#det vi inte kan råda över

[forislynx]

Om materiens minsta delar kan man inte ens säga att de existerar utan på sin höjd att de har en tendens att existera. Man måste inte vara esoteriker eller lustig kuf för att konstatera att vi inte är klara med det som verkligheten är, vare sig begreppsligt eller med hänseende till vår relation till den.

Hartmut Rosa, Det vi inte kan råda över – om vårt förhållande till världen

#hartmut rosa #det vi inte kan råda över #mystik #favoriter #metafysik #facklitteratur

[kingdomsalvationsv]

Ni bör veta hur hela mänskligheten har utvecklats fram till i dag

Hela det verk som utförts under sex tusen år har successivt förändrats i och med att olika tidsåldrar kommit och gått. Förändringarna i detta verk har baserat sig på den allmänna situationen i världen och på mänsklighetens utvecklingstrender som helhet; förvaltningsverket har bara gradvis förändrats på samma sätt. Det var inte planerat i detalj från skapelsens början. Innan världen skapades, eller mycket snart därefter, hade Jehova ännu inte planerat verkets första etapp, lagens stadium, dess andra etapp, nådens stadium, eller dess tredje etapp, erövrandets stadium, då han skulle börja med några av Moabs ättlingar och därigenom erövra hela universum.

 Han yttrade inte dessa ord efter det att han skapat världen; och han yttrade dem heller aldrig efter Moab. Faktum är att han aldrig yttrade dem före Lot. Hela Guds verk utförs spontant. Det är exakt så hela hans sextusenåriga förvaltningsverk har utvecklats; han hade inte på något sätt skrivit ut en plan i stil med någonting typ ett ”Sammanfattande diagram för mänsklighetens utveckling” innan han skapade världen. I sitt verk uttrycker Gud direkt vad han är; han rådbråkar inte hjärnan för att utforma en plan. Naturligtvis har många profeter uttalat väldigt många profetior, men man kan ändå inte säga att Guds verk alltid har handlat om exakt planering; de där profetiorna uttalades i enlighet med Guds verk vid den aktuella tidpunkten. Hela det verk han utför är det mest aktuella verket. Han utför det anpassat till utvecklingen i varje era och baserar det på hur saker och ting förändras. För honom är hans arbete som att ge medicin för att bota en sjukdom; medan han arbetar iakttar han, och sedan fortsätter han att arbeta i enlighet med sina iakttagelser. Gud är kapabel att uttrycka sin omfattande visdom och sin omfattande förmåga i varje stadium av sitt verk; han uppenbarar sin rika visdom och makt i enlighet med varje speciell tidsålderns verk och låter alla dessa människor som han återfört under den aktuella tidsåldern få se hela hans sinnelag. Han sörjer för folks behov i enlighet med det verk som måste utföras i varje tidsålder och gör det arbete han har att göra. Han ger folk vad de behöver utifrån i vilken grad de har fördärvats av Satan. Det var som när Jehova ursprungligen skapade Adam och Eva. Han gjorde det för att göra det möjligt för dem att manifestera Gud på på jorden och för att de skulle kunna vittna för allt skapat. Men Eva syndade efter att ha frestats av ormen, och Adam gjorde detsamma; i trädgården åt de båda av frukten från kunskapens träd på gott och ont. Därmed fick Jehova ytterligare arbete att utföra med dem. När han såg att de var nakna täckte han deras kroppar med kläder gjorda av djurhudar. Efteråt sa han till Adam: ”Eftersom du lyssnade till din hustrus röst och åt av det träd om vilket jag hade befallt och sagt ’Du skall inte äta av den’, förbannad är marken för din skull … tills du vänder åter till marken, för av den är du tagen. Jord är du, och jord skall du åter bli.” Till kvinnan sa han: ”Jag skall göra din möda stor när du är havande, med smärta skall du föda barn. Din åtrå skall vara till din make, och han skall råda över dig.” Därefter förvisade han dem från Edens lustgård och tvingade dem att leva utanför lustgården, precis så som den moderna människan nu lever på jorden. När Gud i begynnelsen skapade människan var det inte hans plan att låta människan frestas av ormen efter att hon hade skapats och sedan förbanna människan och ormen. Han hade faktiskt inte haft någon sådan plan; det var helt enkelt saker och tings utveckling som gav honom nytt arbete att utföra i sin skapelse. Efter det att Jehova hade utfört detta verk hos Adam och Eva på jorden, fortsatte mänskligheten att utvecklas under flera tusen år tills ”Jehova såg att människans ondska var stor på jorden och att hennes hjärtas varje avsikt och tanke ständigt var alltigenom ond. Och Jehova ångrade att han hade gjort människan på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta. … Men Noa fann nåd inför Jehovas ögon.” Nu fick Jehova mer att göra, för mänskligheten som han skapade hade blivit alltför syndig efter att ha frestats av ormen. På grund av detta valde Jehova ut Noas familj ur hela mänskligheten för att skonas, och sedan utförde han arbetet med att förstöra världen med en översvämning. Mänskligheten har fortsatt att utvecklas på detta sätt till denna dag och blivit alltmer fördärvad, och när mänsklighetens utveckling når sin topp kommer det också att innebära mänsklighetens slut. Från allra första början till världens slut har den inre sanningen i hans verk alltid varit sådan. Det är detsamma som hur människan kommer att klassas efter sitt slag; det är inte alls så att varje person är förutbestämd från första början att tillhöra en viss kategori, utan människor kategoriseras gradvis först sedan de har genomgått en utvecklingsprocess. I slutändan kommer de som inte ges fullständig frälsning att återbördas till sina förfäder. Inget av Guds verk bland mänskligheten var redan förberett vid världens skapelse; det var snarare saker och tings utveckling som lät Gud utföra sitt verk bland människorna steg för steg och på ett successivt alltmer realistiskt och handgripligt sätt. Jehova Gud skapade till exempel ormen för att fresta kvinnan; det var inte hans uttalade plan och det var inte heller något som han avsiktligt hade förutbestämt. Man kan säga att det var något oväntat. Det var alltså på grund av detta som Jehova drev ut Adam och Eva från Edens lustgård och svor att aldrig mer skapa människan. Men Guds visdom upptäcks bara av människor utifrån denna grundval. Det är precis som jag nämnde tidigare: ”Jag utövar min visdom baserat på Satans intriger.” Oavsett hur fördärvad mänskligheten blir eller hur ormen frestar dem har Jehova ändå sin visdom; därför har han ända sedan han skapade världen varit sysselsatt med nytt verk och inget av stegen i detta verk har någonsin upprepats. Satan har kontinuerligt genomfört sina intriger; mänskligheten har kontinuerligt fördärvats av Satan, och Jehova Gud har oupphörligt utfört sitt visa verk. Han har aldrig misslyckats, och han har aldrig upphört med sitt verk, från världens skapelse tills nu. Ända sedan mänskligheten fördärvades av Satan har han arbetat kontinuerligt bland människorna för att besegra honom, fienden som var orsaken till deras fördärv. Denna strid har rasat sedan begynnelsen kommer att pågå till världens slut. När han har utfört allt detta verk har han inte bara låtit människorna, som har blivit fördärvade av Satan, ta emot hans stora frälsning, utan han har också låtit dem se hans visdom, allmakt och myndighet. Dessutom kommer han i slutändan att låta dem se hans rättfärdiga sinnelag då han straffar de ogudaktiga och belöna de goda. Han har bekämpat Satan till denna dag och aldrig besegrats, för han är en vis Gud och hans visdom utövas utifrån Satans intriger. Och därmed får han inte bara allting i himlen att underkasta sig hans myndighet; han får också allt på jorden att vila under hans fotpall och inte minst får han dessa onda som invaderar och trakasserar mänskligheten att falla under hans tuktan. Resultatet av allt detta arbete åstadkoms tack vare hans visdom. Han hade aldrig avslöjat sin visdom inför mänsklighetens existens, för han hade inga fiender i himlen, på jorden eller i hela universum och det fanns inga mörka krafter som invaderade något bland naturen. Efter det att ärkeängeln förrått honom, skapade han mänskligheten på jorden och det var på grund av mänskligheten som han formellt inledde sitt mångtusenåriga krig med Satan, ärkeängeln — ett krig som blir allt mer hett för varje gradvist steg. Hans allmakt och visdom finns närvarande i vart och ett av dessa steg. Endast då har allting i himlen och på jorden bevittnat Guds visdom, allmakt och ‒ i synnerhet ‒ Guds verklighet. Han utför fortfarande sitt verk på samma realistiska sätt idag; när han utför sitt verk uppenbarar han dessutom sin visdom och allmakt. Han låter er se den inre sanningen i varje steg av arbetet, se exakt hur Guds allmakt ska förklaras och vidare se en definitiv förklaring av Guds verklighet.

En del människor undrar angående Judas förräderi mot Jesus: Var inte detta förutbestämt ödesbestämt innan skapelsen? I själva verket planerade den helige Ande detta enligt de rådande omständigheterna. Det råkade bara vara så att det fanns någon vid namn Judas som alltid förskingrade medel, så han valdes att spela denna roll och stå till tjänst på detta sätt. Det här var ett utmärkt exempel på hur lokala resurser tas i bruk. Jesus var till att börja med omedveten om detta; han fick veta det först senare, när Judas hade avslöjats. Om någon annan hade kunnat spela denna roll skulle denne ha gjort det istället för Judas. Det som var förutbestämt var i själva verket något som den helige Ande gjorde i den stunden. Den helige Ande verkar alltid spontant; han kan planera sitt arbete när som helst och utföra det när som helst. Varför säger jag alltid att den helige Andes verk är realistiskt, att det alltid är nytt och aldrig gammalt, och att det alltid är så färskt det kan vara? Hans verk var inte planerat när världen skapades; det var inte alls så det gick till! Varje arbetssteg uppnår rätt effekt för respektive tid och de olika stegen påverkar inte varandra. Ofta har planerna du kanske har i sinnet helt enkelt inte någon chans mot den helige Andes senaste verk. Hans verksamhet är inte lika enkel som människors resonemang och inte heller lika komplicerad som människors fantasier — den består av att sörja för människor när och var som helst utifrån deras aktuella behov. Ingen är tydligare rörande människors väsen än han och det är just av den anledningen som ingenting kan passa människors realistiska behov lika bra som hans verksamhet gör. Därför tycks hans verksamhet, sett ur ett mänskligt perspektiv, ha planerats flera årtusenden i förväg. När han nu verkar bland er, och hela tiden arbetar och talar medan han iakttar det tillstånd ni befinner er i, har han exakt rätt ord att säga då han möter alla olika tillstånd och säger ord som är exakt vad folk behöver. Ta exempelvis det första steget av hans verk: tiden av tuktan. Efter det visade folk prov på alla sorters beteenden och agerade upproriskt på vissa sätt; det uppstod olika positiva tillstånd och även vissa negativa tillstånd. De nådde en punkt i sin negativitet och visade de lägsta nivåer de skulle falla till. Gud har utfört sitt arbete baserat på allt detta och därmed utnyttjat det för att uppnå ett bättre resultat av sitt arbete. Han utför alltså sitt försörjningsarbete bland folk i enlighet med vad deras aktuella tillstånd är vid varje givet tillfälle; han utför varje steg i sitt verk utifrån människors faktiska tillstånd. Hela skapelsen är i hans händer; skulle han inte känna till dem? Gud utför nästa arbetsetapp som ska utföras, när och var som helst, med utgångspunkt från folks tillstånd. Detta verk planerades absolut inte tusentals år i förväg; det är en mänsklig föreställning! Han arbetar samtidigt som han iakttar effekterna av sitt arbete och hans verksamhet fördjupas och utvecklas hela tiden; varje gång utför han nästa steg i arbetet efter att först ha iakttagit resultatet av det föregående. Han använder många ting för att åstadkomma en gradvis övergång och göra sitt nya verk synligt för människor successivt. Att arbeta på detta sätt kan tillgodose folks behov, för Gud känner människorna mer än väl. Det är så han utför sitt verk från himlen. Den inkarnerade Guden verkar på samma sätt, arrangerar saker utifrån de verkliga omständigheterna och arbetar bland människorna. Inget av hans verk hade planerats innan världen skapades och var inte heller planerat i detalj på förhand. Två tusen år efter det att världen skapades såg Jehova att mänskligheten hade blivit så fördärvad att han använde profeten Jesajas mun för att förutsäga att Gud, efter det att lagens tidsålder avslutats, skulle utföra sitt verk med att under nådens tidsålder återlösa mänskligheten. Det här var förstås Jehovas plan, men denna plan utformades också utifrån de omständigheter han iakttog vid den tiden; han tänkte garanterat inte på den omedelbart efter det att han hade skapat Adam. Jesaja uttalade bara en profetia, men Jehova hade inte gjort några förberedelser för detta under lagens tidsålder; tvärtom inledde han detta verk i början av nådens tidsålder, när budbäraren framträdde i Josefs dröm och upplyste honom med budskapet att Gud skulle bli kött — och först då påbörjades hans inkarnationsverk. Gud hade inte förberett sitt inkarnationsverk omedelbart efter det att han skapat världen, vilket många föreställer sig; det beslutades först utifrån mänsklighetens utvecklingsnivå och statusen på hans krig mot Satan.

När Gud kommer i köttet, sänker sig hans Ande över en människa; Guds ande ikläder sig med andra ord en fysisk kropp. Han kommer för att utföra sitt arbete på jorden och snarare än att föra med sig flera begränsade steg; hans verk är absolut obegränsat. Det arbete som den helige Ande utför i köttet avgörs fortfarande av resultaten av hans verksamhet och han använder detta för att fastställa under hur lång tid han kommer att vara verksam i köttet. Den helige Ande avslöjar genast varje steg i sitt arbete och granskar resultatet successivt medan han fortsätter; den här verksamheten är inte något så övernaturligt som att tänja på gränserna för människans fantasi. Det är som Jehovas arbete med att skapa himmel och jord och alla ting; han planerade och arbetade samtidigt. Han skiljde ljuset från mörkret och så blev morgon och kväll till — detta tog en dag. Den andra dagen skapade han himlen, vilket också tog en dag. Sedan skapade han jorden, haven och alla varelser som levde där, vilket tog ytterligare en dag. Detta fortsatte till den sjätte dagen då Gud skapade människan och lät henne förvalta allt på jorden. Sedan, den sjunde dagen, när han var klar med att skapa allting, vilade han. Gud välsignade den sjunde dagen och betecknade den som en helig dag. Han bestämde sig inte för att inrätta denna heliga dag förrän han skapat allt, inte innan han skapat det. Det här verket utfördes också spontant; innan han skapade allting hade han inte bestämt sig för att skapa världen på sex dagar och vila på den sjunde; det stämmer inte alls med fakta. Han hade aldrig sagt något i den vägen och inte heller planerat det. Han hade inte på något vis uttryckt att skapelsen av alla ting skulle fullbordas på den sjätte dagen och att han skulle vila på den sjunde; tvärtom skapade han utifrån vad som just då syntes honom gott. När han hade skapat allting var det redan den sjätte dagen. Om han hade blivit klar den femte dagen skulle han följaktligen ha utnämnt den sjätte dagen till en helig dag. Nu blev han emellertid klar med att skapa allting på den sjätte dagen och därför blev den sjunde dagen en helig dag, något den har förblivit till den dag som är. Därför utförs hans verk idag på samma sätt. Han talar och sörjer för era behov utifrån de situationer ni befinner er i. Anden talar och verkar med andra ord utifrån människors omständigheter; han håller uppsikt över alla och verkar när och var som helst. Det som jag gör, säger, lägger på er och skänker åt er är utan undantag sådant ni behöver. Inte något av mitt verk är således skilt från verkligheten; alltsamman är verkligt, för ni vet alla att ”Guds ande vakar över alla”. Om allt detta hade beslutats i förväg, skulle det då inte ha varit alltför klappat och klart? Det är som om ni tror att Gud utarbetade planer för sex hela årtusenden och sedan förutbestämde att mänskligheten skulle vara upprorisk, motsträvig, förvrängd och bedräglig, skulle besitta ett fördärvat kött, ett sataniskt sinnelag, lystna ögon och personlig njutningslust. Inget av detta hade Gud förutbestämt, utan alltsamman var ett resulta6t av Satans fördärv. Vissa säger kanske: ”Var inte Satan också inom räckhåll för Gud? Gud hade förutbestämt att Satan skulle fördärva människan på detta sätt och därefter utförde han sitt verk bland människorna.” Skulle Gud verkligen förutbestämma Satan till att fördärva mänskligheten? Gud är bara alltför mån om att låta mänskligheten leva normalt, så skulle han då verkligen störa dess liv? Vore det isåfall inte en meningslös ansträngning att besegra Satan och frälsa mänskligheten? Hur skulle mänsklighetens upproriskhet kunna vara förutbestämd? Den berodde ju på Satans inblandning. Hur skulle den ha kunnat vara förutbestämd av Gud? Den Satan inom Guds räckhåll som ni tänker er skiljer sig helt från den Satan inom Guds räckhåll som jag talar om. Enligt ert resonemang att ”Gud är allsmäktig och Satan är i hans händer” skulle Satan aldrig förråda honom. Sa ni inte att Gud är allsmäktig? Er kunskap är alltför abstrakt och stämmer inte med verkligheten; människan kan aldrig fatta Guds tankar eller begripa hans visdom! Gud är allsmäktig; det är helt riktigt. Ärkeängeln förrådde Gud eftersom Gud ursprungligen gav honom ett mått av makt. Det var naturligtvis en oväntad händelse, liksom när Eva gav efter för ormens frestelse. Men oavsett hur Satan utför sitt svek, är han till skillnad från Gud inte allsmäktig. Som ni har sagt är Satan bara mäktig; oavsett vad han gör kommer Guds makt alltid att besegra honom. Detta är den sanna innebörden bakom talesättet att ”Gud är allsmäktig och Satan är i hans händer”. Därför måste hans krig mot Satan utkämpas ett steg i taget. Dessutom planerar han sitt verk som en reaktion på Satans lister — han bringar alltså frälsning till människorna och uppenbarar sin visdom och allmakt på det sätt som passar den aktuella tidsåldern. På samma sätt förutbestämdes inte den yttersta tidens verksamhet före nådens tidsålder; förutbestämmelser görs inte på ett så här metodiskt sätt: För det första, gör så att människans yttre sinnelag förändras; för det andra, utsätt människan för tuktan och prövningar; för det tredje, låt människan erfara dödens prövning; för det fjärde, gör så att människan upplever tider då hon älskar Gud och uttrycker en skapad varelses beslutsamhet; för det femte, låt människan se Guds vilja och lära känna honom fullständigt; och slutligen, gör människan fullkomlig. Han planerade inte allt det här under nådens tidsålder, utan istället började han planera dem under den nuvarande tidsåldern. Satan är verksam, precis som Gud. Han uttrycker sitt fördärvade sinnelag medan Gud talar direkt och uppenbarar några väsentliga ting. Det här är det arbete som utförs idag och det är samma arbetsprincip som användes för länge sedan efter det att världen skapats.

