Last Seen Blogs
farther-then-a-feather
and so,
bonheurjewelry
Bonheur. Jewelry
nekoze222
nekoze
dougfootedigitaltrainings
dougfootedigital
jardama-blog
ばんかい
Photo
Buffémiddag med svenska ambassaden!
Lite lyx ska det vara iallafall. Igår hade svenska ambassaden här i Seoul anordnat en kväll för oss utbytesstudenter att komma till svenska residensen för att möta de som jobbar där, möta andra svenskar från diverse universitet och äta god mat. Ganska okej kväll faktiskt. Att få prata lite med ambassadörerna (jag pratade med en korean som jobbade på ambassaden) var intressant för den delade med sig lite grand om hur svenskar agerar i allmänhet här i Korea. Även förklarade dem varför dessa skillnader är som de är. Exempelvis hur Korea har kommit att bli så hierarkiskt och konservativt. Det handlade om Konfucionism. En del av Konfucionismen handlar om att man ska behandla andra som du vill bli behandlad själv och att man ska behandla andra med respekt och ärlighet samt visa god moral. Det har gjort att man har respekterat sina äldre, som sig även givetvis bör, men till den grad att åsikter och synsätt ärvas nedåt från generation till generation. Det leder att många tankar inte är ens egna utan är mer av en produkt av sin bakgrund, vilket har gjort landet motståndsfullt för förändringar. Ganska intressant, men ambassadören sa att landet är i förändring, om än långsamt. Det ska helt klart bli intressant att följa vad som händer i landet framöver.
Utöver att prata med tjänstemän och kvinnor passade jag på att träffa folk från diverse universitet. Konkuk, Sungkyunkwan, Seoul Nation, Hanyang (mitt) och Yonsei hade ganska hög representation. Jag pratade mycket med dem om hur det internationella integrationsarbetet är på de olika universiteten. Har de, precis som oss på Hanyang, mentorsgrupper? De från Konkuk berättade att de inte hade så mycket, typ inget alls. Det fanns en elev, Chris, som i praktiken var hela internationella samarbetet. Han är en korean som bara har utbyteselever som kompisar. Utöver det vet jag även att Seoul National har riktigt bra studentgrupper, s.k. "buddy groups", där man är ca 8 pers om inte mer i en grupp och gemenskapen är riktigt bra. Kul! Hade själv gärna haft en större mentorsgrupp.
Utöver detta var maten helt fantastisk. Det var stor buffe med allt från laxrullar, potatissallad, grillspett och, givetvis, köttbullar. Det var så gott så att nu när jag sitter här och bloggar om det blir jag alldeles vattning i munnen. Det var himmelskt! Man blev påmind lite grand att maten hemma är även den riktigt god, trots allt den inte alls påminner om den svenska maten. Oh, just det, nämnde jag att det fanns en helt dessertbuffé? Okej, det gjorde jag kanske inte. Men det fanns det! Tårta, snittar såväl som bakverk. Suck. Jag ska i skrivande stund snart ha skollunch. Blir säkert schnitzel. Som vanligt. Blä. Hoppas det finns något gott.
Med fantastisk mat sagt:
Peace out and see ya later!!
PS. Detta var inlägg nummer 50! Wihoo! DS.
0 notes
Photo
Det som är kul med att bo i storstäder är att det alltid händer saker, som lampfestivaler t.ex. Under veckan har man kunnat bevittna en lyktorfestival i mitten av Seoul, nära Eujiro-3 (sam)-ga som bestått av allt från fiskar, kinesiska krigare och stora julträd. Ganska häftigt måste jag säga. Stack dit med min mentor, Ji Yeong (지영, uttalas Jiång), och Bas, en bra vän som är med i samma mentorgrupp som jag. Den fjärde medlemmen, amerikanska Stalex, har lite grand gått under jorden. Det var två mysiga timmar när vi gick längs floden där alla lyktor var uppställda. Vi testade även en japansk delikatess, vars namn jag har glömt just nu.
Tänker nu låta bilderna göra det mesta av skrivandet för mig.
