#dogmers | Explore Tumblr Posts and Blogs

krigsmaskinen · 6 years

Text

Krigsmaskinen 2012-2018

Den här bloggen påbörjades 25 augusti 2012 med en intention att utforska krisen, dess verkningar och möjligheterna till uppror. Jag minns fortfarande när jag varje vaken stund följde utvecklingen i Tunisien och Egypten, på tv (hade vid den tiden överdrivet många kanaler, bland annat flera nyhetskanaler som sände dygnet runt), på då fortfarande existerande socialism.nu och inte minst det då för mig relativt nya twitter. Det var en period som i mångt och mycket väckte mig från hopplöshet och depression. Åren som följde kom inte bara med nya uppror på nästan dominoartat vis utan också en hyfsat intensiv teoretisk analys och diskussion på global nivå. Från och till läste och skrev jag ner mina egna anteckningar och reflektioner. Det är inte helt klart när upprorsvågen egentligen nådde sin höjdpunkt (2013 i Taksim?) men att den dels fick fler och kanske övervägande reaktionära uttryck och dels svalnade av och/eller sögs upp av systemkonforma apparater måste idag sägas vara definitift. Reaktionärerna har alltid varit där, såklart, men att de på senare tid (men igen är gränsdragningarna diffusa och svåra) fått överhanden, om än på ett annat vis (inte så mycket på torgen som på skärmarna, i "media", etc) är förmodligen uppenbart för var och en.

Jag har fortfarande väldigt svårt för alla de som ser tillbaka på upprorsvågen och påstår att den var ett misslyckande. Det var den inte. Att påstå något sådant är att fundamentalt missförstå både orsak och verkan av uppror, och inte minst att missförstå hur den här Världen (eller om du så vill; det kapitalistiska produktionssättet, moderniteten, civilisationen, etc..) fungerar. Upproren uppstod ur olösliga sprickor i den ekonomiska ordningen och fick de uttryck och former som fanns tillgängliga. De var varken otillräckliga försök av små politiska grupperingar eller en färdig modell för framtiden. De var, som alla tidigare och kommande uppror, begränsade brytningar med en totalitet, men också, som alla tidigare och kommande uppror, lämnar de rester för oss att plocka upp. Och viktigast av allt, ingenstans har orsakerna, de underliggande rörelserna, själva krisen, överhuvudtaget fått något som kan liknas vid en "lösning", oavsett om vi med det ordet avser ekonomisk, politisk eller social stabilitet. Alla de som talar om upprorens misslyckande använder vågens nedgång som en ursäkt för att återvända till sina förlegade politiska projekt. De är blinda för allt före och efter en femårsperiod (och ofta är även det en generös tidsram). De är alltid när upproren bryter ut alldeles för distanserade, först avståndstagande och sedan, när de inser att de står utanför, ivriga att försöka övertala de upproriska om Partiets förträffliga program, och efteråt med en uppläxande attityd, med avståndstaganden och en förutsägbar upprepning av gamla dogmer. Och med "de" menar jag inte bara de gamla patetiska bokstavsvänsteristerna utan också de nuvarande och liberalerna också.

Vi har fortfarande mycket att lära av upprorsvågen. Vi har fortfarande mycket att förstå och reda ut gällande krisen. Vi måste också förstå vågorna, de långa rörelserna, historiska konjunkturer, allt det långsamma när det kommer till ekonomin, politiken och det sociala. Varje så kallad "intellektuell" som kastar sig på senaste mediefenomenet för att ge sin så kallade "analys" är distraktioner från de materiella analyser vi behöver för att få en adekvat förståelse. Man kan fortfarande dra en relativt konsekvent linje mellan de som söker en radikal (i ordets etymologiskt ursprungliga mening) förståelse och de som är kvar i en typiskt vänsteristisk fålla. För oss som färgats av Marx, Bakunin och efterföljande radikaler är det ofta svårt att riktigt släppa taget och på allvar vända kritiken mot våra kamrater. Men om vi vill hålla oss i takt med den verkliga rörelsen måste de uttryck och strukturella formationer som krisen och rörelsen ger vara våra ledstjärnor. Vi måste överge traditioner som väger på våra axlar och vi måste slakta heliga kor. Så länge (sub)kulturella markörer och attribut hämmar våra band mellan vänner, vår nyfikenhet på bekanta och nära, vår vilja att närma oss andra, kommer de att begränsa oss i en miljö som gör liten skillnad och kommer ha högst marginellt inflytande på kommande uppror.

Vår trohet måste vara till upproren och den verkliga rörelsen. Vi måste förkasta varje tradition och ideologi.

