#det ordnar sig

[ljussangen]

Mentioned to my man earlier that I was pretty sure that our son was head down (he's usually head up and in some odd cross body position - he's always liked being at some weird angle, or laying as low as possible in my pelvis) because I felt his hiccups at my hips today. Turns out I was right. I also knew that he was facing my spine. Pretty interesting to know how your child is situated just by the different sensations. And while I'm not scared of breech birth at all (I was born breech and unassisted at home, and my midwife is comfortable helping to birth breech babies (sadly a lot of doctors are NOT, and will try to force cesarean sections on breech babies)) I am also happy to know that he is, currently, in a good position. Everything else has been very good this pregnancy, I feel so blessed and happy.

#graviditet #it has been such an easy time for me #only “negative” feeling ever was first trimester fatigue #aside from our circumstances things have been amazing #we are so blessed #going to imagine/pretend that we are blessed in all ways and hold on to hope #det ordnar sig

[tryingtounderstandbrainheart]

I need my marbles ffs - planen

Shit...I might be losing my mind. .. jag vaknade upp och hörde någon skrika mitt namn, som om de var under vatten och drunknade. Det var ett sånt där skitläskigt dödsskrik. . Jag tänkte på han som nyligen fick hjärnblödning och bara nä this has got to stop.

Ok, så:

Fokusera på kärleksfulla grejer. Sådant som skänker glädje och livskraft. Allt som leder dig framåt mot det du älskar med livet.

Lita på Universum. Det vill leda dig dit du vill. Det behövs inte oro för att kärlek försvinner eller att allt går åt helvette. Det kanske kan kännas så men det Gör inte det. Låt kärlek och värme vara the guiding light. Människor har tagit sig ur och överlevt tsunamis och olika helvettesscenarion pga att de behållt ljus och godhet within.

Bara för att allt inte händer på en gång betyder det inte att det inte händer. Prova hellre lite i taget och ta dig fram än att ta hela berget på en gång och misslyckas.

Det är jättebra med livskraft men styr den i en Konstruktiv och givande riktning. Gör det du gör för det mesta leder dig närmare dina drömmar och mål på ett Kärleksfullt sätt? Om ja, superbra! Om nej, se över hur du kan justera så att det gör det.

You are doing great! För att ta sig framåt i vissa etapper kan vara en jäkla bumpy ride men den leder dig framåt. Så länge du behåller en bild av vad du vill uppnå i livet och vad som Verkligen är viktigt för dig.

Låt INGEN ta dina drömmar och mål ifrån dig. Bygg upp en målbild. Skriv upp den och ha den internt. Var är du på väg? När du svajar och tror allt skiter sig, gå tillbaka till den och låt den vara ditt frö och ditt ankare. <3

Är det skit så lita på att det Alltid går att ändra. Livet Är en spegel av vårt inre och är livet not going in the right direction fattas kärlek och värme within. Fokusera på sådant du mår bra av just för stunden, det du behöver för att må bättre och gör det. Det är oftast enkla saker som värme, mat, kanske gråta, lyssna på något som ger positiva känslor. Var sann med dig.

Om du har massa drama omkring dig men det känns som fel drama så försök att omplacera den. Du kanske behöver känna dig levande men det kanske räcker att hitta nån aktivitet som är lite farlig/dramatisk så att den inte kommer in i Allt och vardagen där den istället kan skapa kaos och misär.

Du är du och du kommer ramla och gå vilse och va rädd och gå rätt och skratta och...det är en del av livet. Det är inget fel att gå fel, man kan hitta massa viktiga lärdomar i fel väg.

I will bet att i denna stund så (och nu menar jag inte hur det KÄNNS utan hur det Är) förblöder du inte, eller är döende i en öken eller just mördat 10 stycken med en gaffel. Jag tror snarare att du sitter i en soffa, en säng eller kanske på en stol och HJÄRNAN leker allt möjligt med dig. Den kan bygga upp ALLT. Den är expert på att bygga upp scenarion som VERKAR sanna men som faktiskt inte ens stämmer. Och OM hjärnan spelar bordtennis med dig så fråga dig själv, när gjorde jag något Kul som var lite spännande och lite farligt sist? UT med dig! Livet ska inte levas i huvudet! FÅ UT frustrationen och hitta på sånt som verkar kul!

