtänksamhet! Problemet är att hinna med alla tips på 3 dagar. Haha. Eller 2 dagar. Denna dag försvann ju helt på resande… Nu sova! God natt! (på/i Transilvania Brasov) https://www.instagram.com/p/CnfTLJIr8Jx/?igshid=NGJjMDIxMWI=

0 notes

onegoodgirlgonebad · 2 years

Text

Jag har mina perioder. Undrar varför det blir så. Är det diagnoser eller är det bara sån jag är? Vad vet jag, det kanske är mitt stjärntecken. Om man nu tror på sånt så är jag ju en vattuman upp i dagen.

Känslorna är som säsonger som kommer och går. Dom stannar en stund men sen är det dags för en ny. Nu är jag mest förvirrad. Vad är nästa steg liksom? När jag vet det kommer en våg (snarare tsunami, sköljas över mig av lycka. Det vet jag. Jag har länge väntat på nästa fas. Stod och trampade allt för länge i samma jävla skit. Sånt kan man inte hålla på med längre. Ungen förtjänar bättre. Men jag också, jag förtjänar bättre.

Många år har gått trots att det känts som tiden stått alldeles stilla. Mycket har hänt samtidigt som det känns som att man inte riktigt har gjort jack shit. Vad har jag åstadkommit egentligen?

Jag har blivit en mamma. Den eviga frågan ”är jag en bra sådan?”. Låter inte den frågan äta upp mig allt för mycket för då kan det balla ur. Han har allt han behöver. Allt jag inte fick. Kärlek. Trygghet. Närhet. Ömhet. Men det är bara vi. Det får jag skuldkänslor över. Klandrar mig själv för att jag träffade någon som inte är kapabel. Jag borde ha vetat bättre. Eller ja, jag visste ju att det inte var så mycket att hänga i julgranen men något sa mig att behålla min lilla ängel i magen. Även om allt runt mig skrek nej. Gjorde jag ett bra val? Det bästa. Men han förtjänar att ha människor som älskar honom runt sig. Vi är några få. Det kanske räcker. Jag hade ju ingen, det gjorde ont men det blev något fint av mig. Och han är lik mig fast bättre. Då är man fan bäst.

Innan han kom till kändes det som att jag föddes på nytt. Jag såg verkligen döden rakt in i ögonen. Så jävla less var jag. Lät demonerna ta över. ”Du duger inte”, ”ingen älskar dig genuint”, ”inte din familj, ingen partner, inte ens du själv”. Och det var det sista som förändrade allt. Det fick mig att älska mig själv för jag kom till insikt med att ingen kommer älska mig om jag inte älskar mig själv.

Kvittar dock hur mycket jag älskar mig själv så kommer inte det min mor och alla andra idioter gjort mot mig bli ogjort. Men att älska mig själv har lärt mig att förlåta mig själv för alla gånger jag ej valde mig själv när jag borde. Alla gånger jag skulle gått min väg men stannade kvar. Alla sömnlösa nätter med svällda ögon. Alla dagar utan mat fyllda med substanser. Alla självskadebeteenden. Allt inre hat. Jag förlät mig själv och lämnade det bakom mig.

Sen började jag skriva på ett nytt kapitel. ”Sami den starka, Sami den kloka”. Hon är fan bäst. Hon är så mjuk och fin men hon tar ingen skit. Hon är så positiv och genuin fast på riktigt. Inge jävla hitte på. Hon tar hand om sig själv. Hon väljer sig själv. För det är inte längre ensamt. Det är skönt. Det är inte längre tomt. För hon är full. Full i så mycket egen kärlek att det kvittar.

Idag är jag fri. En dålig dag är bara en dålig dag. Till och med en dålig stund för snabbt som ögat hinner jag snappa upp den dåliga viben och byta riktning. Ilskan jag bar på under mina yngre dar är borta. Det är så skönt. Ett inre lugn.

Hoppas alla kan hitta det där någon dag. Det är så fint.