Från kris till krig

Känslan av brådska och nära förestående konflikt har alltså dött ut. Eller, den har förändrats och tagit en eller flera reaktionära former. Fokuset har därför av uppenbara skäl hamnat på den del av reaktionen som vi i allmänhet fortfarande kallar "fascismen." Det är förståeligt. Fascismen är påtaglig på flera sätt. Den är våldsam på ett mycket konkret och direkt sätt. Den är giftig, infekterande, tränger sig på på subtila och oroväckande sätt, i det vardagliga samtalet, i medias bilder och fraser, och makten färgas allt mer av den. Det är inte bara de vi känner igen sedan tidigare som fascister som tar sig in i borgerlighetens parlament utan också de gamla borgarna och deras vänner som blir bruna och sprider sin stank överallt de rör sig. Men gatufascisternas våld är bara en del, en i sammanhanget försvinnande liten del, av det vardagliga och globala krig vi befinner oss i. Krig är verkligen rätt ord. Och det är knappast en ny företeelse. Bland de, som jag, som hade uppkomsten av det så kallade "kriget mot terrorn" som en formativ del av sin politiska fostran har krigets logik blivit Världens logik. Den genomsyrar allting, från fikarasterna på jobbet (med skitsnacket om "skäggbarnen" och fantasin om den invaderande Andra) till politikernas triangulering och Imperiets polisinsatser i så kallade "oroshärdar". Om vi här i kalla norden fortfarande har skonats från en överdrivet militariserad polis så vet vi att det mest bara beror på att den oundvikliga, underliggande konflikten ännu inte har eskalerat så långt som på andra platser. Vi vet var vi är på väg. Konflikt, konfrontation, krig; även om det för det mesta är stilla och odramatiskt vet vi, förstår vi, att det genomsyrar allt; en polarisering och positionering breder ut sig. Många fruktar den som en högerns övertagande av politiken och det offentliga samtalet. Och de försöker i det fältet. Vi har lämnat den skiten. Vi har accepterat kriget. Det är det enda som kan göras nu.

På sätt och vis är det här fokuset på EN DEL AV reaktionen en kvarhängande fetisch hos vänstern och dess besatthet av nuet. Det är en besatthet av det omedelbara och konkreta — anabola- och/eller rohypnoltuggande skinnskallar som går bärsärk på gatan — och en blott teoretisk, abstrakt, förståelse av reaktionen i bredare betydelse, i statens, polisens, företagens, organisationernas, mentalitetens sfärer, i alla de vardagliga, subtila, små yttringar som gradvis implementeras av ytligt sett moderata, neutrala agenter, som ibland gärna själva påtalar sin ideologiska distans från de bruna. Kort sagt; reaktionen har många uttryck och fronter, och vi måste skärpa blicken. De har övertaget. Kanske inte gatufascisterna, ännu, men reaktionen har definitivt övertaget. Inbilla dig inget annat bara för att pressen, undantagsvis, skriver om och ömkligt fördömer dem. Som jag flera gånger nämnt i mina tafatta försök: det här är inte tillfället att agera offensivt. Vi lever under reaktion. En slags kontrarevolution. Motreaktionen mot vågen som började 2011.

Min intuition har varit och är fortfarande att desertera, att fly den öppna konflikten, att gå under jorden — jag räds både kriget självt och den machoistiska retoriken om kriget, våldet, blodet, hela den här konfrontativa mentaliteten som vill dra in oss i extas och död. Jo, jag vill förstå det, ta del av den (förmedlade) erfarenheten så som till exempel Bataille eller Fanon gett oss, men jag önskar den inte, jag ser den varken som mål eller medel. Jag tror att det är en återvändsgränd. Det jag vill poängtera är att mentalitet och förståelse är skilda saker. Att verklighet och strategi är olika. Vi befinner oss i kriget och måste förstå det, inte bejaka det eller återskapa det. Trots att de tyvärr underbygger just retoriken och mentaliteten anser jag ändå att Osynliga kommittén har rätt i sin diagnos och att "Vi behöver en strategi som inte siktar in sig på motståndaren, utan på dess strategi, som vänder den mot motståndaren. Som gör så att ju mer motståndaren tror att strategin för honom mot segern, desto mer rör han sig mot sitt nederlag." Ingen hållning eller strategi som antar "symmetrins förbannelse" duger för att bryta sig ur motståndarens logik.

Krisen har pågått i över ett decennium, om vi räknar snällt. Det är ingen tillfällighet eller en övergående period. Krisen är en del av kriget. Kriget är vårt normala tillstånd. Det som kan förstås i termer av ekonomisk kris är naturligtvis fortfarande relevant, i allra högsta grad, men när vi talar om det rådande tillståndet, det normala, Världen idag, så är det inget annat än krig. Att tala om kriget snarare än krisen är en förskjutning av inställning och en nödvändig utgångspunkt för att förstå och formulera en utgång.

