0 notes
0 notes
0 notes
Några blandade bilder. Mest på min son. Och lagda som att det skulle kunna finnas någon berättelse i dem också. Eller inte. Det finns ingen berättelse. Bara några blandade bilder.
Som synes saknar jag motljusskydd på objektivet. Så megamotljus går bort, men även sidoljus blir lite svårt för optiken (bild 2), solen skiner från vänster men solreflektionen syns på höger sida. Varför är det så? Ja, det kan man fundera på ett tag.
Kamera: Chinon CS-4 med 50 mm 1.9
Film: HP5+ 400
0 notes
Jag vet inte om det kommer med åldern (jag är 33 nu), eller vad det beror på. Men i samma takt som åren går ökar antalet romantiska bilder. Ett fint porträtt. Ett landskap. En blomma. En solnedgång. Att just de här bilderna har det där romantiska anslaget beror också på kameran. Med Rolleicorden går allt sakta och du kan nästan inte fånga något som rör sig alls. Men det är det fina med den. Och att det är mellanformat. Negativen är så stora att scanningarna blir motsvarande 35 megapixlar när man scannar som jag gör. De tar 65 MB också... Alla borde skaffa en mellanformatare. Och framkalla hemma.
2 notes
·
View notes
Några bilder från en testrulle som jag tog med min nya Nikon L35AF2 som jag hittade på Tradera. Framkallade hemma med HC-110, som vanligt.
Det finns något väldigt tillfredställande i att fotografera helautomatiskt. Man behöver ju bara leta bilder. Ser framemot att använda kameran mer framöver. Den har ett gott rykte om sig som jag hoppas stämmer.
1 note
·
View note
Det är ju nästan lite klyschigt att ta med sig en mellanformatskamera från 50-talet till den italienska landsbygden, men det gjorde jag. Jag bar inte kostym och en hatt lite käckt på sned. Men jag hade min Rolleicord. Från 50-talet. Med mig…
Hur som helst. Det digitala fotograferandets lata, slarviga sätt att ta bilder måste kraftigt omvärderas när du står med en Rolleicord, eller annan mellanformatare för den delen, i händerna. Du måste uppskatta eller mäta ljuset med extern ljusmätare för det finns ingen i kameran. Du måste ställa in bländaren och slutaren för det finns ingen automatik. Du måste grovställa skärpan och sedan - oftast - vika ut ett litet förstoringsglas och kontrollera skärpan så den sitter där den ska, dels för att det är svårt att se om skärpan sitter perfekt och dels för att skärpedjupet blir så kort på en mellanformatare även vid rätt liten bländaröppning. Sedan måste du titta på ditt objekt genom sökaren och vänta till bilden du vill ha syns och sedan skjuta av. Efter att du tagit bilden måste du dra fram filmen.
Varje 120-film rymmer bara 12 bilder så det gäller att hushålla på filmen och välja sina bilder med omsorg. Och det är något att ta med sig till den digitala världen - den som tar få men många bra bilder är en bra fotograf. Kanske.
0 notes
Konica EU-mini: liten, oskarp och rätt så trevlig kamera. Det finns en knapp - avtryckaren. Det finns en brännvidd - 28 mm. Och det finns en blixt som inte går att påverka när den ska avfyras - den kommer när den kommer. Ungefär det är den kameran.
Så klart är den rätt begränsad. Särskilt eftersom den utöver avsaknaden av finesser även saknar andra bländarsteg än f/6.3 och har endast ett par slutartider 1/60-1/180. Och det är väl i begränsningen som tjusningen sitter.
Laddad med hp5+ tog jag med mig kameran till Enafors och tog några bilder av fjället Snasen från myren jag stod på. Naturfotograferna gråter (gissar jag).
1 note
·
View note