Även om det verkar som att det är på ett visst sätt så är det inte säkert att det Är så. Följ nr 11, ut och LEK med dig! Fokusera på nåt som ger dig glädje och feelgood. :)

Du är älskad. Även när det känns som att du inte är det för att du gjort nåt på nåt sätt, så luta dig i att du är fin precis som du är. Du duger jättebra precis som du är, trots dina 77 brister och saker som du tyckte va sketch. DU DUGER. Det är inte lätt att vara människa och göra allt rätt jämt, speciellt i svåra situationer.

Now...ANDAaaaaaaaas. You are ok. You are here och du lever. Det rinner liv i dina ådror. Glöm inte att livet är fullt av solljus, skratt, pinsamma situationer, glädje, värme, otroliga händelser, bra saker vi inte ens är medvetna om än, fina saker, söta saker, underbar utveckling och...underbara situationer.

Har det lugnat ner sig nu? Du ser. It was aaaall in your head. Där kan man övervinna tredje världskrig på Mars, det betyder inte att det är det som händer här och nu. Jag tror du just tog ett sånt där skönt lugnande andetag, bra, nu är du på rätt väg igen. Kommer det upp oro igen, läs igenom listan igen och låt orden lugna ner ditt sinne och fyllas av värme och kärlek igen. Det som Livet faktiskt Är.

#plan #när du mår dåligt #kärlek #det ordnar sig #feelgood #reminder #inspiration

[loket-karloff-erik-lind]

Traditionella årliga julfesten är avklarad- fast den är inte slut än! #oscarshemligacafé har återigen haft sin årliga julkkappsbytkastning där vi delat med oss av sånt vi handlat och kladdat in i papper och tejp. Sen får man tillbaka nåt. Trevligt! Vi önskar alla en god jul och god fortsättning precis som förra året fast nu och framöver! Man ska leva i nuet men ha seglet med vinden dragandes i dåtiden. På så sätt kan vi sakta blåsa in i framtiden och det nya året med! Härligt! Oscar tror inte på mig. Endast tomten kan råda bot på det. Det ordnar sig nog! Ha det! Skrivet av @oscarskyrman @skruttangel @kristinlagervik ...😉😘🎅🎅 (på/i Mullsjö) https://www.instagram.com/p/CmfKPXKMS4K/?igshid=NGJjMDIxMWI=

#oscarshemligacafé

[bigbagoda]

2:a april 2024

Jag har varit arbetslös sen mitten av december 2023, efter att min IT-utbildning tog slut. En son kom till oss i slutet av oktober, så arbetslöshet var rätt okej, både för min familj och för mig personligen. Jag var nämligen nära att få dåndimpen. Sökte hjälp, fick gå till en arbetsterapeut för att lära mig hantera stress. Vilket egentligen kanske inte hjälper mig. Jag tror inte på mig själv, det är problemet. Men fick med mig några bra grejer. Som att en förkylning inte kan bli värre av lätt träning. Alltså kan jag träna (mest hemmaövningar), vilket leder till lite bättre sömn. Och sömn är verkligen ett problem. Aldrig varit morgonpigg, och i 25-årsåldern började jag få svårt att somna. En annan bra grej, som inte ger lika snabb effekt, är att skaffa en hobby (fy vad det låter banalt). Men i mitt fall blev det att köpa en keyboard, för jag har länge velat lära mig spela. Dock finns det väldigt lite ro till att sitta med det, tyvärr. Men den finns där för mig när tiden kommer. Den säger: Du är på väg någonstans. Du kan bli en sån som kan spela en bit. Och folk kan tänka Vad fint, det skulle jag också vilja kunna. Eller nåt. En annan hobby är att jag plockat upp fotograferandet. Först lånade jag en kamera av en kompis, sen köpte jag en egen. En liten systemkamera. Väldigt smidig att ha med sig. Och skulle det "gå bra" med detta kanske jag köper en värsting till kamera (och optik förstås, det är ju det som är grejen). Gå bra, vad tänker jag då? Ja, inte som senast. Jag är med i ett nätverk som ordnar träffar inom IT. Träffar på företag där folk får föreläsa osv. Senast vi hade en sån skulle Jag naturligtvis Fotografera. Någon dag senare bad föreläsaren mig skicka över bilderna, och han tackade så mycket. Dock när han sedan la upp ett inlägg på Linkedin med flera bilder så var ingen av bilderna mina. Jag som hade hunnit tänka att jag kanske kunde bli nåt inom foto. Men jag tänker mer och mer att mitt skapande är för skört för att blanda in andra människor. Idag började jag ett nytt jobb, på kyrkogården. Kommer eventuellt bli fint. Minimalt med möten, mail och prestationsångest hoppas jag. (nästa gång ska jag berätta om en moderat jag träffade under påskhelgen)

[culturaaetatis]

Cultura Ætatis nyhetsbrev i dag handlar om:

Varför vågar inte P3 Dokumentär ta bladet från munnen i programmet om Sara Danius och krisen i Akademien? Utan att ställa de svåra frågorna kommer händelserna aldrig att kunna förstås utifrån de verkligt bakomliggande problemen. Vi lyfter på locket.

