#tecknad

[weirdthoughtsandideas]

Jag lyssnar på Tjejtjusarpodden, som handlar om Sune och de böckerna. I det senaste avsnittet intervjuas Axel Skogberg, som spelade Håkan under julkalendern 2003 och filmen ”Håkan Bråkan och Josef”

Iallafall, denna konversation skedde:

Niclas (som håller podden): Du spelade Håkan…

Axel: Ja, en av många Håkans…

Niclas: Du är den tredje som nånsin spelade Håkan

Axel: Jaha? Jag trodde det var andra.

Niclas: Nej, du är den tredje då…

Jag, tänker: Den andra var killen som gjorde Håkan var han som gjorde rösten till Håkan i Sune och hans värld! :D

Niclas: Den andra var en dansk skådespelare då de gjorde en dansk Sunefilm 1997.

Jag: …

#all makt åt tengil vår befriare #sa du sten #de verkar typ aldrig nämna den tecknade serien i den podden #de har nämnt den briefly en gång #jag sitter varje avsnitt och väntar på att de ska nämna tecknade serien dkjddkfkfk

[mymoominblog]

A very kind person has uploaded all episodes from the 90s Moomin in (Finland)swedish to YouTube and I am very grateful for thatl!!!

Please note that 15 episodes were “banned” in Sweden for various reasons.

#the moomins #moomin #moominvalley #tanoshii muumin ikka #tanoshii moomin ikka #moomin 1990 #the moomins 90’s #90s moomin #90’s moomin #i mumindalen

[schaeder]

Carl Barks berättarteknik

Under de många år (1942-66) Carl Barks tecknade Kalle Anka och de andra ankorna, utvecklade han sin berättarteknik, teckningsstil och design på serierna.

Under de många år (1942-66) Carl Barks tecknade Kalle Anka (Donald Duck) och de andra ankorna, utvecklade han sin berättarteknik, teckningsstil och design på serierna. Ett urval källor Omslag till serietidningar med Carl Barks-historier som är omnämnda nedan. ©Disney De första åren var hans stil mycket influerad av tecknade filmer. Men från mitten av 40-talet tecknade han figurerna något…

View On WordPress

#Alexander Lukas #Carl Barks #Disney #Donald Duck #Farbror Joakim #Four Color Comic #Gladstone Gander #Gyro Gearloose #Kalle Anka #Oppfinnar-Jocke #Uncle Scrooge #Walt Disney

[eengelbrekt]

Syfte: Syftet med uppgiften var att skapa en stämpel med hjälp av monogram med mina initialer E.E för att sedan göra en skylt att sätta upp på våra lådor.

Metod: Jag började med att leta inspiration på olika plattformar. Jag letade efter något som var sammanflätade på något sätt. Jag hittade flera monogram där E:en var jämte varandra. Tillslut hittade jag ett monogram som var det jag sökte.

Jag började med att skissa det stora E:t och sedan den snirkliga bokstaven. Det var väldigt svårt att få det att se bra ut tillsammans men när jag ändrade lite i hur det snirkliga e:t skulle slingra sig så blev det tillslut bra.

När jag kände mig klar med mitt monogram målade jag skissen spegelvänt för att sedan enklare kunna skissa ut den på den 5x5 cm stora linoleum-plattan.

När jag kände mig nöjd började jag med att rista ut med hjälp av skärjärn. Jag använde det minsta skärjärnet och ett platt skärjärn. Eftersom jag hade väldigt snirkliga och små linjer så var det bäst att ha små verktyg. Det var lite pilligt att rista ut men det gick bra.

Efter det så valde jag färg till min stämpel. Jag valde den gröna färgen eftersom jag tyckte att den skulle passa till monogrammet. Jag smetade då på färg på en palett. Sedan så använde jag en vals för att rolla på färgen på min stämpel. Som man ser på mina första tryck använde jag lite mindre färg vilket slutade i ett mindre tecknade resultat. Jag testade med mer färg vilket jag tyckte blev finare. Trycket som jag valde var en blandning mellan lite färg och mycket färg eftersom den stärker den känslan jag var ute efter.

Resultat: Jag tycker om resultatet och det jag tycker om mest med mitt monogram är att den inte blev helt perfekt. Lite som jag:) Egentligen var det inte så här jag ville att det skulle bli men nu när jag är klar tycker jag att den blev bättre än om den skulle ha fina och raka linjer. Det gröna färgen stärker känslan av skog och ormen som på något sätt slingrar sig. Det var en rolig uppgift att börja med och jag tycker att det ska bli spännande att se vad vi ska göra framöver.

[tildeborjesson]

Jag har testat att arbeta med monogram och linoleumtryck.

