#men han ska inte vinna ikväll för det | Explore Tumblr Posts and Blogs

elowisa · 1 year

Text

22 november 2022

Sitter på cykelcafét i närheten av min bostad. Försöker sortera samtliga tankar som studsar runt i huvudet på mig. Jag vet inte ens hur jag ska få ner allt i skrift. De senaste timmarna har varit som en tsunami på så många sätt. Det känns som att flera veckor har passerat, när det egentligen bara har gått 64-65 timmar när det är över.

Hur vet jag om något är över? Jag sitter och betraktar de mörka bruna ögonen, jag lyssnar på skrattet som ekar vackert och ser den fina tandraden som får mitt inre att pirra till lite extra. Han sitter bredvid mig, inne i sitt, samtidigt som jag kämpar med att försöka hålla tankarna i styr. Det vill sig inte. Hur mycket jag än försöker så kommer jag alltid tillbaka till en och samma tanke, en och samma känsla - osäkerhet och en bristande kontroll.

Rädslan slår mot mitt inre lik en hammare på en spik. Jag tappar andan och fann mig själv ligga vaken för två nätter sedan, fundersam och rädd - rädd för vad som komma skall. Eller grundar sig egentligen rädslan i att något kanske inte kommer allt? Jag har verkligen tappat kontrollen på ett sätt som jag inte är van vid. Helt plötsligt ser jag möjligheter och lösningar på saker som jag tidigare bara förkastat - eller är det bara jag igen, som söker det omöjliga, för att det just är omöjligt?

Jag vet inte. Jag önskar att jag kunde dyka in i huvudet på de bruna ögonen och se hur han ser på mig, hur han sett på dessa timmar och höra vad han tänker. Det hade underlättat, då hade jag vetat vilka handlingar jag kan göra och huruvida saker och ting är ömsesidiga eller inte. Det är så förbannat svårt. Vi ska snart gå, vi ska snart ta farväl - är det ett evigt farväl eller kommer det rinna ut i sanden som det gjorde med den förra?

När allt känns bra, varför kör man inte bara på? Det handlar inte om ifall det finns tid, det handlar om att skapa tid och tricksa runt i ens kalender - vill man, så kan man.

Det är så jag ser på saker och ting. Så nu återstår det bara att se huruvida jag kommer sitta här ensam och hoppas, än en gång, eller om jag faktiskt får den responsen jag tycker att jag förtjänar.

Känslor är så komplexa, jag kan tro att det är ömsesidigt för att det känns som så i stunden, för att sedan bli förskräckt när jag förstår att fallet inte var så.

Jag begriper inte hur en person kan lura en annan människa på ett sådant sätt, är vi alla förblindade och påverkade av samhällets normer att vi tror att vi ska bete oss på ett visst sätt eller är vi bara produkter av något som förväntas av oss? Ingenting makes any sence. Ingenting går att förklara.

Jag känner mig hjälplös, ensam och rädd. För det är jag, jag är så fruktansvärt jävla rädd att jag återigen, än en gång, ska snubbla på mållinjen och falla ner i sorgens avgrund.

Frågan är inte om jag är redo, frågan är om jag vågar.

Den stora fasaden jag försöker upprätthålla och alla tankar samt känslor som jag försöker intala mig själv skapar just det här kriget mellan hopp och förtvivlan.

Är det enklast att bara ge upp, eller är det risk för att då förlora det jag annars skulle kunna vinna.

Vad vill jag vinna, vad är vinsten? Jag har ingen aning.

Allt jag vet är att jag ikväll kommer drabbas av en ny tsunami, men fylld av känslan av ensamhet. Det känns inte alls bra.

0 notes

fotbollstrojorbaby · 3 years

Text

cristiano ronaldo tröja umphrey fortsatte med

cristiano ronaldo tröja umphrey fortsatte med att posta två tweets, med hänvisning till sitt utbyte med Keown. Arsenal fortsatte att vinna matchen 2-0, men Keown är orolig för sin tidigare klubbs hemska bortarekord den här säsongen. "Jag är orolig. De hade chanser att göra det var säkert och det gjorde de inte. Det är oro, ”citerades han av spegeln.