Går det att tränga bakom den officiella bilden av Ari Behn, författaren och kronprinsessan Märtha Louise make - och av den bild han gav av sig själv. Ja, under vissa speciella omständigheter - som den vi berättar i nyhetsbrevet.

Vem ordnar en skönhetstävling i en belägrad stad? Andra delen i vår vindlande serie om hur de som bekämpar antisemitism och de som är antisemiter tillsammans försvårar vår förståelse av historiska skeenden.

Detta plus erbjudanden och naturligtvis vår populära Super-Kultur-Quiz men hela fyra böcker i potten denna vecka.

Missa inte Sveriges skarpaste kulturbevakning. Nyhetsbrevet som är din kulturbilaga hela veckan.

I nästa nyhetsbrev: Kultursvep Europa. Vilken riktning tar Franrike? Blir det amerikansk mat och bilder istället för text? Spanien står inför ett riktigt intressant kulturkrig och Italiens fascister delar den svenska värdegrunden.

#böcker #bokhylla #litteratur #bok #nyhetsbrev

[fannynilsson]

Svåraste jag gjort i hela mitt liv tack vare 2,5 åring som inte går att ha i möblerade rum 🥵

Hans tröja är full i blod efter att försökt hålla honom vid liv en hel dag, men än har han puls så jag är nöjd! 😂 stackarn stupa i golvet med båda händerna i fickorna så inget tog emot när han tjaska ansiktet rakt ner i golvet. näsblodet var lite överallt efter det.

Men några hjärnceller fanns kvar efter det och han limmade faktiskt fast alla non stop godisar på bild! De blåa kulorna var för pilliga, då ville han mest äta godis, och när vi kom till alla hjärtan hade han fått sån sockerkick att några hjärtan pillade han dit, men sen höll han på ramla av stolen varannan sekund så då gav han upp och jagade katten en stund istället. Pilliga stillasittande grejer verkar inte vara någon favoritsyssla.

Hoppas det ordnar sig med åldern. Gruvar redan inför hans skolgång annars 🥲

Och jag kämpar på med julpyntandet fortfarande! Hejja mig! 😂🤰

[aktieportfoljen]

Stockholmsbörsen vände upp - Livet händer

Jag befinner mig fortfarande i Blekinge och det nya mobila bredbandet fungerar utmärkt, så mycket bättre än att koppla upp sig via telefonen. Jag har inte haft så mycket tid för börsen dessa dagar mer än att jag följer börsstarten och gör en uppföljning på kvällen. Min älskade mor avled för några dagar sedan och jag och min syster ordnar mitt i sorgen allt praktiskt och förbereder bouppteckning m…

View On WordPress

#Assa Abloy #Atlas Copco #Munters

[ctchou]

2023.06.23 kl. 10.08

Så ännu en midsommarafton. Jag sitter på en solstol i skuggan i Albanien med en pool framför mig, en strand, hav och horisonten. En och en annan palm. Till höger om mig har jag kamomillte i pappmugg(?!) och en bok jag läst ca 3 sidor av. Det går lite långsamt.

Ännu en midsommar. Snapchat påminner mig om highlifes i mitt liv efter bilder jag tagit. Och så dök bilden upp. På kontraktet. För två år sedan. På mitt nya liv, utbildningstjänsten och dagen efter, dvs. imorgon på pricken köpte jag min lilla lägenhet. Så märkligt hur tiden flyger förbi.

För mer än 1 månad sedan slutade jag och M att träffas. Märkligt hur han varit en del av mig så länge, om en vänskapligt. Nästan hela min tid i Jönköping. Jag är glad att vi inte slutade som ovänner, men ledsen över att vi inte slutade som vänner. Nu är vi bara främlingar för varandra. Och det är okej. Det var inte rätt. Det känns inte lika jobbigt längre, även om jag tänker på honom ibland.

