#historielektion | Explore Tumblr Posts and Blogs

viktorfredriksson · 6 months

Text

»Oppenheimer« – Nolans varnande historielektion imponerar

Vid en första anblick framstår »Oppenheimer« inte som den typiska Christopher Nolan-filmen. Som dialogstinn verklighetsbaserad biopic rör sig filmen långt ifrån regissörens tidigare filmer. Men på vissa punkter upprepar sig Nolan. Intresset för kvantfysiken och lekfulla berättarstrukturer består. Nolan växte fram ur det sena 1990-talet med filmer som »The Truman Show«, »eXistenz«, »Dark City« och inte minst »The Matrix« – samtliga produkter av samtidens postmodernistiska idéer om den subjektiva upplevelsen och avsaknaden av objektiva sanningar.

youtube

Storybygget i »Oppenheimer« är uttalat inspirerat av Nolans »Memento«, den film som mest uppenbart tacklar dessa idéer. »Oppenheimer« är en berättartekniskt väsentligt enklare film att förstå men liknande visuella markörer används för att beteckna tids- och perspektivskiften:

I very much loved the structural assistance and the aesthetic charge of shifting between color and black and white that I had on Memento. I’d always been looking for a reason to go back to that. And in the case of Oppenheimer and the way in which we tell this story, it’s very subjectively [told], but also with a more objective story strand that intertwines with that. It was really the perfect time to go back to that device that I loved so much.

»Oppenheimer« utspelar sig under två parallella tidslinjer. Större delen av filmen utgörs av tillbakablickar i färg som berättar historien om Oppenheimers (Cillian Murphy) väg från begåvad student inom teoretisk fysik till rekryterad ledare av Manhattanprojektet och dess utveckling i mytomspunna Los Alamos som kulminerade i Hiroshima och Nagasaki. De svartvita scenerna utspelar sig efter krigets slut med utgångspunkt i två förhör: det ena i senaten med republikanen och atomkraftsförkämpen Lewis Strauss (Robert Downey Jr) sedan president Eisenhower nominerat honom till handelsminister; det andra med Oppenheimer själv där han i efterkrigstidens kommunistjakt kämpar för att behålla den högsta säkerhetsklass han tidigare tilldelats.

Det är en angelägen film på flera sätt. En rät linje kan förstås dras till dagens upptrappade kärnvapenretorik, men även klimatkrisen och den samtida AI-hysterin gör sig olustigt påminda; tipping point-scenarier där forskning och politik måste förenas, där tekniska landvinningar tvingas vägas mot den framtida undergången.

Oppenheimer själv är delad. Pusslet i Oppenheimer är titelmannen själv, för likt kvantfysiken är Oppenheimer en person full av motstridigheter. Han försöker förgifta sin lärare trots att han hävdar att han tycker om honom »väldigt mycket«. Hans inställning till projektet pendlar mellan passion och skräckslagenhet, och var hans politiska sympatier ligger är höljt i dunkel. »Nobody knows what you think — do you?« frågar någon honom.

Att publiken förnekas en objektiv förståelse för hur saker och ting förhåller sig är typiskt för vore gode regissör. Kriget är alltid långt borta i »Oppenheimer«. Nolan visar exempelvis aldrig själva bombningarna. Det skulle kunna tolkas som en försköning av verkligheten – och visst kan man argumentera för att Nolan är mer intresserad av krigets mekanismer än dess offer – men det är ett konsekvent och smart val i en karaktärsstudie. Robert Oppenheimer bevittnade aldrig själva nedslagen utan kunde distansera sig från den makabra verkligheten med hjälp av tomma dödstal. Och som Alissa Wilkinson från Vox briljant påpekar så var aldrig bomben själva poängen med bomben – utan den ultimata symbolen för den maktkamp som utspelade sig (en metafor som fungerar ännu bättre på engelska där ordet power betyder både makt och kraft).

Samvetskval fick Oppenheimer att efter krigets slut bli ordförande för General Advisory Committee vid USA:s atomenergikommission (AEC) och yrka på en begränsning av framtida användning av kärnvapen – i synnerhet vätebomben som han var en uttalad motståndare till. Efter bombningarna i Hiroshima och Nagasaki förflyttas filmens fokus till AECs förhör 1954 gällande Oppenheimers säkerhetsklassificering där flörtar med kommunismen och otrohetsaffärer användes som bevis på bristande patriotism och karaktär. Här uppstår inledningsvis en viss emotionell dissonans: insatserna och konsekvenserna upplevs som så mycket högre för atombomben (krigsslut, liv och död, total undergång) än för Oppenheimers säkerhetsklassificering.