Med lyktor sagt:
Peace out and see ya later! :)
0 notes
Text
MT-training: Lite som nollning
I Korea har skolorna något som kallas "Membership Training". Det är oftast en helg då man reser iväg, gör massa aktiviteter och har riktigt roligt. Alla universitet har sina egna och det är alltid en förening på skolan som tar hand om det. Min Linköpingskompis Fredrik, som studerar på Seoul National University, hade sin MT för två veckor sedan. I lördags hade jag min MT som anordnades av Hanyang One World (HOW).
Klockan 09.30 samlades vi alla i "the i-zone" som är ett slags rum där man kan plugga och där HOW har sitt kontor. Vi var ca 60 pers som hade anmält oss och alla dök upp, om än på olika tider. Jag hade lite tur, för jag hade glömt ställa min väckarklocka och vaknade av mig själv klockan 09.00, så tur hade jag! Väl där fick vi en namnbricka med en bokstav på. Bokstaven indikerade vilket lag vi skulle tillhöra senare under kvällen. Alla samlades och när sista personen hade dykt upp 10.10 satte vi oss på bussen och körde iväg. Alla, mig inkluderad, tog vara på tillfället och tog en tupplur för att vila upp inför resten av dagen.
Första stoppet var vid ett hus i mitten av ingenstans. Här skulle vi få lära oss att göra tofu och riskakor. Lite udda, men det var roligt! Vi gjorde tofun genom att snurra på ett cirkelformat träblock över ett annat träblock medan man hällde en vattenbön-blandning igenom det övre blocket. Efter det fick vi testa att göra riskakor. Hur gjorde man det? Genom att slå en deg med en stor träklubba om och om igen. Helt klart kul. Sen efteråt så rörde vi på oss bort mot sovplatsen. Rummet var hur kallt som helst. Golvvärmen hjälpte inte så mycket med att värma rummet, så istället behöll vi vinterjackorna på och sedan försökte hitta punkter på golvet där man kunde känna golvvärmen extra bra. Även sofforna blev extra populära.
När alla till sist hade blivit någorlunda instagdade så drog lekarna igång. Lagen som vi blivit tilldelade under kvällen delade upp folket i fyra grupper. Första utmaningen var att välja lagnamn och hitta en cheer. Smått hopplöst försökte jag få igång konversationen med laget. Folk var förvånansvärt blyga, men efter lite kämpande kom vi fram till att laget skulle heta "The Amazing Riceballs" och att vår cheer skulle vara "Mmmmmmmmmmmmm RICEBALLS!" samtidigt som vi slog på våra bröst à la Wolf of Wall Street. Dock gick inte idén om Riceballs hem och vi vann inte första utmaningen. Sedan blev det frågesport, brickkrig och charader bl.a. Roligt var det, även om jag önskar att jag hade fått en bättre grupp.
Kvällen fortsatte med BBQ-middag (MUMS!) och sedan lite drickande. Alltsomallt blev det en ganska spännande dag, med nya människor man mött och nya minnen. På förmiddagen dagen efter mådde folk av varierad grad, men alla utom en överlevde bussresan hem. Den enda var tvungen att be bussen stanna på campus för att rensa kroppen lite. Vi mådde bra mycket bättre än vad han gjorde och gav oss alla ett gott skratt.
0 notes
Text
Jag sov ganska mycket idag...
... för jag försov mig. Hade två lektioner, missade båda. Det var en bra dag.
0 notes
Photo
HIKE: Bukhansan
Mera hike! Denna helg blev det mindre fest och mera friluft. Tillsammans med svenska armén™ (läs Pelle, Tobias, Oskar, John och Johannes) tog vi oss an en större utmaning än förra helgen. Brantare, snårligare och högre var Bukhansan gentemot Gwanaksan och låg längre bort ifrån Seoul.