0 notes

cowgirlodyssey · 4 months

Text

10. 12e månaden del 1

Så här ligger det till bloggen; jag visste redan att den här månaden skulle va kaos

Lite Vera lore: Varje januari spår jag mitt år. Ingen big deal men ibland undrar jag om det är lol eller om det är lite magi? måske? Måske inte? December började starkt med att jag trodde att jag skulle gå in i väggen pga ansökning till stipendium m deadline 23:59 ~you know the grind~. Träffade Federica i mataffären efter det och till och med hon blev orolig. Bestämde mig då för att ta det lugnt den 2a december (en lördag). Jag träffade inte någon, pratade inte med någon, hade på mig pyjamas hela dagen. Lämnade bara lägenheten för att slänga soporna. Vad händer då? Jag tappar nycklarna och de är spårlöst försvunna. Flera dagar går av att jag letar igenom alla lägenheters sopor och letar igenom hela vår lägenhet som en jävla spårhund. Hittar ingenting.

Undrar,

står det här i korten?

För att lugna mig själv kollar jag korten och se på fan:

Nine of Wands Upright Tarot Card Key Meanings:

Ongoing battle, battle weary, fatigue, drained of energy, nearly there, close to success, courage, persistence, perseverance, backbone, learning from past failure, gather your strength, fight your corner, last stand, guarded, wounded, expecting trouble, holding out, not working out as planned, setbacks, strength of will

....... Honey, you've got a big storm comin

Läste förra inlägget nu och insåg att jag glömde skriva en viktig detalj om Oslo grejen. Jag blev jätteförvirrad för att han blev märkbart nervös när han snackade om det. Ni vet när man säger något på skämt och väntar på att någon ska reagera, men alla tar en serriöst och fortsätter samtalet? Jag förstod inte om det va en sån situation som hade uppståt eller om han bara va nervös för vad jag skulle svara? Det samtalet och en massa andra samtal den veckan gjorde att jag blev mer observant (övertänkt mer).

Assååå. Saker han säger och gör. Hmmmmm. Jag har börjat undra. Det känns jättetöntigt att skriva om sånt här och inte bara snacka om det. Som om jag kommer skriva en lista här för att underbygga min tes: ≈Why he's obbsessed with me≈ (OBS jag tror inte det men ändå)

Vi kan göra det till ett spel: Jag skriver ett "påstående" och ni får disskutera om det är bromance elller romance? Det blir blandade svårighetsgrad på dessa för att jag vill göra er FÖRRVIRRADE. Ok.

På spåret till bromance eller romance?? Vart är vi påväg??? - Helt plötsligt byter han ut "jag" till "vi" vi ska göra det/ arbeta i den här ateljén / cykla hem vid den här tiden osv - Han "vill ha en svensk tjej" - Jag råkade säga att jag lyssnar för mycket på Yasin (det kan aldrig bli för mycket tbh) och nu har han i smyg försökt sätta sig in i svensk rap o hiphop (det va inte meningen att jag skulle få reda på att han har långa sms konversationer med sina kompisar som går ut på att förstå vad låtarna betyder m.m) han visste inte vad han skulle säga när det här kom fram. Vi behövde byta ämne. (Tog med den här mest för att det är en fet LOL) - Han skriver till mig sent på natten - Han berättar att han vill ha någon som alltid är där, som han kan skriva med sent på natten...... - När vi är påväg någonstans kan han titta på någon tjej o säga wow hon är så snygg eller nått sånt weird - Han ger mig väldigt många komplimanger - Han är väldigt intresserad av vilka jag dejtat tidigare (han börjar stalka på instagram om jag råkar nämna ett förnamn) - Han planerar dejter med alla tjejer i Malmö - Har jag sagt att han vill ha en svensk tjej? Det är det enda han snackar om och han vill att jag ska bedöma om det är en bra svensk tjej ?wtf?

Ok det här är det jag kommer just nu. Det är så jävla oklart vad han menar. Det kan ju betyda "jag gillar dig" eller "jag gillar bokstavligen vem som helst så länge det inte är dig".

Kommer dela upp det här inlägget i två delar för att det blir fööör långt lol.

GOD JUL !!!! SAKNAR ER SOM ALLTID

~fortsättning följer~

0 notes

enminutitaget · 4 months

Text

Caio var svinsnygg. Det såg ut som att det hade varit jävligt nice i sängen. Det såg och kändes också som att han var min red-flag troubled typ som hade drivit mig vansinne och till ett emotionellt vrak.