Hur har jag gjort: Jag började med att gå in på Pinterest för att hitta inspiration. Jag sökte på ”monogram T B” då de är mina initialer. Efter jag hade kollat runt lite så valde jag att kombinera två av mina favoriter och sedan började jag med att skissa. Jag skissade flera olika varianter och tillslut kom jag fram till ett tryck jag gillade. Efter jag var nöjd så skissade jag den skiss jag gillade bäst, och gjorde den spegelvänd.

Efter jag gjort det så skar jag ut linoleum som var 5x5 i storlek och tecknade av min skiss på den. Sedan så använde jag mig av skärjärn och skar ut mitt tryck på plattan. När jag var nöjd med djupet så valde jag ut en oljefärg jag gillade, och tryckte ut det på en skiva och täckte en roller med den färgen. Sedan så rollade jag färgen på min platta tills det blev ett jämt lager. Efter det tog jag ett rispapper och la den ”räffliga” sidan på och började trycka med en sked. Jag använde ett hårt tryck tills färgen gått igenom rispappret.

Bild nr 1 blev jag inte helt nöjd med då jag ganska direkt insåg att jag behövde skära djupare med skärjärnet. Så jag gjorde det och testade igen.

Bild nr. 2: djupet såg jag blev bra, men jag hade alldeles för lite färg på min roller, så jag valde att göra ett nytt försök med mer oljefärg.

Bild nr 3: jag blev nöjd den tredje gången och valde att jag var klar där, (alltså att jag inte behövde göra fler försök).

[kattahj]

Snappebarn / Get-it kids

Snappebarn är såna som fattar allt med en gång, de snappar snabbt = snappebarn.

Problemet med snappebarn är att de fyller hjärnan med för många saker. Till slut är huvudet fullt och hjärnan börjar koka så det ryker ur öronen som på tecknad film. Sen kraschar själva hårddisken och de blir galna.

När snappebarn är små säger alla att de ska bli jordens smartaste och presidenter och sånt, men det blir de inte. De slutar som byfånar som pratar för sig själva och skrattar högt och konstigt utan anledning.

***

Get-it kids are the ones who understand everything right away, they get it quickly = get-it kids.

The problem with get-it kids is that they fill their brains with too many things. Eventually the head is full and the brain starts boiling until there's smoke coming from the ears like in a cartoon. Then the hard drive crashes and they go insane.

When get-it kids are small everyone says they'll grow up to be the smartest people in the world and presidents and things like that, but they don't. They end up as village idiots who talk to themselves and laugh out loud weirdly for no reason.

- Petter Lidbeck: Den magiska kepsen (The Magic Cap)

#petter lidbeck #den magiska kepsen #when i first read this i went oops it's me #i've been thinking about this quote as i watched the eclipse #because that school was definitely designes to create get-it kids

[nellieudden]

Syfte: Uppgiften var att göra en affisch till nationella kvinnodagen med ett citat man fick. Jag fick "Feminismens radikala idé är att kvinnor ska ha samma rättigheter som män"

Metod: Jag använde ett stående format och ville att affischen skulle visa kvinnlig kraft och makt. Tanken var att göra bilden på ett "manligt" sätt med eld och positionerna men samtidigt göra det tydligt att den handlar om kvinnor. Allt på bilden förutom elden är mina egna gamla som jag tyckte skulle passa in på min idé. Jag använde objektmarkering på photoshop på elden och samma med personerna framför. Jag lade på massa filter och testade mig fram med ljusinställningarna för att jag ville få en "tecknad" bild som om det var i en serietidning. Mycket färg men främst rosa och även blått då de är dom färgerna som enligt mig representerar kvinnodagen mest och är de färgerna som man kan förknippa med kvinnlighet.

Resultat: Trots att jag inte hade tänkt ut planen med bilden till hundra procent så blev jag ändå nöjd med resultatet, och jag tycker även att det är roligare och blir bättre när man hittar på lite under tiden. Jag hade en idé med att ha coola glasögon på tjejerna för att få en lite "mäktigare" känsla men förstod sedan att det passade bättre utan. Jag hade kanske velat jobba mer med själva texten då den ser ganska tråkig ut jämfört med resten av affischen men det hade jag inte tid med och det funkar lika bra som det är. Generellt blev jag nöjd med affischen och idén som jag hade.

[intragalacticartscollective]

Viaduktens avsked

Releasekväll för ett arkiv som levandegörs på plats

Hur kan vi arkivera förändringen av offentliga platser med tillfälliga aktiviteter, performativa interventioner och deltagarbaserade praktiker? Det är frågor som IntraGalactic arts collective undersöker. Nu samlas deras arbeten iden digitala publikationen Viaduktens avsked. Här kan du ta del av performancebaserade processer och publika undersökningar av den offentliga konstens möjligheter. Namnet, Viaduktens avsked,  kommer från den ofta bespottade viadukten som kan upplevas som en otrygg plats och som därför byggs bort från våra offentliga miljöer. Viaduktens avsked är ett försök att fånga flyktiga arbetsprocesser, idéburna verk och skapad kunskap. Kollektivet gör detta genom att arbeta performativt och med relationer på offentliga platser.