Vi möttes ungefär 09.00 vid Wangsimni för att sedan sätta oss på en buss som Pelle lyckats hitta m.h.a. sina koreanska kompisar. Den tog oss direkt till Bukhansan och efter en snabb toapaus så drog vi igång. Ganska snabbt märktes det att Bukhansan var brant. Benen prövades direkt och ett flås kom igång. Kanske var det bergets form tillsammans med vårt rätt så höga tempo som gav orsak till ansträningen, eller så var vi bara orutinerade. Snabbt delades vi upp i grupper. Pelle och John tog täten med mig och Oskar bakom följt av Tobias och Johannes för sig efter. Pauser såg till att vi omgrupperades och gav oss lite andrum. Vädret hade kunnat vara bättre, då det var kyligare än vad som sällan varit tidigare i Seoul.
På vägen fanns en mur som man vandrade längs ganska länge. Denna mur hade säkerligen en historisk bakgrund som jag tyvärr inte kan, men en rimlig gissning var väl att man använde muren för att skydda Seoul mot antingen Japan eller Nordkorea,
Efter vi passerade muren så ville Tobias, John och Pelle spontant gå bort från den ganska ovänliga vandringsleden så de försökte gå runt och gå en egen väg som låg lite avsides. Här delades vi upp ordentligt, ganska ointentionellt också. Här tappade jag, Oskar och Johannes bort dem för resten av vandringen. Vi styrde kosan mot den absoluta toppen, som låg uppe bland de lägsta av molnen(!) och lämnade de bakom oss. Toppen var häftig, och bilderna gör inte toppen rättvisa. Min mobilkamera suger verkligen. Ska helt klart köpa en systemkamera någon gång hemma i Sverige. Luften högst uppe, 836m över havet, var märkbart tunnare, men oerhört ren och härlig att andas in. Hike är klart roligare än jag trodde innan Korea, och jag är riktigt glad att jag har hittat något nytt roligt!
Med höga berg sagt:
Peace out and see ya later!!!
0 notes
Text
Zombiewalk!! - Att skrämma koreaner
Efter smink och diverse mingel började vandringen bort mot tunnelbanan, med diverse skrämmande längst vägen. Skönaste var en kille som satte sig bredvid några som satt och åt, morrvrålade lite och sedan fick en tugga av maten istället för deras hjärnor. Jag tror att båda var nöjda med det utfallet. Tunnelbanan i Seoul är designad precis som den i London så att det finns dubbla dörrar, dels vid tåget och dels vid perrongen. Vi väntade utanför perrongdörrarna tills första tåget kom. Vi bara stod där och stirrade rakt in i det ankommande tåget. Folk som sedvanligt skulle gå av kollade inte riktigt upp och hade blicken fäst på deras telefoner fick en ganska fet överraskning när det stod en zombie som bara stirrade de rätt in i ögonen. Roligt nog hajade de till, tog sig själva för munnen och snabbt sprang runt. På det tåget som kom efter gick vi på och stormade tåget och väste i folks öronen och kom överdrivet nära dem. Jag tror obehagsfaktor var stor hos de stackars resenärerna. När "chocken" hade lagt sig hos koreanerna ville de mer än gärna ta bilder med oss. Det blev ganska många selfies. f
Mönstret fortsatte under hela kvällen och det blev till ett minne för livet. När vi hade slutat skrämma runt stod vi utanför 7-eleven och körde några dryckeslekar innan vi begav oss iväg mot efterfesten som var på en klubb i Hongdae, ett av festområdena i Seoul. En riktigt rolig kväll!
Nedan finns lite bilder.
Med skrämsel sagt:
Peace out and see ya later!
Överlägset coolaste zombiesarna i Seoul.
Ingen vidare bild, men någotlunda representativ.
De handlar mer om obehag än jumpscares.
En koreansk lieman. De ser lite annorlunda i Korea.
0 notes
Text
Halloween-fest!!!
Klart som fan att Halloween firas i Seoul med! HOW: Hanyang One World hade ordnat fest på en klubb i Gangnam som heter Ellui. Stor! Två våningar som båda två var stora. De hade ett väl valt utbud på drinkar, shots och öl, musiken var bra (lite väl hög dock) och var ganska fräsch i allmänhet.