(Nya) format - (nya) försök

Det var inte av någon annan anledning än att tumblr verkade simpelt och lämpligt för situationen som det blev plattformen för den här bloggen. Först och främst verkade plattformen påbjuda och underlätta en viss snabbhet och viralitet; enkel och snabb delning, framhävning av det korta och visuella, fragmentariska. Dels låg det i tiden, dels var det, som jag då såg det, adekvat för mina korthuggna och i stundens hetta nedtecknade tankar. Men om det är oundvikligt som plattform/format idag behöver det ändå något extra som kan ta det hela vidare. Flera gånger skrev jag om frustrationen med det fragmentariska och jag försökte på olika sätt bejaka det för att på så sätt så att säga "släppa taget" och låta flödets hastighet fånga upp fragmenten från min läsning och mina tankar. Efter en dag i skolbänken eller på det löpande bandet funkar det inte så. Då är du trött, pressad på tid, har tappat tråden, och definitift förmågan att formulera något sammanhängande, även om det skulle vara fragmentariskt. (Eller så ser du inte längre skillnaden och tvekar därför att du inte orkar eller hinner dubbelkolla). I själva verket är vardagen och det digitala flödet två helt skilda, två påtagligt — smärtsamt påtagligt — skilda flöden. De kan inte utan vidare sammankopplas. (Den här skillnaden är för övrigt ett tydligt exempel på det förljugna och alienerade i samtiden.) Diskrepansen kan alltså inte helt eller ens främst förklaras av plattformen eller formatet, men de hjälper åtminstone inte. I efterhand måste jag konstatera att det var ett misstag även om det var ett misstag som var allt för lätt att göra och allt för många gjorde. Det var en av svagheterna med vågen, vill jag tro. Upptagenheten med nuet, att för lättvindigt svepas med av situationen. Uppror kräver visserligen villigheten och förmågan att ta tillfället i akt, men inte utan att behålla en koppling till den historiska linje av uppror som bildar en kontinuitet, de uppror som sträcker efter en gemensam och mänsklig gemenskap.

Ett nytt försök, och ett nytt format, är ändå vad jag känner mig tvingad att göra. Lämna det gamla, förklara det misslyckat, och gå vidare. Det finns ingenting som talar för att det skulle gå bättre nu. Alltså, det finns ingenting som talar för att skrivandet skulle vara mindre frustrerat och begränsat, att försöken att samla tankar skulle organiseras bättre eller att nya plattformar eller format skulle förlösa något. Ingenting. Men att fortsätta funkar inte heller. Jag måste bara försöka. Det är min nya intention att försöken och frustrationen ska kunna samlas upp i fragmentariska rå:material. Fortfarande fragment alltså, men material att bearbeta till något mer. Jag återkommer här till de långa perspektiven, vågorna, konjunkturerna. Vad vi behöver när vi befinner oss i nedgången, mörkret, är de genomarbetade, nyktra, och långsiktiga analyserna, försöken att se förbi bruset och flimret direkt framför oss, att i någon mening lägga en tät och stabil grund för kommande uppror. Inspirationer är Endnotes, Chuang, Sic och andra liknande försök. De är inspirationer inte ideal. Det finns en önskan och förhoppning om att rå:materialet ska bearbetas till trycksaker, som pamfletter eller eventuellt som en tidskrift, men slutprodukten är inte bestämd. Tidsramen kommer att vara lång, och tålamodet förhoppningsvis likadan.

Om rå:material i en mening och dimension (och flöde) är ett fortsatt lika fragmentariskt flöde så är alltså intentionen mer att få det att fungera som ett arkiv och en plats för bearbetning, förädling, ett plan för större formationer. På ett ytligt och direkt sätt har jag tänkt att startsidan endast presenterar dessa bearbetade materialen medan grundflödet fångar fragmenten.