Jobbet har varit tufft, jag har behövt gå till AME och pratat med en psykolog och eksemen poppar upp ibland. Det ordnar sig där med säkert.

Och så på vänskapsplanen. Jag är glad för de jag har. De finns där för mig och jag har det roligt med dom.

I övrigt tror jag att jag är ganska nöjd med livet, men jag vill verkligen hitta någon som utmanar mig. Jag har inte bråttom på så vis, missförstå mig rätt. Men jag behöver bli utmanad, förstådd och peppad. Men tills dess, simmar jag lugnt i både havet, poolen och livet.

Ett litet axplock från juni tills nu.

[elsasolang]

april vi har inte setts ordentligt på flera månader han säger berätta nu vilka har du kysst säg mig vad har hänt sen sist april du känns trygg och ingen blir förvånad när båda säger att det här har jag gjort det var kanske inte så bra och det här har jag inte berättat  april du dömer ingen följer med solen ner bakom och du har varit med oss innan och det känns märkligt säger vi april tidigare år våren i år du är något annat men för oss lik  när han säger att berätta nu vilka har du kysst  säg mig vad har hänt sen sist maj du rör dig fort jag svarar en vän som ringer säger att det känns som att vi inte har hörts på jättelänge så mycket har hänt i maj var börjar vi  maj och du känns som tid komprimerad varannan natt med någon annan  plockar upp en tröja som inte är min  drar den över huvudet och öppnar en balkongdörr  häggen blommade ut över en helg tynger över trottoaren  och varje gång jag hukar mig under tänker jag på henne  det var något med dofterna den där kvällen  som allt hände i maj det är tio minuter kvar när hon frågar har du tänkt på sorgen sen sist  jag känner spänningarna hjärtslagen och pulsen  jag tror inte att sorg går att dela svarar jag honom den delar och inget mer, där stannar jag  blundar mot solen värmer spänningarna hjärtslagen  och pulsen jag vet att det är sent och jag har druckit flera öl men nu säger jag det här börjar han och telefonen är varm mot örat när jag sjunker ner på golvet svarar att nu står jag inte upp längre jag sitter på mitt golv och har inte ens tagit av mig skorna du kan bara lyssna säger han  jag kommer säga samma sak imorgon och maj du är allt utanpå  som en telefon varm mot örat en längtan efter kilometrar över bron längs med vattnet om varma morgnar  att inte vilja gå tillbaka, bara röra sig framåt och kanske vara lite för stressad i det alla som säger att det ordnar sig maj du är en oro för att avsluta och en förväntan över att få påbörja löpningen går inte så bra och gånger kvar i terapin går att räkna på min hand jag oroar mig för att vara för mycket något krångligt falla tillbaka i gamla mönster  jag säger det högt och han frågar var sitter spänningarna är det här och trycker med fingertopparna längs min vänstra axel  nu gör jag frukost och du kan ligga kvar här  och kommer allt över dig igen lägger vi oss ner tillsammans  maj du är allt utanför och imorgon ska jag försöka komma upp för några kilometrar över bron längs med vattnet mjuka upp för avslut och annat som börjar han säger att han till två vänner sagt att han tror att jag kommer krossa hans hjärta och jag lägger mina läppar överallt mot  mumlar att jag tror du kommer tröttna på mig snart  men förutom det maj  känns du enkel nära som något bra  och jag lägger mina läppar överallt mot han säger att jag önskar du kunde förklara vad som händer hur det känns och vad kan jag göra  men allt är och inget går riktigt ännu jag vet inte hur jag ska svarar jag men det är som en våg  som kommer igen och igen och igen att bara ta emot tills allt stillar sig och läggs som ett lock på kapslar in och stänger av  tystnar värmen i juni om kvällen  min kropp ovan hans, spänningarna  blöter hans skjorta  och slappnar av  i allt det gröna utanför det ljusa det gula med allt innanför juni du är trygg ärlig enkel och är det ungefär såhär  du bör vara och inte så mycket annat ingen oro för vad som är förtjänat  och vad som inte riktigt är sant  ingen självklar föreställning om slutet eller en plan för att snabbast undvika en känsla och vägen ut  bara allt det ovan vad sa vi nu  det trygga ärliga enkla i juni som när han frågar vad kan jag göra och jag svarar att du gör alla rätt

[ljussangen]

I should try to do something productive but I can't really do anything at the moment... all I have done for days is eat (for the baby) and sleep. I should try to finish my knitted baby blanket while listening to music.