Efter den tidigare postade vandringen så var det snabbt omtagg för min del. Snabbt in med lite krubb i kistan, byta om till kostym, glasögon och hatt, ändra mitt namn till Jake Blues och röra mig till Bar 37, det som har kommit att bli förfestställe nummer 1. 15000 won (100kr) och du får dricka hur många drinkar du vill. Det är nice! Även 37:an har ett bra utbud, med en motsvarighet till ett tvåspaltigt A4-papper med alternativ. Förfest tillbringades med många, bla. Francois från Kanada (min Blues-brother ami), Aline från Schweiz, Max från Tyskland, Anouk från Frankrike, Jeroen från Nederländerna, Mikkel från Danmark och Barbora från Tjeckien. Härligt gäng!
Väl vid klubben var kön lång, ca 40min, men Karin (svenska från Seoul National Uni) hjälpte mig förbi hela kön. Vad ska man säga? Man har kontakter. Väl inne drog festen igång med lite öl och lite dans. Kul var även att träffa Fredrik från Linkan-klassen som jag inte sett på över en månad. Han körde på kniv och gammal hockeymask (Läs Hannibal Lecter minus kannibalismen). Hängde med han ett tag innan han försvann á la klassisk klubbstil. Sedan mötte jag Gabriel, en skön dansk jag hängt en hel del med, hittade Anouk och Amilié och hängde med dem typ resten av kvällen. Kul kväll!
Med Halloween sagt:
Peace out and see ya later!!
Från v: Max, Aline, Jag, Barbora och Jeroen. De körde på Jigsaw-stil från SAW-filmerna.
Från v: Elwood Blues (Francois), Mikkel och jag.
Elwood och Jake Blues!
0 notes
Photo
Hike på Gwanaksan
Länge sedan jag skrev något, ursäktar för det. Prov och massa plugg. Har hängt en hel del på bibioteket. Sådant har inte känts värt att blogga om. Utgångar har det också varit ett par, men i allmänhet händelselöst. Så därför gjorde jag och Bas ett gemensamt löfte att vi skulle göra något nytt när skolan var slut för veckan.
Inspirerade av min rumskompis Pelle och en annan svensk John som har hike:at en hel del, så vi beslöt oss att bestiga Gwanaksan som ligger vid Seoul National University. Vädret var inte på vår sida. Istället för värme och sol bjöd vädergudarna på kyla och lite regn också. Naturen gjorde verkligen sin närvaro hörd. Kul var det dock! Att göra nya saker är ofta det, och det var riktigt uppfriskande att få se höstens alla vackra färger, speciellt på löven. Utrustningsmässigt var vi inte alls förberedda alls. Jag hade dragit på mig mina joggingbyxor under vanliga byxor för värme tillsammans med en träningströja över en överdragströja. Tobias, som hängde med oss, och Bas hade båda vanliga kläder. De vi mötte på vägen till toppen måste ha tyckt att vi var bra orutinerade och extremt turistiga, men det brydde vi oss mindre om.
Hela berget tog kanske 5h att ta sig upp och ned för och var ca 629 m högt. Nästa helg ska vi försöka oss på att bestiga Bukhansan som ska vara av en utmaning har vi hört. Spännande.
Snabbt vill jag påpeka att hakkorsen är kopplade till någon religion, men vilken vet jag inte och vill inte uttala om något jag har noll koll om. Vi var uppe vid en kabin som hade massa ljus tända inombords. Lite mysigt efter en "lång" vandring att få se lite ljus på det som annars var en mycket grå utsikt.
Med bergsbestingning sagt:
Peace out and see ya later!!
0 notes
Text
Har första midtermen varit? - Ja!
- Första riktiga midtermen har alltså skrivits i Sydkorea! Var det pirrigt? frågade jag.
- Lite, men inte så mycket, kom svaret tillbaka från Robert.
- Var jag förberedd?
- Knappt, har en midterm i en svårare kurs på fredag, så jag pluggade mer för den under helgen, erkände Robert.
- Hur gick det för mig? Gick det bra?