Men Nolan ror det i hamn. I slutändan är det en film om makt och sanning, om konflikten mellan politik och vetenskap. Om den tunna tunna linjen mellan framgång och undergång. Hanteringen av dessa såväl historiskt avgörande som brinnande aktuella frågor, genom filtret av Hoyte van Hoytemas och Ludwig Göranssons utsökta foto och musik, gör »Oppenheimer« till ännu en stor och minnesvärd filmupplevelse.

#Youtube

0 notes

bomander · 7 months

Text

Vetenskapsradion – Den fossila fällan

Vetenskapsradion – På djupet har sänt tre fantastiska avsnitt om fossila bränslens historia. I avsnitten får du en bakgrund till hur mänskligheten har fastnat i ett fossiloberoende som vi svårligen kan ta oss ur. Vi får en historielektion om hur det startade, hur människors liv förändrades i och med den industriella revolutionen: Den fossila fällan – Romarna gräver fram kolet Den fossila fällan…

View On WordPress

#industriella revolutionen

0 notes

1-800-paradiset · 7 years

Audio

SOPHIE släppte för ett par dagar sen en ny skitdålig låt. Det gjorde redaktionen ledsen. MEN genom att återbesöka hennes Boiler Room-set från 2014 (?) blev redaktionen strålande glad igen. Det finns en MÄNGD roliga saker med det här setet (förutom hur löjligt bra det är):

1. Den här kvällen var hostad på något vis av Eric Wareheim från master of none och han beställer pizza i introt lmao

2. Sophie sålde den första låten till Namie Amuro och den blev en engelsk/japansk duett med Hatsune Miku som är en tecknad filur (ursäkta okunskapen om japanska låtsasmänniskor, det finns säkert ett riktigt namn). Man kan lyssna på den här:

youtube

3. Redaktionen köpte vinylbundlen av PRODUCT i hopp om att låt 3 (som RYKTAS heta UV Love) skulle va med på den, men den är fortfarande inte släppt :( redaktionen väntar däremot såklart troget vidare

4. Det här var ganska kort efter att Lemonade hade släppts och publiken stämmer upp i den kanske märkligaste allsången genom tiderna och detta bildar tillika det mest LA ögonblicket någonsin

5. SOPHIE kände sig inte redo att för rampljuset och lät en av hennes vänner stå och dansa bakom skivspelarna med ett förinspelat set som hon förberett. Hon själv agerade under tiden security framför publiken. Det kan man se i videon från setet här under!!!

youtube

#Dansmusik #historielektion #redaktionen bjussar på mixtejp #SOPHIE #aw1718

2 notes · View notes

quiding · 3 years

Text

Nils Herman Quiding

I den gamla familjegraven framför dig, den vars yta är så nedsliten att man knappt kan urskilja namnet, vilar en märklig man. Hans namn är Nils Herman Quiding och i hans gedigna CV finner vi bland annat rådman, tidningsredaktör och riksdagsledamot för Malmös borgarstånd. Men mest av allt är han känd som författare till det på sin tid beryktade verket Slutliqvid med Sveriges lag som skrevs under pseudonymen Nils Nilsson Arbetskarl.

Nils Herman Quiding föddes 1808 här i Malmö. Familjen var en gammal skånsk prästsläkt med anor från 1600-talet och fadern var kyrkoherde i Caroli församling. För Herman – vilket var tilltalsnamnet – skulle banan dock bli en annan. Som sjuttonåring började han studera juridik vid Lunds universitet, något han senare skulle beskriva som en meningslös syssla.

”Mina studier i Lund kunna långt ifrån kallas grundliga. Jag som de flesta studerande läste endast för examens skull och begrep, när jag undergick den, icke stort mer juridik än när jag började. Det i sanning lilla jag kan och vet har jag lärt mig sedan på de få mellanstunder jag kunnat undansnappa från arbetet”

Mellan 1838 och 1842 var Quiding redaktör för Malmö Tidning, stadens äldsta pressorgan. Han förde där en radikal och liberal linje i samtidens debatter. Han visade stöd för Carl Jonas Love Almqvists skandalroman Det går an som kritiserade äktenskapet och han startade en insamling till Jacob Crusenstolpe som fängslats för sin kritik mot kungen, Karl XIV Johan. Men framförallt engagerade sig Quiding för de lokala frågorna. Stadens styre, menade han, hade korrumperats och kontrollerades av inbördes stridande särintressen. Malmö municipalförening bildades med Quiding i spetsen där ett ambitiöst förslag till en ny kommunallag arbetades fram. Mer lokalt självstyre och ökad representation var deras lösen, men förslaget hånades som som orealistiskt, förkastades av de styrande och municipalföreningen upplöstes. Frågan om lokalt självstyre skulle dock visa sig bli en grundbult i Quidings vidare ideologiska utveckling, som med åren blev allt radikalare.