#struggling but trying to crawl out of this hole #keep thinking it will be better in a few days... keep hoping #alas... #det ordnar sig #my man helps though and feeling my son moving around helps

[tryingtounderstandbrainheart]

Smärtsnurr

Han ligger och sover. Jag är vaken lite till. Iaf till 00 då jag ska ta spray. Tankar flyger och far. Mycket händer. Mycket förändras och skiftar och jag ska försöka hänga med. Det som igår var drömmar är idag möjligheter och verkligheter.

Vi står kvar. Det är 25 år i år. Vi har utvecklats. Vi är annorlunda och jag likaså. Det vore ju märkligt om jag var likadan när jag va 18 som 43.

Idag på Ica så gick det ett sånt är nyförälskat par framför oss. De höll varandra i handen och handla på Ica tillsammans, det syntes hur det var en fröjd och en lek. Bakom de gick vi. Vi var trötta efter influensa och dygnsrytm och vi hankade oss fram där. Han, 10 meter framför men tittade åt mitt håll. Jag kom ihåg när dedär va vi. När platsen knappt fanns och det bara var ett han och jag.

Jamen vi har ju precis varit sjuka och snurrat dygnet och.. ja, visst är det så. Men innan det var det trauma med mig och innan det var det... Det är som att det alltid finns en förklaring till varför det är som det är. Men ska inte vi liksom... vara above that..? Livet kommer ju alltid kasta bollar. För det är ju lustigt hur P hade sovit 1 timme men Trots det så fanns det massor av energi och glädje mellan oss.

Så har jag märkt flera gånger. Inte alla, absolut inte men många. Många gånger har jag mått dåligt och varit trött och anti och efter jag umgåtts med honom så vips..! inte trött eller ledsen mer. Så kan det vara mellan oss också men också tvärtom. Att jag behöver hålla i min energi mer än att han...ger den.

.

Det är äckligt hur allt kan bli en del av ens normalt. Något som mest pågått länge blir till sist en norm som man finner sig efter. Man älskar någon och gör allt för den så då är det bara som att...ok då är det här en ny norm.

Nu är det över....1 år sen som vi...did the deed. Ett...ÅR. Tiden har bara sprungit och han är i vanlig ordning helt galet förstående och "du var ju med om något väldigt traumatiskt, det kommer när det kommer". Men det blir inte pussar heller. Jo, på kinden och pannan och halsen. Men munnen är nono. Det har varat så länge nu att även det blev en del av normen, lite som att vi dricker varm choklad på kvällarna. Jag vet inte, det kanske ger sig. Vi Har ju närmat oss om man tittar på åren innan. Sköldpaddefarten.

Anpassad.

Han försvinner från mitt synfält och plötsligt är jag där själv och handlar. Eller det känns så. Såhär skulle det kännas då. Det blir tungt och jag känner hur trött jag är och vill mest blir klar. Jag...vet inte. Vi jobbar på det och en del av mig tycker det är en no brainer medan andra delar....tycker att det är en no brainer.

Efter en stund kommer han tillbaka. När jag inte är beredd så ser jag honom i havet av okända. Jag fylls av värme och en stilla kram skapas. Den är lugn, djup och äkta. Som glödande bitar i brasan. Glöd.

Vissa saker är så smärtsamma att medvetandet bara vägrar att ens kisa på. Jag har inte ens tid med dedär. Jag vet att han älskar mig above and beyond och jag älskar honom. Resten får nog framtiden ta hand om.

Jag behöver inte kolla sömmarna var tredje kvart men jag gör det ändå. Vagnen måste rulla på. Jag kan inte låta det äta upp all min energi för då kommer jag ingenstans och mest dör.

Mitt huvud är i lite lätt konstant vrida åt som om nån tagit ett snöre och dragit till. Please, ingen stroke eller hjärnblödning.

Jag får väl försöka hålla i mina wants and needs och hoppas att ju mer jag närmar mig en hel Karin, desto mer hela blir vi.

Man vet ju aldrig. Framtiden är oviss och jag vet inte vem jag kommer och vara och vad jag kommer behöva. Man förändras ju hela tiden och gårdagens självklarhet är dagens nono.

Uff. Jag hör hans reassuring stämma, "du tänker för mycket, love. Gör det du älskar så ordnar sig resten".