- Ja, det tycker jag. Provet bestod bara av två större frågor och man hade enbart en timme på sig att svara, vilket precis som vid alla andra tentor utnyttjades maximalt. Föreläsaren själv trodde att man behövde ca 20min bara för att svara på allt, vilket såklart inte stämde. Mannen som intervjuades log lite roat, men blicket vittnade om trötthet från en lång natt.
- Är det sant att nästa prov redan är på fredag? öppnade jag på nytt, i en förhoppning om att jag skulle dela med mig lite om hur veckan såg ut.
- Ja, det stämmer. Tiden är lite knapp dock till att träna inför provet för vi har en assignment såväl som en presentation under den här veckan. Assignmenten tillhör databaskursen och presentationen till New Venture Creation, eller NVC. Det är lite tur att vi är så många i gruppen till NVC, för det gör att andra kan ta på sig presentationen denna vecka, men det kommer att komma tillbaka som en börda senare. Databasassigmenten lär vara klar, men jag är lite osäker. Det handlar ju om att göra assignmenten rätt, vilket är omöjligt att veta på förhand. Suck. Det är lite mycket nu.
- Låter som det. Kommer det gå vägen?
- Klart det kommer. Jag ger aldrig upp på någonting, speciellt inte på förhand.
- Så ska det låta, började jag runda av intervjun. Vi hörs nästa gång!
- Det gör vi, svarade jag med en glimt i ögat.
Vilket fantastisk intervju! Robert är riktigt härlig han, eller hur?
0 notes
Text
Fiskmarknad i Noryangjin!
Midtermsplugget tog en rolig paus i fredags när min mentorsgrupp hade stor fiskmiddag. I Noryangjin ligger en stor fiskmarknad (se nedan) där man kan köpa hur mycket färsk fisk som helst. Helt fritt kunde välja precis vilken fisk som helst och få med sig den hem. Detta kan man ju såklart ha vilket åsikt som helst om, men helt klart är att fisk är stort här i Seoul. Vi gick till en närliggande restaurang där vi hade reserverat bord reserverat och slog oss nedan. På vissa restauranger, antagligen lite bättre sådana, sitter man ned på golvet när man äter likt i Kina och Japan. Lite mysigt är det. Totalt var vi 8 pers då vi var två stycken mentorsgrupper som åt tillsammans. två amerikaner, två koreaner, en holländare, en spanjor, en indones och en svensk. Det kallar jag variation och är en av de saker som jag har uppskattat allra mest här på Hanyang University.
Vi åt två rätter. Den första var en bädd av jättegod rå fisk som åts på en fat av något slags kål. Jättegott, men verkade mer som en förrätt. Den andra avslutande rätten var lite av en besvikelse. Fisken var mest bara ben och gjorde man att inte alls fick i sig tillräckligt mycket kött. Man lämnade dessvärre bordet fortfarande lite hungrig. Den första rätten var extremt god vill jag upprepa, kan komma att ätas igen. Lite dyrt var det, med 17000 won som kostnad/person, vilket är ungefär strax under 120kr.
Personligen tyckte jag faktiskt att fiskmarknaden var lite obehaglig av den anledning att de fiskar som strax skulle dödas och filéas måste lida hemska kval. Fiskarna är placerad i tankar med så många fiskar som möjligt utan att de dör av det. Det är smått tortyr och gjorde mig lite illa till mods. Kulturen här är dock annorlunda, så jag sa inget till koreanerna av respekt. De hade säkert kunnat påpeka något liknande i Sverige, t.ex. djurskötseln för grisar.
Kvällen fortsatte sedan på en bar i Wangsimni följt av utgång i Hongdae, som är känt som ett koreanskt festområde. Kul var det! Vi hamnade på en rolig klubb som spelade lite härlig familjär västerländsk festmusik. Att få höra svenska kungar och drottning som Avicii och Icona Pop gjorde en lite extra glad samt lite nationalistisk, och omgivningen blev tämligen snabbt införstådd med att Sverige är "the greatest fucking country in the world" samt att vi "the best fucking music in the world".
Det var en rolig kväll.
Med fisk sagt:
SVEERIGEEEE!!! Peace out and see ya later!!!