Caio kändes out of my league men också ändå inte. Och jag har typ fattat ju. Att jag är snygg. Och rolig. Och intressant. Ett jävla kap. Så jag kanske inte var helt chockad när jag kände hans ögon på mig. Eller när jag märkte att han började flörta. Det var definitivt svårt i början att möta hans blick. Det var det egentligen hela kvällen. då sögs jag lixom in till en annan dimension. Men åtminstone efter ett tag kunde jag prata med honom mer. Och gjorde lixom inte lika mycket motstånd till hans närmanden. Alkoholen hjälpte.

Men så var det ju att han har tjej. Och uppenbarligen så gjorde det egentligen inte så mycket. Salle grejen verkar ju ha gjort det lättare för mig att bete mig moraliskt oklart. Men grejen som satte käppar i hjulet är att han lixom kändes för destruktiv och säker i sitt flörtande. Som att han var övertygad om att det skulle gå. Det kändes inte heller så nice att Sarah redan legat med honom. Som att han ba haffar alla singlar. Man känner inte sig så speciell. Och där har vi destruktiviteten. Absolut att han är attraherad av många. Det kan man va. Join the club lixom. Men det kändes som desperat på något sätt. Få honom bort från hans verklighet. Antingen den i hans huvud eller hans vardag.

Sen vet jag inte om jag stod emot hon pga allt ovanstående. Eller om det faktiskt också handlar om att jag har känslor för Salle hvilkrt gjorde mig helt enkelt inte lika intresserad av honom. I båda fallen ser jag det lite som en win, och egentligen också förluster. En win om det är det första alternativet för det betyder att jag har mognat och lärt mig lite, pyttelite. En förlust för att Hey, hade varit spännande att testa. Det andra hade varit en win för att det hade förtydligat och bekräftat att mina känslor för salle är äkta och inte bara en besatthet eller adhd-grej. En förlust för att onice att vara fast känslomässigt i någon oerhört otillgänglig till den grad att jag dissar jävligt snygga, om än problematiska, snubbar.

Jag misstänker och bestämmer att det är en kombination. Och vad gäller det andra fallet. Som då bekräftades idag. Så kommer det helt enkelt vara jävligt jobbigt att ha känslor för någon som ja, gud vet vad som kmr hända. Han skriver för att han värdesätter mig som vän, jag vet det. Och jag gör samma. Men det kmr inte gå för mig att komma över detta om han fortsätter skriva och få mig tänka på honom och vilja vara med honom. Mycket. Och länge. Och nära.

Vad fan håller han på med lixom.

Och Paulo. Vad är grejen med att han tar sån jävla tid på sig att svara och skriva. Det känns lite som Kalle sa att han håller kvar mig som någon extra i bakgrunden. Och jag vet inte. Men framför allt känns det som på hans villkor. Det gillar jag inte. Jag gillar inte heller att han ändå hade varit en nice fling.

Franne skrev. Gulligt

0 notes

fannynilsson · 1 year

Text

1-0 till sliten morsa vs demonbarn 🏅

Lukasen har varit krasslig i helgen, inte sovit, inte ätit, skrikit mest jämt och gurglat snor i sinne 😣

Inget har varit bra. Igår gav jag upp efter han skrikit över en timma i vagnen. Bara VÄGRAR sova trots att han är helt utslut… Aldrig hänt förut. Extrem separationsångest också. Så han somnade på min bröstkorg en stund vid 16.30 istället för 12.00 😑

Så när varken tv läsa bok eller bananpannkaka duger längre lessnade jag och släpade ut en skrikande demon och BESTÄMDE MIG jävligt hårt att vi skulle ut med sigge som terapi för oss båda. Han somnade inte… men han höll käft!!!!🥲

Efter det gick jag dessutom ut med vagnen för att däcka honom… så fick han väl att somna i 1 timma iaf…

Monteringen av barn var högst avancerad vill jag förmedla. Först dunjacka på mig, sedan isaks vindfleece ovanför det för att få in både mig och Lukas i den för att låsa fast honom runt midjan på mig, sedan min vinterstallkappa knuten jävligt hårt runt midjan runt oss båda också för att hålla Lukas på plats och värma hela hans kropp 😅

Finns det färdiga barnfasthållarkläder???? Frågar åt en vän 😂 annars blire att förstå sig på dendär bärsjalen nästa gång o knyta fast honom i mig med den!