Kalla saker och ting vad de verkligen är

Jag kommer på mig själv med att föregå allt för många termer och fraser med "så kallad(e)". Det är inte bara en stilistisk blunder, inbillar jag mig. Vi vet inte längre vad som är vad och än mindre vad de bör benämnas med. Det är hyperverkligheten. Förvirringen sprider sig in i allting, osäkerhet och tvekan i varje stund, allt som allt en spendering av energier, en uttröttning, utmattning, en hopplöshet och passivitet vi inte tror oss kunna lämna eller vakna upp från, en närmast kosmisk entropi, men som när vi gräver ser komma underifrån eller från sidan — VÅR ISOLATION ÄR DELAD, KOLLEKTIV; TILLHÖR DEN HÄR VÄRLDEN, VI MÅSTE ÖVERGE DEN — om vi inte längre vill tala om "(klass)medvetande" bör vi ändå lämna utrymme för någon slags närvaro av förståelse ... det kan ändå vara något som binder mellan oss trötta, ord som väger mer än bilderna som flashas framför oss på skärmar, och fraserna som upprepas tills vi kräks på dem. — En tweet väger lätt. Även om den är välformulerad och träffsäker. Det är inget att återvända till. Det är inget att grunda sig på. Det finns ingen stabilitet eller säkerhet där. Om innehållet är "sant" är det ändå flytligt. Om det finns någon Sanning ligger den under flödena, långt långt under. — vi gräver våra egna gångar och kanaler, ritar upp en egen ny karta, ett virtuellt plan för kontakter, digitalt till en början men bara som början för att etablera ett nätverk som breder ut sig konkret genom kapillärer till vardagen, alltså de små kanaler som de kopplade-isolerade skapar när de postar, skickar, bygger ut planet där vi kan mötas och lära känna, konspirera, om det är för en fortsättning på samtalet eller för nya försök att konkretisera en gemensam önskan, att förverkliga något återhållet eller en ny möjlighet, — håll andan för en explosion av vilja, supermassiva instabila kärnor — förklara orden, svara på meddelanden och fortsätt, vi är ändå tillsammans trots fördröjningen väntan mellan rader — vänner, av ett slag; som kan reda ut vad som verkligen gäller, som undersöker, redogör, förklarar, försöker, kommunicerar, och, återknyta, återkomma, upprepa, kontakter, spridning, utbredning, utväxt, utgång, upptagning, uppgående, upp över och in i, en plan eller redogörelse, en förklaring, förmedling av det verkliga, underliggande krafter, kanske drifter, eller mer, som medvetna, projekt, program, något mer än det vardagligt gråa och tomma — försök hursomhelst, som kräver ärliga samtal, en ren kommunikation mellan oss under det offentliga, i de former som situationerna kräver — att tala direkt, oförmedlat, så direkt som du förmår, med vänner och grannar; den typen av kontakt, den typen av ärlighet, verklighet, därifrån måste vi börja igen, kalla saker och ting vad de verkligen är, i dialog med varandra, utifrån situation och verkan och affekt och så nära omedelbarhet som vi förmår för att nå en bundenhet förtrogenhet mellan vänner i rörelse mot och ut från på de sätt vi kan föreställa oss och drömma förmedla mer eller mindre men med uppsåt fullt av avbrott naturligtvis men avbrott så ofta och normalt att de blivit ett med flödet och den kunskapen och insikten hjälper oss att hålla kvar hålla huvudet över ytan fortsätta trots allt på instinkt envishet dogmatism för att du inte har något att förlora när du konfronteras med fienden polisen rädslan vaknar upp med ångern tomheten en förtryckt vilja att explodera trycka ut med tryckvåg som bomb som uttryck som.. saknar.. mer.. en utsträckt hand, en vilja, önskan, - den Andra, hur än den är, hur än annorlunda, hur än en utgångspunkt, om du förstår, ett samtal och försök, att tala ärligt, kalla saker och ting vad de verkligen är

2 notes · View notes

easternlightningsv · 4 years

Text

Gud är livets källa för alla ting (II)

Låt oss fortsätta med det vi talade om förra gången. Minns ni vilket ämne vi kommunicerade förra gången? (Gud är livets källa för alla ting.) Känns ämnet ”Gud är livets källa för alla ting” väldigt fjärran för er? Förstår ni det i viss mån på ytan? Kan någon berätta för mig vad som var huvudpunkten i det här ämnet som vi kommunicerade förra gången? (Genom Guds skapelse av alla ting inser jag att Gud livnär allt och livnär mänskligheten.

Förr trodde jag alltid att när Gud sörjer för människan så innebär det bara att han förser sitt utvalda folk med sitt ord; jag insåg aldrig att Gud livnär människan genom alltings lagar. Det är endast genom att Gud har meddelat den sidan av sanningen som jag har känt att han är källan till allt och att det är han som förser allting med liv, att han styr dessa lagar och att han livnär alla ting. I hans skapelse av alla ting ser jag hans kärlek.) Förra gången samtalade vi huvudsakligen om hur Gud skapade allt och hur han fastställde lagar och principer för allting. Under dessa lagar och principer lever och dör allting tillsammans med människan och samexisterar med människan under Guds herravälde och under Guds blick. Vi började med att tala om hur Gud skapade allt och använde sina egna metoder för att bestämma lagarna för hur de växer, liksom banorna och mönstren för deras utveckling. Han bestämde också alla sätt som allting överlever i det här landet, så att de kan fortsätta att växa och föröka sig och vara beroende av varandra för sin överlevnad. Dessa metoder och lagar gör att alla ting kan existera och växa framgångsrikt och fredligt på denna mark. Denna miljö är en förutsättning för att människan ska kunna ha en varaktigt hemvist och livsmiljö och under Guds ledning fortsätta utvecklas och avancera, utvecklas och avancera.