Utåt sett levde Quiding ett högst ordinärt borgerligt liv. 1847 blev han rådman, ungefär motsvarande våra dagars domare, och han lät bygga sig ett hus på Östergatan 37 och en sommarvilla en bit norr om stan, idag sedan länge rivna och ersatta av bankhus och järnvägsspår. Han gifte sig med Anna Katarina Åkerblom och fick tre döttrar, varav två överlevde till vuxen ålder. 1862 till 1863 var han riksdagsledamot och försökte där förgäves driva igenom en förenklad skattereform. Han gav ut ett uppskattat författningsregister där rikets alla kommunallagar från 1522 och framåt redovisades. Flera har beskrivit honom som en grubblare och ensamvarg, han hade för vana att gå långa promenader, ibland ända till Lund och tillbaks.

Men bakom den städade fasaden dolde sig en annan, hemlig, figur. Under pseudonymen August Tallman gav han ut två läroböcker, i aritmetik och rättsstavning, och 1865 författade han anonymt boken Europas grundlag för tjugonde seklet. Protest från norden.

Skriften var märklig. En fullfjädrad grundlag, indelad i artiklar och paragrafer, för ett enat europeiskt rike uppbyggt på vad som kallades ”kretsar” - mindre självstyrande samhällen med ett par tusen invånare som sörjer för sina invånares väl och sina barns uppfostran. Huvudstad är Prag och engelskan är gemensamt språk. Alla män och kvinnor har rösträtt, skolbetyg är förbjudet och religion är var människas privatsak. Arvsrätten är avskaffad då kretsen istället för barnen ärver den enskildes egendom.

Boken fanns att köpa på bokhandlar runt om hela landet, men den tycks inte gett något som helst genomslag. Annat skulle det bli några år senare, med Quidings verkliga magnum opus – Slutliqvid med Sveriges lag.

Under våren 1871 befann sig Europa i ett chocktillstånd. Kriget mellan Frankrike och Tyskland hade fått en oväntad vändning då Parisborna gjort revolution och proklamerat Kommunen. Pariskommunen var ett socialistisk experiment som skrämde slag på Europas borgerlighet vilka förfärat läste om dess utveckling i pressen – ofta via överdriven eller rent av lögnaktig rapportering om revoltörernas hädelser, grymheter och förakt för den privata egendomen. Experimentet skulle bli kortvarigt. Under slutet av maj månad krossades kommunen i ett besinningslöst blodbad, men skräcken bland Europas styrande skulle inte lägga sig då Internationalen, socialismen och kommunismens spöken nu tycktes vara här för att stanna. I månadsskiftet juni-juli kom så till bokhandlarna en bok ”med rödt omslag och ännu rödare innehåll”, som många recensenter uttryckte det. Slutliquid med Sveriges lag. I fyra böcker uppgjord av Nils Nilsson Arbetskarl. Första boken, Revision av lagens yttersta grunder slog ner som en bomb i den svenska offentligheten.

”Tro icke, läsare, att allt är sanning, som i allmänna föreställningen om de högsta föremålen för mensklig kunskap går och gäller för sanning […] de gängse åsigter om lifvet, på hvilka samhällsinrättningen grundas, kunna sammanfattas till en enda kolossal lögn”

Nils Nilsson Arbetskarl går rakt på sak redan i inledningen av boken. Vad han kallar ”rätten” eller ”rättssamhället” får sig i verket en rejäl känga genom den historielektion som följer. Grunden till hela vårt samhälle, den privata äganderätten, är skapad genom ett orättfärdigt rov i forntiden. Detta var det verkliga syndafallet, då överklassen förslavade underklassen och mannen gjorde kvinnan till sin slav. Familjen är en konstruktion som enbart syftar till att skapa en manlig arvinge som kan överta egendomen. Med tiden diversifierades samhället visserligen, fria arbetare skiljdes från slavar och ståndsskillnader kom till vid sidan av klasskillnader. Denna utveckling kom, trots allt, att höja människoanden genom åren, och viktigast i denna utveckling var kristendomens uppkomst.

Quidings syn på kristendomen var ganska typisk för 1800-talets radikala reformivrare och tidiga socialister – Jesus och bibelns kärleksbudskap framhålls medan den officiella statskyrkan kritiseras och döms ut som hycklare. I Slutlquids historiska redogörelse får vi veta att överklassen, efter att de misslyckats med att bekämpa Jesu lära, istället försökt förvrida den. Att göra kristendomen till statsreligion var ett led i denna list. Han sammanfattar:

”Undersökningen leder sålunda på rent historisk väg till en upptäckt, som slår oss med häpnad och förvåning. Hela detta rättsväsen, allt hittills betraktadt som samhällets pelare, är i grund och botten – det måste en gång rent utsägas – kanaljeri.”