Måste köpa bättre vinterhandskar åt honom också.. hade precis köpt nya ordentliga men dom blev stulen direkt på förskolan och har inte sett av dem sedan dess.. de blev utbytta mot nåt uselt par. Så arj. Ska köpa vita dyra handskar å skriva LUKAS SUNDSTRÖM över hela jävla handskarna efter dehär traumat. Mvh/ jätteleds

0 notes

poetrynothing · 2 years

Text

Istället för att göra bort mig, skrev jag det här

Jag önska jag bara visste om det skulle vara en bra eller dålig sak att skriva till dig igen, nu.

Jag kan ju aldrig veta om jag inte gör det.

Och vad är det värsta som kan hända?

Att du inte svarar? Men det är ju ett svar i sig det med. Ett väldigt tydligt svar; att jag inte borde ha gjort det eftersom det var meningslöst.

En mottagare är bara en mottagare på riktigt om denne är intresserad, svarar tillbaka - svarar något positivt? Positivt i bemärkelsen att det lägger till något och inte trycker ned, drar bort - som ett positivt symtom vid schizofreni.

Om jag skulle skriva allt det här skulle jag verkligen blotta mig själv och visa vem och vad jag är. Om du svarar, du är intresserad … jag är inte till besvär, jag är inte avskyvärd.

Jag skrev aldrig.

Jag skrev det här istället.

För rädd att tajmingen var off,

För orolig att du inte var i rätt sinnesstämning för att ta emot ett meddelande från mig - kommer du någonsin vara det igen?

Bättre att skriva det här, behålla det för mig själv - för bearbetning, för att komma vidare.

Vad var det som hände?

Vad gjorde jag som var så oattraktivt?

Eller är jag bara inte din ”typ”?

Men varför kunde du inte bara säga det i sådana fall?

Varför tänker jag så mycket på dig… varför kan jag inte bara glömma, släppa.

För att jag är så jävla besatt av tanken på ”vad som skulle kunna vara” - det hypotetiska, det alternativa.

MEN DET ÄR VÄL FÖR I HELVETE INTE DÄR LIVET HÄNDER??? Nej. Men sedan är det ju du som ligger där i mörkret och ”skriver” om dig själv i tredje person. Snacka om att leva.

Vilket liv.

Ge upp.

Jag projicerar bara som vanligt.

Inget är verkligt.

1 note · View note

iiwiiaiiwymi · 2 years

Text

9/10-22

Varning. Detta är en känslomässig avreagering!! Det jag säger här är inte vackert och bara sårande och elakt. Vissa av orden skär som knivar och en del av dem här sakerna borde antagligen inte lämna mitt huve. Men jag behövde få ut det. Trotts allt är det de här jag har tumblr till. Läs på egen risk.

—————————————————————————

Rösten verkar inte vilja låta mig somna idag heller. Och när jag väl är på väg så väcker katten mig. Kanske inte kunde somna pga av linsen I don’t know.

Jag mår väldigt konstigt. Jag är varm. Men jag fryser. Jag har gåshud. Mina ögon gjorde så ont så gick upp och lyckades få ut den jävla linsen.

Jag har bara känt den här typen av saknad 2 gånger innan.

Första va när Vilgot dog. Och världen blev mörk. Och det tog flera år att ta mig ur det. Hela grundskolan påverkades. Hela min barndom blev mörk. Jag kan skriva en hel bok om den år långs depressionen.

Andra var när Nathalie började lämna mig precis som du gör nu. När hon sa att jag var för besatt av henne. Och skulle prioritera mig själv och mina egna vänner. Istället för att lägga all min tid på henne. Hon sa att hon inte ville att jag skulle höja henne till skyarna och att jag inte mådde bra. Hon sa att jag bara älskade henne för att jag behövde henne. För att jag behövde någon. Behövde tröst. Förståelse. Kärlek. Allt jag inte fått från mina föräldrar. Och att jag inte älskade, henne. Utan att jag älskade, tanken av henne. Tanken av oss två. För att det gav mig trygghet. När hon lämnade mig. Fick jag mina första panikattacker. Hade inte Cassandra och tobbe varit där hade jag antagligen tagit livet av mig. Så dåligt mådde jag. Så vilsen blev jag. Sen när hon började umgås med andra killar framför ansiktet på mig. Och höll på med Peter när jag sov utanför och jag inte kunde ta det för jag mådde så dåligt. Så jag satte mig onykter och körde hem mitt i natten från Falkenberg i 220 km/h gråtandes och skrikandes i bilen. Och 110% av mig ville total kvadda bilen. Men på den tiden hade jag vänner som behövde mig. Och jag kunde inte lämna dem. Inte så. Och alltid har jag känt en skyldighet till att leva mot mina föräldrar. Dem som gjort så mycket för mig. Men ändå så lite. Men nu är inte dem vännerna kvar. Och mina föräldrar är så gått som borta dem med. Inget håller mig kvar.