"Det blir nu väldigt intressant att se vilken taktik Emery använder i bortalaget nu." Går han med samma lag, vi spelade riktigt bra ikväll? Napoli tjänade inte pengar men de kan väl göra det nästa vecka. "Så ändrar han upp saker och ting i vissa områden?" Det är ett stort samtal Fotbollströja barn eget tryck men jag känner att jag ska gå igenom att de kommer att behöva få ett mål över där."

0 notes

thelilylocket · 5 years

Text

Barnens pappa skriver under lappen som intygar att hon suttit barnvakt åt hans dotter och son, för tredje och sista gången. Mellan gångerna har hon fantiserat om honom. Hon undrar om han, som är så karismatisk, snäll och stilig skulle ha något intresse för henne; en mullig tjugoåring med kortklippt hår som knappt ens kysst någon tidigare. Han är förvisso frånskild, men får kanske ut mer på så vis än genom att vara gift, tänker hon. Ikväll är troligtvis sista gången de ses, det får henne att känns sig modig. Hon makar sig litet närmre när han sätter sin signatur på pappret och för ett ögonblick tycker hon att han stelnar till; men när han reser sig ur soffan och möter hennes blick ser han oberörd ut. "Tack för hjälpen", säger han och sträcker sig efter hennes jacka. Hon viker ihop lappen och trycker ner den i bakfickan på sina jeans, tyget stretar mellan handen och skinkan. "Det var så litet", svarar hon med ett leende. När hon trär armen genom jackärmen får hon en känsla av att han granskar henne med blicken, men vågar inte tro att det är så. Hon vänder sig om och möts av en vänlig blick, en blick som tyder på att han bara ätit henne med blicken i hennes fantasi. Hon dröjer sig kvar i hallen och försöker komma på något mer att säga för att vinna tid. Ingenting kommer hon på, sträcker istället fram handen för att ta adjö. Hans handslag är varmt, stadigt och tryggt. Det känns som att han håller kvar litet längre än vad som behövs. "Äsch", säger han med ett leende och lutar sig framåt, "ge mig en kram". Omfamningen är över på ett ögonblick, men hon insuper varje liten aspekt: den svaga doften av rakvatten, skäggstubben som borstar mot hennes kind, hans trygga armar runt sina axlar och hans andetag som kittlar i hennes öra. "Ja, tack igen då", säger han och ler. Hon tvingar sig själv att pressa fram ett leende, vänder sig motvilligt för att öppna ytterdörren och lämna lägenheten. Det är knappt att hon hinner ta ett trappsteg innan hon hör dörren som stängs bakom sig. Besvikelsen sjunker som en sten inom henne. På vägen hem vibrerar telefonen till i hennes jackficka. Hon orkar inte se efter vad det är, troligtvis bara pappa som undrar om hon är på väg hem. Lilla pappa, tänk så han kan oroa sig för henne. Hon undrar om barnens pappa oroar sig för sina på samma sätt. Nästa tanke som slår henne, att hennes egen pappa skulle göra med en barnvakt det hon vill göra med barnens pappa, frambringar en skamsen och äcklad känsla i henne. Hon skakar av sig den. Nu är det ändå försent. Det där hon fantiserat om kommer stanna vid att vara en fantasi. Kanske är det lika bra, hon har ju trots allt knappt ens kysst någon. Hemma bytet hon genast om och kryper ner i sängen. Hon vill egentligen undvika skärmar så det blir lättare att somna, men hon är sugen på att distrahera sig litet. I samma stund som hon sveper över skärmen för att låsa upp telefonen hoppar hennes hjärta över ett slag; hon har ett missat sms från honom. Sms:et är kort men koncist, han undrar om hon har möjlighet att sitta barnvakt igen till helgen. Borde inte barnen vara hos sin mamma nästa helg? Det pirrar till i henne. Hon svarar att det går bra. Under veckan som går köper hon en ny bh med matchande trosor. Hon stjäl en