Gud skapade först Adam och Eva, och han skapade också en orm. Ormen var den giftigaste av alla djur; dess kropp innehöll gift och Satan använde detta gift för att dra nytta av den. Det var ormen som frestade Eva till synd. Adam syndade efter att Eva gjort det och sedan kunde de båda skilja mellan gott och ont. Om Jehova hade vetat att ormen skulle fresta Eva och att Eva skulle fresta Adam, varför satte han dem då alla i en trädgård? Om han kunde förutsäga detta, varför skapade han då en orm och placerade den i Edens lustgård? Varför innehöll Edens lustgård frukten av kunskapens träd på gott och ont? Hade det varit hans avsikt att de skulle äta frukten? När Jehova kom vågade varken Adam eller Eva möta honom och det var först då som Jehova fick veta att de hade ätit frukten av kunskapens träd på gott och ont och fallit offer för ormens knep. Det slutade med att han förbannade ormen och även Adam och Eva. När de två åt av frukten på trädet var inte Jehova medveten om att de gjorde det. Mänskligheten blev fördärvad så till den grad att den blev ond och sexuellt promiskuös, och det gick så långt att allt de hyste i sina hjärtan var ondska och orättfärdighet; allt var bara smuts. Därfr ångrade Jehova att han hade skapat mänskligheten. Därefter utförde han sitt arbete med att förstöra världen med en översvämning som Noa och hans söner överlevde. Vissa saker är faktiskt inte så avancerade och övernaturliga som människor kan tro. Somliga frågar: ”Varför skapade Gud ärkeängeln när han visste att han skulle förråda honom?” Så här ligger det till: Innan jorden fanns var ärkeängeln den främste av himlens änglar. Han hade makt över alla änglarna i himlen; detta var den makt Gud hade gett honom. Med undantag för Gud var han den störste av himlens änglar. När Gud senare hade skapat mänskligheten begick ärkeängeln ett större svek mot Gud på jorden. Jag säger att den svek Gud eftersom den ville förvalta mänskligheten och sätta sig över Guds makt. Det var ärkeängeln som frestade Eva att synda, och det gjorde han därför att han ville upprätta sitt rike på jorden och få mänskligheten att vända Gud ryggen och lyda honom istället. Ärkeängeln såg att det fanns så mycket som kunde lyda honom — änglarna kunde göra det, liksom människorna på jorden. Fåglarna och djuren, träden, skogarna, bergen, floderna och allt levande på jorden stod under människans — det vill säga Adam och Evas — omsorg, medan Adam och Eva lydde ärkeängeln. Därför ville ärkeängeln sätta sig över Guds makt och svika Gud. Därefter ledde han många änglar i uppror mot Gud, och dessa blev sedan olika sorters orena andar. Har inte mänsklighetens utveckling till denna dag orsakats av ärkeängelns fördärv? Att mänskligheten är som den är idag beror på att ärkeängeln svek Gud och fördärvade mänskligheten. Detta stegvisa verk är långt ifrån så abstrakt och enkelt som människor tror. Satan begick sitt svek av en anledning, men folk kan inte fatta en sådan enkel sak. Varför skapade Gud, som skapade himmel och jord och allt levande, också Satan? Eftersom Gud föraktar Satan så, och eftersom Satan är hans fiende — varför skapade han Satan? Skapade han inte en fiende genom att skapa Satan? I själva verket skapade Gud inte en fiende, utan han skapade en ängel som sedan svek honom. Ängeln hade nått en så hög position att han ville svika Gud. Man skulle kunna säga att detta var en tillfällighet, men det var också något oundvikligt. Det är samma sak som att en människa oundvikligen kommer att dö efter att ha mognat till ett visst stadium; saker och ting har just mognat till det stadiet. Det finns vissa absurda individer som säger: ”Eftersom Satan är din fiende, varför skapade du honom? Visste du inte att ärkeängeln skulle förråda dig? Kan du inte blicka från evighet till evighet? Kände du inte till ärkeängelns natur? Eftersom du uppenbarligen visste att han skulle förråda dig, varför gjorde du honom då till ärkeängel? Inte nog med att han svek dig, utan dessutom tog han med sig så många änglar och steg ner till de dödligas värld för att fördärva mänskligheten — och fortfarande har du inte kunnat slutföra din sextusenåriga förvaltningsplan.” Stämmer detta? Utsätter ni inte er själva för mer besvär än nödvändigt när ni tänker på det här viset? Andra säger: ”Om inte Satan hade fördärvat mänskligheten fram till idag skulle inte Gud ha bringat mänskligheten en frälsning som denna. Då skulle Guds visdom och allmakt ha varit osynliga; var skulle hans visdom ha uppenbarats? Därför skapade Gud en mänsklig ras åt Satan så att han längre fram skulle kunna uppenbara sin allmakt — hur skulle människan annars kunna upptäcka Guds visdom? Om människan inte satt sig upp mot honom och gjort uppror mot honom skulle hans handlingar inte behövt uppenbaras. Om hela skapelsen hade tillbett och underkastat sig honom skulle han inte haft något arbete att utföra.” Det här ligger ännu längre från verkligheten, för det finns inget smutsigt hos Gud och därför kan han inte skapa smuts. Han uppenbarar sina handlingar nu enbart för att besegra sin fiende, för att rädda de människor han skapade och för att besegra de onda andarna och Satan som hatar, förråder och sätter sig upp mot Gud och som i begynnelsen befann sig under hans välde och tillhörde honom. Gud vill besegra dessa onda andar och därigenom uppenbara sin allmakt för allt levande. Mänskligheten och allt levande på jorden är nu under Satans domän och under de ogudaktigas domän. Gud vill uppenbara sina handlingar för allt levande så att folk kan lära känna honom och därigenom besegra Satan och fullständigt krossa hans fiender. Hela detta verk åstadkoms genom att hans handlingar uppenbaras. Hela skapelsen befinner sig under Satans herravälde, så Gud vill uppenbara sin allmakt för dem och på så sätt besegra Satan. Om det inte fanns någon Satan, skulle han inte uppenbara sina gärningar. Om det inte varit för Satans trakasserier skulle Gud ha skapat mänskligheten och låtit den leva i Edens lustgård. Varför uppenbarade han aldrig alla sina gärningar för änglarna eller för ärkeängeln innan Satans svek? Om alla änglarna och ärkeängeln hade känt Gud och även lytt honom från början, skulle han inte ha utfört de där meningslösa gärningarna. Men på grund av Satans och de onda andarnas existens har även människor satt sig upp mot Gud och är fyllda till brädden med ett upproriskt sinnelag. Därför vill Gud uppenbara sina handlingar. Eftersom han vill föra krig mot Satan måste han använda sin makt och alla sina handlingar för att besegra honom; på så vis kommer det frälsningsverk som han utför bland mänskligheten att låta den se hans visdom och allmakt. Det verk Gud utför idag är meningsfullt och liknar inte på något sätt det som vissa människor syftar på när de säger: ”Är inte det arbete du utför motsägelsefullt? Är inte denna räcka av arbeten bara ett sätt att ställa till trubbel för dig själv? Du skapade Satan och sedan lät du honom svika dig och sätta sig upp mot dig. Du skapade människor och sedan överlämnade du dem till Satan och lät Adam och Eva bli frestade. Varför avskyr du mänskligheten när du gjorde allt det här fullt avsiktligt? Varför avskyr du Satan? Är det inte du själv som vållat alltihop? Vad finns det för dig att hata?” Många absurda människor resonerar på det viset. De vill älska Gud, men innerst inne klagar de på honom. Så motsägelsefullt! Ni förstår inte sanningen, ni har alldeles för många övernaturliga tankar och ni menar till och med att Gud gjorde ett misstag – ni är verkligen absurda! Det är ni som myglar med sanningen; det handlar inte om att Gud har gjort något misstag! Vissa människor klaga till och med om och om igen! ”Det var du som skapade Satan och du som kastade ner honom bland människorna och lämnade över dem till honom. När sedan människorna fått ett sataniskt sinnelag förlät du dem inte, utan tvärtom hatade du dem i viss mån. I början älskade du dem i viss mån, men nu föraktar du dem. Det är du som har avskytt mänskligheten och samtidigt är det du som har älskat mänskligheten. Vad är det egentligen frågan om? Är inte detta motsägelsefullt? Är inte det en motsägelse?” Oavsett hur ni ser på det, så är det här vad som hände i himlen; det var så här ärkeängeln förrådde Gud och mänskligheten blev fördärvad, och det är så här människorna har fortsatt till idag. Oavsett hur ni formulerar det så är detta hela historien. Ni måste emellertid förstå att hela syftet med det arbete Gud utför idag är att rädda er och att besegra Satan.

Eftersom änglarna var särskilt svaga och inte hade några förmågor att tala om blev de arroganta så fort de fick makt. Det gällde i synnerhet ärkeängeln, som hade högre ställning än någon annan ängel. Han var kungen bland änglar, han ledde miljontals änglar och under Jehova hade han större makt än någon av de andra änglarna. Den ville göra det ena och det andra och ta med sig änglarna ner bland människorna för att ta kontroll över världen. Gud sade att det är han som sköter universum, men ärkeängeln hävdade att han ansvarade för universum — och från och med den stunden svek han Gud. Gud hade skapat en annan värld i himlen och ärkeängeln ville kontrollera denna värld och dessutom stiga ned till de dödligas sfär. Kunde Gud tillåta den att göra det? Nej, han gav ärkeängeln ett slag och slungade ner honom i luften över jorden. Ända sedan han började fördärva människor har Gud fört krig mot ärkeängeln för att rädda dem; han har använt dessa sex årtusenden för att besegra den. Er föreställning om en allsmäktig Gud är oförenlig med det verk Gud nu utför; den fungerar inte i praktiken och är i hög grad en vanföreställning! Det var faktiskt först sedan ärkeängeln svikit som Gud förklarade honom som sin fiende. Det var bara på grund av dess svek som ärkeängeln trampade på mänskligheten efter att ha kommit till de dödligas sfär och det är därför mänskligheten har utvecklats till det nuvarande stadiet. När det hade hänt svor Gud en ed inför Satan: ”Jag kommer att besegra dig och rädda alla de människor som jag skapade.” Först var Satan inte övertygad utan sa: ”Vad kan du ärligt talat göra mot mig? Kan du verkligen slunga ner mig i luften? Kan du verkligen besegra mig?” Efter att Gud hade slungat ner honom i luften, ägnade han honom inte mer uppmärksamhet utan började frälsa mänskligheten och utföra sitt eget arbete trots Satans fortsatta trakasserier. Satan kunde göra både det ena och det andra, men det var enbart tack vare kraften som Gud tidigare gett honom; han tog med sig dessa ting ner i luften och har behållit dem till denna dag. När Gud slungade ner honom i luften tog han inte tillbaka hans myndighet, så därför fortsatte Satan att fördärva mänskligheten. Gud började däremot rädda mänskligheten som Satan hade fördärvat strax efter det att den skapats. Gud uppenbarade inte sina handlingar medan han var i himlen, men innan han skapade jorden lät han folket i den värld han skapat i himlen få se hans handlingar, och på så sätt ledde han dessa människor ovan himlen. Han gav dem visdom och intelligens och lärde dessa människor att leva i den världen. Det här har naturligtvis ingen av er hört talas om tidigare. Senare, efter det att Gud skapat mänskligheten, började ärkeängeln fördärva den; på jorden befann sig snart hela mänskligheten i kaos. Det var först då som Gud inledde sitt krig mot Satan och det var först då som folk började se hans gärningar. Till att börja hade dessa handlingar varit dolda för mänskligheten. Efter det att Satan slungats ner i luften ägnade han sig åt sina egna angelägenheter och Gud fortsatte sitt eget arbete och förde oavbrutet krig mot Satan ända till de sista dagarna. Nu är det dags att förgöra Satan. I begynnelsen gav Gud honom makt och senare slungade han ner honom i luften, men han förblev trotsig. Efter det fördärvade han mänskligheten på jorden, men Gud var där och förvaltade mänskligheten. Gud använder sin förvaltning av människorna för att besegra Satan. Genom att fördärva folk avgör Satan människors öde och stör Guds arbete. Samtidigt är Guds arbete mänsklighetens frälsning. Vilket steg i det arbete Gud utför syftar inte till att rädda mänskligheten? Vilket steg syftar inte till att rena människor, få dem att handla rättfärdigt och leva på ett sådant sätt att de kan bli älskade? Men Satan gör inte detta. Han fördärvar mänskligheten; han utför oavbrutet sitt verk med att fördärva mänskligheten i hela universum. Naturligtvis utför Gud också sitt eget arbete utan att bry sig om Satan. Oavsett hur mycket makt Satan har så är det makt han fått av Gud; Gud gav honom helt enkelt inte all sin makt, så oavsett vad Satan gör kan han aldrig övertrumfa Gud och kommer alltid att vara inom räckhåll för Gud. Gud uppenbarade inte några av sina handlingar medan han var i himlen. Han gav bara Satan lite makt och tillät honom att utöva kontroll över änglarna. Så oavsett vad Satan gör kan han inte överträffa Guds makt, eftersom den myndighet som Gud ursprungligen gav honom är begränsad. Medan Gud arbetar, stör Satan. I den yttersta tiden kommer det att vara slut med hans störningar; likaledes kommer Guds verk att vara avslutat och de människor som Gud vill fullända kommer att vara fulländade. Gud leder människor på ett positivt sätt; hans liv är levande vatten, omätligt och gränslöst. Satan har fördärvat människan till en viss grad; i slutändan kommer livets levande vatten att fullända människan och det kommer att vara omöjligt för Satan att störa och utföra sitt verk. På så sätt kommer Gud att vinna dessa människor helt och hållet. Men Satan vägrar fortfarande att acceptera detta; han utmanar oavbrutet Gud, men Gud tar ingen hänsyn till honom. Gud har sagt: ”Jag ska segra över alla Satans mörka krafter och över alla mörka influenser.” Detta är det arbete som nu måste utföras i köttet och det är också vad som gör inkarnationen så viktig: att fullborda den etapp av verket som består i att besegra Satan i ändens tid och utplåna allt som tillhör Satan. Guds seger över Satan är oundviklig! I själva verket misslyckades Satan för länge sedan. När evangeliet började spridas i hela den stora röda drakens land, alltså när den inkarnerade Guden började sitt arbete och detta verk sattes igång, besegrades Satan fullständigt, för själva syftet med inkarnationen var att besegra Satan. Så snart Satan såg att Gud hade tagit mänsklig gestalt igen och dessutom hade börjat utföra sitt arbete, som inga krafter kunde stoppa, blev han bestört när han såg detta verk och vågade inte ställa till mer oreda. Till att börja med trodde Satan att han också var begåvad med rikligt med visdom och han avbröt och trakasserade Guds verk; men han förväntade sig inte att Gud skulle bli kött igen eller att Gud i sitt arbete skulle använda Satans upproriskhet för att avslöja och döma mänskligheten och därigenom erövra mänskligheten och besegra Satan. Gud är klokare än Satan, och hans verk överträffar honom i hög grad. Därför har jag tidigare sagt att ”det verk som jag gör utförs som svar på Satans lister. I slutändan kommer jag att avslöja min allmakt och Satans maktlöshet”. Gud kommer att utföra sitt verk i täten medan Satan följer efter tills han slutligen förgörs — han kommer inte ens att veta vad som träffade honom! Han kommer inte att inse sanningen förrän han redan har träffats och krossats, och vid det laget kommer han redan att ha brunnit upp i eldsjön. Då torde han väl bli helt övertygad? För då kommer Satan inte att ha några fler intriger att sätta i verket!

Det är detta stegvisa realistiska verk som ofta tynger Guds hjärta med sorg för mänskligheten, så hans krig med Satan har pågått i sextusen år och Gud har sagt: ”Jag kommer aldrig att skapa en mänsklighet igen, och jag kommer inte heller att skänka makt åt änglar igen.” När änglarna i fortsättningen kom för att verka på jorden följde de bara med Gud för att utföra en viss uppgift; han har aldrig mer gett dem någon makt. Hur utförde de änglar som israeliterna såg sitt arbete? De visade sig i drömmar och förmedlade Jehovas ord. När Jesus hade uppstått tre dagar efter korsfästelsen var det änglar som knuffade undan stenen: Guds ande utförde inte den uppgiften personligen. Änglarna gjorde bara den här sortens arbete; de var birollsinnehavare och hade ingen makt, för Gud skulle aldrig mer ge dem någon makt. Efter att ha verkat en viss tid tillskansade sig de människor som Gud använde på jorden Guds ställning och sade: ”Jag vill överträffa universum! Jag vill stå i den tredje himlen! Vi vill ha den högsta maktens tyglar!” Efter flera dagars arbete blev de arroganta; de ville ha högsta makten på jorden, grunda en ny nation, lägga allting under sina fötter och stå i den tredje himlen. Vet du inte att du bara är en människa som används av Gud? Hur skulle du kunna stiga upp till den tredje himlen? Gud kommer till jorden för att verka, tyst och utan att ropa ut det, och ger sig av efter att oförmärkt ha fullbordat sitt verk. Han ropar aldrig ut som människor gör, utan går tvärtom praktiskt tillväga då han utför sitt arbete. Han går heller aldrig någonsin in i en kyrka och ropar: ”Jag kommer att utplåna er allesamman! Jag kommer att förbanna er och tukta er!” Han bara gör sitt arbete och ger sig av när han är klar. Dessa religiösa pastorer som helbrägdagör sjuka och driver ut onda andar, läxar upp andra från predikstolen, håller långa och högtravande tal och diskuterar orealistiska frågor, de är arroganta in i märgen! De är inget annat än ärkeängelns ättlingar!