Detta var något annat än att kräva småändringar i en och annan lag eller att kräva utökad rösträtt till riksdagens andra kammare – sånt som vid denna tid sågs som radikalt. Nils Nilsson Arbetskarl dömde ut det rådande systemet som en lögn och krävde en ny världsordning.

Det blev ett ramskri i pressen. ”Samhällsfarliga läror som dessa måste bekämpas,” ”en fiende till fäderneslandet” och ”sataniska läror” var omdömen som fälldes. De som inte var upprörda var hånfulla eller dömde ut författaren som galen. De fåtaliga försiktigt positiva omdömen som skrevs bemöttes med attacker och beskyllningar för uppvigling. Ett drev mot förläggaren som gett ut boken kom till och snart gjorde tre av fem delägare i Carlshamns tryckeri offentlig avbön och hävdade att de inte läst manuset före tryck.

Konservativa Helsingborgs Tidning var drivande i hetsen. ”Boken är en populär framställning utaf den yttersta kommunismens aldra befängdaste läror, ehuru med en cynisk och kittlande form, så att den sprider giftet öfwergjutet med sirap.” som de uttryckte det. Tidningen hade under våren hävdat, med hänvisning till en hemlig rapport de påstått sig få se, att den socialistiska Internationalen skulle haft 2 000 medlemmar i Sverige – något få tog på allvar. Men nu, menade Helsingborgs Tidning, hade kritikerna fått svar på tal. De var övertygade om att allt hängde ihop, Slutliquid var skriven på Internationalens order och de såg hemliga konspirerande kommunister överallt.

Sen började jakten på författaren – vem var egentligen denna Nils Nilsson Arbetskarl? Då boken gavs ut i Karlshamn riktades blicken först mot Blekinge - ”ett kommunistfäste” - enligt Helsingborgs Tidning. Sen hängdes redaktören för liberala tidskriften Tribun i Stockholm ut, liksom en telegrafkommisarie i Norrköping. Båda gick ut i pressen och förnekade.

1872 kom nästa del av Slutlquid ut, betitlad Reformlära. Tredje delen kom 1873 och var en omarbetad återutgivning av den förbisedda boken från 1865 med ett förord där författaren bemöter en del av sina kritiker och del 4, Platos stat i redigerad bild, kom ut först 1876 och hade ett upplägg av klassisk litterär utopi där författaren i en drömvision får se hur samhället ser ut hundra år i framtiden.

Genom böckerna lägger Quiding fram sin utopi. Ett europeiskt rike förskonat från krig samordnat i en nedifrån och upp-struktur där den självstyrande kretsen är grundenheten. Mer framsynt än Karl Marx förstod Quiding att centralisering och förstatligande skulle leda till despoti. Makten måste ligga nära människan, i hennes lokalsamhälle. Varje krets har till exempel ett eget tryckeri och skulle någon inte få tillåtelse att ge uttryck för sin lagstadgade yttrandefrihet i sin egen hemkrets kan han försöka gå vidare någon annanstans. Kretsarna är samordnade i härad vilka i sin tur ingår i länder som ingår i det europeiska riket. Man strävar efter att vara så självförsörjande som möjligt inom varje krets men de övre instanserna ser till att ingen hamnar på efterkälken. Kärleken är fri, utbildningen jämlik och väl utbyggd och en du-reform genomförs för att markera den nya jämlikheten.

Quiding kallade sig själv aldrig socialist eller kommunist och han var kategorisk motståndare till våldsamma lösningar. Hans kritik av Pariskommunen var att de just centraliserat makten till ett allt för stort område – de borde istället följt hans modell vilket skulle innebära att staden delades upp på flera hundra kretsar. Staden Paris är stor nog att innefatta flera härad, ja kanske rent av utgöra ett helt land i hans modell. Quiding betonade ständigt att idéerna var hans och inga andras, detta som svar på den kritik som kopplade samman honom med kontinentens olika socialistiska strömningar. Han påstod i förordet till bok tre att han knappt kände till dessa läror men att om de liknade hans så betydde det bara att fler än han själv sagt vad som varit sant.

Då revolutioner eller våldsamheter inte stod på dagordningen var det istället långsamma reformer som skulle skapa det nya samhället. Det skulle ta lång tid att införa kretssamhället fullt ut, och vägen borde gå via avskaffad arvsrätt. Om enskild egendom ärvs av kretsen istället för de efterlevande skulle den privata äganderätten successivt avskaffas, och med den i praktiken familjen, vars roll istället skulle tas över av kretsen. Det skulle innebära ett nytt stadium i mänsklighetens historia som hittills enligt Quiding avgränsats av djurets, vildens och rättsmänniskans tidevarv. Kretsamhällets fullbordan skulle innebära att vi gick in i gudsmänniskans tidsålder.

