#men kul att det finns en dag för detta iallafall | Explore Tumblr Posts and Blogs

samistankar · 5 years

Text

Loneliness

Igår var jag inte bara ledsen över det som blev. Det var som att ensamheten tog över mer än vanligt. Som att det exploderade pga det som hände. Jag grät för att jag kände mig så ensam. För att jag behöver närhet. Jag behöver kärlek. Och inte över internet bara, jag behöver fysisk kontakt. Minns inte sist jag var nära någon. Inte ens för en kväll bara. Jag är ute med mina vänner, vi dricker och folk försöker få till det med mig men jag går hem själv och sover. Jag vill inte låta vem som helst få ta del av det jag har att ge. Jag låter inte vem som helst få röra mig. Och vad finns det att hänga i granen här i Sunne egentligen? Knappt nån jävla gran ens. Jag går hem ensam oavsett om jag går hem från jobbet, skolan eller från festen. Alltid ensam. Och jag är med syrran varje dag, men det är inte riktigt det jag menar nu. Min telefon är torr as fuck. Pratar med en person om inte syrrorna skriver eller någon skolkamrat. Jag känner att jag knappt har någon att ens prata med. Det tror inte många om mig heller men jag är fan den mest osociala människan som finns. Är känd för att man inte kan få tag i mig. Men jag väljer väldigt starkt vilka jag pratar med. Så det kanske är mitt fel att jag är så ensam och inte pratar med någon. Inte vet jag. Men som sagt vill jag inte lägga min fina energi på vem som helst. Det är verkligen slöseri med tid och energi. Det händer snabbt att ens egna frekvens blir rubbad av ytliga människor. Och sånt har jag inte tid med.

Imorgon vill dom att jag ska vara med och dricka efter att jag slutat jobbet. Vet inte riktigt hur det blir med tanke på att jag går i skolan om dagen, jobbar sedan till 21 och ska orka bli full och jävlig. Men det vore kul. Bryta detta mösnter lite med att alltid bara gå hem och sitta hemma. Skrolla på tumblr och längta. Har inget emot att längta efter dig dock men tror jag kommer att bli tokig av det. Du känns så långt bort och jag hatar det. Känns som jag nästan tar i dig och så försvinner du. Men jag skulle heller inte byta ut det mot något i hela världen. Jag längtar hellre efter dig än att vara med någon annan. Jag är kärlekssjuk och behöver få en fet jävla kram. Somna i en famn och känna mig trygg. Och jag vill inte vara i någon annans famn än din. Seriöst. Blir äcklad av tanken att någon annan skulle få göra det. Usch. Hade det varit okej för dig hade jag åkt till dig direkt efter jobbet imorgon. Hade önskat att du kom hit. Men det känns även som jag säger det hela tiden och som att jag är jobbig. Men det är verkligen allt jag vill. Ha dig hos mig. Hela tiden helst. Komma hem och se dig. Krypa ner hos dig. Pussa på dig tills du får nog av mina pussar. Börjar nästan gråta nu också för mitt hjärta blöder och en ledsen låt drog igång. Well well well, it is what it is. Jag tar det som det kommer. Du kommer om du kommer. Du kommer när du vill. Jag finns här. Jag går ingenstans. Och även om du inte är min så är jag din bara så du vet. Du är den enda jag vill ge allt jag har till, utan tvekan.