Program för releasekväll 14 maj

16.30-17.30

Introduktion av Statens konstråd & IntraGalactic arts collective arkivsläpp Viaduktens avsked

Maria Högbacke: Ögats parti Ögats parti en interaktion som bjuder in till att teckna eller bli avtecknad. Ögats parti är dels det visuella betraktandet och linjen som görs som ett nedtecknade. Att välja det som hör till den sensuella världen och till avbrottet och utrymmet. Utgångspunkten till materialet var möten på busstorget i Östersund med människor som tog sig tid att stanna upp och kanske samtala under avskedet. I arkivet ges besökare möjligheten att sitta ner och teckna ögon alternativt låta sina ögon bli tecknade.

Anita Wernström: Jag vill gå över platsen som om jag bär matkassar / I want to walk through the space like I am carrying grocery bags  Hur känns det i kroppen när vi rör oss på olika platser? Hur påverkar det våra kroppar? Vad är upplevd otrygghet på en offentlig plats? Jag vill gå över platsen som om jag bär matkassar när armar och axlar balanserar jämvikt. När jag bär mina kassar känner jag närvaro, att platsen är min och att jag har en gripenhet att jag är på väg.

Malin Ståhl och Anita Wernström: Jag är  Två röster som guidar lyssnaren in i en observation av den egna relationen till kroppen, stadsrummet och de offentliga platser vi omges av. Verket framfördes första gången som en del av konferensen Gestaltad livsmiljö, ett samhälle vi alla vill leva i, 2020.

Hiroko Tsuchimoto: Gamla Busstorget (vykort) Hur kan vi svara på förändringar och förluster i offentliga rum? Kan vi tänka nytt kring sociala samband och kollektiva framtider genom att utgå från melankoliska tillstånd som återspeglas i olönsamhet och improduktivitet? Hiroko Tsuchimoto återskapar ett performativt avsked till offentliga platser genom en videoinstallation och genom att dela ut vykort från en tidigare aktion på Östersunds busstation. Projektet relaterar till melankoli som närvarar när offentliga rum omvandlas och problematiserar processen vid förflyttning, upprustning och privatisering av offentliga platser som enligt konstnären förstörs i utvecklingens namn.

17.30-18.30

Malin Ståhl: Busshållsplatser i Jämtland  Verket bygger ett arkiv över vägkantens typologi runt om i Jämtland. Växter insamlade på busshållsplatserna fyller en låda, torkade, placerade mellan silkespapper med namnet på en liten papperslapp. Varje växt vittnar om tider; årstiden för när den samlades in, den geografiska klimat-tiden, livets tid på platsen. I verket namnges växterna med sina latinska, svenska, jamska och sydsamiska namn för att minna om vetenskapens utveckling, nationalstatens utbredning, nybyggarna i skog och jordbruk och det samiska livet på platsen.

Hiroko Tsuchimoto: Uninterrupted Dialogue (videoverk, 15.41 min) Hur kan vi svara på förändringar och förluster i offentliga rum? Kan vi tänka nytt kring sociala samband och kollektiva framtider genom att utgå från melankoliska tillstånd som återspeglas i olönsamhet och improduktivitet? Hiroko Tsuchimoto återskapar ett performativt avsked till offentliga platser genom en videoinstallation och genom att dela ut vykort från en tidigare aktion på Östersunds busstation. Projektet relaterar till melankoli som närvarar när offentliga rum omvandlas och problematiserar processen vid förflyttning, upprustning och privatisering av offentliga platser som enligt konstnären förstörs i utvecklingens namn.

18.30-19.30

Kajsa Sandström: Föreläsning The Caring Act of Archiving / Arkiverandets omsorg  Med utgångspunkt i sin erfarenhet och roll som dansarkivarie, dansare och koreograf ger Kajsa Sandström ett performativt föredrag på temat arkiv och konstnärliga processer. Iklädd vita bomullsvantar åskådliggör arkivarien Kajsa sin praktik av ordnande och förtecknande. Under arbetet reflekterar hon över arkivariens osynliga roll som uttolkare av dokument och skapare av ordning, som möjliggör att arkivet kan sättas i rörelse av framtida frågor. Vilken typ av dokument och handlingar består konstnärliga processer av? Vilken typ av information kan utvinnas ur materialen? På vilket sätt vittnar dokument och handlingar i arkivet om det som inte finns bevarat? Hur återaktiveras arkivhandlingar i konstnärliga processer och verk?