”Menniskor kunna icke äga hvarandra. Den som kallar en annan för sin, påminner om den hedniska tid då äfven menniskan kunde vara ting. Från rätt synpunkt betraktad är kärleken renare, ju större sjelfständigheten är å ömse sidor, och samhället kan i detta afseende icke tänkas bättre inrättadt än så, att älskande icke af hvarandra hade behof för annat än kärlekens egen skull, med andra ord att de enskilda hushållen kunde upphöra.”

”Det gäller nemligen ingenting mindre, än att göra det stora samhället till en familj, sålunda till drivkraft utbytande rätten mot – kärleken.”

Den första boken startade en livlig debatt, med bok två året därpå var det betydligt svalare, även om bland annat Viktor Rydbergs gav sig in i bataljen med en sågning i Göteborg Handels och Sjöfartstidning. Med bok tre var det i det närmaste tyst och till bok fyra hade Quiding av allt att döma blivit petad av förlaget då boken enbart såldes från hans hem på Östergatan, inte långt där ifrån vi står nu. Det var vid detta lag en öppen hemlighet, åtminstone här nere i Skåne, att det var den gamle rådmannen som låg bakom Nils Nilssons böcker.

Tystnaden som följde på de uppföljande böckerna är egentligen förståelig. Rent litterärt tappar de rejält då det radas upp en massa lagparagrafer. Vad gäller bok fyra, den egentliga utopin enligt klassiskt snitt, så finns det betydligt bättre böcker i genren. Oron från Pariskommunen var också borta och en mer handfast syn på arbetarfrågan där strejker, fackföreningar och arbetarföreningar som krävde utökad rösträtt börjat dyka upp på dagordningen. Vidlyftiga utopier passade inte in i detta nya klimat.

En bit in på 1880-talet blev Quiding något på ropet igen. Den nya radikala skandal-succéförfattaren August Strindberg fann i Nils Nilsson Arbetskarl sin profet och använde sig av hans begrepp ”överklass” och ”underklass”, bland annat i Giftas, en bok som ledde till åtal och otaliga skriverier. Strindberg själv tipsade om Slutliquid i tidningen Tiden. ”Det är en framtidens bok, och innehåller hela programmet till det nya samhället, fast på kristlig grund [...] ett svenskt originalarbete, som varit begrafvet, men skall uppstå igen.”

Bara några månader innan han dog gav Quiding ut en andra upplaga med samtliga fyra böcker i en volym, utökad med ytterligare två skrifter bestående av en samling äldre essäer och en Bekännelse, där han för första gången erkänner att det var han som låg bakom pseudonymen.

När han till slut gick bort i december 1886, vid en ålder av 78 år, hade den nya arbetarrörelsen precis börjat få en stabil organisation och kunde se på framtiden med optimism. I tidningen Social-Demokraten skrevs dödsrunan av dess nytillträdde redaktör, den 26 år gamla Hjalmar Branting. Nils Herman Quiding var enligt Branting

”ingenting mindre än den förste banbrytaren för de socialistiska idéerna i Sverige [...] 'Nils Nilsson Arbetskarl' har givit oss ett arv som ensamt vore nog att berättiga honom att tacksamt ihågkommas av den svenska socialdemokratin”

0 notes

mylittleliterarian · 5 years

Photo

Vi vill gärna ha en uppsättning klassiker i barnens bokhylla men många känns daterade med sina mossiga värderingar och könsuppdelningar. Och många är faktiskt rätt brutala. Inte ens i Elsa Beskows sockervaddssöta värld är vi trygga, plötsligt står Farbror Blå där med riset i högsta hugg. Barnaga slipper vi som tur är i sagan om Putte, men uppdelningen där blåbärspojkarna är aktiva och smutsiga av lek medan lingonflickorna prydligt sitter på rad och putsar lingon känns inte jättefräsch. Men vem kan motstå Beskows förtrollande illustrationer av Putte, Blåbärskungen och bärbarnen? Magin hon skapar av den svenska naturen. Den här boken får följa med på högläsning i blåbärsriset i sommar, och då ska vi passa på att ha en liten feministisk historielektion.

https://www.bonniercarlsen.se/bocker/161954/puttes-aventyr-i-blabarsskogen/

https://www.adlibris.com/se/bok/puttes-aventyr-i-blabarsskogen-9789178031139

https://www.bokus.com/bok/9789178031139/puttes-aventyr-i-blabarsskogen/

#bonniercarlsen #elsabeskow #putte #natur #klassiker

0 notes

zackrissons · 5 years

Photo

⭐️👀👂🏻Historielektion - ”The Prize of Freedom” (på/i National World War II Memorial) https://www.instagram.com/p/BuOKEXagfh8jovtBk6DbmFtw9bhpMSnkoxeFFY0/?utm_source=ig_tumblr_share&igshid=1tlbgarai7rcd

0 notes

succek · 6 years

Text

Av gudarna märkta!