2 notes
·
View notes
Text
Liten koreanskalektion!
안녕하세요? - "Hej, allt väl?"
"Annyeong-haseyo?"
네, 안녕하세요? - "Ja, allt väl?"
"Nä, annyeong-haseyo?"
Vardagen i Sydkorea är ganska väletablerad vid det här laget och dessvärre är plugget ganska tidskrävande också, då det är mycket att göra nästan hela tiden. En av de mer roliga kurserna är ju såklart koreanskan, då språk är och har alltid varit ganska roligt att lära sig. Allt man bör lära sig är faktiskt inte matte. Två gånger i veckan, måndag och onsdag mellan 18-20 sitter jag och många andra utbytesstudenter i ett klassrum och hoppar mellan lycka och förtvivlan när man vadar sig igenom havet av nya ord, bokstäver, fraser, regler och oregelbundenheter. Det senare tänkte jag inte dela med mig så mycket av, men jag tänkte dela med mig av ett gäng klassiska fraser som vi har lärt oss. Ovan står hälsningsfras nummer 1. Notera att man ställer en fråga. Egentligen säger man typ inte hej, utan mer frågar om allt är väl. I sammanhanget blir det mycket som hej, men skillnaden är att man svarar "Ja" på frågan. Här ser ni kanske att det står "Nä" under 네. "Nä" betyder "Ja". Fantastiskt skönt eller hur? Nä, tänkte väl det. Hehe. MER!
로베르트 예요.
"Robert är jag." - "Robert yä-yo".
스웨덴 사람이에요.
"Sverige-person jag är." . "Sueden saram i-ä-yo."
른저핑대학교학셍 이에요.
"Linköping universitetsstudent jag är." - "Linköping dähakyo haksäng i-ä-yo."
Det är inte riktigt ett vacker språk tycker jag inte, men inte heller det fulaste. Ibland låter det som ett helt okej språk när man hör andra prata, men vissa av tjejerna låter som riktiga småbarn och det låter urfånigt. Tips till den som läser är att söka efter "aegyo" på youtube. Välj en video som är ca 4min. Det är smått fantastisk.
Med omvänt ja och nej sagt:
Peace out and see ya later!!
0 notes
Text
En skolsak som européer utklass koreaner på
Brukar inte posta saker om skolan, men kände att detta krävde ett undantag.
Jag tror vi alla har varit där. När man sitter och somnar, även om man vet att man inte borde. De är så tråkiga och oerhört dåliga. Sanningen är den att koreanska presentationer är bland det sämsta jag har sett. Det handlar inte heller om enstaka grupper heller, utan det handlar om alla. Till skillnad från amerikaner som är mästare på retorik och presentationsteknik, är koreaner helt hopplösa och är amerikanernas direkta antites. Det här är vad de gör fel och vad de gör dåligt:
De läser från pappret. Allihopa.
De står inte alla tillsammans när de gör sin presentation, utan står ofta bara en eller två framme vid tavlan.
De har inte planerat riktigt vad de ska säga.
Deras engelska är, som många andra koreaners, dålig och ibland helt obegriplig med kasst uttal.
De saknar all känsla för pedagogik.
De saknar kontakt med publiken.
Läraren bryr sig inte om deras dåliga presentationsteknik.
De pratar monotont och skapar inte intresse.
De saknar pondus.
Kort och gott, de gör alla fel man kan göra. Fullkomligt obegripligt att de inte kan bättre. Säg vad man vill om svenska skolan och de dåliga resultaten vi gör, men det här är löjligt. Så om du är duktig på presentationer: Grattis. Du kan någon bättre än nästan alla i landet med världens bästa (och strikta) gymnasium.
Med usla presentationer sagt:
Peace out and see ya later!
0 notes
Photo
Firewooooorks!!!