Förra gången diskuterade vi den grundläggande principen för hur Gud sörjer för alla ting. Först sörjer Gud för alla ting på så sätt att de alla existerar och lever för mänskligheten. Denna miljö existerar alltså på grund av de lagar som Gud har fastställt. Det är enbart tack vare att Gud vidmakthåller och sköter dessa lagar som människan har den livsmiljö hon har i dag. Det vi talade om förra gången är ett stort kliv från den kunskap om Gud vi talade om tidigare. Varför detta stora kliv ? Det beror på att när vi tidigare talade om att känna Gud, så diskuterade vi inom ramen för hur Gud frälser och förvaltar mänskligheten — alltså frälsningen och förvaltningen av Guds utvalda folk — om att lära känna Gud, Guds gärningar, hans sinnelag, vad han har och är, vilka avsikter han har och hur han förser människan med sanningen och livet. Men ämnet vi talade om sist var inte längre begränsat enbart till Bibeln och hur Gud frälser sitt utvalda folk. Tvärtom lämnade vi detta område, lämnade Bibeln och gick ut över gränserna för de tre stadierna av det verk som Gud uträttar med sitt utvalda folk för att diskutera Gud själv. Så när ni lyssnar till den här delen av min framställning får ni inte begränsa er kunskap om Gud till Bibeln och de tre stadierna av Guds verk. I stället måste ni ha ett öppet perspektiv; ni måste se Guds gärningar och vad han har och är bland alla ting och hur han förvaltar och har herraväldet över alla ting. Genom den metoden och på den grundvalen kan du se hur Gud sörjer för alla ting. Det får mänskligheten att förstå att Gud är livets sanna källa för alla ting och att detta är den sanna identiteten hos Gud själv. Det vill säga att Guds identitet, status och auktoritet och allt som är hans inte riktar sig enbart till dem som följer honom i dag — det är inte bara avsett för er, den här gruppen människor — utan till alla ting. Området för alla ting är mycket brett. Jag använder ”alla ting” som en beskrivning på omfattningen av Guds styre över allt, därför att jag vill tala om för er att det som Gud har herraväldet över inte bara är det som ni kan se med era ögon, utan förutom den fysiska värld som alla människor kan se omfattar det en annan värld utanför den fysiska världen som människors ögon inte kan se, och dessutom inkluderas rymden och planeterna utanför den plats där människan lever i dag. Det är omfattningen av Guds herravälde över alla ting. Guds herravälde över alla ting omfattar ett mycket vidsträckt område. Vad er anbelangar, vad ni ska förstå, vad ni ska inse och från vilka ting ni ska vinna kunskap — det här är vad var och en av er behöver och måste förstå, se och vara klar över. Även om detta ”alla ting” omfattar ett mycket vitt område, kommer jag inte att tala med er om det område som ni inte kan se eller komma i kontakt med över huvud taget. Jag kommer bara att tala om det område som människor kan komma i kontakt med, förstå och fatta, så att alla kan lära känna den sanna innebörden i uttrycket ”Gud är livets källa för alla ting”. På så sätt kommer inget av det jag kommunicerar till er att vara tomma ord.

Förra gången använde vi historieberättande för att ge en enkel översikt av ämnet ”Gud är livets källa för alla ting”, så att ni ska ha en grundläggande förståelse av hur Gud sörjer för allt. Vad är syftet med att ingjuta det här grundläggande konceptet i er? Syftet är att ni ska veta att utanför Bibeln och de tre stadierna i sitt verk utför Gud ännu mer som människor inte kan se eller komma i kontakt med. Detta verk utför han personligen. Om Gud enbart ledde sitt utvalda folk framåt och inte utförde detta verk utöver sitt förvaltningsverk, skulle det vara mycket svårt för denna mänsklighet — inklusive er alla — att fortsätta framåt, och denna mänsklighet och denna värld skulle inte kunna fortsätta utvecklas. Det är betydelsen av uttrycket ”Gud är livets källa för alla ting” som jag samtalar med er om i dag.