Anita Wernström: Jag vill gå över platsen som om jag bär matkassar / I want to walk through the space like I am carrying grocery bags  Hur känns det i kroppen när vi rör oss på olika platser? Hur påverkar det våra kroppar? Vad är upplevd otrygghet på en offentlig plats? Jag vill gå över platsen som om jag bär matkassar när armar och axlar balanserar jämvikt. När jag bär mina kassar känner jag närvaro, att platsen är min och att jag har en gripenhet att jag är på väg.

IntraGalactic arts collective: Breven till våra barn  1992 skrev Sven Wernström ett brev till sitt barnbarn. Brevet beskriver hur den tidens vuxna förbrukar framtidens resurser. En katalysator för reflektioner kring framtiden och framtidens barn. Verket innehåller en inbjudan till ett eget brevskrivande till framtidens barn.

[cleofritiofsson]

Akvarell och tusch

Syfte:

Vi skulle testa både akvarell och tusch och måla minst 2 av varje material för att förstå hur det fungerar med t.ex. olika typer av papper och vattenmängd.

Metod:

Tusch: Man skulle använda sig av ren tusch, en svart och väldigt koncentrerad vätska, och bara jobba med svart och gråskalan som kom när man adderade vatten. Med det så gjorde jag väldigt många bilder men dessa två var de som blev bäst. Med dessa bilder testade jag många olika tekniker för att få kontrast. Bilden på trädet, som exempel, skissade jag ut stammen och alla grenar med en svart penna och fyllde sedan det med en väldigt mörkgrå nyans. Sedan när det hade torkat så valde jag att använda torrt papper på den blöta färgen och trycka det på pappret för att göra löven för att få en textur som jag inte skulle få med en pensel. Det gömde även de fula delarna som kom från grenarna vilket gjorde att trädet såg mer verkligt ut. Jag struntade även i att ha någon bakgrund eftersom jag ville att trädet skulle synas helt. Om man hade haft en tunn grå färg i bakgrunden så hade man inte sett löven lika tydligt.

Flickan med ballongen skiljer sig ganska mycket från trädet. Där började jag med att experimentera med bakgrunden då jag ville ha det mörkt på toppen och ljusare mot marken, då jag ville att det skulle bli en bra balans mellan den mörka toppen och flickan som är målad med väldigt koncentrerad tusch. Därför la jag först en väldigt koncentrerad tusch som jag sedan började blanda ned med hjälp av vatten. Jag behövde alltså inte lägga till mycket mer tusch eftersom vattnet drog ned färgen samtidigt som det började ljusna. Det gav väldigt mycket till bilden då fokuset är på flickan medans bakgrunden tillför en stor känsla till bilden.

Akvarell: Här skulle man använda sig av vattenfärger, akvarell. I detta syfte var det raka motsatsen från tusch, då man istället skulle fokusera mycket på färg och hur de reagerar om de blandas osv.

Bilden till vänster, den med skogen som speglas i vattnet, var den första bilden där jag ville testa hur jag kunde göra himlen. Jag ville ha en solnedgång med orange/gult ljus som stack fram bakom träden, men var rädd att det skulle resultera i en grön himmel eftersom jag också använde blått längre upp, men jag behövde blanda medans båda färgerna var fuktiga, annars så skulle det ske ett tydligt "ärr" i himlen, som jag inte ville. Jag inspirerades av Bob Ross med denna bild med hur jag ville att träden skulle speglas i det stilla vattnet. För att få denna effekt så använde jag svart på träden för att visa det motljus som solen skulle ge bakom, och även eftersom det var på långt avstånd. Sedan tog jag mer vatten och gjorde den svarta färgen mer vattnig och grå som jag sedan ja på vattnet för att visa att träden speglas, genom att försöka härma trädens längd och bredd samt avstånd med varandra.

Bilden med katter fick jag samtidigt som jag gjorde första bilden då jag ville arbeta med starka färger. Jag tänkte på color-matching som jag ofta gör på kläder och ville få in det i en målning.

Jag började med att ta valfri stark färg och målade någon konstig form, lät penseln vandra vart den ville. När det sedan hade torkat så började jag visualisera hur jag skulle göra katter av dessa former. Katter är bra eftersom de har väldigt distinkta ansikten och former, dessutom så böjer de sig på många olika sätt, samtidigt som de kan vara väldigt eleganta. Jag skissade inte någonting innan jag målade katten med bläck, eftersom jag ville få de tuffa och konstiga linjerna som skulle ske när jag inte kunde sudda och göra det "perfekt". Syftet här var att katterna böjer sig i konstiga former, så då ska mina linjer också göra det.

