allgalaktisk

[allgalaktisk]

Minns du när vi sa att himlen nog finns att det liksom kändes i oss då Framtiden var enkel, benen vägde lätt parkens gamla alm hade slagit ut Korta ögonblick av storslagenhet plötsliga impulser av mänsklighet Allt är evighet, outgrundlighet  Ingen aning om vad vi inte vet Minns du när du lät mig låtsas vara stark när jag höll dig nära i min famn Samma gamla gator, samma gamla liv men också samma gamla vänner kvar Korta ögonblick av frihet tog oss dit men ensamhet är frihet på kredit Återvänder hem, inte bara på visit alla som vi saknat har kommit hit

[allgalaktisk]

Jag tänker mig en felande Gud med egna krossade drömmar som försöker, ibland naivt med tro om att det ska gå Jag tänker mig en älskande Gud med evig obesvarad kärlek som gråter, ofta tyst med ett lika evigt hopp Jag tänker mig en mänsklig Gud med förståelse och överseende som förlåter, inte alltid enkelt men med insikt om hur det är

[allgalaktisk]

Min kropp är bara min privat och personlig Måste skylas och täckas ska inte visas för någon Min kropp är bara kropp alldeles för mycket kropp bör uppenbart förminskas ska inte visas för någon Min kropp är inte min jag vill inte kännas vid den gör inte rätt, ser inte rätt ut ska inte visas för någon Min kropp är inte din inte att titta på med avsmak inte ens med tycke inte för dig att ömka

[allgalaktisk]

Så blev det visst november igen utan att jag tagit itu med min skit Dom på TV åker taxi, lämnar kemtvätt kommer längre från mig bit för bit Jag lever andras liv genom skärmar med mitt eget som bakgrundsfond Jag har slutat öppna fönsterkuvert har börjat hålla världen på avstånd Det sägs som om det vore en tröst att hoppet är det sista som lämnar oss Men lämnar oss gör det likväl kvar finns valet att ge upp, förstås Jag vet inte om jag är fri eller övergiven saknad eller bortglömd med flit Men så tog visst november slut igen utan att jag tagit itu med min skit

[allgalaktisk]

Ja, jag har fortfarande spöken kvar i huvudet och i bröstet Några är snälla, men inte alla de är väl som folk är mest Visst jag har fortfarande spöken kvar de lever i och kring mig De söker upp mig eller dyker upp i en tanke eller på riktigt Nej, jag har fortfarande inte lärt mig att skilja på låtsas och riktigt Men för att klara det som är på riktigt måste jag faktiskt få låtsas Ja, jag vill fortfarande tro på spöken för att kunna tro på människor Ja, jag vill tro på drakar och vittra för det måste finnas nåt bättre Ja, jag vill fortfarande tro på spöken för nåt måste va bättre än oss

[allgalaktisk]

I den stunden var tiden evig alla som talade var poeter Jorden cirkulär åt alla håll liksom alla andra planeter Ingenting var möjligt att räkna vi var mer än siffror i excelblad Allt eller inget var förgängligt landsbygd eller huvudstad Verkligheten var vårt ideal gräset lika vackert som gruset   Alla värden var utan ordning mörkret inte sämre än ljuset Bakom varje ord en tanke utan missförstånd och fel I den stunden var tiden evig i den stunden var jorden hel

[allgalaktisk]

Bland Torggatans grus kvar sedan isen och snön bland Näsåkers tidigaste löv från björk och rönn bland Ångermanälvens stränder mellan nipa och tall bland regionbudgetens kalkyler om förväntade dödsfall utropas att här ska inga barn födas mer

[allgalaktisk]

Jag fyller mitt hjärta med minnen av dig lägger större vikt vid dem ju färre jag minns Varje sak jag minns att du sa blir ett råd och varje personlighetsdrag något att ta efter

[allgalaktisk]

Du lever den dröm jag tror vi en gång delade

[allgalaktisk]

Jag semestrar hemma i sommar Här hemma där jag inte bor Jag och min partner spenderar två veckor här ”Du måste ju sälja in trakten så hon vill flytta upp” Coop skyltar sina sommaröppettider Öppet längre alla dagar På min tid var det tvärtom ”Byn lever upp nu sedan turisterna börjat hitta hit” Ett testamente gav pengar till ett museum Tyska turister med husbil läser om bygden De ser bilder på min skola och gamla fabriksarbetare ”Gud så fint de har gjort nere vid fjärden!” Promenad genom gamla bruksområdet Här jobbade pappa tills de stängde Tomt i 20 år, nu till sist rivet och tillplattat ”Man skulle ju egentligen slagit till på en tomt” Vi vandrar Nationalparken i tre dagar Leden söndertrampad En amerikansk röst fyller Slåttdalsskrevan ”Men här är ju så vackert” Jag vill vara i fred och går ner till sjön, som förr Husbilar och tält över hela stranden Men visst, jag är väl också turist här nu ”Här är ju så vackert”