Den grundläggande livsmiljö som Gud skapar åt mänskligheten

Vi har diskuterat mängder av ämnen och innehåll som handlar om uttrycket ”Gud är livets källa för alla ting”, men vet ni i hjärtat vad Gud skänker människorna, förutom att han förser er med sitt ord och utför sitt tuktande och dömande verk i er? En del kanske säger: ”Gud skänker mig nåd och välsignelser och ger mig fostran, tröst, omsorg och beskydd på alla tänkbara sätt”. Andra säger: ”Gud skänker mig mat och dryck varje dag”, medan somliga till och med säger: ”Gud skänker mig allt.” När det gäller de här sakerna som människor kan komma i kontakt med i sitt dagliga liv, har ni kanske allesamman diverse svar som relaterar till era egna fysiska livserfarenheter. Gud skänker varenda människa många saker, men det vi diskuterar här inskränker sig inte till folks dagliga behov utan gör det möjligt för var och en av er att blicka längre bort. Eftersom Gud är livets källa för allting, hur upprätthåller han då alltings liv sett ur ett makroperspektiv? Vad förser Gud alla ting med för att upprätthålla deras existens och vidmakthålla lagarna för deras tillvaro, så att allt kan fortsätta existera? Det är huvudpunkten i det vi diskuterar idag. Förstår ni vad jag har sagt? Det här ämnet är kanske väldigt främmande för er, men jag ska inte prata om några dogmer som är alltför djupsinniga. Jag ska försöka se till att ni alla förstår när ni har lyssnat. Ni ska inte känna det som en börda – det enda ni behöver göra är att höra noga på. Men jag måste ändå betona det lite mer: Vad är det för ämne jag talar om? Säg det. (Gud är livets källa för alla ting.) Hur sörjer då Gud för alla ting? Vad är det han förser allting med så att man kan säga att ”Gud är livets källa för alla ting”? Har ni några uppfattningar eller tankar om det här? Det verkar som att det här ämnet som jag talar om kammar noll i era hjärtan och sinnen. Men jag hoppas att ni kan förknippa det ämne och de saker jag ska tala om med Guds gärningar och inte koppla dem till någon kunskap eller knyta dem till någon mänsklig kultur eller forskning. Jag talar enbart om Gud och om Gud själv. Det är mitt förslag till er. Ni förstår, eller hur?

Gud har skänkt mänskligheten mycket. Jag ska börja med att tala om det som människor kan se, alltså det som de kan känna. Det här är sådant som människor kan förstå och acceptera. Så låt oss börja med den materiella världen och diskutera vad Gud har försett mänskligheten med.

1. Luft

Först — Gud skapade luft så att människan skulle kunna andas. Är inte denna ”luft” den luft som människor är i ständig kontakt med varje dag? Är inte den här luften det som människor förlitar sig på vartenda ögonblick, även när de sover? Den luft som Gud skapade är i högsta grad viktig för människan: den är den avgörande beståndsdelen i varje andetag hon tar och i livet självt. Det här ämnet, som bara kan kännas men inte ses, var Guds första gåva till alla ting. Slog Gud igen butiken efter att ha skapat luften? Beaktade Gud luftdensiteten efter att ha skapat luften? Beaktade Gud vad luften innehöll? (Ja.) Vad tänkte Gud när han gjorde luft? Varför gjorde han luft och hur resonerade han? Människor behöver luft och de behöver andas. För det första måste luftdensiteten passa människans lungor. Är det någon som vet vad luftens densitet är? Det är inget som folk behöver veta; det finns inget behov av att veta det. Vi behöver ingen exakt siffra vad gäller luftdensiteten utan det räcker utmärkt med att ha en generell uppfattning. Gud gjorde luften med en densitet som skulle vara mest lämpad för människors lungor att andas. Det vill säga, det känns behagligt och det skadar inte kroppen när man andas. Det är tanken bakom luftdensiteten. Sedan ska vi prata innehållet i luften. För det första är inte innehållet i luften giftigt för människan och kommer följaktligen inte att skada lungorna och kroppen. Gud var tvungen att tänka på allt detta. Han måste beakta att den luft som människor andas skulle passera smidigt in och ut, och att den inandade luftens innehåll och volym skulle vara sådan att blodet liksom den förbrukade luften i lungorna och kroppen metaboliserades på rätt sätt, och även att luften inte skulle innehålla några giftiga ämnen. Jag vill inte mata er med en massa kunskaper om de här båda normerna, utan egentligen bara tala om för er att Gud hade en speciell tankeprocess i sinnet när han skapade varje enskilt ting – det allra bästa. När det sedan gäller mängden stoft i luften, mängden stoft, sand och lera på jorden, liksom det stoft som kommer ner från himlen, så har Gud en plan även för detta – ett sätt att rensa bort eller lösa upp det. Även om det finns en del stoft kvar, har Gud gjort så att det inte skadar kroppen och människans andning och så att stoftpartiklarna har en storlek som inte är skadlig för kroppen. Är inte Guds skapelse av luften ett mysterium? Var det så enkelt som att han blåste ut ett andetag? (Nej.) Till och med i skapelsen av de enklaste ting visar sig Guds hemlighet, hans sinne, hans tankar och hans visdom tydligt. Är inte Gud realistisk? Även när Gud skapade någonting enkelt tänkte han alltså på mänskligheten. För det första är den luft som människan andas ren, innehållet är lämpligt för människans andning, det är giftfritt och skadar inte människor och lufttätheten är anpassad till människans andning. Denna luft som människor andas in och ut är livsviktig för deras kroppar, deras kött. Så människorna kan andas fritt, obehindrat och obekymrat. De kan andas normalt. Luft är det som Gud skapade i begynnelsen och den är nödvändig för människans andning.