Wooooooooow! I lördags var det Fireworks festival i Seoul. Längs Han-floden samlades folk i enorma mängder för att bevittna en show utan någon jämförelse. Bilderna, som jag inte har tagit, visar hur jäkla fet showen var. Man blev helt förtrollad av allt och feststämningen i staden var mycket påtaglig. De flesta koreaner ockuperade broarna, vilket vi faktiskt ville undvika. Jag menar, hur mysigt är det att sitta på en bro med viss trafik bredvid? Istället slog vi oss ned på en gräsplätt som gav medelbra sikt. Att få tipptopp sikt var rätt svårt då broarna var ofta ivägen. Synd, men fyrverkerierna var så feta att man såg bra ändå.
Efter fyrverkerierna så satt vi kvar och umgicks lite. Hade lite trevligt. Pratade och sånt. Ganska kul. Dock hade en av tjejerna lite för kul. Kunde inte riktigt hålla det roliga inom kroppen så att säga och en dansk och jag hjälpte henne hem. Bort till tunnelbanan via broarna, med ett gäng pauser för att hon behövde, tja, ni förstår nog. Genom tunnelbanan där pauserna kom av bara farten. Upp från tunnelbanan, till hennes dorm och upp till hennes rum. Jösses.
Med fyrverkerier sagt:
Peace out and see ya later!
1 note
·
View note
Photo
"Chicken and beer" vid Han-floden
En ganska populär sak i Korea är att man går ut någonstans och äter kycling och öl. Inget mer, inget mindre. I söndags träffades ett gäng mentorsgrupper, min inkluderad, och hade det riktigt mysigt borta vid Han-floden. Oerhört mysigt måste jag säga. Byggnaderna på andra sidan floden sätter en härlig stämning tillsammans med vattnet. Det är något speciellt med att ha en flod som rinner genom en stad. Seoul, Venedig, Amsterdam och Stockholm exemplifierar ju detta oerhört väl. Kanske är det någonting helt psykologiskt med just vatten (vatten = liv kanske) eller så är det bara de vackra vågorna, oavsett storlek, som gör det så stämningsfullt. Oavsett så utnyttjar koreanerna detta bra.
Med floder sagt:
Peace out and see ya later.
0 notes
Text
1
Det känns lite sjukt. För ett par dagar sedan hände det. Jag pratade med Tobias om det igår och idag tänker jag dela med mig av mina tankar om det. Nu är det över en månad sedan som Tobias, Joel, Fredrik och jag steg av Cathay Pacifics flygplan och satte fötterna för första gången på Sydkoreansk mark. Det känns lite overkligt. För en månad sedan hade jag aldrig varit utanför Europa och hade som längst ifrån Sverige varit på Kanarieöarna och Cypern. För närvarande är jag inte bara på andra sidan jordklotet från Sverige, utan jag bor på andra sidan jordklotet. Oj.
Att sätta fingret på de känslorna är svårt. En slags blandning av turistisk nyfikenhet, viss hemlängtan och exalterad lycka. Även om den senaste månaden har varit hur rolig som helst, där många nya vänner har hjälpt till med att sätta färg på månaden, så ska jag inte ljuga om att det finns ett par saker som stänkt mörka fläckar på den regnbågsfärgade sinnestavlan och som gör sig regelbundet påminda. Jag tänkte lista dessa saker följt av alla roliga saker som varit under den senaste månaden. Let's go!
Datasbaskursen. Alla kurser har varit spännande och/eller unika på något sätt, men databaskursen har bara varit svår. Läraren lär oss ingenting egentligen, men väljer att ge oss svåra hemläxor utan hjälp. Denna kurs har helt fått mig att ifrågasätta Sydkoreanska skolan.
Engelskan. Vanliga koreaner har vissa logiska problem. Trots att man gör det så tydligt att man inte förstår engelska så kan de fortsätta med att prata koreanska med en. Mer ett irritationsmoment egentligen, men engelskan i landet borde verkligen vara bättre.
Den allmänna hemlängtan. Även om det är jätteballt att vara på andra sida jordklotet, så ska jag inte ljuga om att jag saknar vissa saker. Familjen, FIFA, pasta, den kära korridoren i Linkan och landstället hemma är sådant som jag har kommit att sakna lite i Sverige. Ärkesvenska saker (FIFA exkluderat) främst.