#tankar #2024 #relationer #uffh #normer #framtid

[mmxxiii-v]

TORSDAG

Första maj och första samtalet med mamma sedan hon fått komma hem ifrån lasarettet. Hon lät medtagen och trött. Samtalet varade inte så länge men vi hann besluta att hon skulle landa något innan jag kommer ner. Tyvärr känner jag att hon nog kommer att ha svårt att släppa kontrollen om hemmet. Det är svårare att hjälpa till under dom premisserna men kommer att göra mitt bästa för att bibehålla tålamodet och istället se möjligheterna i kommande utmaningar.

Försöker hitta styrka i något utanför, men förstår snabbt att min största styrka sitter i familjen. Mår kasst i sinne och kropp när vi är ifrån varandra. Det är såklart otroligt och jag vill inte ha det på något annat sätt men det gör en också mer sårbar. Önskar man kunnat vara på två ställen samtidigt för just nu känns det som att jag inte kommer räcka till. Men just nu räcker jag och ikväll ska vi äta tacos. En dag i taget. Allt ordnar sig.

[amicidomenicani]

(från: “Helige Dominikus mirakel” av Heliga Cecilia, in Lippini, St. Dominikus ur samtida persepktiv, ESD, Bologna 1982, s.203-206) En kväll när den Helige Dominikus, efter att ha vakat under bön i kyrkan fram till midnatt trädde in i dormitoriet, sedan han avslutat de sysslor som återstod för dagen återvände han till att be i dormitoriet. Under det att han bad, såg han framför sig hur tre vackra kvinnor kom emot honom, av vilka den i mitten framstod som en ädel dam den mest värdiga och vackraste av de tre; den första av de två andra bar en klart skinande vacker bägare, den andra en aspergil, vigvattenkvast, som hon räckte till damen i mitten, med vilken damen i mitten bestänkte bröderna med vatten samtidigt som de tecknades med korsets tecken. Således, skred hon runt sovsalen, och korstecknade bröderna med vatten. Helige Dominikus följde scenen med stor uppmärksamhet. När han så reste sig från sin bön, gick han för att möta ädla damen vid den lampa som hängde mitt i dormitoriet, och sjönk ned på knä, trots att han redan förstått vem hon var så bad han henne att avslöja detta för honom. Vid den här tiden i Rom så hade man ännu ej börjat sjunga den vackra och fromma antifonen som inleder med Salve Regina, i bröderna och systrarnas konvent, utan den användes endast vid bön under knäfall. Damen besvarade den Helige Dominikus på följande vis. “Jag är den du tillber var kväll. Och när du säger Eia ergo, advocata nostra, så lägger jag mig på knä framför min son och ber om denna Ordens bevarande.” Helige Dominikus undrade då vilka de två damerna var som åtföljde henne. Den Heliga Jungfrun svarade honom på så vis: “En är Cecilia och en är Katarina.” Efter att ha sagt detta försvann hon efter det att hon gått ett varv till och korstecknat bröderna med vatten. Helige Dominikus återvände därefter till bön på samma plats och när han var försjunken i andlig bön inför Gud såg han Herren och den Välsignade Jungfrun, sittandes till höger, och som det syntes honom klädd i en safirblå mantel. När han då såg sig om, såg han framför Gud representanter för alla de olika religiösa Ordnarna, men han såg ingen från hans egen; på grund av detta började han gråta bittert och, då han stod långt bort, vågade han inte närma sig Herren och hans Moder. Det var Maria som med en handrörelse manade honom att komma fram och närma sig henne; men han vågade inte röra sig innan Herren också kallade på honom. Han kom då fram och gråtande föll han på knä framför dem. Herren bad honom att resa sig, och då han stod upp, frågade honom varför han grät. “Jag gråter på detta vis - svarade han - för att jag ser representanter för alla Ordnar, men jag ser inte någon från min.” Herren frågade då, “Vill du se din Orden?” Darrande svarade han, “Ja, min Herre.” Herren vände sig då om mot Helige Dominikus, medan han lade då en hand på den Heliga Jungfruns skuldra och sade, “Jag har anförtrott din Orden till min Moder.” Sedan tillade han, “Men vill du verkligen se den?” Den välsignade fadern svarade, “Ja, O Herre.” Den Heliga Jungfrun öppnade då den mantel som hon tycktes bära och spred ut den framför Helige Dominikus, för vilken den tycktes vara så stor att den täckte hela himlasfären och under den såg han många av sina bröder. Knäböjande, tackade så Helige Dominikus Gud och Heliga Guds Moder Maria. Efter det försvann uppenbarelsen. När han kom till sans, så sprang han genast för att ringa i klockan till morgonsamling, han kallade så bröderna till kapitel huset och höll en lång och vacker predikan, och förmanade dem att hängivet älska den Heliga Jungfrun Maria. Han berättade då för dem om sin vision liksom andra ting. Helige Dominikus återberättade även sin vision för syster Cecilia och de andra systrarna från St Sisto, men som om det hade hänt någon annan. Men de bröder som var närvarande, som redan hade hört berättelsen, berättade för systrarna att det var han själv som haft visionen.