Nu händer allt igen. Kommunikationen mellan dig och mig försvann. Du började med åren hata mig. Du ville ha friheten. Du kände dig fast. Du ville inte att jag skulle prioritera dig. Du ville inte att jag skulle skänka mitt liv åt dig. Du sa samma saker som hon sa. Att jag inte älskar dig. Men att jag älskar tanken av dig. Att jag älskar tanken av att bli älskad och känn mig trygg. Men att jag inte va frisk. Och skulle börja fokusera på mig själv. Och sen gjorde du samma sak som hon. Fast istället för att bjuda dit mig så jag kunde uppleva det live så döljde du det och lät mig inte veta alls förens senare. Jag vet inte vad som var värst. Lika illa tror jag.

Men den här gången har jag ingen bil. Och jag dricker inte alkohol längre. Jag har inga av mina gamla vänner kvar. Det ända som är sig likt är att jag. Har öppnat mitt hjärta ännu en gång. Till någon som ännu en gång spottat på det. Stampat på det. Satt en kniv i det. Sen klätt av sig och varit med någon annan i bitarna som va kvar. Och sen vridit ur bitarna ordentligt och sen slängt dem på marken framför mig. Igen. Och tro mig när jag säger. Hade jag bott ensam. Hade jag köpt en limpa cigaretter och massa sprit och avslutat det här. Aldrig har jag känt så mkt för att supa ihjäl mig som nu. Fy fan för livet.

Jag va såå jävla tydlig i början E. Jag varnade dig sååå jävla tydligt. Du har inte behövt lista ut något om mig. Du har inte behövt inse något om mig. Jag höll inte undan något om mitt mående för dig! Jag sa att jag mådde dåligt när vi träffades. Jag berättade om mitt liv så du skulle förstå varför. Jag berättade om mina diagnoser och mina behov. Om Nathalie och Vilgot och mina föräldrar. Det finns så gott som INGET du inte vet om mig. Du är den personen i världen som jag öppnat mig mest för hittills. Jag sa till dig SÅ många gånger. Snälla bli inte kär i mig snälla. Jag kommer bara göra dig ledsen. Det kommer inte gå för jag är trasig. Jag är söndrig inombords. Jag är självisk och elak och manipulativ. Jag erkände till och med att jag trodde att jag hade psykopatiska drag. Jag sa så många gånger, Du vill inte vara med mig. Men du sa. Inget du säger D. Kan få mig att ändra mig. Jag har valt dig. Och jag tänker fortsätta kämpa för oss för jag tycker du förtjänar det och är värd att bli älskad. Och jag älskar dig av hel mitt hjärta och jag vet att vi kan klara allt.

Sen fucking hände det ÄNDÅÅ. Du tyckte tydligen inte jag va värd att bli älskad trotts allt!!!! Du valde tydligen att vilja vara med andra nya killar istället för mig. För DU LÄMNADE mig ändå!! Efter rekord lång tid också!! Mina första förhållanden varade ca 1 år. Nathalie ca 2 år. Och du va rekordet. Du fick mig att våga lita på kärlek igen. Du fick mig att tro att DET GICK ATT ÄLSKA MIG. Och sen GÖR DU DET HÄR!!!! PRECIS LIKA DANT SOM HON. Trotts att du vet HUR JAG MÅR?!!! Trotts att jag hade gett dig ALL INFO. ALLT DU BEHÖVDE VETA!!!! VARFÖÖÖR?!!!!