Nu till alla roliga saker som har hänt här i Korea:
De många roliga middagarna. Vare sig det är ett gäng som delar BBQ eller en eller två koreanska rätter, middagarna här är roliga och mysiga. Koreansk mat är spännande och exotisk.
Fotbollen. Jag har gått med i Hanyang Exchange Student Team, köpt fotboll och skor och spelat ett gäng träningsmatcher än så länge.
Spännande utflykter. Allt från komediklubbar i Itaewon, N Seoul National Tower och Lotte Adventure Park har varit roligt. Ser fram emot fortsatta utflykter (när skolan tillåter).
Frän stadsmiljö. Till skillnad från Stockholm och många övriga städer jag varit har Seoul många skyskrapor och även en bred flod i mitten av stad.
Alla fantastiska utbytesstudenter. Man får nya vänner varje dag och har än så länge haft nöjet att träffa Holländare, Schweizare, Kanadensare, Tyskar, Fransoser, några Amerikaner och givetvis Koreaner, och det är ändå inte alla nationaliteter som jag har mött folk från. Mest oväntat var ett gäng svensktalande finlandssvenskar. Mycket intressant och lite småkul också.
Fortfarande har det nog inte riktigt sjunkit in riktigt att mysiga moder Sverige är på andra sidan jorden. Andra. Jävla. Sidan. Wow.
Med obegriplighet och minnen sagt:
Peace out and see ya later!
0 notes
Photo
Fotbollsträning på gräsplan
Idag var det träning med Hanyang University Exchange Football Team där vi snarare än övade teknik spelade träningsmatch. Lite trådar måste fortfarande redas ut. Vi saknar coach, kapten och material, men man får ta vad man har så istället för att rita på en whiteboard använde vi vattenflaskor. Fungerade bra, och efter taktiksnacket spelade iallafall försvaret stabilt, även om en av mina holländska backkollegor sköt bollen rätt i eget mål i samband med en hemåtpass till målvakten. Nu är inte centerback det optimala för en 176cm lång och smal grabb, men det gick okej. Kommunikation tar en långt! Matchen förlorades dock med 4-3 mot koreanska FCDIS (DIS = Division of International Studies), vilket blev lite surt. Hoppas på att få en ny chans som forward, men egentligen är all matcherfarenhet bra erfarenhet, då jag aldrig spelat med ett lag seriöst. Tyckte jag gjorde okej ändå!
Med självmål sagt:
SOPA!!! Peace out and see ya later!!
0 notes
Photo
Hanyang Festival är över!
Dagarna när man kunde gå och köpa öl, grillspett och cocktails på campus har passerat. Hanyang Festival varade i tre dagar och var lagom rolig mitt i skolveckan.
Igår var det K-Pop konsert och koreansk talangjakt. Orden chicken curry har nu en ny innebörd här på Hanyang University efter tre grabbars fantastiska rap om, well, chicken curry.I övrigt var talangjakten ganska traditionell och rätt tråkig.
Konserten var en koreansk tjejgrupps som heter Si-star (läs sister right). Vi tog en öl och lite snacks och satte på läktarna vid sportfältet. Det som syns på bilden nere till vänster är kokonger till en fjärilsart. Man äter dem. Det var inte gott. Alls. Smakade insekt. Man kände dock lite att manlighetspoängen gick upp när man satte i sig en. Det fanns givetvis en knäpp fransyska och en amerikan som åt i sig dem utan några större problem, o andra sidan så äter de ju sniglar i Frankrike, så hon iaf var nog van att leka Baloo. I övrigt träffade jag en gäng svensktalande finskar, vilket gjorde lite min kväll. Trevliga var dem iallafall. Sen träffande jag en holländska som berättade att hon hade lärt sig av en svensk vän hur man hälsar på varandra mellan bra vänner. Hon räckte ut handen till mig, skakade min och sa:
- Bra rumpa!
Gjorde min kväll lite grann. Jag sa givetvis att hon hade en fantastisk rumpa hon med. Det är ju så man gör vänner emellan.
Med koreansk festival sagt:
Peace out and see ya later!
0 notes