Jag vet att mitt ljus aldrig kommer slockna. Kanske när jag dör men jag kommer alltid vara go och glad. Hur svårt livet än blir. Känns bara idag som att jag sakta slocknar för att ingen vill ta del av det jag har att ge. Min energi skriker nästan om dagarna och jag tror det är därför jag är så glad i skolan. Där finns det massor av folk att ge positiv energi till. Massor av folk som jag kan se hur de blir glada av mig och mina jävligt torra skämt. Sen kommer jag hem och det är alldeles tyst och lugnt. Ingen att sprida vidare energin på. Ingen att dela måltider med. Ingen att skratta tillsammans med när Phil säger sina roliga repliker i Modern Family. Ingen att vila huvudet på förutom min stora haj i sängen. Och jag vet inte om det är mitt fel. Jag väljer väl att vara ensam eftersom jag inte vill släppa in vem som helst. Har ingen aning längre, skönt att ventilera här iallafall. Min lilla dagbok typ. Med alla mina möjliga tankar. Missförstå mig rätt också, jag är glad. Är verkligen på ett helt annat plan i livet men vore kul att ha någon att dela allt med. Har knappt några vänner att umgås med här heller liksom. Så ensamheten känns enorm ibland. Det kanske är så när man är den enda i kretsen eller familjen som inte skaffat barn osv. Kanske ska skaffa en katt? Den kan man ju prata med, äta med, kela med. Men får nog inte så mycket respons. Det är som att ha en levande tumblr. Man bara matar på med saker men får inte riktigt ett svar. Den håller bara sällskap och fyller ett hål man har inom sig på något vis. Nu låter jag säkert knäpp också. Men jag är knäpp och jag kan tänka/babbla på i år och dar. Ska fortsätta fixa med tvätten istället och sluta känna mig ensam. Jävla gnäll kärring.

0 notes

tvavansterfotter · 5 years

Text

Fjärde posten (den 9-åriga lagspelaren)

Två matcher på en dag för mina flickor-09. Första matchen för dagen i svår serie mot ett lag vi på förhand visste skulle vara passningsskickliga och inriktade på att spela fotboll för utveckling. En del lag är ju tyvärr inte det men det här laget kommer från vad man kan kalla en seriös förening med spel på flera nivåer och med flera lag per årskull i olika serier. Kul!

Som ledare vill jag alltid vara förberedd när jag kommer till match om det är jag som ska coacha. Jag vill veta vem som spelar var i vilka perioder. Jag vill fundera på hur vi får ut mest av gruppen vi har på plats och potentiella utvecklingspunkter som förvandlas till individuella uppgifter för spelarna. Så, när vi kom till idrottsplatsen visste jag vem som skulle spela var och varför jag ville ha det så. Några av spelarna hade redan kommit och mycket riktigt, så fort vi sagt hej så började det: -Var ska jag spela idag? -Kan jag stå i mål? -Spelar jag anfallare idag också? -Jag vill göra mål. Och så vidare och så vidare och så vidare. Jag drog mitt standardsvar. -Ni får veta under matchgenomgången (och tackade mig själv för att jag var förberedd). Ok. Svaret accepterat med viss besvikelse. Matchen blev bra, vi spelade fint och alla var nöjda efteråt. Senare på eftermiddagen kunde jag inte närvara med fick rapport om gnäll, tjat om positioner och allmän negativitet och det var då tankarna började snurra om det här ämnet. Våra tjejer sänkte sig själva med dålig attityd helt enkelt och fick åka hem med ett ganska dåligt resultat och en dålig prestation mot ett ganska mycket svagare motstånd.

-Är detta den svåraste av alla uppgifter att tackla för oss barn- och ungdomstränare? Det finns hierarkier, det vet vi alla. Tjejer som gör målen är oftast den som är mest värdefull i de andras ögon och back är väl positionen som inte så många tjejer vill ha. Varför är det så? Kanske svaret delvis kan ligga i hur vi tränare belönar resultat framför prestation? Jag menar vem av oss har inte jublat över och berömt ännu ett snyggt mål från en notorisk målskytt? Jag kan villigt erkänna att jag gjort det, allt medan backarna som bröt motståndarens uppspel så vi vann bollen och sen gjorde mål kanske inte direkt hamnar i spotlighten. -Kan det ständiga fokuset på individuella prestationer i media ha med saken att göra? Ja, absolut. Ja menar Messis mål är ju sevärda men när Victor N Lindelöf och hans försvar utför en klockren överflyttning för att kväva ett hungrigt anfallande lags potentiella målchans kanske det inte pratas lika mycket om det även om det är minst lika viktigt. Det där vet vi i och för sig redan. Det är så det funkar, helt klart men kan vi ledare göra nåt åt det? Kan vi utan att använda vår auktoritet på ett överdrivet sätt få alla att acceptera sin roll, nu, idag? Jag tror det finns några grejer vi kan tänka på iallafall.