klänning ur sin systers garderob som är en aning för kort och litet för tajt. Till och med ett sprut parfym vågar hon sig på. När hon promenerar till bussen känner hon sig både yr och litet illamående av spänning och förväntan. Hon blir förvånad när dottern öppnar dörren. Flickan ler stort, säger att de har köpt godis och ska titta på tecknad film. Det är med ett stygn av besvikelse som hon hänger upp sin jacka och följer efter flickan in i vardagsrummet. Sonen sitter redan i soffan med en godisskål i högsta hugg. "Hej", säger hon åt pojkens håll. "Hej." Ljudet kommer bakifrån. Hon snor runt och möts av pappans vänliga leende. Hur kan han alltid se så lugn och snäll ut? undrar hon. Skulle hans blick kunna bli sådär trånande och full av begär så som hon fantiserat om? "Hej", ler hon och drar litet besvärat i kjolen som plötsligt känns alldeles för kort. Märker han att hon gjort sig till för honom? Tycker han att hon är fånig? "Vad snällt att du kunde vakta barnen en kväll till, det här blir den sista, jag lovar." "Det är verkligen ingen fara, jag gör det gärna." Ljudet från tv:n avslöjar att barnen startat filmen, hon hör den välbekanta sången från Lejonkungen. Toppen, då kommer hon att lipa och sminket att bli förstört. "Jag har köpt godis men det finns lite mat kvar om du är hungrig." "Tack, det är bra." Han kastar en blick på ditt armbandsur. "Oj, jag måste dra nu! Hej med er då, ha det så bra!" Han kysser barnens pannor, först sonens och sedan dotterns. Hon undrar hur hans läppar skulle kännas mot sin egen hud. I förbifarten lägger han sin hand på hennes axel och ler en sista gång innan han försvinner ut ur dörren. Värmen från beröringen dröjer sig kvar. Efter Lejonkungen är det dags för barnen att sova. De är lätta barn som borstar tänderna och kryper ner utan protest. Innan släckning vill de höra en saga och hon läser en bok som handlar om en hund som letar efter ett ben som den grävt ner. När barnen somnat smyger hon ut i köket och plockar försiktigt undan utan att det skramlar för mycket. Det är ingenting hon måste göra men hon har ingen lust att fördriva tiden på något annat sätt. Hon letar efter köksrengöring under diskbänken när det rasslar till i låset på ytterdörren. Kjolen har åkt upp och hon håller sig om baken med ena handen då hon häver sig upp på fötter. "Oj!" viskar han och ser sig om i köket. "Det hade du inte behövt." Hon rättar till kjolen och ler ursäktande. "Ska vi sätta oss i soffan?" frågar han. De slår sig ner bredvid varandra och sitter tysta ett litet tag. Hon sneglar mot honom. Tittar han på henne? Vad tittar han på? På hennes ihoptryckta byst som ser ut som att de ska få klänningens sömmar att spricka vilken sekund som helst? På finnen hon inte kunnat låta bli att peta på bakom örat? Tänk om han kunde lägga sin hand på hennes lår; tänk om han kunde slita upp klänningen och borra ner sitt ansikte mellan hennes bröst. "Jaha ja." Rösten får henne att rycka till, ryckas ur sina tankar. Han verkar inte märka det. "Vill du ha en underskrift?" "Åh, javisst, såklart! Jag ska bara hämta lappen." När hon reser sig känner hon hur kjolen åker upp. Tittar han? Ser han spetstrosorna som hon valt ut för hans skull? Blir han hård? Tanken kittlar. I hallen blir hon stående. Hon behöver en plan, så att det inte blir som förra gången. Det känns som att hon fått en andra chans och är inte redo att slösa bort den. Hon viker ihop lappen och trycker ner den i bh:n så att bara ett hörn sticker upp. Nej, det är alltför löjligt. Kanske om hon... "Hur går det?" Hon hoppar till av överraskning. "Oj, förlåt", viskar han, "det var inte meningen att skrämma dig. Hon ler generat. "Är det där...?" Han pekar