Efter att ha utfört sina sex tusen år av verk fram till idag har Gud redan uppenbarat många av sina handlingar, och den viktigaste av dessa har varit att besegra Satan och bringa frälsning till hela mänskligheten. Han använder detta tillfälle för att allting i himlen, allting på jorden, allting i haven, liksom minsta ting i Guds skapelse på jorden ska se hans allmakt och alla hans handlingar. Han tar tillfället i akt att besegra Satan för att uppenbara alla sina gärningar för människorna så att de kan lovprisa honom och upphöja hans visdom då han besegrat Satan. Allting på jorden, i himlen och i haven ärar honom, prisar hans allmakt, prisar alla hans gärningar och ropar ut hans heliga namn. Det här är beviset på hans seger över Satan; det är beviset på att han övervunnit Satan. Vad som är än viktigare är att det är beviset på hans frälsning av mänskligheten. Hela Guds skapelse ger honom ära, prisar honom för att han besegrat sin fiende och återvänt i triumf, och lovprisar honom som den store segerrike kungen. Hans syfte är inte bara att besegra Satan, vilket är skälet till att hans verk har pågått i sextusen år. Han använder Satans nederlag för att rädda mänskligheten; han använder Satans nederlag för att uppenbara alla sina handlingar och all sin härlighet. Han kommer att förhärligas och änglarnas hela härskara kommer att se hela hans härlighet. Budbärarna i himlen, människorna på jorden och allt skapat på jorden kommer att se Skaparens härlighet. Det här är det verk som han utför. Hela hans skapelse i himlen och på jorden kommer att bevittna hans härlighet och han kommer att återvända i triumf efter att ha besegrat Satan fullständigt och låta mänskligheten lovprisa honom. På så sätt kommer han att ha uppnått dubbel framgång med sitt arbete. I slutändan kommer hela mänskligheten att erövras av honom och han kommer att utplåna varenda en som gör motstånd eller uppror; han kommer med andra ord att utplåna alla dem som tillhör Satan. Du bevittnar just nu så många av Guds handlingar, men likväl gör du motstånd, är upprorisk och underkastar dig inte; du har så mycket i ditt inre och du gör vad du vill; du följer dina egna lustar och preferenser; allt det här är upproriskhet och motstånd. En tro på Gud som tillämpas för köttets, för de egna lustarnas och de egna intressenas skull, för världens och för Satans skull, är smutsig; den är motsträvig och upprorisk. Idag finns det många olika sorters tro: Några söker skydd undan katastrof medan andra försöker få välsignelser; vissa vill förstå hemligheter medan åter andra söker efter pengar. Allt det här är olika former av motstånd och alltsamman är hädelse! Att säga att någon gör motstånd eller gör uppror ‒ är det inte just sådant här beteende man syftar på då? Många människor nuförtiden knotar, klagar eller dömer. Allt det här är sådant som onda människor gör; det är exempel på mänskligt motstånd och upproriskhet. De här människorna är besatta och ockuperade av Satan. De som Gud vinner är de underkastar sig honom totalt; människor som har blivit fördärvade av Satan men nu har frälsts och erövrats av Guds pågående verk, som har utstått vedermödor och i slutändan blivit fullständigt vunna av Gud, som inte längre lever under Satans domän, som har brutit sig loss från orättfärdighet och är villiga att leva ut helighet – dessa är de heligaste av; de är verkligen de heliga. Om inte era handlingar idag är i linje med ens några få av Guds krav kommer ni att elimineras. Det är obestridligt. Allt beror på vad som händer nu; även om ni har varit förutbestämda och utvalda kommer era handlingar idag ändå att avgöra ert slutliga öde. Om ni inte kan hålla takten nu kommer ni att elimineras. Om ni inte kan hålla takten nu, hur ska ni kunna göra det längre fram? Ett så stort mirakel har framträtt inför er nu och ändå tror ni inte. Hur ska ni då kunna tro på honom senare, när han har avslutat sitt verk och inte utför mer sådan verksamhet? Vid det laget kommer det att vara ännu mer omöjligt för er att följa honom! Senare kommer Gud att utgå från din attityd, din kunskap om den inkarnerade Gudens verk och din erfarenhet då han avgör om du är syndig eller rättfärdig, och för att avgöra om du ska fullkomnas eller elimineras. Nu måste ni se klart. Den helige Ande verkar på följande sätt: Han bestämmer ert slutliga öde utifrån ert beteende idag. Vem talar dagens ord? Vem utför dagens arbete? Vem bestämmer att ni ska elimineras i dag? Vem bestämmer sig för att fullkomna er? Är det inte jag som gör det? Det är jag som talar dessa ord; det är jag som utför detta verk. Att förbanna, tillrättavisa och döma människor, allt det är delar av mitt verk. I slutändan kommer det också att vara min sak att eliminera er. Allt det här är min angelägenhet! Att fullkomna er är min egen angelägenhet och att låta er åtnjuta välsignelser är också min angelägenhet. Allt detta är verk som jag utför. Ert slutliga öde var inte förutbestämt av Jehova; det bestäms av Gud i dag. Det bestäms precis nu; det bestämdes inte för längesedan, innan världen skapades. Några absurda människor säger: ”Det kanske är något fel på dina ögon så att du inte ser mig som du bör. I slutändan kommer du att se precis vad Anden uppenbarar!” Jesus valde ursprungligen Judas till lärjunge. Folk undrar: ”Hur kunde han välja en lärjunge som skulle förråda honom?” I början hade Judas inte för avsikt att svika Jesus; det hände helt enkelt senare. I början hade Jesus sett positivt på Judas; han hade fått mannen att följa honom och gjort honom ansvarig för deras ekonomi. Om han hade vetat att Judas skulle förskingra pengar, skulle han inte ha låtit honom få ansvar för ekonomin. Man kan säga att Jesus ursprungligen inte visste att denne man var oärlig och svekfull och att han skulle bedra sina bröder och systrar. Senare, när att Judas hade följt honom under en tid, såg Jesus hur han bedrog sina bröder och systrar och bedrog Gud. Folk upptäckte också att han hade för vana att ta pengar ur penningpungen och då berättade de det för Jesus. Det var först då som Jesus blev medveten om vad som pågick. Eftersom Jesus skulle utföra korsfästelsens verk och behövde någon som kunde förråda honom och Judas råkade vara rätt sorts person för att utföra denna uppgift, sade Jesus: ”Det kommer att finnas en bland oss som kommer att svika mig. Människosonen kommer att använda detta svek för att bli korsfäst och efter tre dagar ska han uppstå.” I själva verket hade Jesus alltså inte utvalt Judas för att förråda honom; tvärtom hade han hoppats att Judas skulle vara en trofast lärjunge. Till hans förvåning visade sig Judas vara en girig usling som svek honom, så Jesus använde den här situationen till att välja ut Judas för denna uppgift. Om alla Jesu tolv lärjungar hade varit lojala och det inte hade funnits någon som Judas bland dem, skulle den person som svek Jesus i slutändan ha varit någon som inte tillhörde lärjungaskaran. Men då visade det sig att det fanns en bland dem som gärna tog mutor – Judas. Därför använde Jesus denna människa för att slutföra sitt verk. Så enkelt det var! Jesus hade inte förutbestämt det när han började sin gärning; han fattade beslut när saker och ting hade utvecklats till en viss punkt. Detta var Jesu beslut, vilket innebär att det var ett beslut av Guds ande själv. Inledningsvis var det Jesus som valde Judas; när Judas senare svek Jesus var det något den helige Ande åstadkom för att tjäna sina egna syfte. Då var det den helige Andes verk som utfördes. När Jesus valde Judas hade han ingen aning om att han skulle svika honom. Han visste bara att mannen hette Judas Iskariot. Ert slutliga öde bestäms också utifrån er grad av underkastelse idag och utifrån ert livs tillväxtnivå, inte utifrån några mänskliga föreställningar att ert öde förutbestämdes vid världens skapelse. Det här måste stå helt klart för er. Inget i detta verk sker på det sätt som ni tror.

#Jesus #Guds ord #Guds verk #den Helige Ande #Jehova #Böcker

[whitewaterpaper]

SoIF01: Trollbunden [Kapitel 12-14].

Sagan om Isfolket. Bok 1: "Trollbunden" av Margit Sandemo. Målgång.

En bok-/läsecirkel tillsammans med @kulturdasset.

En sak som jag uppskattat hittills med boken är att Sandemo faktiskt fäller in saker som är för bokens era tidsenligt. Som den här märkliga seden att linda barn (som r på uppgång här i landet igen). Modern forskning visar att den inte bidrar till att barnet utvecklar rakare armar och ben, utan som Tengel säger hänger det nog snarare ihop med dieten hur skelettet utvecklar sig. Och som Sandemo antyder så kan traditioner och allmänt vedertagen “fakta” vara svår att råda bot på.

Tengel hade dagen förut bett dem att lossa lite på «de där förfärliga tvångslindorna», något som Eldrid protesterat skarpt emot. Ett barn utan strama lindor blev vanskapt, det visste väl alla. Man måste ju se till att de fick raka ben, var han galen?

Trots lindorna hade Dags ben inte blivit helt raka, och det förebrådde Silje sig, för att hon så ofta lossat på hans lindor. Men Tengel, som visste mer än folk flest, trodde det kom av födan, eller bristen på en del livsviktiga ting.

Jag hade kanske önskat att vi fått lära känna dalen lite mer, men det är kanske svårt när vi kommer dit med vintern i hälarna och när våren väl anländer (på mer än ett sätt) finns det viktigare saker att avhandla än att socialisera med resten av bygden. Vi får dock träffa Hanna och Grimar, Tengels båda släktingar som alla (inklusive Tengel själv) är lite oroliga inför. Jag kan uppskatta det draget hos Silje: att hon är öppen för att bilda sig själv en uppfattning om de båda. Även om hon kanske främst får allas intyganden bekräftade här. Och även om Silje tackar nej till Hannas erbjudande om en dryck för att hjälpa henne på vägen att vinna Tengel så får vi en påminnelse att bokens titel hade kunnat verka åt båda hållen.

I det lilla vi får veta om Isfolket – jag tänker främst på Siljes besök i Kyrkan här – är att de faktiskt är relativt inskränkta och underutvecklade. Silje beskriver ett folk på nedgång och där ingen kanske riktigt litar på någon annan:

Språket var eländigt och ordförrådet otroligt begränsat. Samtalsämnena var några få: Grannarnas väl och ve – mest det sista – och så gårdsskötseln. Punkt och slut.

Till och med Eldrid antydde ju till att många familjer lider av en allt för hög grad av inavel. Det hade varit lätt att falla i gropen att Isfolket trots sin isolering skulle vara ett mystiskt gåtfullt folk som stod högre än alla andra. Istället är det folkets svarta får: Tengel coh hans släktingar som kanske är de som är mest hälsosamma eftersom de tvingas söka sig partners utifrån. och man undrar ju om det är på det viset Tengel “kan mer än de flesta” för att han ständigt är i rörelse och ständigt stöter på nya idéer. Och att vara öppen för nya idéer kunde under den här tiden vara ett farligt drag att ha.

Och det där med träd som delats i två halvor var väl en story som gabrielle körde med i Xena med va? Jag tänker kanske främst på berättelsen hon berättade för Iolaus i avsnittet Promethius:

“Once, a long, long time ago, all people had four legs and two heads.  And then the gods threw down thunderbolts, and split everyone into two.  Each half then had two legs and one head. But the separation left both sides with a desperate yearning to be reunited.  Because they each shared the same soul.  And ever since then, all people spend their lives searching for the other half of their soul.” (Whoosh, Transcript för Xena avsnitt S01E08).

Hela kärleksintrigen med Tengel känns inte så överdramatisk och angstridden som den hade kunnat vara, även om det suckas och stönas lite över att Tengel måste avstå från Silje. Även här överraskar Sandemo, jag skall vara ärlig och erkänna att jag förväntade mig något av en poetiskt glorifierad akt när Silje och Tengel så får till det i sänghalmen, och även om saker och ting blir annorlunda längre fram så är det hela rätt sparsmakar beskrivet, inte så grafiskt som jag förväntade mig till epitetet tantsnusk, och faktiskt en aning brutalt.

En sak som jag funderade en hel del kring, pausade till och med en stund för att tänka över det, så är det hela episoden med Heming och hans våldtäktsförsök på Silje. Dels så var den lite av en överraskning, men jag antar att det plockade fram det sämre i Heming att vara hemma men främst var det följande som jag reagerade på:

Hövdingen hade aldrig fått veta orsaken till Hemings flykt – ingen hade vågat underrätta honom. Så indirekt hade befolkningen faktiskt visat sig vara lojal mot Tengel där. Det gav honom ett visst lugn att tänka på det.

Jag förstår helt vad som avses, våldtäkt som brottsrubricering då är inte samma som idag, och även idag så är samtyckes lagen pinfärsk. Men är det att vara lojal mot någon att mörka ett våldtäktsförsök? Visserligen hade säkert hövdingen hellre straffat Tengel än sin son, om än att Tengels handlande gentemot Heming inte kan förebrås. Silje stod ju trots allt under hans beskydd. BTW, var det bara jag som reagerade på att så många var utsända för att ta rätt på Heming och att de flesta återvände hem utan honom. det måste fått konsekvenser kan tyckas – men det nämns inget om det.

Iaf får Silje sin vilja igenom och Tengel och hon vigs av hövdingen, och av någon anledning så verkar Isfolket slappna av en smula efter det. Vet inte om det handlar om traditioner, förväntningar och att Tengel slutligen rättade in sig i ledet och skaffade sig en fru. (Med andra ord: han utgör inte längre något hot för andras kvinnor och barn).

Och åter måste jag nämna hur mycket jag uppskattar att Sandemo kan hålla saker uppe i luften. för trots att jag förstod att Silje logiskt sett måste överleva födseln (som är lång, svår) så hade jag stunder då jag var öppen för att Sandemo skulle leverera det som en twist att Silje dör i sista kapitlet av boken. Det kom heller inte som någon chock att Tengel skulle misslyckas med att rädda henne, jag var dock förvånad över att Silje själv inser att de behöver Hanna. och kanske räddade det Silje att hon åtminstone gjorde ett besök för att bilda sig en uppfattning om de två släktingar till Tengel som alla undvek.

Hade Hanna varit ute i världen, skulle hon ha blivit bränd på bålet för länge sedan, tänkte Silje och undertryckte sina rysningar. Detta var en häxa, en trollkvinna av värsta slag. Ögonen stack och brände under tovor av järngrått hår, och över den insjunkna munnen låg ett djävulens leende.

Hanna må kalla Sol för något av ett blindspår, och det nämndes ju tidigt i boken att Silje är den som skall komma att lösa Isfolket från dess förbannelse (eller iaf vara en del i det) men Silje själv reagerar på att Sol ofta uppvisar tendenser till att vara elak och ondskefull. Men det kan främst handla om ett barn som inte inser konsekvenserna över de krafter som står till hennes förfogande, för mot slutet av boken nämns att Sols elakare sidor avtagit. Om än att hon uppvisar tecken på att ha gåvor utanför det normala.

Hanna sade att Silje skulle föda nästa stora mästare efter Tengel, men Liv Hanna föddes utan gåvor. Innebär det att det (som med Sol Angelica) kommer hoppa över en generation, eller är det så att Silje och Tengel ändå kommer få mer barn? Trots att Silje knappt överlevde den här födseln? Tengel nämner att det finns sätt att avbryta graviditeter, så i teorin borde fler barn kunna undvikas.

Det här har varit trevlig läsning, Sagan om Isfolket är böcker man hört talas om i många olika sammanhang och det är kul att få stifta bekantskap med en serie som legat lite utanför min komfortzon men som jag varit nyfiken på. Och även om Sandemo fick viss upprättelse mot slutet så måste jag erkänna att hon antagligen är och var relativt underskattad som författare. Tantsnusk eller inte är underställt det faktum att hon berättar en skickligt vävs historia, och med resans gång inte bara bjuder på en och annan överraskning utan även även hela tiden håller storyn svävande i luften. Man är aldrig helt säker åt vilket håll hon tänker slunga iväg läsaren, men utan att det känns ogenomtänkt eller blir för mycket. 

Eftersom det är i slutet av månaden och knäpptyst inifrån Kulturdasset misstänker jag att vi får vänta tills måndag innan det levereras några sluttankar från det hållet, men jag umgås med tankarna på att ta itu med även nästa bok. Om än att jag överväger ett slappare schema och läsa tre kapitel i veckan tills boken är slut istället som med den här tvinga in boken på en månad. 

Källor:

Trollbunden (Sagan om Isfolket, #1) by Margit Sandemo

Hitta ett bibliotek - Axiell Media.

Biblio | Axiell Media.

Bild nedan: Omslaget till serie-versionen av boken av Ray Husac.

Swaddling / Linda eller swaddla bebis – kan det vara farligt?

Xena: Warrior Princess S01E08.

#bokcirkel #läsecirkel #böcker #books #sagan om isfolket #the legend of the ice people #sagaen om isfolket #trollbunden #spellbound #trollbundet #margit sandemo #soif #soif1 #sagan om isfolket 1 #historisk fiktion #historical fiction #romantik #romance #fantasy #xena #xwp #xena:warrior princess #xena s01e08 #xwp s01e08 #Raymond Husac #Ray Husac #Mona Husac #förbannelsen

[mobilreparation]

Mobilreparation Upplands Väsby

Sprucken skärm – Nytt batteri – Trasig display – Byte av baksida – Knappar som slutat fungera

Har din mobil tappat sin forna glans och prestanda? Kanske har du sökt på nätet efter “Mobilreparation Upplands Väsby”. Hos är är din mobil i nya händer och får snabbt tillbaka sin tidigare funktion och prestanda. Vi på Swoppit har lång erfarenhet av att reparera mobiler utav alla modeller och märken. Oavsett om du äger en iPhone, Samsung, Huawei, OnePlus eller Nokia så är vi rätt mobilreparatör för dig i Upplands Väsby.

Vi vet hur integrerad del en mobil är i våra moderna liv. Utan mobilen blir det svårare att hålla kontakt med vänner, betala räkningar, använda BankId och se på YouTube videos. Därför erbjuder vi på Swoppit expresservice så att din mobil för förnyat liv på under 30-minuter.

Mobilreparation Upplands Väsby

Behöver din mobil ett nytt batteri? Eller kanske är skärmen sprucken och repad? Kanske vet du inte ens om vad problemet är - utan mobilen bara beter sig konstigt? Inga problem! Vi på Swoppit är experter på mobilreparation i Upplands Väsby och kan diagnosticera och felsöka din mobil för att råda bot på problemen. En mobil som har låg batterikapacitet får snabbt förnyat liv med ett batteribyte. Likaså blir en mobil nästan som ny med en ny mobilskärm.

På Swoppit är vi stolta över att kunna erbjuda kundservice av högsta kvalitet och kvalitativa reservdelar. Självfallet ingår det garanti på vår service och fri rådgivning. Välkommen in!