Resultat:

Jag blev väldigt stolt över alla dessa bilder, men mest stolt över kattbilden eftersom den var väldigt mycket retro om jag kan beskriva det så. Den kändes väldigt mycket som mig och den konst som jag skulle arbeta mycket med. Färg och stora svarta linjer. Det blir en väldigt tecknad stil vilket jag antar är anledningen till varför jag är så förtjust i det.

[weirdthoughtsandideas]

Det ska ju komma en ny Ronja Rövardotter film nu och jag tänker att en del kommer säga "inget slår originalet!!"

Det som är intressant med Astrid Lindgren adaptationer är att de mest populära filmatiseringarna som vi ser som heliga och som bäst pga det. Så när det görs en ny adaptation blir vi typ "NEJ!! INGET SLÅR ORIGINALET!"

Men, tekniskt sätt har det gjorts flera adaptationer av Astrid Lindgren berättelser förut. Finns ju en barnen i bullerbyn från 60-talet och en från 80-talet (den från 80-talet är superior), och det finns Kalle Blomkvist filmer från 50-talet som de sen gjorde om på 90-talet. Egentligen är de inte remakes av varandra utan bara en ny adaptation av samma bok. Dessutom finns ju tecknade pippi, tecknade karlsson på taket och anime ronja. Dock kanske det inte räknas när det är tecknad pga det är ett annat medium.

Dock ger detta ingen ursäkt till Saltkråkan som var en tv-serie först, så den nya Saltkråkan är en remake.

#nya ronja kanske kommer bli så som amerikaner känner för gamla kalle och chokladfabriken från 1971 #de HATAR kalle och chokladfabriken från 2005 för att det inte är den de växte upp med #(det eller så ogillar de tim burton och/eller johnny depp) #när de egentligen är olika adaptationer av samma bok #astrid lindgren #ronja rövardotter #sa du sten #all makt åt tengil vår befriare

[vydumaj]

När man blir äldre går det in längre att samla alla människor man älskar i ett rum. Som liten är det mer rimligt. Man har sett mindre av världen, och de man älskar och som älskar en är oftast ens närmaste familj och lågstadieklasskamrater. För många bor de i de nära och skulle absolut komma om kontaktade på förhand. Men sedan växer kontaktnätet. En pianolärare, någon vän flyttar bort, kanske har man otur och skaffar sig brev- eller internetvänner som man även efter åtta års vänskap inte kan träffa. Och sedan kommer det. En dag finns en person du älskar bara inte längre. Men alla färger, sånger, blommor du associerat med hen finns kvar. Och jag hakar upp mig på tanken att jag aldrig kommer att se hen skämta med min mamma, eller prata om morfars konstutställning med mig igen. Aldrig mer kommer jag få en påskkyckling tecknad på mina pianonoter.

Kanske har jag haft tur i oturen i det att min familj är utspridd på tre kontinenter och tekniskt sett aldrig alla varit i samma rum. Har mormor, morfar, farmor och farfar alla ens träffats? Ja, jo, farmor och farfar var här när min nu artonåriga lillasyster föddes. De har alltså varit i samma rum. Men pappas syskon var inte här då. De skulle kunna ha kommit om omständigheterna var annorlunda, men det är de aldrig. Det finns alltid hinder och aldrig någon som inte kan. Pengar som saknas. Folk är sina egna människor och böjer sig inte för mina egoistiska tankeexperiment. Idén slår en inte. Jag tror inte jag tänkt på det här förrän idag. Och sen en dag går det inte ens i teorin att samla alla du älskar i ett rum. Vad ska man göra med den vetskapen? Hur lever man med denna tanke i huvudet? Att man aldrig får återse de man älskar, och inte ens kan se dem glatt skämta runt med varandra? Jag vet inte. Men jag antar att det här är det det innebär att vara en levande och dessvärre tänkande organism. Det är vad det är.

#me to myself: wow I should have a blog #*realizes 2 seconds later I have a blog* #this isn’t anything special you can just google translate if you want #I need to write this off my chest #I’m headed to the funeral of my piano teacher from my childhood #who taught me for 9 years and my sister for 11 #and was also a family friend and someone who always was really supportive and kind #there’s so much to say #you can be very close to these people you know #and he’s one of the kindest brightest most caring people I know #t says #not proofread

[schaeder]

Sinuhe — egyptiern

Den tecknade serien ”Sinuhe - egyptiern” (1950) av Bovil (Bo Vilson), gick i veckotidningen Året Runt, året efter Bovil gått bort.