Och nu ÅTER IGEN står jag här med ett hjärt som är i så många bitar att det lika gärna hade kunnat vad en påse med sand. Jag har försökt i flera veckor. Över en månad. Att LÖSA det här. FÖRSTÅ det här. Förstå vad som hände. Men du VÄGRAR FÖRKLARA. Efter alla dessa år. Så bara ? Tröttnade du på mig?? Och sen gav du bara upp?! På mig? På oss? På allt vi haft??? Och du säger inte ens VARFÖR?! Det är helt plötsligt som om du har medvetet lurat mig i alla dess år!!! Det känns som om du står och hånar mig nu. Hahaha där fick du din jävel efter alla år du fått mig att må skit njut av utsikten när jag klär av mig hemma hos någon full främling och låter honom klämma och ta på mig medans jag biter och suger på honom med mina kåta våta läppar för det är så mycket du är värd din äckliga jävel nu är jag äntligen fri från dig!!

Du hanterade allt så jävla piss?! Allt från i slutet på sommaren. Har du behandlar mig som piss. Sen jag började hjälpa dig med allt inför flytten har du behandlat mig som piss. Du har skrikit på mig. Varit konstant otrevlig mot mig. Skitit i att prioritet. Försökt sätta mig på plats flera gånger. Och jag ansträngde mig SÅÅÅ jävla hårt för att du skulle må bra och lyckas komma upp ditt. Hade jag INTE hjälpt dig hade risken att du inte kommit upp alls varit rätt jävla stor!! Veckan innan flytten. Hade du inte koll på nånting ?! Du hade bara panik och va sur och hade ångest?! Inte sålt bilen inte koll på det administrativa inte koll på din boende situation inte planerat flytten eller städningen. Och vad gjorde du istället?!! du bokade in dina vänner ?? Som aldrig hört av sig till dig och aldrig under våra år tillsammans visat något jävla intresse i dig?!!! Och ändå så bokade du inte in en jävla dag till MIG?!!!! Så vi kunde få ett fint hejdå?? Och sen säger du att du vill att jag ska åka hem?? Och inte vara kvar tills du flyttar så jag inte får säga hejdå till dig??? Sen när jag erbjuder mig att köra dig upp, så tvekar du och säger nästan nej för att du inte vill sabba din jävla bubbla, din illusion av din perfekta nya start. Men så fort vi umgås så fort jag är där. Så fort jag hjälper dig. Jaaa dåå ska de alltid kramas. Jaaa då är det alltid åååh jag är så glad att du följde med ändå. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dig tack för att du finns du är bäst jag älskar dig BLABLABLA! Tills du är NÖJD. Och sen fimpar du mig som en cigarrett!!!! Så vem är det som älskar tanken på vem ? Vem är det som tjänar mest på det här förhållandet ? Vem är det som fått hjälp med fucking allt? Vem är det som behandlat vem skit nu på slutet?

Men det bästa måste ändå varit. När du efter allt det här bjöd upp mig hahahah. Och sen låter mig ha det super trevligt och känna mig som en del av ditt nya liv och fick mig nästan att känna att all SKIT va värt det. och sen avslutar du med. Du får inte kontakta dem. Jag vill inte att du blir vän med dem. Du är INTE välkommen tillbaka hit. Det va ett misstag att bjuda hit dig. Jag vill inte att du ska vara en del av mitt nya liv här. WAW hahah! Den va fin taaack för en trevlig helg! Och sen bjuder du upp mig ändå?! Till Värnamo nästa helg?? Efter du verbalt spottat mig i ansiktet! Vi satt där och pratade om dig och honom. Jag va SÅ JÄVLA lugn. Men vet du va. Förlåt för dem här ordet det är bara känslor men jag ville fan skrika DIN ÄCKLIGA JÄVLA HORA HUR FAN KUNDE DU GÖRA SÅ HÄR MOT MIG EFTER ALLT JAG GJORT FÖR DIG DITT OTACKSAMMA VIDRIGA SLAMPIGA JÄVLA RÖVHÅL. återigen. Bara ord. Menar inte det. Men jag kände så då. MEN jag va så kontrollerad. Det ända du såg. Va mina ryckningar och några tårar. Du hade ingen aning. Och du nämner inte då ens. Att du bara tänkte att jag skulle ta tåget upp för att var med dig en HALV dag och sen åka hem igen. Du erbjöd mig inte ens att stanna natten. Ändå så säger jag JA. Och sen ändrar du planeringen precis innan helgen och säger att du ska komma ner istället. Och vet du. Du säger att de va för min skull. Men jag tror de är BULLSHIT. De va antagligen något annat. Du ville väll inte att jag skulle träffa dina föräldrar igen. Eller vara med dig i ditt gamla hus längre. Du ville väll inte riskera att känna något för mig. Det måste varit nånting. För: jag vill visa min uppskattning och låta dig vet hur mycket du är värd. Det är fucking BULLSHIIIT!!!! speciellt med tanke på hur du faktiskt hanterade HELA den helgen sen efter Roxy gick bort. Men tro mig. Jag kände att jag efter den helgen. Visste PRECIS hur mycket du uppskattade mig. Och precis hur jävla lite jag va värd.