#Mobilreparation #Mobilreparation Upplands Väsby #Sprucken skärm #Nytt batteri #Trasig display

[davids69811]

Dålig Lönsamhet I Bolaget? Vi Ger Dig 5 Goda Råd

Att ditt bolags lönsamhet har blivit sämre kan vara början till en nedåtgående spiral. Det är viktigt att råda bot på detta så snart som möjligt. Genom att se över vilka delar i ditt bolag som kan utvecklas kan du uppnå högre försäljning, bättre lönsamhet eller exempelvis anställa fler. Utvecklingen kan ske i flera områden hos ditt bolag, en produkt eller tjänst, strukturen hos ditt bolag, se över kassaflödet och införa kortare prognoser. Vi ger dig 5 goda råd för att öka lönsamheten igen.

 Inför kortare prognoser

Mängder av händelser kan inträffa under året som kan komma att påverka den årsbudget som sattes vid årets början. Att ha löpande korrigeringar av budgeten för att hålla den aktuell gör mycket för att få kontroll över företagets situation. Att införa kortare prognoser för de för verksamhetens viktigaste nyckeltal är att rekommendera. Genom detta får du bättre koll och kan följa upp det som krävs, göra korrigeringar och sätta in åtgärder tolv, sex eller tre gånger per år istället för en.

Håll koll på kassaflödet

Företagets ekonomi kan enkelt följas genom att studera kassaflödet. Det ger dig en bra uppfattning om ditt bolags stabilitet gällande betalningsströmmar och resultat. Det kan även vara bra att använda det som ett jämförelsetal mellan olika perioder och i förhållande till andra bolag i samma bransch. På så sätt kan du få en uppfattning om när och hur bolaget har dålig lönsamhet.

 Höj marginalen på lönsamma produkter eller tjänster

Att höja bolagets marginal på de produkter eller tjänster som är lönsamma kan göra mycket för att rätta till en dålig omsättning. Det kan vara mer lönsamt att höja marginalen på de produkter eller tjänster som redan är starkt lönsamma än de som inte är det.

Finn rätt kompetens

Det är viktigt att hitta ett bra arbetslag med en bra struktur där individernas kompetens kompletterar varandra. Skapa en kompetensmatris för att få en bra översikt över bolagets kompetens. Skapa punkter över den kompetens som är viktig för just ditt bolag och sätt in din befintliga personal under de punkter som passar deras kompetens. På så sätt kan du få en god översikt över den kompetens ditt bolag besitter och vilken det saknar. Finner du en lucka i ett kompetensområde som är viktigt för företagets utveckling? Då är det en god idé att diskutera hur detta problem kan lösas. Behöver du vidareutbilda befintlig personal? Kanske rekrytera någon som besitter dessa kunskaper? Eller ta in en investerare som är specialist inom det område du behöver utveckla?

  Se över strukturer i ditt bolag

En bra struktur bidrar automatiskt till mer tid för saker som ökar värdet, till exempel bolagets utveckling. En bra bolagsstruktur är också till en stor fördel om du i framtiden väljer att göra en exit och säljer ditt bolag. Detsamma gäller om du vill hitta en investerare. För att investera i företag krävs det ofta att du ska kunna visa upp all dokumentation, avtal, protokoll och dylikt som är i sin ordning.

[joemarmalade]

Liberaler vet fortfarande inte vad identitetspolitik är

Då har det visst blivit dags att damma av den här gamla bloggen igen. Jag var väldigt säker på att den skulle ligga vilande till tidens ände, men så läste jag en text som bara borrade sig in i min hjärna och tvingade mig att skriva ord. Det var den här texten om identitetspolitik publicerad i Expressen, ett lysande stycke tom retorik där skribenten Arvid Åhlund tar upp kampen mot de vänstervridna väderkvarnarna.

Men nog förspel, låt oss ta en titt på detta mästerverk.

USA präglas fortfarande starkt av strukturell rasism. Att påtala det är inte kontroversiellt, ens bland den mer behärskade amerikanska högern. 

Svarta amerikaner, främst män, lever kortare, tjänar mindre, döms hårdare i domstol och skjuts oftare av poliser än andra amerikaner. 

Mönstret är beständigt och förklaringarna som alltid sammansatta – men grundorsakerna är slaveriet samt det efterföljande apartheid-systemet, som avskaffades på 1960-talet men som fortsätter att göra sig gällande på mer eller mindre konkreta sätt.

Arvid går ut starkt och etablerar direkt sitt första fakta: rasism finns och är strukturell. Gott så, inga invändningar där. Vi håller med varandra så här långt. 

”Identitetspolitiken” – numera ett vanligt begrepp också i Sverige – har sina rötter i den bedrövliga realiteten. 

Den syftade i början till att belysa rasismens mer raffinerade mekanismer,

Okej, nu börjar vi kanske svaja lite, men fortfarande är vi inte helt ute och cyklar. Identitetspolitiken har sina rötter i realiteten att våra identiteter har en enorm påverkan på hur vi interagerar med världen och hur världen interagerar med oss. Och Arvid har tekniskt sett inte fel om att begreppet är vanligt också i Sverige nu, men med tanke på att han snart kommer försöka ta rollen som någon slags Vanliga Människans Förkämpe vore det kanske på sin plats att nämna att begreppets huvudsakliga användningsområden är i fisljumna ledartexter. 

Det riktigt besvärliga här är dock det där suggestiva “i början”-et, som leder oss in i textens första stora

men

Du vet att du är på rätt väg när du etablerar att rasism är verkligt och behöver bekämpas och sedan följer upp med ett riktigt kryddigt men. Okej, lägg det på mig, Arvid, men vadå?

men utvecklades efter hand till en inflytelserik lära som ser rasförtrycket i allt och alla och försöker bekämpa den på sätt som tenderar att gå över huvudet på vanligt folk.

Och så är vi framme vid Arvids centrala tes. Identitetspolitiken var kanske på rätt spår när den etablerades, men nu har antirasismen faktiskt gått för långt. I klassisk tramspopulistisk anda frammanar Arvid också här ett mytiskt “vanligt folk” som minsann inte förstår all den här snoffsiga identitetspolitiken. Arvid förstår så klart, men ni förstår, det vanliga folket. De hänger inte riktigt med.

Men du kan så klart inte bara kasta ur dig en halvbakad teori utan att ge lite halvbakade exempel. 

I liberala bastionen San Francisco har man till exempel beslutat att döpa om alla skolor som har namn efter Abraham Lincoln. På andra håll har den antirasistiska klassikern To Kill a Mockingbird – Obama citerade den i sitt sista tal som president – strukits ur undervisningen för att den innehåller n-ordet. 

Det här är textens enda två exempel på den här identitetspolitiken som löpt amok. I San Francisco har man beslutat att byta namn på skolor vars nuvarande namn refererar till personer med lite besvärliga kopplingar till landets rasistiska historia. Det är inte, som texten vill få det till, bara skolor döpta efter Abraham Lincoln det handlar om, men Abraham Lincoln är ett bra exempel. För han stoppade ju slaveriet! Han är ju en hjälte! Så människorna som vill ta bort hans namn från saker är ju uppenbarligen tokiga.

Vi kan lägga åsido det faktum att Abraham Lincolns relation till slaveri var mer komplicerad än “han avskaffade det”, vilket är en debatt för en helt annan dag, och istället nöja oss med att säga att det här inte är något stort eller skandalöst alls. Det är ett beslut som fått en hel del kritik från båda hållen, men är i slutändan bara en kommunpolitiskt fråga om att byta namn på skolor. Är det det viktigaste i världen? Nej. Är det fel? Jag skulle inte säga det. Är det ett bevis för att identitetspolitiken gått alldeles för långt? Snälla.

Exempel nummer två är om möjligt ännu tunnare. “På andra håll” borde egentligen vara “på annat håll” i singular, eftersom vad som hänvisas till hände i ett skoldistrikt i en delstat. En rad böcker plockades bort från läroplanen eftersom fyra föräldrar, varav tre svarta, invände mot böckernas användning av n-ordet, eftersom barn som lärt sig ordet från böckerna använt det mot svarta elever. 

Här kan man så klart ha olika åsikter om hur detta bör hanteras. Jag kanske inte, som Arvid, tycker att en bok står över kritik bara för att den citerades av Obama en gång, men tycker inte heller att böcker borde kategoriskt väljas bort för att de använder vissa ord. Jag vill dock inte tala över svarta röster när de berättar hur de upplever böckerna, och det är intressant att Arvid tydligen känner sig bekväm med att göra det med tanke på att han snart ska försöka argumentera att det är just att vita tar över diskussionerna och alienerar svarta som är problemet.

Det finns fler problem än så med exemplen som ges, men om vi inte går vidare kommer vi vara här hela dagen.

Det är moraliskt vansinne eftersom det sätter likhetstecken mellan dem som kämpade mot slaveriet och dem som slogs för det, samt mellan historiska verk som åskådliggör rasismen och sådana som ursäktar eller till och med försvarar den. 

“Moraliskt vansinne” är en fullständigt transcendental fras och är nästan tillräckligt distraherande för att man ska missa den fullständiga fabrikationen som upptar meningens andra halva. Nej, det sätter inte alls ett likhetstecken mellan dem. Det är inte alls vad det gör. Ingenstans har det dragits några likhetstecken. Det där hittade du bara på, Arvid. 

Men framför allt är det korttänkt politik. Inte för att de identitetspolitiska idéerna triggar arga vita män som hämnas genom att rösta på högerpopulister, utan för att idéerna inte talar till de grupper som förespråkarna anser sig tala för. 

Här kommer det då, det här är vita människor som talar över svarta människor, och det tycker Arvid Åhlund är ett problem. Det faktum att det exempelvis var huvudsakligen svarta personer som fick böckerna borttagna från läroplanen är en detalj vi kan ignorera.

Det är också intressant att Arvid kallar det för korttänkt politik, när ett av hans två (2) exempel inte ens handlar om politik (utöver i den mån allting så klart är politiskt). Att ett skoldistrikt väljer att ta bort böcker från läroplanen efter kritik från föräldrar är inte direkt demokratisk partipolitik, Arvid.

Omfattande ny röststatistik från valet i november visar det tydligt. Demokraterna fick fler röster än någonsin och ökade kraftigt bland högutbildade vita jämfört med fyra år tidigare. Samtidigt sjönk stödet bland svarta, spansktalande och asiatiska amerikaner.

Kanske har det något att göra med att minoriteter har en viss misstro mot det amerikanska etablissemanget och att demokraternas kandidat var Joe jävla Biden, men nä, absolut, det är nog för att några skolor skulle byta namn.

Partiets vita väljare ligger numera klart ”till vänster” om minoritetsväljarna i de stora frågorna om skatter, kriminalpolitik och rasdiskriminering, enligt opinionsanalytikern David Shor, som tidigare jobbade för Obama. 

Förklaringen är att högutbildade amerikaner har ”mer extrema åsikter än dem med arbetaryrken” samt tenderar att vara vita. 

Jag antar att Arvid här menar att de extrema åsikterna är att vissa skolor borde byta namn, annars är det lite oklart vad identitetspolitiken har att göra med skatte- och kriminalpolitiska frågor. Men det är väl en god poäng att ett av resultaten av den strukturella rasismen är att minoriteter i större utsträckning saknar högre utbildning, och att det korrelerar med åsikter som ligger längre åt höger. Men igen, lite oklart vad det har med identitetspolitiken att göra.  

”När vi lyfter ideologiska frågor där miljoner minoritetsväljare inte håller med oss, då förlorar vi”, konstaterar Shor.

Om vi för politik som våra väljare inte håller med om så förlorar vi de väljarna, säger Uppenbara Saker Vetaren. 

Journalisten Ezra Klein går ännu längre. Han varnar att de identitetspolitiska ”symbolhandlingarna” riskerar att bli ett slags substitut för riktig rättvisa och pekar ut Kalifornien som förebud. 

Där står Black Lives Matter-skyltarna som spön i backen i svindyra områden där invånarna i själva verket skickar ungarna till privatskola och bjuder benhårt motstånd så fort konkreta åtgärder som ”bussning” eller lokala ”sociala bostäder” föreslås.

Politiken i Kalifornien, konstaterar Klein, håller på att bli estetik. 

Ungefär där någonstans landar det. Identitetspolitiken syftar till att råda bot på vita privilegier. Men i praktiken är den på väg att utvecklas till ett slags botbevis för privilegierade vita. 

Det finns ironi där. 

För att knyta ihop säcken är vi tillbaka på ett område där jag och Arvid faktiskt håller med varandra. Politiska symbolhandlingar används ofta för att täcka för bristande realpolitik. Absolut. Mellanmjölkig liberalism älskar att sätta ett antirasistiskt klistermärke utanpå sin rasistiska politik, och det är dåligt. Men det är inte för att den är “för långt till vänster”, som verkar vara Arvids tes. Folk “på vänstern” gillar inte heller meningslös symbolpolitik. 

Det verkar råda en viss begreppsförvirring i Arvids hjärna. Symbolpolitik och identitetspolitik har på något vis blivit synonymer, och han glider sömlöst mellan att referera till det ena och till det andra utan att någonsin tydligt definiera sina termer. Istället slänger han ur sig modeord och svepande generaliseringar, som att antyda att Black Lives Matter tydligen är någon slags överklassrörelse? Eller så menar han bara att rika, vita människor bara stöttar BLM på ett ytligt plan, vilket igen, är något jag inte säger emot, men som inte heller riktigt har något att göra med textens centrala tes.

Någonstans i den här förvirrade röran till text finns kanske en vettig poäng om symbolpolitik, men nu är det identitetspolitik som är på modet att uppröras över, så då är det tydligen det som måste skrivas om. Och som vanligt blir resultatet mest blaj.  Innan vi helt knyter ihop säcken måste vi prata om den enda delen av texten som jag hittills inte nämnt: rubriken. 

Identitetspolitiken drev svarta i famnen på Trump

Det är en väldigt slående rubrik. Väldigt kontroversiell, väldigt klickbar. Vore ju bra om det faktiskt underbyggdes över huvud taget i den faktiska texten, men jag antar att vi inte kan få allt här i världen.

[fredrikmattsson]

Corona 2.0 och ett Kina som exporterar rädsla

Nu börjar det faktiskt se lite trist ut inför vintern. Ett val i USA som ör oklart och dessutom är USA nu så grupperat att det finns risk för inbördeskrig om det inte blir Trump som vinner, eftersom han säkert inte kommer acceptera valresultatet om han förlorar. Alla dessa grupper och organisationer som startat och som bråkat och slåss om olika intressen, det har smittat av sig hit det också. Medan vi bråkar om motsättningar och berättar hur kränkta vi är så slåss andra av samma anledning. Nu har vi ytterligare en grupp att hantera, idag på radion berättades om en präst i Frankrike som blivit mördad, bara några dagar efter attacken i Nice där 3 pers dödades och flera skadades. Om det senaste mordet är början på ett mönster, likt skolskjutningen i Columbine för 20 år sedan var början på hundratals skjutningar i just skolor, så är jag orolig. Det är en tragedi när militär och polis dör, men de har ändå vägt in viss risk att mista livet när de valde sitt jobb. Det finns en liten risk och det är inte tyst om den risken. Men ingen kan väl tro att präster eller att religiösa ska behöva dö för att de är troende? Ska det bedrivas något slags krig mot de som till vardags döper små barn, viger par eller håller i en begravning? Det är helt orimligt på alla sätt och så fel!

Även om jag försöker se det hela ur deras perspektiv, så borde troende kristna vara närmare en muslim än en ateist som inte alls tror och dessutom förnekar att det kan vara möjligt att det finns en gud… Att muslimer ska attackera kyrkans personal när de också tror på en enda gud, precis som muslimen. Visst, det är en annan bok och kanske en annan gud. Men antagligen inte, de bygger på Abraham och de nämner såväl Jesus som att guden ofta beskrivs på liknande vis. Kyrkans män är närmare en troende muslim än en sekulariserad ateist som istället för att ha andra ritualer och andra sätt att läsa om gud, istället förnekar hela alltet. Det enda jag kan se är att de är rädda för att kyrkans personal ska missionera och omvända icke troende eller muslimer och att de därför ser dem som fiende. Men samma gäller här, en ateist som blivit smått kristen har närmare till andliga tankar och har närmare till att välja islam en dag, än personen som inte alls tänker på saken, på något plan. Så även här tror jag det är feltänkt, även från ett perspektiv där vi är stridande grupper i ett nollsummespel är det fel att attackera varandra.

Vi har framför oss ett av de otäckaste åren jag har varit med om sedan länge, ett USA som attackerar internt och grupperar vidare på alla plan. Där inget är sant eller falskt, där allt blivit propaganda och "fejk news". Till det har vi religioner som har vissa utövare som tokigt nog börjat attackera fredliga förespråkare för en annan religion, på samma sätt som politiska grupper pratade i USA förr men slåss idag. Religion är inget privat eller heligt längre utan börjar bli en grupptillhörighet för vissa, som tror att de ska bekämpa andra grupper. Jag är för jämlikhet när det handlar om att alla ska ha samma förutsättningar, hur det sen blir och vilket utfall som är resultatet är inget stater ska vrida på för mycket, det blir alltid fel. Det finns delar av feminismen som är ute efter att gruppera och få folk att se på världen i ”vi & dom”, något som är otroligt farligt i en värld som har blivit en tryckkokare av grupper som hatar eller är arga och frustrerade.

Lägg till en pandemi som härjar och risk för ett andra utbrott! Att stater inför utegångsförbud för sina invånare. Österrike började idag, andra kan följa. Det gör att frustration och hat som förr puttrat, nu kan koka över fullkomligt. Det har funnits ventiler i tryckkokaren som gör att grupper inte har lurats till att slåss - mot icketyckare eller mot varandra - men idag kan troll på sociala medier enkelt köpa annonser för att se till att det ska bli bråk. En grupp som hatar det ena kan triggas mot en grupp som älskar samma sak genom att vi letar på dom och köper en annons där vi skriver att det är träff för DIN grupp nästa dag kl. 12, sen gör du en annons till för motståndargruppen samma tid men de tror också att det endast är för "dom", båda träffas och det smäller. Allt kan skötas från ett annat land, för att se till att kaos ska råda. Söndra och härska.