på lappen som sticker upp. Hon känner direkt hur ansiktet skamset blossar upp och färgas rött. Då gör han det, sträcker ut handen och tar lappen. Han vidrör henne inte, men rörelsen orsakar likväl en våg av njutning att fara genom henne. Hon tittar på lappen och sedan på honom. Hans ögon är fortfarande vänliga, men de ser också fundersamma, kanske nyfikna, ut. Plötsligt känner hon sig modig, närmar sig honom och smeker trevande hans hand när hon tar lappen från honom. Hon söker i hans blick efter något som kan tala om ifall hon borde fortsätta eller ge upp. Hans ögon ser vaksamma och avvaktande ut, men inte avfärdande. Vore det konstigt om hon smekte hans kind? Skulle det vara bättre om hon gick rakt på sak och smekte honom utanpå byxorna? Tänk om han blev arg. Hon biter sig litet i läppen och låtsas klia sig på benet så att kjolen åker upp. Kanske kan hon få honom att ta första steget? Han kastar en blick mot barnens rum. "Kan vi sätta oss i vardagsrummet igen?" frågar han. Hon nickar. Hon vecklar ut pappret på bordet och han fyller i sin signatur. När han ska fylla i tidsintervallet som anger hur länge hon jobbat verkar han tveka litet. "Vill du stanna ett tag till?" Hon döljer sin förtjusning med ett litet leende. Han fyller i 23 som sluttid, det är en dryg timme kvar. Vad ska de hitta på till dess, har han någon plan? undrar hon. Han slår på tv:n på ljudlös och lägger försiktigt armen om henne. Hon vilar sitt huvud mot hans axel och drar upp benen tätt intill sig. Trevande rör hon med ett finger över hans lår. Som om hon inte tänker sig för tittar på reklamen som spelas upp i rutan samtidigt som hennes fingrar letar sig mot hans skrev. Han ger ifrån sig en skarp suck och tar tag i hennes hand när den når hela vägen fram. Hon tycker sig hinna känna att han är hård. Han håller kvar hennes hand i sin, stryker med tummen över den. De sitter så några minuter. Spänningen byggs upp inom henne. Hon vill att hans tumme ska stryka henne någon annanstans. Försiktigt försöker hon leda hans hand in mellan sina ben. Greppet kring hennes axlar hårdnad när han trycker henne mot sig. Hon hör att hans andhämtning blivit tyngre. Handen mellan hennes ben rör sig mjukt och försiktigt. Hon känner hur det blir fuktigt i hennes trosor, drar efter andan och gör sitt bästa för att inte gny. Plötsligt slutar han och trycker henne ifrån sig. Han lägger ansiktet i sina händer och suckar: "Förlåt". "Det gör inget", svarar hon snabbt. Han granskar henne och lägger armarna i kors, som om han annars inte litar på att han kan hålla fingrarna i styr. Hon tycker sig se ett korn av det begär hon föreställt sig i hans blick i sina fantasier. Hon drar ner blixtlåset på klänningen så att bysten släpps fri, brösten vilar tryggt i den rosa bh:n. Hon drar upp kjolen så att magen fortfarande täcks men de matchande trosorna syns. Vad tycker du? vill hon fråga. Jag köpte det för din skull... så ta mig då! Hon kryper bort och sätter sig gränsle över honom. Hon vet inte var ifrån hon får modet, men tar hans händer och lägger dem på sina bröst. "Okej?" viskar hon. Han nickar till svar. Hon flyttar hans händer till sin rumpa och ger honom en frågande blick. Han griper tag om hennes skinkor, blundar och nickar på nytt. "Är du säker på det här?" frågar han. Det är hennes tur att nicka. "Jag har fantiserat om dig", viskar hon blygt. "Har du?" Greppet om hennes bak hårdnar. Hon nickar. "Och... vad händer där, i dina fantasier?" frågar han. "Du tar mig", viskar hon. "Har du blivit tagen förut?" Hon skakar lätt på huvudet: "Nej, men jag vill." Han suckar djupt. "Det här är galet, det förstår du? Om vi ska göra detta så kan ingen få veta något." Hon