”Sinuhe — egyptiern” (1950) blev den sista tecknade serien av Bovil (Bo Vilson). Serien gick i veckotidningen Året Runt från Åhlén & Åkerlund, året efter Bovil gått bort. Själv hade jag tidigare bara sett ett par sidor av den här serien, innan jag nyligen fick mig tillsänd bildfiler från min vän Magnus Magnusson*. Ett urval källor Inledande sida med ’Sinuhe egyptiern’ ur Året Runt nr 24, 1950.…

View On WordPress

#Åhlén & Åkerlund #Året runt #Bo Vilson #Bovil #Carl Wästfelt #Göte Göransson #Magnus Magnusson #Sinuhe- egyptiern

[recuperationdisliker]

dom borde göra tecknade serier av portalspelen och publicera i egen tidning, under namnet "Chell & C:o."

[tildeborjesson]

Jag har tecknat ett stilleben och målat med akrylfärg.

Syfte: Att kunna teckna av ett stilleben, göra det i större skala och lära sig mer om färglära.

Metod: Jag började med att hitta ett stilleben som jag ville teckna av. Jag valde en tekanna. Efter det så ställde jag den på bordet och såg vart ljuset hamnade på tekannan och vart skuggorna hamnade. Efter det så började jag att teckna av den i rätt skala på ett vanligt A4 papper. Sedan så använde jag mig av de jag hade tecknat på pappret och tecknade av det på en duk, fast i större skala. Min duk klippte jag ut så att den blev 30x30cm, där jag skissade ut 5cm på varje sida på duken, så att den gick att spänna på tavlan sen när jag var klar. Efter det så valde jag vilka färger jag ville ha på min akryl. Mitt tankesätt var att te är varmt, och därför ville jag välja en varm färg. Därav så valde jag valören röd, samt lite gul så att det skulle vara enklare att måla ut det ljusa partierna utan att det skulle bli rosa. Jag hade också vit och röd så att jag kunde göra olika nyanser av min röda färg.

Jag satte även upp min panå på ett staffli.

Efter det så skissade jag ut vilka partier som skulle vara ljusare, och vilka som skulle vara mörkare. Jag använde mig av blyertspennor (2b, h, 4b och 6b). Sedan så började jag att blanda in n ganska varm orange färg, och målade den på alla partier där det inte var skugga eller glansigt. Sedan så blandade jag ut en mörkare röd, och en ljusare gud och målade det på de skuggade, respektive de glansiga partierna. Efter det så använde jag mig av min ”originalfärg” och blandade in det i några av de skuggiga partierna, så att det inte skulle vara lika hårda kanter.

Efter det så började jag med skuggan under kannan, och den valören jag använde där hade jag lite röd i, och mycket svart i, så att den skulle bli som mörkast. Sedan började jag måla på den nedre delen av duken, då jag hade som vision att det skulle vara ett bord. Jag hade mörkast färg längst ner, och ljusast färg högst upp. Jag använde mig av en ganska bred och grov pensel, och drog låna horisontella drag för att få illusionen av ett trä bord. Efter det så använde jag mig av en svamp på övre delen av duken, och tejpade på kannan så att jag inte skulle råka måla över det jag redan gjort. Jag ville att det skulle se ut som en solnedgång, och därför hade jag mörkast längst ner mot koppen och ljusast högst upp på duken.

När jag kände mig nöjd och hade gjort det sista finslipet på min duk, så började jag med ramen till tavlan. Jag hade en kilram och bankade fast alla delar med en hammare mot en dörram, så att de skulle bli rakt. Sedan så spände jag fast min duk med en häftapparat, och vek ihop hörnen på duken.

Resultat: Jag är nöjd med mitt resultat och hur det blev. Under tidens gång så var jag ofta skeptisk och kände att det inte alls blev bra, men när jag väl blev klar och såg den med fräscha ögon, så är jag väldigt nöjd med tanke på att det är första gången. Det svåraste var att få till en bra färg, och att få ut vart skuggorna och det ljusa partierna på kannan var, då den är väldigt glansig överlag. Det roligaste var helt klart att se hur min bild blev under tidens gång.

[languagestoday]

Julafton

God jul! Eller hyvvää joulua som det heter på meänkieli. I den nordiska traditionen är julaftonen den viktigaste dagen på julen och i vårt julfirande ryms såväl gammalt som nytt.

Högtid med urgamla anor

Sedan årtusenden tillbaka har vi firat högtider vid årets vändpunkter, när det har varit som mörkast och ljusast på himlen. I kristen tradition är det Jesu födelse som firas under julen, närmare bestämt på juldagen. Men att fira en högtid vid den här tiden på året har rötter betydligt längre tillbaka i historien än så. De många element som skapar jul har sin bakgrund i skilda sammanhang, tider och platser. Julen har långa trådar tillbaka, i den vävs religiöst och profant, gammalt och nytt samman. Julens traditioner förändras ständigt.