Det här är en otroligt otäck tid. Skrämmande på så många plan. Stater skapar kontrollsystem som är utöver något vi tidigare sett, med förbud och med indragna verksamheter men med kontroll som inte liknar något. Pandemin har fått oss att gå in i en ny värld. Det är ironiskt att det kommer från Kina, som övervakar och kontrollerar allt, har förbud mot miljoner saker och håller koll på minsta vink, det här viruset får oss att bli ganska lika när vi ser var vi är på väg. Förbud och kontroll, utegångsförbud och tvångskarantän, folk på boenden som inte ens haft någon att hålla handen när de dog för personalen inte haft visir eller mask och då inte vetat hur de ska göra. Nu erbjuder Sverige gratis tester som gör att alla hamnar under smittskyddslagen om du eller nån i släkt eller nån du träffat har eller haft det. Det blir ett sätt att ange varandra utan att ens behöva ange någon medvetet, du berättar bara vilka du träffat och umgåtts med, resten sköter staten. Det smäller till och vips så har staten koll på alla, kanske snart blodprov från alla också, allt för vårt eget bästa? Det finns inget bättre sätt?

Det luktar agendor här, massor av agendor och en pandemi kan vara det bästa sättet att få igång agendan, det finns inget som gör att vi människor accepterar så mycket skit från vår stat som – rädsla. Corona är rädsla på export och hela världens politiska system måste köpa det och använda det för det tar sig in ändå. Jag tror tyvärr att det kommer innebära så mycket mer än risken att dö i sjukdomen. Risken för en dystopi är större och vi kommer inte fatta vad som hänt förrän det är alldeles för sent. I bästa fall sjunker ekonomiska systemen som en sten, i sämsta fall sjunker den som en sten medan stater tar ett grepp om invånare som aldrig förr. Allt med den goda viljan som morot...

#kina #corona #pandemi #stat #kontroll

[tryingtounderstandbrainheart]

Kungliga krångel

Drottningen är inte hemma. De hade olika saker att sköta. Det har varit lite ett förhållande på pappret ett tag. Ett ytligt band, som kung och drottning. Men det började inte så. 

För längesedan valde han en ungmö som han föll för. Hon grävde ner i den han var och inte den titel han hade. Hon var minst lika uppsatt som han och det va något med henne som… han inte kunde sätta fingret på. Hon var den som var på hans nivå från början. De roade sig och tycke uppstod. I ett long time ago. 

De gifte sig och hon blev drottning med allt vad det innebar. Hon fick sysslor och offentliga tal som skulle hållas. Bandet finns kvar men alla sysslor och roller tog över och mitt i allt detta hann de inte med varandra. De blev alltmer främlingar. På olika platser och med olika roller. Till sist blev det mer något de var på pappret. Resten var sysslor och åtaganden. 

En natt togs hon bort från slottet. De smög sig in och med några snabba rörelser så var drottningen i munkavle och hennes händer bundna. Allt gick fort och kungen skulle försöka hålla god min utåt. Men inuti rördes många känslor. Vad gör han nu? 

Lösensumman var väldigt hög och han försökte mest hålla hela kungariket i ordning. 

-VAR är drottningen? 

Folket hade fått nys om att hon blivit bortrövad på natten och krävde nu att få se henne. Mitt i allt detta, som på något sätt blev mer sysslor, så fick han se ett foto på henne. Hon var vid liv. Hennes hår var inte perfekt uppsatt som det alltid skulle vara, utan lite tilltufsat och hennes vackra klänning var sönderriven och smutsig. 

De skulle mest skicka en bild för att visa att hon fortfarande var vid liv men han fick se något annat. Han fick se henne. Ungmön han valde för eoner sen. Hon som han föll så för att ingen annan hade en chans. Han såg såret i hennes ansikte och hur hon försökt att behålla sin grace även när döden kunde vara nästa anhalt. Den bilden etsade sig fast. Hon. Hon som blev hans drottning. 

Hon tog den titeln på allra största allvar och skulle bli en god och rättvis drottning. Hon gjorde verkligen sitt bästa men på något sätt så försvann deras relation i alla möten, måsten och kungliga plikter.

Ett foto. Den bilden väckte något i honom. Under alla skal av borden och ansvar är hon fortfarande hon. Han vill ha henne. Han vill ha HENNE. Inte alla åtaganden och hon i de vackra klänningarna och det hårt uppsatta håret; utan den lite livliga flickan och kvinnan under. 

Det har bildats djupa sår. Sår som täckts över och aldrig fått läka för något annat viktigt har fått ta den platsen. 

Det blev inte så som det var tänkt. Tempot blev för högt och de hann knappt se varandra. De blev främlingar. Kungen roade sig vid sidan om men ingen har berört honom som hon. Där var det inte bara lek och lust utan djup och kärlek. Det var ömhet och berörande av varandras ömma punkter. 

Hans lekar på slottet har fått läggas på paus för nu är det allvar. Om han inte gör som de säger så är det adjöss med henne. ALLT ställs på sin spets och allt kommer tillbaka. Hur det skulle vara hon och han. Hur de styrde riket så bra i början och vad som hände. Rollerna åt upp dem och kvar blev ett skal av deras faktiska kärlek. 

Kanske anordnade han kidnappningen? Kanske för att han ville se henne på riktigt igen. Utan allt vitt smink och stora leenden som gör ont. Fanns hon kvar därunder? Hur skulle hon reagera? Inget kanske ens är på riktigt, utan stageat för att han inte klarade att se den han älskar mest tyna bort under tjocka lager av smink och måsten. Det var inte den han föll för. Han vill ha tillbaka HENNE. Hon som hon är utan allt låtsasnonsens. Hon i sin bruna klänning, så som han såg henne för första gången på ängen. Han vill höra hennes skratt igen, det där som klingar och värmer hela honom. Hennes äkta. Så han iscensatte en kidnappning.

Allt är under strikt kontroll men samtidigt behövde det verka så äkta det bara kunde. De behövde putta ner henne i geggan, riva sönder hennes klänning och bruka visst våld.  

Där, på trappen, full av blåtiror och rufsigt hår så ser han det han älskar mest av allt. Henne. Det han gör allt för att få tillbaka.

Hon älskade att vara drottning och hon passade. I början axlade hon uppgiften som hon inte gjort något annat. Den perfekta drottningen. Men hon ville för mycket och uppgiften åt upp henne mer och mer. Mer stora leenden, mer perfekta håruppsättningar och mer möten med högt uppsatta. Där någonstans drunknade hon nästan och han fick nog. Drastiska åtgärder krävdes.

Hon är fortfarande kvar därunder. Nu ska han mest få hem HENNE till slottet utan att hon ska drunkna i uppgiften igen. 

Han vågar inte släppa in henne igen, han älskar henne för mycket för det. Hon ska få vara där, hitta tillbaka till sig själv så hon kan komma tillbaka som den drottning hon alltid passat som. Hon mest trodde att hon inte räckte till. Att hon behövde le större och göra sig vacker och… men den han vill ha är hon som är under allt.

Han skickade en bild till henne också, han la den i hennes jackficka, så hon skulle kunna se honom när hon var bortrövad. Ett foto på honom där han står utan mantel, i något som påminner mer om det han klädde sig i när de träffades. Han vill visa att han inte valde henne för att han ville ha nån kylig drottning vid sin sida, utan för att han valde…henne. För det ÄR hon. Allt annat är lek och nonsens i jämförelse. Hon är den som fick hans hjärta. Nu vill han börja om; bygga ett NYTT kungarike där äkthet får råda och där de inte låter sina roller äta upp dem. För det finns ingen han hellre vill ha vid sin sida. Ett band som skrevs i sten eoner ago.

Det är känsligt att visa sig naken för henne men han måste den här gången. Hon ser den sårbarheten. Sår som inte hanterats på rätt sätt visar sig. Sår de aldrig redde ut. Sår hon burit på i åratal. Saker hon sett som gjort ont gång på gång men hon inte pratat om. Sånt han trodde hon aldrig såg. Men hon såg.. Varje gång flickorna smög in till hans kammare på natten, varje gång han stängde dörren och han låste ute henne. Han har trampat gång på gång på hennes ömma tår och han såg det aldrig. Hon fick nog och tog på sig mer ansvar, allt för att gömma tårarna och hur oälskad hon kände sig. Deras brist på kommunikation har skapat stora sår. Det hon inte såg var hur han lät flickorna smyga in till honom för hon aldrig hade tid med honom längre och han kände sig oälskad. I själva verket, långt där nere på djupet så älskar de varandra fortfarande. Under alla sår och nödlösningar så finns det en kung som bara har en drottning och det är hon.

Det kommer krävas jobb. Det kommer krävas jobbiga samtal och känslofulla möten, där man öppnar sig och är sårbar. Men priset är den eviga kärleken, den perfekta drottningen och kungen. Låter de det fortgå och fortsätter att såra varandra så kan såren bli så stora att de till sist inte går att reparera och stora hål som kanske aldrig läker. Sår som kommer fyllas med nonsens av billig njutning och olika preparat för att ta udden av alla känslor som egentligen känns.

Den arrangerade kidnappningen gick i lås. Nu står de inför ett vägskäl; närma sig varandra eller förlora varandra för evigt.  

 Mitt i denna röra så vill han öppna grinden för sin syster. Han är ensam. Kungariket blev inte som han tänkt sig. Båda ska se efter kungariket egentligen. 

Sist blev det bråk. Han skulle minsann bestämma och ha på sitt sätt. Hon fick nog och drog. Hon satsade på sin karriär och han fick stanna i slottet och styra upp allt. Hon flyttade ut i en av familjens stugor i skogen. De kommer aldrig överens. Det blir alltid bråk om vem som ska göra vad.  Men nu är det så rörigt att han…faktiskt skulle behöva hennes hjälp.

You sure? För du vet hur det blev sist. …

De bråkar alltid. Hon är dumma storasyster som tror hon kan bättre. Fast…faktum är att vissa saker kunde hon bättre. Han har försökt att axla de uppgifterna men… Det var längesen hon var på slottet. De skildes inte på de bästa av sätt och det blev mest sårigt och trasigt. De sårade varandra sen skildes de. De räknade dock aldrig att det skulle bli såhär. 

Han har kvar bollen de brukade spela med, hon har hopprepet. Storasyster som liksom brukade… rätta till och hjälpa honom. Han blev lämnad där; hon tyckte att om han nu så gärna ville bestämma allt så bestäm ALLT. Sen drog hon. Hon packade en väska och visade inte hur ledsen hon var. Han hade gjort illa henne och trampat på ömma tår. Jamen DÅSÅ, då får vi se hur bra han kan klara att axla det här SJÄLV, tänkte hon när hon smällde igen dörren till droskan.

Hon bosatte sig därute i stugan. Det började som ett sätt att visa honom hur illa det går att bara göra som han tänkt. Men hans envishet nådde nya höjder och han skulle minsann inte visa…hur han egentligen tyckte det var lite väl stort och svårt, hur han egentligen var lillebror trots allt. Samtidigt har han växt med uppgiften och flera saker har han klarat av. Han fick växa upp lite extra. Men trots det är skorna för stora för hans småttiga fötter. Han försöker hålla ställningarna så gott han kan.

Hon börjar bli trött på bråket. Det har nästan tagit komiska proportioner. Vad blev det här? 

Fast han tar uppgiften på stort allvar, men någonstans så inser han att…han inte klarar det själv. Han har fått nog av de för stora skorna man bara ramlar i och känner sig liten i. Samtidigt är han dumma envisa lillebror som inte ger sig. Det är stolthet på spel. 

När hon tittar på honom och tycker att det kanske är dags att gräva ner den gamla yxan så tittar han bort. Då suckar hon och tittar bort och då tittar han på henne och skulle vilja…begrava yxan. De har båda ärvt det envisa draget och det innebär att ingen ger sig och det bara fortsätter. Happ, då bor jag kvar i min stuga här då, menar hon. 

Hon har det ändå rätt bra därute men det skulle vara skönt att laga banden och såren med honom igen. Hon har inte kunnat vara i sitt rum och i sin del av slottet på evigheter på grund av denna tvist. Hon hade inte planerat att vara borta längre än några veckor men veckor blev månader och månader blev till år. Hon har kvar alla sina saker där borta men fick köpa nya kläder och saker för hon kom inte åt dem. Han hade stängt av hela slottet och hon var INTE välkommen. Tvisten som började som ett bråk, växte sig större på bredden och längden och sedan hade det blivit ett monster ingen av de kunde ro på.

Han har öppnat grindarna igen. Men hon har varit i den här snurren förut. Då har han smällt igen grinden framför näsan på henne och skrattat. ALDRIG att du kommer in här igen. DUMMA DIG, flytta ut i skogen och STANNA DÄR!

Sår på såren.

Men nu är det extra svårstyrt och…egentligen skulle han behöva hennes hjälp. Hon kanske bara kan…göra vissa enkla grejer…för vissa grejer kan han nu. Neee…hon kommer bara tycka att han inte gjort det bra nog och börja göra annorlunda.

Men grinden ÄR lite öppen. 

Han saknade henne en dag och gick upp till hennes gamla rum. Där fanns hennes nalle och dagbok och svärd. Det blev så stort och konstigt. Sen var hon bara borta. I ett ögonblick där så tyckte han att näe nu är jag stor nog att faktiskt hantera det här. Då öppnade han grinden. Den stod öppen men inget hände. Hon kom inte springande. Han tittade efter henne men hon var inte där. Han insåg att han kanske får stänga grindarna för hon…aldrig kommer dyka upp igen. Det vill han inte. Det gör ont och han håller hennes nalle. Hon ska få den när hon … om hon…

Ingen har sårat henne som han gjorde. Alla gånger han skrattade, alla gånger han stängde grinden och hon klämdes. En gång höll hon på att mista livet. Grinden slog rakt mot hennes lungor och hon fick inte luft. En vass stålbit borrade sig rakt in i sidan och blod forsade ut. Han såg aldrig det. Hur hon varit vid grinden så många gånger att hon till sist tröttnade. Så nu när han öppnar så tror hon inte honom. Hon kan inte riskera sitt liv igen. Inte ens för älskade lillebror.

#på slottet

[forislynx]

Den kulturella drivkraften i den livsform som vi kallar modern är föreställningen, önskan och begäret att ställa världen till vårt förfogande. Men liv, beröring och verklig erfarenhet uppstår ur mötet med det oförfogbara.

Hartmut Rosa, Det vi inte kan råda över – om vårt förhållande till världen

#hartmut rosa #det vi inte kan råda över #facklitteratur #liv #oförutsägbarhet

[kvinnosakens-blog]

“Var är radikalfeministerna?”

Debattören och bloggaren Malcom Kyeyune skrev igår ett inlägg om hur svenska radikala feminister inte gör tillräckligt för att visa stöd för iranska kvinnor i deras kamp, och beskrev i hårda ordalag radikala feministers tystnad, enligt honom orsakad av att de "målat in sig i ett hörn" i frågan om mötet mellan religion och kvinnors rättigheter, som "pinsam". Misogyni, kvinnohat och försök att vinna poäng på kvinnors bekostnad från politiskt aktiva män både till höger och vänster och den mer odefinierade sörjan som bara är allmänt bittra är något kvinnliga feminister har vant sig vid och lärt sig att förvänta sig länge nu, men det Kyeyune och många män med honom gör är värt att fördjupa sig lite i. Hånen mot svenska feminister som minsann aldrig gör tillräckligt ("de skriver bara om metoo just nu, bortskämda egoister" är andemeningen i många kommentarer på temat och kända kvinnohatare får fritt spelrum i kommentarsfältet) säger precis det vi redan vet: män bara väntar på tillfället att få håna, förnedra och hata på kvinnor och feminister och att utmåla kvinnor som fega, själviska, inskränkta och omedvetna för att vi inte gör allt - eller för att de själva väljer att inte se och lyssna till det vi gör.

Två saker är värda att poängtera: Är det några som uttrycker stöd för iranska kvinnors kamp och gjort det länge är det radikala feminister. Dock verkar det råda stor förvirring kring vad radikala feminister verkligen är, och män som Kyeyune vet det uppenbarligen inte. Radikala feminister är inte Fi och de du ser i medierna - tvärtom har det under de senaste årtiondena förts en framgångsrik kamp för att tysta och kväsa just feminister och kvinnosakskvinnor med en radikal analys. Så hur i helvete män har mage att sitta och vråla "var är radikalfeministerna?" när både vänstern och högern aktivt sett till att tysta dem, det är faktiskt ett mysterium (eller egentligen inte ...). Radikala feminister kritiserar patriarkala religoner och förtryckande regimer, religiöst förtryck och alla slags patriarkala tvång, det ingår i själva den ideologi som går under namnet "radikalfeminism". Något man kan göra samtidigt som man kämpar för kvinnors rätt att bära vad de vill utan att trakasseras och utsättas för hatbrott! För detta har de modiga kvinnor som fört en radikal kamp - i detta fall iranska kvinnor i Iran, iranska kvinnor i exil och radikala feminister från andra platser i världen som berör ämnet - fått mycket motstånd. Att en snubbe i Sverige nu hånar "tystnaden" han upplever ... Ja, ironin.

För det andra är det bara så typiskt, det män gör när de säger "var är (radikal)feministerna?". För det visar ju hur de anser att allt ansvar ligger på kvinnor, att lösa problem och motarbeta förtryck som faktiskt är orsakade och upprätthållna av män. Radikalfeministiska kvinnor tillhör en grupp som utstår förtryck, våld och försök att tysta dem. De är ofta kvinnor med erfarenheter av våld, misshandel, våldtäkter, prostitution. De stödjer den globala kvinnokampen, de stödjer kvinnors frihet världen över, men att som utsatt för hot och våld och hat och kampanjer för att tysta en samtidigt förväntas göra ALLT ...  Iranska kvinnor vinner inget på att svenska radikalfeminister motarbetas och hånas. De vinner inget på att den globala solidariteten mellan kvinnor osynliggörs. De vinner inget på att radikala feminister får ta skulden för det som snarare är en trend inom liberal- och queerfeminismen, det vill säga en urvattnad feminism med bristande strukturell analys och förståelse för patriarkatets verkan och mekanismer. Självrannsakan och självkritik och kritik inom rörelsen är oerhört viktig. Denna kritik och rannsakan ska komma från kvinnor, mellan kvinnor - inte från män vars ord pyr av förakt och hat för radikalfeminister specifikt och kvinnor generellt.

Nu fortsätter vi att lyssna till våra systrar och ge dem vårt stöd, ibland i rum som män faktiskt inte har tillgång till (och som de uppenbarligen därför inte tycker räknas). Sitt ni och gnäll. Vi har inte mer tid för det.