1. Var förberedd. Inte bara med vem och var utan även varför. Använd dina varför till att skapa utmaningar som du delar ut individuellt till dina spelare. Då har du nåt att mäta prestationen mot efter matchen.

2. Sluta belöna den sista aktionen hela tiden. Se löpningen, se brytningen, se passningen eller spelaren som hela tiden ligger rätt men sällan får boll. Uppmuntra spelet utan boll och ge direkt personlig positiv feedback. Då kan det hända grejer även med ert spel.

3. Kritisera aldrig. Om du absolut måste vara kritisk, börja ändå med ett “Bra!, (namn)”

4. Var konsekvent. Bestäm dig och vik aldrig en tum. Vi utbildar fotbollsspelare och människor och vem har mått dåligt av ett konsekvent bemötande?

5. Om du tex har problem med att få dina spelare att stå i mål. Ta ner en specialtränare till träningen, välj ut de 4 spelare som gillar stå i mål och låt dem träna med den nya personen hela träningen. Det kommer garanterat väcka de andras spelarnas intresse för målvaktens roll och kommande helg kommer fler än innan vilja ställa sig i mål.

Till sist. Det ÄR normalt för en person som är 9-10 år att vara helt obrydd om att hon spelar i ett lag. Hjärnans utveckling är helt enkelt inte där så låt tjejen som älskar att utmana trots att hon förlorar bollen (utan att förstå konsekvensen för laget) fortsätta med det. Försöker du få henne att förstå konsekvensen är du ute och cyklar. Låter du henne göra sin grej kommer du ha en jäkligt teknisk lagspelare som vågar utmana om några år.

0 notes

illegalalienundercover · 7 years

Text

09/07/17 - 12/07/17

Vaknar några timmar innan min hållplats men vågrar inte somna om för då är risken stor att man missar sin hållplats. Går ut och krånglar med tuktuk chaufförerna eftersom det inte går några bussar från tågstationen in till Varanasi. Kommer fram till hotellet klockan 9, checkar in och lämnar väskorna på rummet för att gå ut och leta mat/kolla på stan. Varanasi är väldigt fint, iallafall utmed ganges floden där jag hängde större del av min tid. Där finns olika "ghats" utmed floden där det pågår olika aktiviteter. Vid en utav dom så körs det morgon yoga vid soluppgång. En annan kör en ganges ritual klockan 7 varje kväll, likt Haridwar och Rishikesh. Denna ritualen var jag och kollade på varje kväll, det var en stor samling människor där som var kul att observera. Där fanns 2 ghats som användes för hinduiska begravningar, alltså öppen kremering på bål, dit kunde man gå och se hur lik virade i ett vitt skynke doppas i ganges floden och sedan läggas en hög med ved och sakta brännas till aska. Halvvägs in i kremeringen så täcker dedär skynket inte nånting längre.. Ca 3-400 om dagen har jag hört, det pågår 24/7 .. 365 Kändes konstigt att vara med under en främlings begravning, kändes ännu konstigare att se männskliga kroppar brännas mitt framför mig. Inte som på film.. Var också inne en sväng i ett tempel dedikerat till Shiva. Det var lite svårare att ta sig in i detta templet.. Man fick endast ha med sig pengar och pass, ingen elektronik eller annat. Man blev visiterad och gick igenom metalldetektor innan man fick övertala polisen som sitter vid registreringen att man inte är kristen och att man är här för att respektfullt be till Shiva. Det var ett annorlunda tempel, rätt så nice. Det springer grupper av folk på gatorna, alla klädda i orange och oftast med något Shiva motiv tryckt på tröjan (ser ut som ett fotbollslag). Dom springer med vatten i små behållare och repeterar ett mantra, snubben längst fram börjar ropa ut och de som springer efter repeterar. Från floden till Shiva templet för att offra sitt vatten. Varje dag. Har mest hängt längst med floden, jonglerat och snackat med folk, kollat på Poojan klockan 7 och några kremeringar utspridda under dagen. Haft bra wifi,kollat färdigt första säsongen av Preacher och kollar vidare på utbildningar/webbdesigning.. väntar på svar från varbergskommun men det är sommar period så det tar tid.

2 notes · View notes