nickar allvarsamt. "Lova det." "Jag lovar." Han suckar igen och kastar en blick ut i hallen mot barnens rum. "Vi måste vara tysta." Hon nickar på nytt. "Okej", säger han och gnuggar sig över ansiktet. "Gode gud, vad håller jag på med? Okej..." Han fäster blicken på hennes läppar och ger henne en lätt kyss. Hon försöker besvara hans tunga så gott hon kan när han sticker den i hennes mun. Sedan kysser han hennes hals mjukt. Hon lösgör sina bröst och och han tar ett i sin mun. Han klämmer om hennes rumpa och trycker ner henne i soffan och hon hör ljudet av metall som skallrar när han knäpper upp sitt bälte och drar av sig byxorna. Hon har aldrig sett ett man naken tidigare, inte på riktigt. Han ser stor ut och för ett ögonblick blir hon orolig för hur den ska få plats. Hon drar efter andan när han böjer sig ner för att slicka henne. När han lirkar in ett finger svider det litet, sedan fylls hon av obeskrivligt välbehag. Det prasslar när han öppnar en kondom och hon hör hur tungt han andas när han rullar på den. Ljudet av hans andhämtning gör henne pirrig och varm, men när han försöker tränga in i henne tar det stopp. Hon försöker att slappna av. Han frustar dovt, penetrerar henne på nytt med ett finger, två fingrar, tre... men får fortfarande inte plats. Han vänder henne om så att hon ligger på mage över soffans armstöd. Han särar hennes ben och skinkor och försöker på nytt att tränga in. Det gör ont, men det går. Sakta tränger han in, litet i taget; hon känner hur han utvidgar och vidrör varje del av hennes våta inre. Han rör sig försiktigt in och ut, frågar om det känns okej. Smärtan avtar, blandas med njutning. Han vänder henne åter till rygg och tränger in på nytt, denna gång går det lättare. Hon tar tag om hans nacke och trycker honom mot sitt bröst, känner hur han suger på dem och hör att andas allt snabbare. “Var det såhär du fantiserade om att det skulle vara?” viskar han andfått. “Nästan... du var litet mer... liksom uppslukad av begär.” Hennes ord får honom att styvna, han fattar tag i hennes höfter och stöter hårdare och mer bestämt. “Så här?” frågar han. “Är det så här du vill bli tagen?" Hon nickar. Han låter ett dovt stön undfly sina läppar när han tränger längre in i henne. “Jag är nära att komma”, viskar han hest. Hon undrar hur det kommer att vara för henne när det går för honom; kommer hon också att komma? “Hur känns det?” viskar han. “Jag försöker vara försiktig, men du är så tajt och våt och skön att jag vill begrava mig i dig! Jag är rädd att jag ska tappa besinningen och göra dig illa om du låter mig komma i dig.” Han glider ur henne, böjer sig åter över henne för att slicka och lirkar in ett finger. Det är svårt för henne att urskilja hans rörelser inuti, men hon känner en njutning byggas upp. Hon tar tag i hans hår och trycker honom mot hårdare mot sig, gnyr och svankar. Han slutar slicka och lägger en hand över hennes mun när hon inte kan låta bli att stöna under hans beröring; suger på hennes bröst samtidigt som han fortsätter att massera henne mellan benen. Han leder henne in i badrummet och visar henne ner på alla fyra. Återigen lägger han sin hand om hennes mun och fortsätter massera. När hon kommer skriker hon till och det sprutar över badrumsgolvet. “Åh, vad skönt”, viskar hon. Han kan inte längre låta bli att stöna högt när han tränger in i henne bakifrån och hela vägen längst in. “Tycker du om det?” viskar han. “Ja, snälla ta mig. Begrav dig i mig. Kom i mig.” Hennes ord gör honom galen och han släpper sina spärrar, griper tag i hennes höfter och tar henne snabbt och hårt tills han exploderar av njutning.

0 notes

louiseeklund · 6 years

Text

28 Januari 2018 Söndag