[easternlightningsv]

Den nya tidsålderns bud

Ni har fått veta att ni ska rusta er med Guds ord, att oavsett vad som är planerat för er så är det arrangerat av Guds egen hand och inga uppriktiga eller ödmjuka böner behövs från er sida – de är lönlösa. Ändå kan ni i den nuvarande situationen omöjligt föreställa er vilka praktiska problem ni står inför. 

Om ni endast inväntar Guds plan kommer ni att utvecklas för långsamt och för dem som inte vet hur man erfar det blir passiviteten stor. Så om du inte har förmåga att genomskåda detta blir din erfarenhet förvirrad och inskränkt. Om du inte har någon verklighet utan endast ord, är det inte ett tecken på att något är fel? Många felaktigheter kan ses hos er, i den här gruppen. Idag saknar ni förmåga att bestå sådana prövningar som ”‌tjänstgörare” eller så saknar ni förmåga att föreställa er eller åstadkomma andra förbättringar med avseende på Guds ord. Ni måste hålla fast vid allt det som ni är skyldiga att omsätta i praktiken. Det innebär att människor måste hålla fast vid alla plikter de ska uträtta. Det är det som människor bör hålla fast vid och det som de måste utföra. Låt den Helige Ande göra vad den Helige Ande måste göra, det kan ingen människa vara delaktig i. Människan bör hålla fast vid det som människan ska göra, vilket inte har någon koppling till den Helige Anden. Det är inget annat än vad människan ska göra, och hon bör hålla fast vid det som bud, precis som man håller fast vid lagen i Gamla testamentet. Även om inte Lagens Tidsålder är nu är det fortfarande många ord som man bör hålla fast vid som överensstämmer med Lagens Tidsålder, och de tillämpas inte bara genom att man förlitar sig på att bli vidrörd av den Helige Anden, utan utgör det som människan bör hålla fast vid. Till exempel: Du ska inte döma den praktiska Gudens verk. Du ska inte motsätta dig den människa som är omvittnad av Gud. Inför Gud ska du hålla dig på din plats och inte ägna dig åt utsvävningar. Du ska tala med måtta och dina ord och handlingar ska överensstämma med planerna hos den människa som är omvittnad av Gud. Du ska vörda Guds vittnesbörd. Du ska inte ignorera Guds verk och orden från hans mun. Du ska inte härma tonen och syftet i Guds yttranden. Utåt sett ska du inte göra något som uppenbarligen strider mot den människa som är omvittnad av Gud. Detta, och mer än så, är vad varje människa bör hålla fast vid. I varje tidsålder anger Gud många regler som är besläktade med lagarna och som människan ska hålla fast vid. Genom detta stävjar han människans sinnelag och ser om hon är uppriktig. Ta till exempel orden ”Hedra din far och din mor” från Gamla testamentets tid. De orden gäller inte idag. På den tiden stävjade de bara en del av människans yttre sinnelag, användes för att visa allvaret i människans tro på Gud och var ett kännetecken på de som trodde på Gud. Även om det nu är Rikets Tidsålder finns det fortfarande många regler som människan måste hålla fast vid. Reglerna från förr gäller inte längre; idag finns det många, mer lämpliga, tillämpningar som människan ska följa och som är nödvändiga. De involverar inte den Helige Andes verk, utan ska tillämpas av människan.

Under Nådens Tidsålder övergavs många av tillämpningarna från Lagens Tidsålder, för dessa lagar var inte särskilt effektiva för arbetet på den tiden. När de hade övergivits infördes flera tillämpningar som ägnade sig väl för den tidsåldern, och som har blivit till dagens många regler. När dagens Gud kom kunde man undvara dessa regler och behövde inte längre hålla fast vid dem, och många tillämpningar infördes som ägnade sig väl för arbetet idag. Dessa tillämpningar är inte regler idag, men är till för att uppnå en effekt: de är lämpade för idag – och imorgon blir de kanske regler. Kort sagt bör du hålla fast vid det som är fruktbart för arbetet idag. Fäst inget avseende vid morgondagen. Det som görs idag är till för idag. Kanske finns det bättre tillämpningar i morgon som du kommer att vara tvungen att följa – men fundera inte för mycket över det, håll fast vid det som bör hållas fast vid idag för att undgå att sätta dig upp mot Gud. Idag finns det inget mer avgörande för människan att hålla fast vid än detta: Du får inte bedra eller dölja något från den Gud som står inför dina ögon. Du ska inte tala oanständigt eller arrogant inför Gud som står inför dig. Du ska inte bedra den Gud som du står inför med vackra ord och fagert tal för att vinna hans förtroende. Du ska inte agera respektlöst inför Gud. Du ska lyda allt som kommer från Guds mun och inte motsätta dig, opponera dig mot eller bestrida hans ord. Du ska inte tolka, på det vis som du anser lämpligt, orden som kommer från Guds mun. Du bör vakta din tunga så att den inte gör dig till ett byte för de ogudaktigas svekfulla intriger. Du bör vakta dina steg så att du inte överträder de gränser som Gud har utstakat för dig. Om du gör det kommer du att tala ord som i Guds perspektiv är inbilska och uppblåsta och följaktligen bli avskydd av Gud. Du ska inte vårdslöst upprepa de ord som kommer från Guds mun, så att inte andra hånar dig och djävlarna gör sig lustiga över dig. Du ska hörsamma allt som dagens Gud gör. Även om det är något du inte förstår ska du inte fälla ditt omdöme om det, det enda du kan göra är att söka och skapa gemenskap. Ingen ska inkräkta på Guds ursprungliga position. Du kan inte göra annat än att tjäna dagens Gud utifrån människans ställning. Du kan inte undervisa om dagens Gud från människans ställning – att göra det är omdömeslöst. Ingen får ställa sig på det plats som hör till den människa som omvittnas av Gud. Med dina ord, handlingar och innersta tankar står du i människans ställning. Det bör man stå fast vid, det är människans ansvar, det kan ingen ändra på och gör man det så bryter man mot de administrativa förordningarna. Det bör alla hålla i minnet.

Den långa period som Gud har ägnat åt att tala och yttra sig har fått människan att betrakta det som sin främsta uppgift att läsa och memorera Guds ord. Ingen ägnar sig åt tillämpning och ni står inte ens fast vid det ni bör stå fast vid, och det har medfört många svårigheter och problem för er tjänst. Om du inte har hållit fast vid det som du bör hålla fast vid innan du tillämpar Guds ord är du en av dem som blir avskydda och förkastade av Gud. När du håller fast vid dessa tillämpningar bör du vara uppriktig och ärlig. Du bör inte betrakta dem som bojor, utan hålla fast vid dem som bud. Idag bör du inte bekymra dig om vilka effekter som ska uppnås. Detta är kort sagt hur den Helige Ande verkar och den som begår en överträdelse ska dö. Den Helige Ande saknar känslor och är oberörd av din nuvarande förståelse. Om du förolämpar honom idag kommer han att straffa dig. Om du förolämpar honom inom ramen för hans rättskipningsområde kommer han inte att skona dig. Han bryr sig inte om hur seriöst du håller fast vid Jesu ord. Om du gör fel idag kommer du att drabbas av dödsstraff. Hur skulle det kunna vara möjligt för dig att inte stå fast? Du måste stå fast – även om det innebär att utstå lite smärta! I framtiden kommer alla, oavsett religion, område, nation eller samfund, att vara tvungna att hålla fast vid dessa tillämpningar. Ingen är undantagen och ingen kommer att skonas! För dessa tillämpningar är vad den Helige Ande kommer att följa idag och de är inte stötande för någon. Även om de inte är så märkvärdiga måste de utövas av var och en, och de är de bud till människan som gavs av Jesus, som väcktes från de döda och steg upp till himlen. Står det inte i ”Vägen … (7)” att Jesu definition av huruvida du är rättfärdig eller syndig är beroende av din inställning till Gud idag? Ingen får förbise den poängen. I Gamla testamentet trodde generation efter generation av fariseer på Gud, men när Nådens Tidsålder kom kände de inte igen Jesus, utan motsatte sig honom. Så kom det sig att det inte blev något av allt de gjorde, det var förgäves och accepterades inte av Gud. Om du kan genomskåda det kommer du inte så lätt att synda. Många människor kanske har mätt sig själva mot Gud. Hur smakar det att motsätta sig Gud, är det beskt eller sött? Du bör förstå detta – låtsas inte som att du inte vet. I sina hjärtan kanske vissa människor inte är övertygade ännu. Ändå vill jag råda dig att försöka det och se – se hur det smakar. Det kommer att hindra många människor från en misstro mot det. Många läser Guds ord, men motsätter sig i hemlighet honom i sina hjärtan. När du har motsatt dig honom på det sättet, känns det då inte som om en kniv har vridits om i ditt hjärta? Om det inte är en oharmonisk familj är det ett fysiskt obehag eller söners och döttrars plågor. Även om din kropp besparas döden kommer Guds hand aldrig att lämna dig. Tror du att det kan vara så enkelt? Framför allt är det viktigt för de många som är nära Gud att fokusera på det här. Med tiden kommer du att glömma det och utan att märka det kastas in i frestelser, du kommer att bli likgiltig för allt och det blir början på att du syndar. Låter det banalt för dig? Om du klarar det väl har du chansen att bli fullkomnad – att få ta emot ledning från Guds egen mun inför Gud. Om du inte tycker att det är viktigt kommer du att få problem – du kommer att trotsa Gud, dina ord och handlingar kommer att bli utsvävande och förr eller senare kommer du att föras bort av kraftiga stormar och väldiga vågor. Det här är sådant som ni alla bör uppmärksamma. Den människa som är omvittnad av Gud kanske inte dömer dig, men Guds Ande är inte färdig med dig, han kommer inte att skona dig. Tror du att du har vad som krävs för att begå en överträdelse? Följaktligen måste du, vad än Gud säger, omsätta hans ord i handling och hålla fast vid dem till varje pris. Det är inte enkelt!

från "Ordet framträder i köttet"

#guds ord #guds verk #tro på gud #den Helige Ande #jesus #böcker #allsmäktige guds kyrka #allsmäktige gud #Österns blixt

[davids69811]

Dålig Lönsamhet I Bolaget? Vi Ger Dig 5 Goda Råd

Att ditt bolags lönsamhet har blivit sämre kan vara början till en nedåtgående spiral. Det är viktigt att råda bot på detta så snart som möjligt. Genom att se över vilka delar i ditt bolag som kan utvecklas kan du uppnå högre försäljning, bättre lönsamhet eller exempelvis anställa fler. Utvecklingen kan ske i flera områden hos ditt bolag, en produkt eller tjänst, strukturen hos ditt bolag, se över kassaflödet och införa kortare prognoser. Vi ger dig 5 goda råd för att öka lönsamheten igen.

 Inför kortare prognoser

Mängder av händelser kan inträffa under året som kan komma att påverka den årsbudget som sattes vid årets början. Att ha löpande korrigeringar av budgeten för att hålla den aktuell gör mycket för att få kontroll över företagets situation. Att införa kortare prognoser för de för verksamhetens viktigaste nyckeltal är att rekommendera. Genom detta får du bättre koll och kan följa upp det som krävs, göra korrigeringar och sätta in åtgärder tolv, sex eller tre gånger per år istället för en.

Håll koll på kassaflödet

Företagets ekonomi kan enkelt följas genom att studera kassaflödet. Det ger dig en bra uppfattning om ditt bolags stabilitet gällande betalningsströmmar och resultat. Det kan även vara bra att använda det som ett jämförelsetal mellan olika perioder och i förhållande till andra bolag i samma bransch. På så sätt kan du få en uppfattning om när och hur bolaget har dålig lönsamhet.

 Höj marginalen på lönsamma produkter eller tjänster

Att höja bolagets marginal på de produkter eller tjänster som är lönsamma kan göra mycket för att rätta till en dålig omsättning. Det kan vara mer lönsamt att höja marginalen på de produkter eller tjänster som redan är starkt lönsamma än de som inte är det.

Finn rätt kompetens

Det är viktigt att hitta ett bra arbetslag med en bra struktur där individernas kompetens kompletterar varandra. Skapa en kompetensmatris för att få en bra översikt över bolagets kompetens. Skapa punkter över den kompetens som är viktig för just ditt bolag och sätt in din befintliga personal under de punkter som passar deras kompetens. På så sätt kan du få en god översikt över den kompetens ditt bolag besitter och vilken det saknar. Finner du en lucka i ett kompetensområde som är viktigt för företagets utveckling? Då är det en god idé att diskutera hur detta problem kan lösas. Behöver du vidareutbilda befintlig personal? Kanske rekrytera någon som besitter dessa kunskaper? Eller ta in en investerare som är specialist inom det område du behöver utveckla?

  Se över strukturer i ditt bolag

En bra struktur bidrar automatiskt till mer tid för saker som ökar värdet, till exempel bolagets utveckling. En bra bolagsstruktur är också till en stor fördel om du i framtiden väljer att göra en exit och säljer ditt bolag. Detsamma gäller om du vill hitta en investerare. För att investera i företag krävs det ofta att du ska kunna visa upp all dokumentation, avtal, protokoll och dylikt som är i sin ordning.

 For More Information Visit : https://partnerinvest.se/

[kingdomsalvationsv]

Den nya tidsålderns bud

Ni har fått veta att ni ska rusta er med Guds ord, att oavsett vad som är planerat för er så är det arrangerat av Guds egen hand och inga uppriktiga eller ödmjuka böner behövs från er sida – de är lönlösa. Ändå kan ni i den nuvarande situationen omöjligt föreställa er vilka praktiska problem ni står inför. 

Om ni endast inväntar Guds plan kommer ni att utvecklas för långsamt och för dem som inte vet hur man erfar det blir passiviteten stor. Så om du inte har förmåga att genomskåda detta blir din erfarenhet förvirrad och inskränkt. Om du inte har någon verklighet utan endast ord, är det inte ett tecken på att något är fel? Många felaktigheter kan ses hos er, i den här gruppen. Idag saknar ni förmåga att bestå sådana prövningar som ”‌tjänstgörare” eller så saknar ni förmåga att föreställa er eller åstadkomma andra förbättringar med avseende på Guds ord. Ni måste hålla fast vid allt det som ni är skyldiga att omsätta i praktiken. Det innebär att människor måste hålla fast vid alla plikter de ska uträtta. Det är det som människor bör hålla fast vid och det som de måste utföra. Låt den Helige Ande göra vad den Helige Ande måste göra, det kan ingen människa vara delaktig i. Människan bör hålla fast vid det som människan ska göra, vilket inte har någon koppling till den Helige Anden. Det är inget annat än vad människan ska göra, och hon bör hålla fast vid det som bud, precis som man håller fast vid lagen i Gamla testamentet. Även om inte Lagens Tidsålder är nu är det fortfarande många ord som man bör hålla fast vid som överensstämmer med Lagens Tidsålder, och de tillämpas inte bara genom att man förlitar sig på att bli vidrörd av den Helige Anden, utan utgör det som människan bör hålla fast vid. Till exempel: Du ska inte döma den praktiska Gudens verk. Du ska inte motsätta dig den människa som är omvittnad av Gud. Inför Gud ska du hålla dig på din plats och inte ägna dig åt utsvävningar. Du ska tala med måtta och dina ord och handlingar ska överensstämma med planerna hos den människa som är omvittnad av Gud. Du ska vörda Guds vittnesbörd. Du ska inte ignorera Guds verk och orden från hans mun. Du ska inte härma tonen och syftet i Guds yttranden. Utåt sett ska du inte göra något som uppenbarligen strider mot den människa som är omvittnad av Gud. Detta, och mer än så, är vad varje människa bör hålla fast vid. I varje tidsålder anger Gud många regler som är besläktade med lagarna och som människan ska hålla fast vid. Genom detta stävjar han människans sinnelag och ser om hon är uppriktig. Ta till exempel orden ”Hedra din far och din mor” från Gamla testamentets tid. De orden gäller inte idag. På den tiden stävjade de bara en del av människans yttre sinnelag, användes för att visa allvaret i människans tro på Gud och var ett kännetecken på de som trodde på Gud. Även om det nu är Rikets Tidsålder finns det fortfarande många regler som människan måste hålla fast vid. Reglerna från förr gäller inte längre; idag finns det många, mer lämpliga, tillämpningar som människan ska följa och som är nödvändiga. De involverar inte den Helige Andes verk, utan ska tillämpas av människan.

Under Nådens Tidsålder övergavs många av tillämpningarna från Lagens Tidsålder, för dessa lagar var inte särskilt effektiva för arbetet på den tiden. När de hade övergivits infördes flera tillämpningar som ägnade sig väl för den tidsåldern, och som har blivit till dagens många regler. När dagens Gud kom kunde man undvara dessa regler och behövde inte längre hålla fast vid dem, och många tillämpningar infördes som ägnade sig väl för arbetet idag. Dessa tillämpningar är inte regler idag, men är till för att uppnå en effekt: de är lämpade för idag – och imorgon blir de kanske regler. Kort sagt bör du hålla fast vid det som är fruktbart för arbetet idag. Fäst inget avseende vid morgondagen. Det som görs idag är till för idag. Kanske finns det bättre tillämpningar i morgon som du kommer att vara tvungen att följa – men fundera inte för mycket över det, håll fast vid det som bör hållas fast vid idag för att undgå att sätta dig upp mot Gud. Idag finns det inget mer avgörande för människan att hålla fast vid än detta: Du får inte bedra eller dölja något från den Gud som står inför dina ögon. Du ska inte tala oanständigt eller arrogant inför Gud som står inför dig. Du ska inte bedra den Gud som du står inför med vackra ord och fagert tal för att vinna hans förtroende. Du ska inte agera respektlöst inför Gud. Du ska lyda allt som kommer från Guds mun och inte motsätta dig, opponera dig mot eller bestrida hans ord. Du ska inte tolka, på det vis som du anser lämpligt, orden som kommer från Guds mun. Du bör vakta din tunga så att den inte gör dig till ett byte för de ogudaktigas svekfulla intriger. Du bör vakta dina steg så att du inte överträder de gränser som Gud har utstakat för dig. Om du gör det kommer du att tala ord som i Guds perspektiv är inbilska och uppblåsta och följaktligen bli avskydd av Gud. Du ska inte vårdslöst upprepa de ord som kommer från Guds mun, så att inte andra hånar dig och djävlarna gör sig lustiga över dig. Du ska hörsamma allt som dagens Gud gör. Även om det är något du inte förstår ska du inte fälla ditt omdöme om det, det enda du kan göra är att söka och skapa gemenskap. Ingen ska inkräkta på Guds ursprungliga position. Du kan inte göra annat än att tjäna dagens Gud utifrån människans ställning. Du kan inte undervisa om dagens Gud från människans ställning – att göra det är omdömeslöst. Ingen får ställa sig på det plats som hör till den människa som omvittnas av Gud. Med dina ord, handlingar och innersta tankar står du i människans ställning. Det bör man stå fast vid, det är människans ansvar, det kan ingen ändra på och gör man det så bryter man mot de administrativa förordningarna. Det bör alla hålla i minnet.