Julafton i Sverige

I den nordiska traditionen ses julafton som den viktigaste av julhelgens dagar. I Sverige firas julafton ofta med jultomte och julklappsutdelning, julmat och kanske dans kring granen. För många familjer är tv-programmet ”Kalle Ankas och hans vänner önskar God jul” ett måste.

Julkrubba och julbön

I de kristna församlingarna innebär julafton ofta samling vid julkrubban och julbön. Natten mellan julafton och juldagen firas midnattsmässa i många kyrkor. Tidigt på juldagens morgon firas julotta.

Julafton den stora dagen

I många länder är det juldagen som är den stora högtidsdagen när man firar stort och öppnar julklappar. Att julafton är av speciell betydelse hos oss är en kvarleva från katolsk tid då man höll vakor kvällen innan en högtidsdag. I samband med den svenska reformationen införlivades vakan i själva firandet och dagar som julafton och påskafton blev högtidsdagar i sin egen rätt.

Det katolska arvet finns också kvar på julbordet. Julfastan bröts inte förrän på juldagen, då man fick byta fastans fisk och mjölmat mot tyngre och köttigare maträtter. Brödet och fisken (exempelvis lutfisk, sill och lax) har stannat kvar på julbordet, men man behöver inte längre vänta till juldagen för att förse sig av skinkan och korven.

Granen lånad från Tyskland

Flera av den nutida julaftonens symboler och tillbehör lånades in till de svenska hemmen från Tyskland under 1800-talet. Det gäller till exempel adventsljusstaken i dess olika former och vår moderna julgran. Granar utomhus hade funnits sen tidigare men inomhusversionen började med bordsgranar som pyntade tyska och schweiziska hem i juletid och som på mitten av 1800-talet växte sig fullstora och flyttade ut på golvet.

Dörrklapp blev julklapp

År efter år slås rekord i julhandeln, handeln i december 2015 omsatte enligt Handelns utredningsinstitut över 74 miljarder kronor. Julklapparna har blivit en alltmer central del av julfirandet. Ordet julklapp kommer från en äldre sedvänja att anonymt slänga in en skämtsamt menad gåva hos folk efter att först ha klappat på dörren.

Kalle Anka önskar god jul

Klockan 15 på julaftonen är det dags, då sätter sig en stor del av svenska folket framför tv:n för att se Kalle Anka och hans vänner önska god jul. Första gången programmet visades på julafton var år 1960, och snart blev detta potpurri av tecknade filmer för många en av julaftonens viktigaste ritualer.

"De döda var ute och gick om julnatten"

I äldre tiders folktro fanns flera olika föreställningar som knöts till juldagarna. Det fanns till exempel föreställningar om att de avlidna närvarade under julen, och därför kunde man låta maten stå framme under julnatten.

Ja, det trodde allt många av de gamla på, att de döda var ute och gick om julnatten. Så var det riktigt så skulle en inte duka av bordet om julkvällen. De döda skulle se, att en hade dem i minne. En gumma, som aldrig vågade aldrig ligga hemma i sin stuga om julnatten, utan hon gick till ett grannställe och lade sig. Hon var rädd för att de döda skulle hälsa på henne.

När vi tog supen till fisken, så skålade vi med varandra och önskade god jul. Och så skämtade man och sade, att fisken skulle ha något att simma i och inte gå på torra land. Man skulle rimma till gröten: ”Denna gröt är kokad i en gryta och inte i en panna Gud välsigne lilla mor Anna.” När vi hade ätit så fick det stå som det stod på bordet. Döingarna kunde komma på natten. De skulle se, att man hade tänkt på dem.

Varför heter det julafton?

Varför heter det jul? Månaden december kallades i äldre tid också för julmånad, ett ord som är självförklarande. Men varifrån kommer egentligen ordet jul? Det kommer i alla fall inte av ordet hjul. Det som ligger bakom det hugskottet är väl det att orden – i dag – uttalas lika, och att festen låg vid en tidpunkt då ”världens ljus då vänder om sitt hjul”. Det kommer inte heller från franska joli ’vacker’ såsom påstås ibland. Tanken bakom detta är inte mindre fantasifull: de nordiska vikingarnas julfirande skulle gjort ett sådant intryck på befolkningen i Normandie att de tagit upp ordet jul och låtit det betyda vacker. Även rent språkliga skäl talar emot båda dessa vildvuxna förslag.

Jul verkar snarast vara ett germanskt ord för en högtid som låg ungefär vid den tidpunkt då den kristna kyrkan senare kom att fira minnet av Jesu födelse. Men man vet inte vad ordet ursprungligen betydde. Det är belagt i det nu utdöda gotiska språket. I engelskan lever det kvar som ett ålderdomligt uttryck i formen yule eller yuletide, men normalt heter det där Christmas.