Av gudarna märkta:

“Av gudarna märkta av Snezana Lindskog var en fullkomlig överraskning som sprängde alla dörrar.

Att läsa om järnåldern och den starka gudstron till asagudarna som folket hade

innan kristendomens inträde var otroligt intressant att läsa om.

En ren historielektion om blot, hur man blidkade gudarna, växter och levnadsvillkoren för människorna.

Att få läsa om Oge, Tassim, Hedda…

View On WordPress

0 notes

stolligaseptember · 4 years

Note

på tal om historia alltså såg du ”kungliga juveler” på svt1 i... torsdags? jo det gick när antikrundan ska gå, det gick i torsdags. de visade kungliga juveler!! med en historielektion!! det var sjukt intressant kan rekommendera starkt

åh jag läste artikeln om kröningsdiademet och det Peaked My Interest tillräckligt för att bli intresserad, men inte tillräckligt för att faktiskt leta reda på programmet. men nu när du har rekommenderat det så ska jag definitivt se det så fort jag får chansen!!

#sweden #swedish #isauntervaguelydownwards #storytelling september

0 notes

saxum1-blog · 6 years

Text

27/9

Kollat tutorials om hur man målar graffiti. Finns så mycket kul att testa och just nu är det mycket att ta in.

Jag tänker att jag ska göra en tidslinje och låta graffarna jag träffar fylla på med viktiga händelser så att det blir en liten historielektion när man går runt och kollar på min bildserie. Lagom med fakta men ändå skapa en helhet.

0 notes

cornelias1 · 6 years

Text

Landsförräderiet.

Denna historielektion borde varje medborgare känna till! I varje fall de som undrar varför vår välfärd håller på att kollapsa, våra unga bostads”ägare” blivit livslånga skuldtagare hos banken, våra småbönder håller på att utrotas, och you name it.

View On WordPress

0 notes

aioinstagram · 6 years

Photo

Arne Ljungqvist Arne Ljungqvist är engagerad men engagerar inte is Trending on Monday July 9 2018 https://www.aioinstagram.com/arne-ljungqvist-arne-ljungqvist-ar-engagerad-men-engagerar-inte-is-trending-on-monday-july-9-2018/

Göteborgs-Posten says: Arne Ljungqvist är engagerad men engagerar inte Sydsvenskan says: Åsa Sandell: En nyttig påminnelse om att motståndet mot rent spel varit stort …

Top 2 articles about Arne Ljungqvist:

Arne Ljungqvist har länge och enträget arbetat för att hålla den internationella idrotten fri från dopning. För det ska han visas stor respekt. Men som sommarpratare är han, om jag ska vara helt uppriktigt, påfrestande träig. Det går inte på något vis Jag gillar att ”Dopningjägarens” sommarprat lämnar det privata därhän och fokuserar helt på sin gärning. Arne Ljungqvists summering av en 45-årig kamp för ren idrott är en torr men informativ historielektion. Till och med musiken hämtas i huvudsak frånnbsp;…

0 notes

viktorfredriksson · 3 years

Text

Streamingtips för höstmörkret

Höstmörker är synonymt med film och tv, och denna höst är extra mörk. Vad passar då bättre än ett gäng nya filmer och tv-serier att kasta sig in i? Har därför listat några av de mest aktuella filmerna och tv-serierna som finns att streama just nu.

TV-SERIER

The Queen’s Gambit

Höstens mest hyllade serie handlar om schack. Bara en sån sak. Berättelsen kretsar kring föräldralösa Beth Harmon, som tidigt flyr verkligheten in i schackspelets fyrkantiga värld. Vad som börjar med ett parti i källaren med barnhemmets surmulna vaktmästare Mr Shaibel, utvecklas snart till en lika oväntad som framgångsrik karriär – kantad av både missbruk och kärleksbekymmer. Huvudkaraktären delar många likheter med verklighetens Bobby Fischer, en av tidernas främsta och mest mytomspunna schackspelare, tillika något slags förkroppsligande av den tunna gränsen mellan genialitet och galenskap. Att låta en ung kvinna vältra sig fram genom denna oerhört mansdominerade värld är såklart ett vinnande drag. Lika självklart är det stora genombrottet för Anya Taylor-Joy; hon beväpnar Beth med lika delar intelligens, styrka och sårbarhet. En fantastisk gestaltning av ett fascinerande livsöde.