Den långa period som Gud har ägnat åt att tala och yttra sig har fått människan att betrakta det som sin främsta uppgift att läsa och memorera Guds ord. Ingen ägnar sig åt tillämpning och ni står inte ens fast vid det ni bör stå fast vid, och det har medfört många svårigheter och problem för er tjänst. Om du inte har hållit fast vid det som du bör hålla fast vid innan du tillämpar Guds ord är du en av dem som blir avskydda och förkastade av Gud. När du håller fast vid dessa tillämpningar bör du vara uppriktig och ärlig. Du bör inte betrakta dem som bojor, utan hålla fast vid dem som bud. Idag bör du inte bekymra dig om vilka effekter som ska uppnås. Detta är kort sagt hur den Helige Ande verkar och den som begår en överträdelse ska dö. Den Helige Ande saknar känslor och är oberörd av din nuvarande förståelse. Om du förolämpar honom idag kommer han att straffa dig. Om du förolämpar honom inom ramen för hans rättskipningsområde kommer han inte att skona dig. Han bryr sig inte om hur seriöst du håller fast vid Jesu ord. Om du gör fel idag kommer du att drabbas av dödsstraff. Hur skulle det kunna vara möjligt för dig att inte stå fast? Du måste stå fast – även om det innebär att utstå lite smärta! I framtiden kommer alla, oavsett religion, område, nation eller samfund, att vara tvungna att hålla fast vid dessa tillämpningar. Ingen är undantagen och ingen kommer att skonas! För dessa tillämpningar är vad den Helige Ande kommer att följa idag och de är inte stötande för någon. Även om de inte är så märkvärdiga måste de utövas av var och en, och de är de bud till människan som gavs av Jesus, som väcktes från de döda och steg upp till himlen. Står det inte i ”Vägen … (7)” att Jesu definition av huruvida du är rättfärdig eller syndig är beroende av din inställning till Gud idag? Ingen får förbise den poängen. I Gamla testamentet trodde generation efter generation av fariseer på Gud, men när Nådens Tidsålder kom kände de inte igen Jesus, utan motsatte sig honom. Så kom det sig att det inte blev något av allt de gjorde, det var förgäves och accepterades inte av Gud. Om du kan genomskåda det kommer du inte så lätt att synda. Många människor kanske har mätt sig själva mot Gud. Hur smakar det att motsätta sig Gud, är det beskt eller sött? Du bör förstå detta – låtsas inte som att du inte vet. I sina hjärtan kanske vissa människor inte är övertygade ännu. Ändå vill jag råda dig att försöka det och se – se hur det smakar. Det kommer att hindra många människor från en misstro mot det. Många läser Guds ord, men motsätter sig i hemlighet honom i sina hjärtan. När du har motsatt dig honom på det sättet, känns det då inte som om en kniv har vridits om i ditt hjärta? Om det inte är en oharmonisk familj är det ett fysiskt obehag eller söners och döttrars plågor. Även om din kropp besparas döden kommer Guds hand aldrig att lämna dig. Tror du att det kan vara så enkelt? Framför allt är det viktigt för de många som är nära Gud att fokusera på det här. Med tiden kommer du att glömma det och utan att märka det kastas in i frestelser, du kommer att bli likgiltig för allt och det blir början på att du syndar. Låter det banalt för dig? Om du klarar det väl har du chansen att bli fullkomnad – att få ta emot ledning från Guds egen mun inför Gud. Om du inte tycker att det är viktigt kommer du att få problem – du kommer att trotsa Gud, dina ord och handlingar kommer att bli utsvävande och förr eller senare kommer du att föras bort av kraftiga stormar och väldiga vågor. Det här är sådant som ni alla bör uppmärksamma. Den människa som är omvittnad av Gud kanske inte dömer dig, men Guds Ande är inte färdig med dig, han kommer inte att skona dig. Tror du att du har vad som krävs för att begå en överträdelse? Följaktligen måste du, vad än Gud säger, omsätta hans ord i handling och hålla fast vid dem till varje pris. Det är inte enkelt!

#från "Ordet framträder i köttet"

#den helige ande #tro på Gud #guds verk #jesus #böcker #allsmäktige guds kyrka #allsmäktige gud #Österns blixt

[gnestatillsammans-blog]

Vad händer i februari, Åsa Elieson?

Sista veckan i februari kommer konstnären Åsa Elieson till Gnesta för att bygga och uppföra ett performance. Det ska utspela sig både i Vår Lokals skyltfönster vid Gnestas torg, och på Gnestas virituella torg - den enorma facebookgruppen Gnesta tillsammans. I sitt konstnärsskap arbetar Åsa Elieson med tre semifiktiva karaktärer som hon har skapat. Precis som många andra så bygger dessa karaktärer sin identitet med hjälp av internet, t.ex. genom facebookprofiler och bloggar. “Det är kul att de både är föreställningar om sig själva och kanske i ännu högre grad andras föreställningar om dem, samtidigt som de lika clueless som vilken idiotisk människa som helst går omkring och är. Ungefär som en random instagramanvändare. Dels fiktiv, dels verklig.” Åsa kommer synas i fönstret och på Gnesta tillsammans 20-26 februari.

Hej Åsa! Vi är nyfikna - vem är du?

Jag är en materialkonstnär som är fastbunden i världen och försöker ställa till med dans och bråk med de rep som binder mig till den. Hittills har det varit rätt mycket drama.

I Lars Jakobsons roman “Den röda damens slott” finns en vits som jag tycker är väldigt rolig. En professor i historia befinner sig på en middagsbjudning och när hans bordsdam får veta att han är professor i historia så utbrister hon: “Nämen så roligt! Berätta en!” Göteborgshumorn i den och att den ställer språkbruk mot varandra på det där slapstickartade sättet och därigenom uppdagar något på samma gång hissnande som löjligt är i och för sig kul. Men vad jag framför allt gillar så mycket med den där passagen i världen är att storyn befinner sig inne i en roman och att det inuti den romanen finns detta konstruerade rum som är den här scenen. Den där bordsdamen inuti romanen tar liksom upp en liten nål från sin plats där inuti världsaltet och trycker från den belägenheten nålens spets mot bubblan som är “Världsordningen”. Eller kanske ”Berättelsen”. Det tycker jag är kul. Jag kan inte helt förklara det, men det tycker jag är performativitet, på nåt sätt. Att genomborra lager, olika typer av materialiteter. Tider, rum, dataskärmar, föreställningar och papper och what not. En möjlighet som till och med en fiktiv karaktär har, en icke namngiven bordsdam som inte är stort mycket mer i världen än en anekdot i en roman. Det är lika anspråkslöst som mäktigt, tycker jag.

Att den där tidsplatsen finns, där det narrativa materialet möter det fysiska faktumet tycker jag är så jäkla intressant. Att försöka verka där, utan att göra någotdera material till rekvisita, inte göra en inramningsbar bild av det, representation eller förklaring eller något sådant. Utan istället utgöra kropp i världen. Gnugga olikartade material – såsom dröm och kropp, tid och plats - mot varandra.

Vi vaknar om morgonen efter nattens drömhärjningar och de finns fortsatt i oss, även om vår hjärna ibland inte minns drömmen. Och så ställs vi genast inför en annan sorts faktum som vår nyvakna kropp är. Hur hänger detta fysiska faktum samman med de faktiska drömmar vi haft under natten, drömmar som kanske rest tusentals år i tiden, genom andra människor och in i skrymslen av existensen vi inte visste att vi bar med oss? På morgonen ligger vi där och är också ofrånkomligen denna dödliga kropp. Hur göra med det? För mig är det där konsten börjar.

Berätta kort om din idé för performancet - hur uppstod den? Hur ser din arbetsprocess ut?

Jag vet inte riktigt om jag ”kom på en idé till performancet”. Mer är det väl omständigheter som tätar ihop sig gradvis, från olika håll. När jag fick veta att ett realtidsverk skulle ta plats i skyltfönstret som vätte mot ett torg och att verket också skulle kunna använda webben som en plats att realiseras på i presens så strålade många trådar samman för mig. Torget, fönstret och gränsen som plats.

Under många år har jag arbetat karaktärsdrivet med performativitet. Jag har upprättat tre semifiktiva karaktärer som sedan ungefär 2005 på olika sätt infiltrerat världen, verkat i och genom den, som någon sorts gränsvarelser. Det är kul att de både är föreställningar om sig själva och kanske i ännu högre grad andras föreställningar om dem, samtidigt som de lika clueless som vilken idiotisk människa som helst går omkring och är. Ungefär som en random instagramanvändare. Dels fiktiv, dels verklig. Omöjligt att hålla reda på vilket – när.

Men den här gången tänker jag utgå från en karaktär som sedan tusentals år redan är känd och väletablerad i kulturen och världen, nämligen Medea. Dotter till en Gud, själv människa med trolldomskunskaper. Fiktiv och verklig. Verklig för att världen redan känner Medea.

Jag säger ogärna performance för att det är väldigt missvisande för mitt arbetssätt. Ordet får en så lätt att tänka på något separerat, något från resten av världen sär- eller avskilt. Någon typ av undantag. En föreställning i betydelsen en representation av världen, framställd inför någon, en publik, istället för något som i sig själv utgör världen. Jag tänker istället på min konstutövning som ett pågående verb, som pågår mitt i världen utan början och utan slut och som består av världen, inte porträtterar den. Det som utspelar sig mitt i Gnesta sista veckan i februari är inte entydigt något att titta på, utan är lika mycket något pågående att ingå i, bestå av, förhandla inuti. Via nätet eller via den stora skärmen, alltså skyltfönstret på torget. Det blir en hel veckas skärmtid för den som vill.

Jag blev också mycket pigg på tanken om skyltfönstret eftersom det i så hög grad är en plats som möjliggör våra begär. Och är den där nästan-verkligheten och den där nästan-overkligheten på samma gång. Jag tänker mig att det begär som väcks inför en sådan gräns har ett särskilt intensivt liv just invid ett fönster (ett skyltfönster, en mobilskärm eller en tv-skärm till exempel) därför att vi är avskilda från det vi begär och det vi begär därigenom ter sig enklare, kanske tryggare, entydigare i alla fall eftersom det är enkelriktat. Tittaren begär. Så fort du köpt de skitsnygga stövletter du i veckor glott på genom skyltfönstret har de blivit något helt annat. Något som kanske får dig att fastna i snömodden till exempel. Men i och med upprättandet av skärmen, fönstret, den transparenta men glashårda gränsytan så upprätthålls en gräns som ger fri lejd åt att hänge sig åt begäret. Fönsteravskiljandet som projektionsyta för allt möjligt. Vi får se vad vi kan göra med den situationen, det grundvillkoret.

Vilka teman eller frågor vill du belysa med ditt verk?

Man kan också tänka på den genomskinliga stenhårda gränsen som något som möjliggör att upprätthålla förhållandet till ”den andra”. Kvinnan till exempel. Eller invandraren. Naturen eller gulliga djur. Eller vilka företeelser som helst möjliga att begära på ett exotiserande sätt. Kanske som Jason begärde Medea i Euripides drama.

Därför är ett skyltfönster den perfekta platsen för mig att installera min medeagestalt i. Medea är ju som mest känd som kvinnan som blir sviken i kärlek och som hämnd för detta dödar sina barn. En kvinnas besatthet. Ödet. Lidande och lidelse och allt det där psykologiska. Men som politisk partikel då? Ett subjekt som efter sveket fortsatt brinner, som inte dör, utan låter döda och på så vis förblir levande i sitt ras. Som inte kan elimineras eftersom denna eld… är… eld. Vad gör det upplysta samhället med en sådan gestalt? Vad gör en sådan gestalt med ett samhälle, uppbyggt av upplysningsideal? Eld ska ju till för att kunna se, kasta ljus över saker och ting, men om den löper amok?

I Gnesta blir det inga barnamord, tror jag. Det blir en undersökning i den avskilda och fördrivna som fortsatt verksam, mitt inuti gränsen till vilken hon är förd. Den gestalt som hela den förnuftsbaserade upplysningsidén måste göra till ”det andra”. Fördriva, glasa in i monter på museum eller släcka, för att inte det upplysta moderna livet ska förgöras och bränna ut hela sin ljusa ”öppenhet”.

Och torget. Den öppna platsen för upplysta medborgare att utbyta och genomlysa idéer och argument på. Inget skumrask alls där mitt på torget. På grekiska heter det agoran. Det är den upplysta plats var det politiska livet, polıs, ska förhandlas av insiktsfulla och informerade medborgare som brukar sitt förnuft i samklang med andra upplysta och förnuftigt välbalanserade individer. Det här sägs vara en förutsättning för demokratin. Men vad innebär det för Medea? Och vad betyder det att hon måste fördrivas och ringas in som ”det andra” för att den upplysta demokratin med torget som ideal likabehandlingsplats ska kunna fungera i en liberal demokrati?

Genom litteraturforskaren Thomas Sjösvärd kom jag i kontakt med Willy Kyrklunds Medea från Mbongo när han skrev om detta drama i senaste numret av Hjärnstorm (nr. 123-124 med just tema På Torget.) I detta drama står den upplysta moderna och förnuftiga staden Korinth ställt i kontrast mot det vilda afrikanska Mbogo, där driftsliv, spiritualism och mystiskt mörker (antas) råda.

Sedan jag läste Thomas text i Hjärnstorm och därefter började forska vidare om Medea - i synnerhet Medea från Mbongo i Kyrklunds tappning - har jag inte kunnat släppa det. Det har så mycket att göra med vår tids förvirring och desperata försök att handskas med det nya jättetorg som internet är. Dess löften om allas tillgänglighet och förhoppningar om ”den upplysande och upplysta platsen”, där allt och alla ska kunna vistas och bidra till Insikt och Utveckling. Och där finns hela tiden och samtidigt jättemycket okontrollerade känslor och myter. Så många vill, likt borgarna i Korinth i Kyrklunds drama, hitta sätt att fördriva dessa dunkla krafter som anses hota de upplysta liberala värdena.

Väggen som skiljer den privata sfären, (grekiskans Oikos) och det offentliga (polıs) tycks vara osäkrad.

I det typiska grekiska dramat nyttjades en byggnad på scenen som kallades skene. Det är en byggnad där skådespelarna bytte om. Det som sker bakom väggen är dolt för publikens blick. Det är en vägg som säkerställer åtskillnaden mellan ”för folket framställt” och ”det privata livet”. Idag är det privata fiktionaliserat och framställt på scenen, och vad det gäller ”det inför publik framställda” finns krav på autenticitet, gärna i betydelsen privat. Den vridningen är intressant. Och själva fixpunkten för denna omförhandling tycks vara just gränsen själv, skärmen, fönstret.

Jag tror att många på det individuella planet mildrar den stress som kakafonin på internet-agoran för med sig genom att distansera sig något genom att betrakta det mesta som sker där som något mer eller mindre fiktivt, en sorts skådespel. Det ger en distans i vilken man kan behålla sin sans, sin känsla av att tillhöra Det Förnuftiga. Men när sedan världen börjar spela ut denna fiktion som verklighet och liksom slår tillbaka sina projektioner som en stark solstråle som träffar glasrutan och bränner ut hornhinnans bestämmande- och begärsrätt på tillbakavägen in i ögat så börjar alltfler skräckslaget ropa efter Sanning, en Sanning som liksom ska finnas bakom fiktionen och vara mera verklig än fiktionen är. Mera RIKTIG. Som någon sorts motpol. Återigen för att behålla känslan av att tillhöra det Upplysta, som hela moderniteten bygger på. Då blir det intressant att åter pröva vad teater och verklighet, i interaktiv relation till medborgare, egentligen är. Det blir vad verket på Samklang kommer att handla om. Autenticitet i fiktionen och fiktionen i autenticiteten. Vid torget, innanför glasrutan.

Läs mer om Åsa Elieson på hemsidan åsaelieson.se

#p3

[skrivaavmig]

Anna hjälp mig

Jag känner mig bara så himla ledsen. För att vara helt och hållet självisk som jag försöker att aldrig vara så trodde jag aldrig mitt liv skulle se ut såhär. Vi har gått igenom så många dåliga perioder med Emils mående och nu är det typ värre än någonsin och jag orkar verkligen inte. Klarar inte av mer. Klarar inte av att hela vårt förhållande hamlar på paus, att jag försöker vara glad och sprudlande som jag annars känner mig, men alltid bli ledsen när jag kommer hem. Att inget är kul längre här hemma för han tycker inte nåt känns kul. Jag klarar inte av att allt hamnar på mig och att jag måste va stark, när jag inte klarar att vara det. Jag är den enda han har och jag orkar inte, men vet att jag måste orka. Vet att jag hade kunnat vara lycklig men kan inte det, samtidigt som jag inte kan va så självisk och lämna. Förlåt, detta är HEMSKT att lägga på dig men kan inte prata med nån riktigt och får ju typ inte prata med nån heller. Ibland bryter jag ihop här hemma även om man inte får, och det slår mig också då att han inte typ bryr sig (vet han gör det, men han orkar inte. Så känner mig bara ensam.) Han har ju inte energi att se till att jag mår bra och jag kan ju inte gråta och säga att han är orsaken jag mår dåligt. Tror allt slog extra hårt när man precis kommit hem efter att få ha varit GLAD och bekymmerslös några dagar. Det är så hemskt för ska jag vara helt ärlig efter så här lång tid är det svårt att fokusera på om man är kär osv utan det har blivit lite att detta är vad jag måste göra. Att liksom gå hand i hand och ha mysiga skrattande dejter känns liksom inte som nåt jag kan önska. Men samma där, så får man ju inte ens tänka, jag fattar det. Men önskar typ man va nån annan ibland och sen också, det är ju inte ens synd om mig, det är synd om Emil.