I de nordiska språken har ordet överlevt som det vanliga uttrycket för denna helg. Det har också exporterats till finska i två omgångar, först i formen juhla, som i dag betyder ’högtid, fest’, sedan i formen joulu, som alltså betyder ’jul’, och på finska heter månaden december joulukuu, alltså julmånad.

God, glad och trevlig jul!

Större delen av året önskar vi oftast en glad högtid (glad påsk, glad pingst, glad midsommar). Men när det kommer till julhelgerna är det god och gott som gäller – god jul, gott nytt år och god fortsättning. Dessa uttryck har blivit så vedertagna att de blivit ett slags fasta hälsningsfraser i stil med goddag eller godkväll.

Men det är inte fel att klämma i med ett glad jul! för det. Förr i tiden var glad jul en vanlig hälsning, något som man till exempel kan se på gamla julkort. Dessutom följer det mönstret i många andra länder där julhälsningarna tar fasta på just glädjen: glædelig jul (danska), merry Christmas (engelska), joyeux noël (franska), fröhliche Weihnachten (tyska). Den hälsningsglada behöver inte stanna där heller – det är så klart fritt fram att byta ut till andra lämpliga adjektiv i julhälsningen, till exempel trevlig, vintrig, mysig, stillsam, härlig, snöig, fartfylld, fröjdefull eller varför inte vilsam jul.

Baxthalo krečuno!

Vill man önska någon en god jul på något av Sveriges fem nationella minoritetsspråk kommer här en liten ordlista.

Finska: Hyvää joulua

Jiddisch: A freylekhn nitl

Meänkieli: Hyvvää joulua

Romska: Baxthalo krečuno

Samiska: Buriid juovllaid (nordsamiska), buorre javlajt (lulesamiska), Iahkoe jåvlem (sydsamiska)

Men när börjar fortsättningen?

En vanlig fråga är när man ska använda hälsningen god fortsättning. Det enkla svaret är när som helst, alltid finns det någon fortsättning att syfta på (på veckan, på helgen, på sommaren, på dagen etc.). I de sammanhangen brukar det ofta specificeras vad som menas, exempelvis god fortsättning på semestern eller god fortsättning på helgen. Vanligast är uttrycket god fortsättning i dagarna mellan jul och nyår och i början av januari, och då används det oftast ensamt utan någon ytterligare specificering. Sägs det i mellandagarna avses underförstått god fortsättning på helgerna och i januari betyder det god fortsättning på det nya året.

Är pumlan på plats?

I senaste utgåvan av Svenska Akademiens ordlista finns det julgransanknytna ordet pumla med. Fullkomligt självklart för vissa och fullständigt främmande för andra, beroende på vilken dialekt man talar. Dialektordet pumla betyder nämligen julgranskula och används framför allt i delar av norra Norrland.

[rabattbutikse]

Robert Lewandowskis hår har spår av vitt

Robert Lewandowski är inte längre i sin ungdomliga form, han har gått igenom mycket under sina två säsonger i FC Barcelona. Trycket på Robert Lewandowski lämnade spår av vitt i håret och han valde en annan fantastisk billiga fotbollströja. Robert Lewandowski tänkte aldrig flytta till ett annat lag, men han tog ändå sitt beslut.

Många fans vill fråga Robert Lewandowski om han ångrar att han lämnade FC Bayern München? För Robert Lewandowski kommer han inte att ångra sitt val, och han är också väldigt tydlig med att FC Bayern München vill värva unga spelare för att ersätta honom. Så Robert Lewandowski var inte nöjd under sina sista dagar i FC Bayern München, och hans begäran var en tvåårig kontraktsförlängning. FC Bayern München gick dock inte med på Robert Lewandowskis begäran och lagledningen tecknade aktivt Borussia Dortmunds Erling Haaland. Robert Lewandowski förstår att han inte längre är viktig i FC Bayern München. Han är inte längre en oersättlig spelare för laget. Han utsattes också för övergrepp från otaliga FC Bayern München-fans och ansågs standarden för många obehagliga ord. Robert Lewandowski trodde aldrig att han skulle säga adjö till FC Bayern München Matchtröjor och skulle välja FC Barcelona i slutet av sin karriär. Robert Lewandowski har tappat sin ungdomliga energi och nu är hans ansikte fullt av trötthet.

Det finns spår av vitt i Robert Lewandowskis hår, och det finns även spår av vitt i Lionel Messis skägg. De är inte längre unga, men de är fortfarande enastående spelare inom fotbollen. Robert Lewandowski kände bara till pressen från Lionel Messi när han spelade för FC Barcelona, och han förstod verkligen sorgen i den senares avgång. Robert Lewandowski har nu problem med sin avslutningsförmåga i matchen, och hans poängdata i FC Barcelona den här säsongen är också svår.