2. Temperatur

Den andra omständigheten är temperaturen. Alla vet vad temperatur är. Temperatur är något som måste finnas i en miljö som är lämplig för människans överlevnad. Om temperaturen är för hög, låt säga att den är högre än 40 grader Celsius, skulle den inte då vara mycket krävande för människor? Skulle det inte bli tröttsamt för dem att leva? Hur är det om temperaturen är för låg och går ner till minus 40 grader Celsius? Människor skulle inte klara det heller. Därför var Gud faktiskt mycket noggrann då han fastställde temperaturintervallet. Det temperaturintervall som människans kropp kan anpassa sig till sträcker sig huvudsakligen från minus 30 grader Celsius till plus 40 grader Celsius. Det är det huvudsakliga temperaturintervallet från norr till söder. I kalla regioner kan temperaturen troligen sjunka till mellan minus 50 och 60 grader Celsius. En sådan region är inte en plats där Gud låter människan leva. Varför finns det sådana kalla regioner? I det ryms Guds visdom och avsikter. Han låter dig inte komma nära sådana platser. Gud beskyddar platser som är för varma och för kalla, vilket innebär att han inte är beredd att låta människan leva där. De är inte till för mänskligheten. Varför skulle han låta sådana platser finnas på jorden? Varför skulle Gud skapa dem, om han inte lät människan leva eller existera där? I det ryms Guds visdom. Det innebär att grundtemperaturen i miljön för människans överlevnad också har blivit måttligt anpassad av Gud. Här finns också en lag. Gud skapade vissa fenomen som bidrar till att bevara en sådan temperatur, till att kontrollera den temperaturen. Vilka omständigheter används för att bevara den temperaturen? För det första kan solen ge människor värme, men kan människor hantera det om den blir för varm? Finns det någon som vågar närma sig solen? Finns det något instrument på jorden som kan närma sig solen? (Nej.) Varför inte? Det är för varmt. Det kommer att smälta när det kommer nära solen. Därför har Gud inrättat ett särskilt mått för solens avstånd till mänskligheten; han har utfört ett speciellt verk. Gud har en norm för det avståndet. På jorden finns också Sydpolen och Nordpolen. De är helt täckta med glaciärer. Kan människor leva på glaciärer? Är de lämpliga för mänskligt liv? (Nej.) Nej, så människor kommer inte att bege sig dit. Eftersom människor inte beger sig till Sydpolen och Nordpolen kommer glaciärerna att bevaras och spela sin roll, vilken är att kontrollera temperaturen. Förstår ni? Om inte Sydpolen och Nordpolen finns och solen alltid skiner på jorden kommer alla människor på jorden att dö av hetta. Är det bara dessa två fenomen som Gud använder till att kontrollera en temperatur som är lämplig för människans överlevnad? Nej, det finns också alla möjliga slags levande ting, som gräset på fälten, olika typer av träd och allehanda växter i skogarna. De tar upp solens värme och omvandlar solens värmeenergi för att reglera den temperatur som människor lever i. Det finns också vattenkällor, som floder och sjöar. Ytomfånget på floder och sjöar är inget som någon kan bestämma. Ingen kan kontrollera hur mycket vatten det finns på jorden, var vattnet rinner, i vilken riktning det rinner, vattenmängden eller flödets hastighet. Endast Gud vet. Dessa olika vattenkällor, bland annat grundvattnet och de floder och sjöar ovan mark som människor ser, kan också reglera temperaturen som människor lever i. Dessutom finns det olika geografiska formationer, som berg, slätter, kanjoner och våtmarker; dessa olika geografiska formationer och deras ytområden och storlek har alla en betydelse för temperaturregleringen. Om exempelvis ett berg har en radie på 100 kilometer så ger dessa 100 kilometer en 100-kilometereffekt. Gud har tänkt igenom hur många sådana bergsområden och kanjoner som han har skapat på jorden. Bakom existensen av varje enskilt fenomen som Gud har skapat finns med andra ord en historia och den rymmer också Guds visdom och planer. Ta exempelvis skogar och alla typer av vegetation – ytområdet och storleken på det utrymme där de växer kan inte kontrolleras av någon människa, och ingen människa kan heller få sista ordet om dessa företeelser. Ingen människa kan heller kontrollera hur mycket vatten de suger upp och hur mycket värmeenergi de tar upp från solen. Det hela är inom området för vad Gud planerade när han skapade alla ting.