[allgalaktisk]

Stanna kvar, min älskade lova att du inte går Stanna kvar, min älskade håll om mig tills det blir vår Mörkret krälar in i mig löven multnar bort och dör Både björn och igelkott i sitt ide som sig bör Minns mig när jag tinat upp när färg och doft återuppstår Minns mig, kära vänner för solen segrar varje vår

[allgalaktisk]

Det är natt och himlen blir grå av många gatlyktor små Kanske inte norrsken, men ändå här är det det bästa man kan få Även idag är morgonen ny men luften smakar kol och bly I mina lungor växer sly Liksom hemma i min by

[allgalaktisk]

Kanske att jag blir kvar ett tag Men fyll då mitt liv med ny mark att bli min En ändlös skog har ersatts av En rutnätsstad men man ser nästan hav När kärleken till sist har gått När vännerna har slarvats bort Kanske att jag en vacker dag får komma hem till er igen Förlåtelse en plats för mig I hjärtat men jag förstår ett nej

[allgalaktisk]

Så blev vi vuxna i någon mån Pluggar för att kunna ta studielån Har alltid trott att jag ska dö ung Försöker hinna leva som en kung Vem behöver planer om det är så? Vem behöver bry sig om något då? Lever för dagen men vaknar igen Lever på faktura, betalar nog sen Ännu en kväll jag drömmer om fjäll på spårvagnen hem, mitt vanliga gnäll Fortfarande hälften som då Hälften av den som jag hoppades på Nu är vi vuxna säger folk en fejkad sjukskrivning är inte skolk Tiden river allt djupare sår rötter som förtvinar för varje år Stå på egna ben, ta rejäla kliv artificiella moderna liv I stan finns många av varje sort alla hör dig skrika, men tittar bort Ett liv av betong asfalt och plast ett jobb som ger tid hos en sjukgymnast Ett knappt hörbart ljud av regn mot min hud aldrig har jag varit så nära Gud Håll om mig till älven runnit ut du vet hur det är när hoppet tar slut Ge mig någonting som gör mig frälst för nu kan jag dö för vad som helst

[allgalaktisk]

Älven rinner vackert och alla blommorna sprider sommar kring sig Solen skiner, skogen står där den alltid gjort och väntar på dig Bär och svampar växer och det förvånar mig jag vet, det låter löjligt Tiden går som vanligt även utan dig som om det vore möjligt

[allgalaktisk]

När jag blir less på jobbet när trängseln blir för kvav av allt folk på stan Då far jag hem till Övik till Höga kusten, hjortron, tall och gran Vi köper öl på macken och åker upp till Varvsbergets parkeringsplats Ganska halt och brant, men brukar gå bra om man tar sats Jag åker inte till Rio inte till New york eller Vietnam Jag åker inte till London inte till Phuket eller Amsterdam VI lämnar nyckeln i bilen för vem skulle sno en gammal ful passat Vi säger inte så mycket vi ägnar ingen tid åt nåt tomt kallt prat Vi pratar bara på riktigt utan antydan och underton Här tillåt folk vara folk man har inte vänner som konsumtion Jag åker inte till Rio inte till New york eller Vietnam Jag åker inte till London inte till Phuket eller Amsterdam Här tillåts saker ta tid frågar du efter IPA är en snobb och på stranden i Rössjö är det svårt att minnas att man har ett jobb Jag åker inte till Rio inte till New york eller Vietnam Jag åker inte till London inte till Phuket eller Amsterdam och inte fan till Stockholm inte till Paris eller Indien Jag åker inte till Gotland inte till LA eller Australien

[allgalaktisk]

Jag vill spridas i vinden i mitt liv se allt dåligt och allt bra bli allt jag kan, vara lat och produktiv vara den jag faktiskt ska Jag vill spridas i vinden innan jag dör se kärlek, hat och likgiltighet ta dagen som den kommer, som man bör och längta en riktig frihet Jag vill spridas i vinden när jag är död Växa upp till mat för ripa och ren Minnas hur omvärldens oljud ljöd vara lav på tall och mossa på sten Jag vill vara vinden när jag är glömd bortom betong, bland skog och älv veta om natten var räven ligger gömd men inte minnas mig själv