Nej jenni! Du är inte självisk. Dina känslor du beskriver är inte att vara självisk. Det är (hårt nog) upp till personen som mår dåligt att själv ta sig ur det. Inte personerna som älskar en allra mest. De finns där för att hjälpa och älska men det kommer aldrig kunna rädda. Det är upp till var och en. Och om du mår dåligt, oavsett anledning, så ligger det ju på dig att ändra det. Med dina nära och käras hjälp. I den här situationen ligger det ansvaret på Emil med. Att kunna hjälpa dig. Att det är ömsesidigt. Jag vet att du älskar Emil och att du har kärlekskänslor för honom med. Men såklart att alla de känslorna göms bort då du får ett alldeles för stort ansvar för hur han mår. Jag vill egentligen inte dra in mig själv och egna erfarenheter men jag vet lite hur det är ifrån Simon och mitt. När han mådde dåligt i perioder så var ju jag den som led med honom och jag kunde få väldigt dåligt samvete av att jag kunde må bra av att få gå in i en annan roll när jag var i skolan eller när jag tog steget och började träffa andra. Men någonstans var Simon ändå vettig där, han visste att situationen skulle bli så. Det var ju den allra största anledningen vi inte blev tillsammans och att han ville hålla mig på ett visst avstånd. Mkt för min skull. Allt det där är ju så extremt komplext och olika har ju olika erfarenheter. Jag tror ju Emil blivit lite blind kanske. Att han inte ser dig och den uppoffring det ändå lite blir att du tar med hänsyn till hans mående. Det enda jag kan råda i att du pratar med honom. Och vågar prata med typ din mamma. Våga få stöd från folk trots att de inte är så ”tillåtet” med tanke på att det handlar om han och hans mående. För det handlar faktiskt nästan lika mkt om dig i detta fall. Och det har du rätt och få stöd och prata om. Sen vet jag att du inte vill lämna. Och att det isåfall hade känts läskigt och främmande så extremt många känslor. Men du skulle klara det. Du skulle komma ut stark ur det med. Om det är det du vill så har du all rätt till dig. Det är dig du kommer leva ditt liv med. Garanterat. Och dina beslut ger din väg och du har rätt Att ta dem enbart med avseende på dig själv och vad du vill. Du förtjänar fan allt Jenni! Du har det godaste hjärtat och du har så oändligt mycket kärlek att ge. Och DU förtjänar minst lika mkt kärlek tillbaka. Och tänk inte en sekund att detta är jobbigt för mig. Inte ett dugg. Jag vill finnas och jag finnas här. Oavsett beslut du tar. Och du vet att jag tycker om Emil så min bild av honom ändrad inte osv. Men jag är ju din! Och jag tänker ju på dig!

Åh gud tack. Grejen är på nåt sätt om jag bara fick vips så hade jag gjort allt för han skulle må bra och jag hade nog velat trolla mig själv nån annanstans med. Ser inte nåt som händer för mig som läskigt, tror helt ärligt jag vet att jag vid detta lag hade mått bättre själv, men kommer aldrig det. Han är väldigt fin också många gånger och uttrycker hur han får dåligt samvete över hur han lägger massa på mig och vet han mår dåligt när han ser jag blir ledsen men jag är så jävla rädd! Han har liksom stött ifrån sig alla andra, han vill inte prata med någon annan och jag vet att han vid vissa tillfällen mått så dåligt att han sagt att jag varit det enda han kämpar för. Men jag mår skit av att höra det, för det har utvecklat en jätterädsla nåt skulle ske om jag någonsin lämnade för min skull. Menar verkligen det att han är fin och han försöker allt allt allt, mycket för min skull tror jag, men han har väntat i så jävla många köer. Han har hållit på med detta i flera år nu och träffat dålig psykolog och gett upp osv. Nu igen hsr han reach out och det är flera månaders väntetid och jag vet inte hur jag ska orka. ALLT går dåligt i hans liv ALLT och jag hatar verkligen mig själv för att jag önskar mig bort ifrån det oftare och oftare. Vet fan inte vad jag ska göra, för han har ju gjort allt han kan men han har bara föds med världens otur. Uppskattar verkligen att du berättar om din situation så oroa dig verkligen inte för att jämföra, kan vara skönt. Men det är så sjukt för du vet jag hade liksom inte blivit ledsen om Emil reste iväg och blev dödskär i nån och levde ett bra liv. Vet liksom inte om jag ser på förhållandet längre som man bör, det har varit för mycket typ för att jag kan tro vi ska liksom ha sex igen eller va ett vanligt par Sen absolut i en perfekt värld vill jag leva med Emil men det har varit så många ändå jobbiga år, som jag typ hela tiden tänk ”nej men nu blir det snart bra när han börjar plugga... nej okej det gick skit” NU blir det bra när.... så går det ALLTID dåligt

Jag vet att han gör allt och jag har tänkt samma tankar någon gång med Simon med. Att om jag försvinner, vad gör han då? Det var ju av ren oro för vad han skulle ta sig till som jag en gång ringde hans mamma mitt när vi typ var i ett bråk. För han var så ledsen och klickade mig så oron bara tog helt över. Du säger att du inte är orolig för hur du själv löser allt. Det är bra! Och jag känner igen mig. Att en tänker att ”jag kan hantera sorgen” och ”jag kommer ta mig framåt”. Det är jättebra och jättesant. Men glöm inte att Emil kan ha samma glöd. Han kan trots sitt mående ta sig ur det och vara stark. Kanske de leder till att andra får steppa in. Att ansvaret inte läggs på dig utan kanske på hans familj och vänner även om det inte vet. Din och Emils tid behöver inte vara över för alltid heller. Han behöver hitta sätt att må bra. Och det ligger tyvärr mest på honom själv. Hur mycket du än vill rädda honom. Du har rätt att säga ”jag orkar inte mer, vi behöver stöd från fler närastående för att orka” och ta till större verktyg. Det är inte rätt att allt ska läggas på dig.

Men vad ska man göra då? För känns som Simon är mer utåtagerande (verkligen utan att veta, så ursäkta om det är helt fel) medans Emil helst inte pratar med nån alls. Han är livrädd att det ska komma ut och det är stort att han ens numera pratar så mycket med mig. Det känns skönt som du säger på nåt vis, att han kanske är stark men jag har så svårt att tro det. Just eftersom ingen vet. Jag har försökt be honom berätta för nån mer just för jag inte orkar... precis som du säger! Och har faktiskt bestämt mig för att prata med hans mamma, som han gick med på för min skull, men själv hatade tanken av. Och känner typ att jag inte kan tvinga han berätta för sina vänner för han säger han försökt med nån och de värkar vara så självcentrerade att dom liksom inte lyssnar. Blir så förbannad och ledsen på detta. Sen är inte Emil så kanske förstående och öppensinnad som du och Simon. Jag vet att han inte hade velat ha med mig att göra om jag ”lämnade”. Och jag hade aldrig förlåtit mig själv om nåt hänt, det är mycket det som allt faller på också Jo Simon har nog enklare ja. Men han pratar väldigt lite om det som är riktigt illa. Det är faktiskt att jag inte vet allt ens. Så mkt han håller helt för sig själv med. Men ja han har ju lättare att visa sig svag osv. Jo jag fattar, men helt ärligt, hur mkt jag än saknar att ens få ha den där lilla kontakten som vi ändå höll fast vi ett tag. Hur mkt jag än saknar den. Så är jag ju friare av att inte veta. Att inte höra hur dåligt han mår och fint få stödja mig på honom för hur jag mår. Det är både något jag saknar till tusen men också något som jag nånstans ändå kanske tror är sunt. Nej jag förstår det. Och det är ju en hemsk situation att vara i. När nån blir för beroende av den andra att det tillslut finns en så stark oro. Men i och med det finns ju redan ett stort problem. Och det är inget du skapar med att lämna. Det fanns ju redan där. Och det ligger inte på dig. Dvs: problemet är inte att du lämnar, problemet är att du inte kan göra det. Och det problemet har inte du skapat. Alltså det kan aldrig bli ditt fel. Oavsett vad som händer

Tack Anna. Verkligen tack så otroligt mycket. Vad hade jag ens gjort utan dig? Vet inte vad jag kommer göra, antagligen fortsätta som vanligt men kommer läsa tillbaka om jag behöver lite extra kraft. Man tar ju emot allt ansvar känns det som, men känns verkligen skönt att jag ska prata med Emils mamma. Villl typ nån mer som bryr sig om honom ska känna lite ansvar också på nåt vis

Ja det tror jag är jätteviktigt! Gör det! Du gör det ju för Emil skull med. Även om han inte ser det som så nu. Och ja, du behöver inte ta beslut nu eller vid någon speciell tid eller nånsin egentligen. Men vet om allt. Och jag finns här och stöttar dig genom allt. Alla känslor du har är okej. Älskar dig otroligt mycket. Vi alla i din närhet, inklusive Simon har jävla tur som har dig. Även om det ser annorlunda ut nu så vet jag han vet det. Känner ingen mer förstående och öppen än dig   

Och jag älskar dig! För din ärlighet, din energi och din kärlek. Och för du är så vacker från insidan till utsidan. Du är verkligen fantastisk Jenni!

[vialskargudevigt]

Den nya tidsålderns bud

Ni har fått veta att ni ska rusta er med Guds ord, att oavsett vad som är planerat för er så är det arrangerat av Guds egen hand och inga uppriktiga eller ödmjuka böner behövs från er sida – de är lönlösa. Ändå kan ni i den nuvarande situationen omöjligt föreställa er vilka praktiska problem ni står inför. Om ni endast inväntar Guds plan kommer ni att utvecklas för långsamt och för dem som inte vet hur man erfar det blir passiviteten stor. Så om du inte har förmåga att genomskåda detta blir din erfarenhet förvirrad och inskränkt. Om du inte har någon verklighet utan endast ord, är det inte ett tecken på att något är fel? Många felaktigheter kan ses hos er, i den här gruppen. Idag saknar ni förmåga att bestå sådana prövningar som ”‌tjänstgörare” eller så saknar ni förmåga att föreställa er eller åstadkomma andra förbättringar med avseende på Guds ord. 

Ni måste hålla fast vid allt det som ni är skyldiga att omsätta i praktiken. Det innebär att människor måste hålla fast vid alla plikter de ska uträtta. Det är det som människor bör hålla fast vid och det som de måste utföra. Låt den Helige Ande göra vad den Helige Ande måste göra, det kan ingen människa vara delaktig i. Människan bör hålla fast vid det som människan ska göra, vilket inte har någon koppling till den Helige Anden. Det är inget annat än vad människan ska göra, och hon bör hålla fast vid det som bud, precis som man håller fast vid lagen i Gamla testamentet. Även om inte Lagens Tidsålder är nu är det fortfarande många ord som man bör hålla fast vid som överensstämmer med Lagens Tidsålder, och de tillämpas inte bara genom att man förlitar sig på att bli vidrörd av den Helige Anden, utan utgör det som människan bör hålla fast vid. Till exempel: Du ska inte döma den praktiska Gudens verk. Du ska inte motsätta dig den människa som är omvittnad av Gud. Inför Gud ska du hålla dig på din plats och inte ägna dig åt utsvävningar. Du ska tala med måtta och dina ord och handlingar ska överensstämma med planerna hos den människa som är omvittnad av Gud. Du ska vörda Guds vittnesbörd. Du ska inte ignorera Guds verk och orden från hans mun. Du ska inte härma tonen och syftet i Guds yttranden. Utåt sett ska du inte göra något som uppenbarligen strider mot den människa som är omvittnad av Gud. Detta, och mer än så, är vad varje människa bör hålla fast vid. I varje tidsålder anger Gud många regler som är besläktade med lagarna och som människan ska hålla fast vid. Genom detta stävjar han människans sinnelag och ser om hon är uppriktig. Ta till exempel orden ”Hedra din far och din mor” från Gamla testamentets tid. De orden gäller inte idag. På den tiden stävjade de bara en del av människans yttre sinnelag, användes för att visa allvaret i människans tro på Gud och var ett kännetecken på de som trodde på Gud. Även om det nu är Rikets Tidsålder finns det fortfarande många regler som människan måste hålla fast vid. Reglerna från förr gäller inte längre; idag finns det många, mer lämpliga, tillämpningar som människan ska följa och som är nödvändiga. De involverar inte den Helige Andes verk, utan ska tillämpas av människan.

Under Nådens Tidsålder övergavs många av tillämpningarna från Lagens Tidsålder, för dessa lagar var inte särskilt effektiva för arbetet på den tiden. När de hade övergivits infördes flera tillämpningar som ägnade sig väl för den tidsåldern, och som har blivit till dagens många regler. När dagens Gud kom kunde man undvara dessa regler och behövde inte längre hålla fast vid dem, och många tillämpningar infördes som ägnade sig väl för arbetet idag. Dessa tillämpningar är inte regler idag, men är till för att uppnå en effekt: de är lämpade för idag – och imorgon blir de kanske regler. Kort sagt bör du hålla fast vid det som är fruktbart för arbetet idag. Fäst inget avseende vid morgondagen. Det som görs idag är till för idag. Kanske finns det bättre tillämpningar i morgon som du kommer att vara tvungen att följa – men fundera inte för mycket över det, håll fast vid det som bör hållas fast vid idag för att undgå att sätta dig upp mot Gud. Idag finns det inget mer avgörande för människan att hålla fast vid än detta: Du får inte bedra eller dölja något från den Gud som står inför dina ögon. Du ska inte tala oanständigt eller arrogant inför Gud som står inför dig. Du ska inte bedra den Gud som du står inför med vackra ord och fagert tal för att vinna hans förtroende. Du ska inte agera respektlöst inför Gud. Du ska lyda allt som kommer från Guds mun och inte motsätta dig, opponera dig mot eller bestrida hans ord. Du ska inte tolka, på det vis som du anser lämpligt, orden som kommer från Guds mun. Du bör vakta din tunga så att den inte gör dig till ett byte för de ogudaktigas svekfulla intriger. Du bör vakta dina steg så att du inte överträder de gränser som Gud har utstakat för dig. Om du gör det kommer du att tala ord som i Guds perspektiv är inbilska och uppblåsta och följaktligen bli avskydd av Gud. Du ska inte vårdslöst upprepa de ord som kommer från Guds mun, så att inte andra hånar dig och djävlarna gör sig lustiga över dig. Du ska hörsamma allt som dagens Gud gör. Även om det är något du inte förstår ska du inte fälla ditt omdöme om det, det enda du kan göra är att söka och skapa gemenskap. Ingen ska inkräkta på Guds ursprungliga position. Du kan inte göra annat än att tjäna dagens Gud utifrån människans ställning. Du kan inte undervisa om dagens Gud från människans ställning – att göra det är omdömeslöst. Ingen får ställa sig på det plats som hör till den människa som omvittnas av Gud. Med dina ord, handlingar och innersta tankar står du i människans ställning. Det bör man stå fast vid, det är människans ansvar, det kan ingen ändra på och gör man det så bryter man mot de administrativa förordningarna. Det bör alla hålla i minnet.

Den långa period som Gud har ägnat åt att tala och yttra sig har fått människan att betrakta det som sin främsta uppgift att läsa och memorera Guds ord. Ingen ägnar sig åt tillämpning och ni står inte ens fast vid det ni bör stå fast vid, och det har medfört många svårigheter och problem för er tjänst. Om du inte har hållit fast vid det som du bör hålla fast vid innan du tillämpar Guds ord är du en av dem som blir avskydda och förkastade av Gud. När du håller fast vid dessa tillämpningar bör du vara uppriktig och ärlig. Du bör inte betrakta dem som bojor, utan hålla fast vid dem som bud. Idag bör du inte bekymra dig om vilka effekter som ska uppnås. Detta är kort sagt hur den Helige Ande verkar och den som begår en överträdelse ska dö. Den Helige Ande saknar känslor och är oberörd av din nuvarande förståelse. Om du förolämpar honom idag kommer han att straffa dig. Om du förolämpar honom inom ramen för hans rättskipningsområde kommer han inte att skona dig. Han bryr sig inte om hur seriöst du håller fast vid Jesu ord. Om du gör fel idag kommer du att drabbas av dödsstraff. Hur skulle det kunna vara möjligt för dig att inte stå fast? Du måste stå fast – även om det innebär att utstå lite smärta! I framtiden kommer alla, oavsett religion, område, nation eller samfund, att vara tvungna att hålla fast vid dessa tillämpningar. Ingen är undantagen och ingen kommer att skonas! För dessa tillämpningar är vad den Helige Ande kommer att följa idag och de är inte stötande för någon. Även om de inte är så märkvärdiga måste de utövas av var och en, och de är de bud till människan som gavs av Jesus, som väcktes från de döda och steg upp till himlen. Står det inte i ”Vägen … (7)” att Jesu definition av huruvida du är rättfärdig eller syndig är beroende av din inställning till Gud idag? Ingen får förbise den poängen. I Gamla testamentet trodde generation efter generation av fariseer på Gud, men när Nådens Tidsålder kom kände de inte igen Jesus, utan motsatte sig honom. Så kom det sig att det inte blev något av allt de gjorde, det var förgäves och accepterades inte av Gud. Om du kan genomskåda det kommer du inte så lätt att synda. Många människor kanske har mätt sig själva mot Gud. Hur smakar det att motsätta sig Gud, är det beskt eller sött? Du bör förstå detta – låtsas inte som att du inte vet. I sina hjärtan kanske vissa människor inte är övertygade ännu. Ändå vill jag råda dig att försöka det och se – se hur det smakar. Det kommer att hindra många människor från en misstro mot det. Många läser Guds ord, men motsätter sig i hemlighet honom i sina hjärtan. När du har motsatt dig honom på det sättet, känns det då inte som om en kniv har vridits om i ditt hjärta? Om det inte är en oharmonisk familj är det ett fysiskt obehag eller söners och döttrars plågor. Även om din kropp besparas döden kommer Guds hand aldrig att lämna dig. Tror du att det kan vara så enkelt? Framför allt är det viktigt för de många som är nära Gud att fokusera på det här. Med tiden kommer du att glömma det och utan att märka det kastas in i frestelser, du kommer att bli likgiltig för allt och det blir början på att du syndar. Låter det banalt för dig? Om du klarar det väl har du chansen att bli fullkomnad – att få ta emot ledning från Guds egen mun inför Gud. Om du inte tycker att det är viktigt kommer du att få problem – du kommer att trotsa Gud, dina ord och handlingar kommer att bli utsvävande och förr eller senare kommer du att föras bort av kraftiga stormar och väldiga vågor. Det här är sådant som ni alla bör uppmärksamma. Den människa som är omvittnad av Gud kanske inte dömer dig, men Guds Ande är inte färdig med dig, han kommer inte att skona dig. Tror du att du har vad som krävs för att begå en överträdelse? Följaktligen måste du, vad än Gud säger, omsätta hans ord i handling och hålla fast vid dem till varje pris. Det är inte enkelt!

Källa ： Allsmäktige Guds Kyrka

#‌Allsmäktige Gud #Älska Gud #Guds kärlek #Sanningen #Evigt liv #Bönens betydelse