Likheten av hur både du och hon. Gjorde exakt likadant nästan mot mig. Skrämmer mig. Den får mig att undra vad det är med mig. Som fick er att hata mig så här mycket. Är det mitt kontrollbehov ? Va det att jag va så överbeskyddande? Va det att jag prioriterade er så mkt att ni kände att ni inte fick någon luft? Listan är lång. Men allt jag gjorde va ju att älska er. Och de va ju för fan det ni BAD OM?!!! DET VA JU FÖRFAN DU SOM GAV DIG FAN PÅ ATT DE HÄR SKULLE LYCKAD DIN JÄVEL.

Men den stora skillnaden är. När jag träffade henne var jag 14-15. Hon va min första stora kärlek. Mitt först långa förhållanden. Julmarknader. Liseberg. Få en till familj. Utflykter. Därför tog det så hårt när det tog slut. För jag hade aldrig haft det innan. Och mitt liv så va såå jävla dåligt. Jag hade inte fått mina diagnoser. Jag hade jätte mkt ångest. Min familj bråkade konstant. Hon va som en räddare i nöden. Hon gav mitt nya ögon att se världen ur. Sen började hon sluta älska mig och sen tog det slut. Och så ledsen jag va efter det. Så lovade jag mig själv. Att jag aldrig skulle såra en tjej så igen. Jag lovade mig själv att jobba på mina dåliga sidor och utvecklas och bli bättre.

Vad hände istället ? Jo precis efter att jag äntligen kommit på fötter igen efter min LIVS STÖRSTA depression och jag åkt in på sjukhuset för alkoholförgiftning för ANDRA gången. Träffade jag dig!! Yääy. Gissa hur mycket jag hade hunnit jobba på mig själv ?? Gissa!!! NOLL hahaha tänka sig va.

Och titta hur fint den här jävla historien slutade nu. Och vems fel är det ? MITT haha yäääy.

Och när jag träffade dig va jag 19-20. Och de va magiskt. Allt jag fick uppleva med dig. Allt i mitt liv blev sååå mycket mycket bättre.. och mycket mer!! Du öppnade dörrar till sååå mycket nytt!! Saker jag och hon aldrig drömt. Inget. I mitt liv. Har varit så kul och roligt och fullt av kärlek som alla våra stunder och år ihop. Du va. Min vuxna kärlek. Jag va redan från början säker på att vi va något annat än hon och jag va. För jag kände något helt annat för dig. Det jag känner för dig. Sliter ut min själ i kroppen på mig. Allt med dig. Va det bästa jag någonsin gjort. Då, med henne. Jag kände hur jag bara va. Blind ? Av kärlek. Och lite beroende av henne. För mitt liv va så trasigt då. Men nu är det inte de. Med dig va min familj bättre än någonsin. Med dig mådde jag bättre än någonsin. Med dig hade jag fått mina diagnoser och fått hjälp med dem. Och fått mina mediciner. Med dig va min ångest nästan borta? Jag behövde inte dig alls på det sättet. Jag valde att vara med dig för jag älskade sätter du va på. Din personlighet. Jag blev kär på ett nytt sätt. Men jag va så skadad från henne att jag inte tillät mig själv att acceptera min kärlek för dig.