[vriesxelle]

Men inte ska du bry dig att mitt hjärta gör ont

Nej, lämna det åt mig, du, jag har det hellre ont än tomt

Men tänk att jag aldrig lär mig att ta det lite vagt, nej

Jag följer hellre hoppet och tror att allting ordnar sig

Jag vet att du är fin och att det inte kan va lätt

Att söka efter svaret och den någon som är rätt

När alla tankar talar och alla minnen vill se på

Men ditt livs största misstag kan vara att du lät mig gå

#tills slutet av augusti

[elsasolang]

allt går som i svallvågor jag faller framåt tillbaka igen följsam och utan egen kontroll förnekelse sorg acceptans och tillbaka i sorgen igen jag har försökt sminka mig tre gånger men börjar gråta varenda gång och får börja om igen blir sen och säger förlåt för att jag är sen men det var en rörig morgon en vän säger att lita på att livet ordnar sig till det bra till slut hjärtat känns öppet ensamt pulserar långsamt smärtsamt det är svårt att äta och när jag försöker springa så känns det tungt kroppen har inget att ta av jag längtar efter hans hals mage armar hans händer läppar över mig runt om inuti och under jag rör mig igenom tre rum förnekelse sorg acceptans alla hänger ihop och rörelsen sker inte i någon särskild ordning ibland går jag från förnekade till acceptans så tillbaka in i sorg igen följsam och utan egen kontroll dörrarna är öppna kroppen känns i alla tre hjärtat slår ensamt pulserar långsamt smärtsamt bröstkorgen är öppen mottaglig öppen för alla mina slutsatser mottaglig för allt han kan tänkas säga sorgen är mer apatiskt förnekelsen den mest känslostyrda acceptansen mest ledsam han säger att det här är slutet han säger att det här är det jag vill vi har pratat om ett regn hela dagen och två minuter efter att vi har sagt hejdå faller det gråter längs min rygg när jag vänder mig om och går därifrån / morgnarna är svåra det är då jag vill höra av mig jag vill ringa jag vill skriva höra en röst några andetag fråga om flyget gick bra hur har du sovit vad gjorde du igår och vem pratade du med vad ser du när du tittar ut genom ditt fönster vilket håll går solen upp och vilken färg har den tänker du på mig eller är allt mycket lättare för dig nej förresten den behöver du inte svara på jag vill inte veta jag har sovit på en väns soffa och det är ett kallare ljus nu augusti lämnar över förbereder paketerar sig för något annat kroppen känns tung när jag drar bort täcket placerar mig och skriver det här min vän kommer upp och gör kaffe jag frågar det gör så ont hur många morgnar är såhär skrattar sen det har ju bara gått två / jag gillar din energi säger han jag svarar att du verkar ha ditt och jag har mitt men vill du följa med mig hem så går det bra luften är en annan någon har försökt vända blad men slagit ihop ställt undan sagt att vi får se hur det blir med det där och det är bara att följsamt leka med det blev en ny månad luften en annan kroppen främmande något annat att förhålla sig till huden den med och doften därtill temperaturen svalare rytmen någon annans och beröringen likaså men det är en ny månad du har sagt att allt är bra här borta och med mig och jag ville känna det jag med

[ljussangen]

Ahh, I think I finally got some good news. It feels so freeing.

#honestly my life is full of blessings but there are some things that are absolutely necessary to have #and being so close to childbirth and not having these things is really really hard #It has been hard to hold on to hope lately #but every day I told myself of all of the lights in my life and held my own hand to pull myself through the darkness #I am hoping that this works out! #det ordnar sig #I had also been praying for others to have good things happen to them #knowing that soon my time will come and I will also be blessed