»The Queen’s Gambit« är en allmängiltig berättelse; en uppväxtskildring, en kärleks- och underdog-historia – en nostalgisk hyllning till en svunnen era och en bortglömd sport. Scenografi, rekvisita, små välfunna detaljer – att skapa så mycket energi och atmosfär ur en sådan notoriskt stram värld är ett toppbetyg till hela produktionen. För mig, som närmast schackberoende (och som i 85% av fallen spelar Queen’s Gambit som vit), är serien såklart en enda stor njutning. Stormästaren Kasparov har anlitats som konsult för att säkerställa att schackpartierna och karaktärernas jargong håller måttet, vilket gör scenerna ännu mer kraftfulla. Inte minst vill jag fortsätta träna på Najdorf-variationen i Sicilian Defense och förbättra min slutspelsteknik.

Jag tänker också på Bobby Fischers berömda artikel där han dömer ut den aggressiva öppningen King’s Gambit som direkt undermålig: »The refutation of any gambit begins with accepting it. In my opinion the King's Gambit is busted. It loses by force«. Öppningens kvinnliga motsvarighet har visat sig vara betydligt mer motståndskraftig mot tidens tand – detsamma kommer gälla tv-serien.

Streamas på: Netflix (7 av 7 avsnitt har släppts)

Kärlek & Anarki

Lisa Langseths Netflixsatsning är någon slags satir på förlagsvärlden. Premissen är ganska löjlig: Tvåbarnsmamman Sofie arbetar som konsult på ett bokförlag där hon inleder en slags pubertal utmaningslek med företagets nya, unga IT-tekniker Max. Att påstå att trovärdigheten haltar är en underdrift, och två avsnitt in var jag skeptisk, men när man väl har förlikat sig med det fåniga anslaget är det en underhållande resa, som dessutom växer sig starkare längs med vägen. Bäst? Björn Kellmans mjäkiga chef och det oväntat lekfulla sjunde avsnittet. Skräckfilm nästa för Langseth?

Streamas på: Netflix (8 av 8 avsnitt har släppts)

Industry

youtube

Serien följer ett gäng nyexaminerade tjugonåntings med vitt olika bakgrunder som landar praktikplats på en ansedd investmentbank i London, där de konkurrerar om ett begränsat antal fasta anställningar. Lena Dunham är exekutiv producent och regisserar det första avsnittet av denna tveklöst indragande, om än något klichéartade, »eat or be eaten«-skildring av finansvärlden. Sex, droger, svinaktiga chefer – och ett pulserande score av Berlinbaserade EDM-producenten Nathan Micay som är något alldeles extra. Endast tre av åtta avsnitt har släppts än så länge.

Streamas på: HBO (3 av 8 avsnitt har släppts)

Top Dog

Svensk storsatsning som bygger på Jens Lapidus romantrilogi. Likt »Snabba cash« skildras mötet mellan den undre och den övre världen. Josefin Asplund spelar affärsjuristen som sätts på uppgiften att spåra den mystiskt försvunna arvtagaren till bolaget, och finner sig snart indragen i en smutsig Södertälje-härva tillsammans med den villkorligt frigivna Teddy. Serien är, likt många andra svenska kriminalare, väldigt tung på intrig. Sidospåren är många och plot-twistarna likaså. Något mer krut på karaktärsskildringar och atmosfär hade gjort serien gott. Men det är en välgjord produktion, även om man har sett det mesta förut. Asplund imponerar i huvudrollen, men bäst är Alexej Manvelov i rollen som den melankoliske gangstern Teddy.

Streamas på: C More (8 av 8 avsnitt har släppts)

The Undoing

HBO:s nya prestigedrama är en miniserie i sex delar. I huvudrollerna syns Nicole Kidman och Hugh Grant som spelar det framgångsrika paret Grace och Jonathan Fraser. Hon är parterapeut, han är en berömd barnläkare – sonen Henry spelar fiol och går på en exklusiv privatskola. Tillsammans bor de i en lyxvåning på Manhattan. Allt är frid och fröjd tills Elena, den unga gåtfulla mamman till en av elitskoleeleverna, hittas brutalt mördad, samtidigt som Jonathan spårlöst försvinner.

Serien är skapad av David E. Kelley (»Big Little Lies«) och samtliga avsnitt är regisserad av danska Susanne Bier. Miniserien har (kanske lite för) enkelt beskrivits som en östkust-variant av just HBO-succén »Big Little Lies«. »The Undoing« riktar dock större fokus på sina centrala karaktärer och det centrala mysteriet, på gott och ont. Det är välspelat, välgjort och spännande – men saknar (än så länge) den där sista glöden.