Och därför vet jag inte vad som kommer bli av mig nu. För vet du va lilla söta fria du som kan göra vad du vill för du känner dig så fri efter så många år i fångenskap. Jag va med Lovisa när jag gick i 8an. Innan dess va jag med Anja innan dess va jag i triangel drama med Michaela och Simon. I gymnasiet va jag med Marta och Nathalie. Efter gymnasiet va jag med Brianna. Sen kom du precis efter. Så jag har fan aldrig varit singel. Så jag om någon borde känna sig mer fri än någonsin ?? Eller ??? Jag har ALDRIG VARIT ENSAM. Och ingen vet varför. Det är som jag är en magnet till dåliga förhållanden. jag har aldrig ALDRIG varit älskad och omtyckt av NÅGON men alltid varit omringad av folk som försökt få mig att tro det. Det är ett mirakel! att jag har någon egen identitet ALLS? Med tanke på att jag alltid vikt mitt liv åt alla andra!! Hur fan kan jag ens veta hur man går och står?!!

Men vet du va fröken jag är äntligen fri. Jag är inte fri. För mitt hjärta har bara en tanke och det är att vi kan klara allt. I hela min kropp. Efter allt du släpat mig i genom dem senaste 8-10 veckorna. Så skulle jag göra allt igen. jag skulle fan suttit fast bunden och kollat på när du torr red honom med hans händer på dina bröst. Och dina tänder i hans nacke. För jag älskar dig av hel mitt hjärta. Jag skulle gå genom eld och vatten. Över berg och hav. Jag skulle göra precis allt för dig. Du kan skicka snaps på när du super dig full och röker och knullar och suger av alla killar Karlstad. Jag skulle ändå aldrig ge upp på dig. På oss. För jag känner en känsla. Som ett ankare. I mitt bröst. Som säger. Att om du bara kommer tillbaka. Och säger att du vill få det här att fungera så gör jag allt för att ska ska funka. Så vi kan fortsätta vara i varandras liv. Det är allt jag vill.

Därför vet jag. Att om du verkligen gett upp på mig. Så har jag inte insätt det än. Om du verkligen gjort slut med mig helt. Så har jag inte insätt det än. Om du verkligen slutat älska mig. Så har jag inte insätt det än. Om du verkligen inte vill ha mig i ditt liv mer. Så har jag inte insätt det än. Allt jag känner nu. All smärta och lidande jag går igenom nu. Som i era ögon. Är det värst ni sätt mig må. Så är det här lilla bara det jag känner pga av hur du behandlar mig just nu. Och för killen du va med. Och hur skit du varit mot mig dem senaste veckorna. Allt jag är nu. Är för småsakerna sen du flyttade. Det här är INGET jämfört med det som antagligen kommer komma sen. Det som är nu har inget med vårat förhållande att göra. Så när jag väl inser att du är BORTA på RIKTIGT. Att vi faktiskt är ÖVER på riktigt. Och inser hur jävla DÅLIGT du behandlade mig och hanterade det här efter alla dessa år vi sa att vi va en FAMILJ och det leder till att jag VÄL väljer att äntligen kasta in handduken. Och GE UPP HELT.

Då kommer du antagligen.. med tanke på hur jävla elak du är just nu och hur jävla skit du behandlar mig just nu och med tanke på att du går vidare med killar utan att ens ha mig och mina känslor i åtanke ALLS.. och hur du inte ens vill förklara vad som händer för mig så jag åtminstone kan försöka FÖRSTÅ..och FÅ sinnes ro!!! Och sen inte hör av dig alls helgen Roxy går bort… och inte en ända gång efter det eller?!!! och sen har mage att dra jämförelser?!!!! DAGAR efter det hänt för att rättfärdiga att du inte FUCKING BRYR DIG TILLRÄCKLIGT för att kolla hur jag mår…FÖR ATT DU ÄR FÖR FUCKING LAT OCH TRÖG FÖR ATT INTE PRIORITERA DIN BÄSTA JÄVLA VÄN som vikt sitt liv i nästan ett halvt jävla decennier åt dig och din jävla framtid NÄR HANS LIV BLIR TILL RUINER FRAMFÖR HANS ÖGON OCH HAN BEHÖVER DIG SOM MEST UNDER ALLA 4 JÄVLA ÅR!!! VARFÖR???? FÖR ATT DU ÄR FÖR FUCKING SJÄLVISK!!!..så kommer du eller någon annan antagligen…

..aldrig mer se mig.

Men men. Så känslig som jag är. Och dåliga mina lungor är. Mitt dåligt pumpande hjärta. Mina trasiga knän. Och mina sjuka ögon. Och nu en infektion i mitt ben. Jag hade antagligen inte levt många år till ändå.

Katten sov i alla fall gott.. alltid något.

0 notes