Streamas på: HBO (5 av 6 avsnitt har släppts)

FILMER

Orca

Josephine Bornebuschs långfilmsdebut om social distansering är såklart brinnande aktuell. Manuset skrevs på tre veckor i våras, efter att ett annat av Bornebuschs projekt blivit uppskjutet, och följer hur den priviligierade medelklassen brottas med tillvaron och sina relationer »i dessa tider« (även om någon pandemi aldrig uttryckligen nämns). Allt bakom skärmar såklart. Johan Rheborg spelar den kämpande författaren Claes som dagligen högläser sina pompösa texter för sin åldrande, sängliggande mor. Tova Magnusson är agenten som tänjer på etiska gränser i närmandet mot en ung skådespelare. Vera Vetali tar rollen som gravid influencer, syster till Bornebuschs stressade tvåbarnsmamma som tillfälligt flyr undan sin familj (Jerka Johansson spelar partnern) när de behöver henne som mest. Samtidigt försöker systrarnas pappa (Peter Andersson) knyta kontakt efter 28 års frånvaro.

Med det stora persongalleriet försöker Bornebusch skina ljus på pandemins mångsidiga effekter på oss människor och våra relationer. Vissa kommer varandra närmare, andra glider isär. Vissa plågas, andra försöker dra fördel av situationen. Ibland är tonskiftena väl abrupta, men överlag fungerar det väl. Även dialogen är förvånansvärt rapp och välskriven givet den snabba produktionen. Samtidigt är filmen nästan provocerande trångsynt. Trots en gedigen ensemble påverkas inga karaktärer direkt av situationen, åtminstone varken fysiskt eller ekonomiskt. Karaktärerna har kreativa yrken där hemarbete fungerar smärtfritt, och någon jämrar sig över streamingtjänsternas skrala utbud. Å andra sidan bjuder verkligheten på tillräckligt med elände som det är för tillfället.

Streamas på: Viaplay

The Trial of the Chicago 7

Jag har spenderat de senaste två veckorna med att plöja mig igenom Aaron Sorkins mästerliga »The Newsroom«, och känner redan en styng av saknad. Som bekant finns det ingen manusförfattare i världen som kan skriva dialog som honom. »The Trial of the Chicago 7« är hans andra film (efter sevärda debuten »Molly’s Game«) som skrivande regissör och handlar om de sju amerikanska demonstranter som 1968 åtalades för konspiration, anstiftande till upplopp och andra brott i samband med det demokratiska partiets konvent i Chicago i Illinois samma år. En intressant, välspelad och Sorkinskt pratig historielektion, där humorn stundtals faller platt.

Streamas på: Netflix

On the Rocks

Sofia Coppola och existentiell tomhet är en ryktbar duo. Mest framträdande i mästerverket »Lost in Translation« (2003) och underskattade pärlan »Somewhere« (2010). Hennes senaste film är inte lika minnesvärd men likväl ett habilt tillskott i Coppolas filmografi. Och Bill Murray visar att han har mer kvar att ge.

Streamas på: Apple TV+

Borat Subsequent Moviefilm

Den efterlängtade (?) uppföljaren är inte mycket till film egentligen. Den universala humorn från originalet har ersatts med en mycket tydlig politisk agenda inför det, nu avgjorda, amerikanska valet. I det avseendet är det nittio underhållande minuter. Filmen är mest uppmärksammad för att ha lurat Trumps personliga advokat Rudy Giuliani till en intim träff med en ung kvinna i filmen.

Streamas på: Amazon Prime

Onward

Pixar är bäst i världen på varma, detalj- och snillrika filmer för hela familjen. Ironiskt nog går magin förlorad i deras första film som uttryckligen handlar om magi. Filmens emotionella kärna, broderskapet, är inte tillräckligt underbyggt, och det stora äventyret lovar mer än vad det levererar. Tyvärr en av Pixars svagare filmer.

Streamas på: Disney+

David Attenborough: A Life on Our Planet

»This is my testimony«, proklamerar 94-årige David Attenborough förtroligt till tittaren i dokumentärens öppning. Det är omöjligt att inte trollbindas av Attenboroughs röst. Det kvittar egentligen vad han pratar om. När han i 80 minuter sammanfattar sina hisnande livsupplevelser från jordens alla kontinenter är det således bara att kapitulera. Han är en av få människor som har upplevt allt det där de flesta bara läser om; skövlingen av regnskogen, polarisarnas avsmältning, mängder av olika djurarters utrotning – om människans samlade avtryck på planeten. Hoppfullt nog föreslår Attenborough också en lösning.

Streamas på: Netflix

2 notes · View notes