Det är bara tack vare Guds omsorgsfulla planering, hänsyn och arrangemang i alla avseenden som människan kan leva i en miljö med en så lämplig temperatur. Varje enskilt företeelse som människan ser med sina ögon, så som solen, Sydpolen och Nordpolen som folk ofta hör talas om, de olika levande tingen på och under marken och i vattnet, ytområden med skogar och annan typ av vegetation och vattenkällor, olika vattenmassor, mängden havsvatten och sötvatten, och dessutom olika geografiska miljöer – Gud använder dessa omständigheter för att upprätthålla normala temperaturer för människans överlevnad. Det är ovillkorligt. Det är bara för att Gud visar dessa hänsyn som människan kan leva i en miljö med så lämpliga temperaturer. Det kan inte vara för kallt eller för varmt: platser som är för varma, där temperaturerna överstiger det som människans kropp kan anpassa sig till, har garanterat inte beretts åt dig av Gud. Platser som är för kalla och där temperaturerna är för låga; platser där människor blir så frusna på bara några minuter så snart de kommer dit att de inte kan tala, deras hjärnor fryser, de kan inte tänka och de får svårt att andas – sådana platser har inte heller beretts av Gud åt mänskligheten. Oavsett vilken typ av forskning som människor vill bedriva eller om de vill uppfinna något eller sätta sig över sådana begränsningar – oavsett vad människor tänker på så kommer de aldrig att kunna överskrida gränserna för vad människans kropp kan anpassa sig till. De kommer aldrig att kunna göra sig av med de begränsningar som Gud har skapat för människan. Det beror på att Gud skapade människan och vet bäst vilka temperaturer som hennes kropp kan anpassa sig till. Men människorna vet det inte själva. Varför säger jag att de inte vet? Vilka dåraktigheter har människorna begått? Har det inte alltid funnits åtskilliga personer som velat utmana Nordpolen och Sydpolen? De har alltid velat åka dit för att ockupera landet, så att de kan slå sig ned där och exploatera det. Är det inte en självdestruktiv handling? Låt säga att du grundligt har utforskat Sydpolen och Nordpolen. Men även om du kan anpassa dig till sådana temperaturer, leva där och ”förbättra” livsmiljön på Sydpolen och Nordpolen, skulled det gagna mänskligheten på något sätt? Kommer du att bli lycklig om all is på Sydpolen och Nordpolen smälter? Det är otänkbart. Det är en absurd handling. Människor har en miljö som de kan överleva i, men de kan inte bara stilla och samvetsgrant stanna här utan måste bege sig dit där de inte kan överleva. Varför är det så? De har tröttnat på att leva i denna lämpliga temperatur. De har åtnjutit för många välsignelser. Dessutom har den normala livsmiljön i stor utsträckning blivit förstörd av människor, så de kan lika gärna bege sig till Sydpolen och Nordpolen och orsaka lite mer skada eller engagera sig i en ”sak” och bli ett slags ”pionjärer”. Är det inte dåraktigt? Under ledning av sin förfader Satan, fortsätter alltså detta människosläkte att göra den ena absurda saken efter den andra, och förstör lättsinnigt och skoningslöst det vackra hem som Gud har skapat åt det. Det är vad Satan gjorde. Vidare vill många människor, som ser att mänsklighetens överlevnad på jorden i viss mån är i fara, finna sätt att flytta till månen och hitta en utväg genom att se om de kan leva där. I slutänden finns det inget syre på månen. Kan människor överleva utan syre? Eftersom det inte finns något syre på månen är det inte en plats där människor kan stanna. Ändå fortsätter människor att vilja åka dit. Vad är detta? Det är självdestruktivt, inte sant? Det är en plats utan luft och temperaturen är inte lämplig för människans överlevnad, så Gud har inte berett den åt människan.

Den temperatur som vi just har talat om är något som människor kan komma i kontakt med i sina dagliga liv. ”Det är ganska fint väder idag, 23 grader Celsius. Vädret är vackert, himlen är molnfri och luften är klar. Andas in den klara luften. Solen skiner. Sträck ut dig i solljuset. Jag är på gott humör!” Eller: ”Idag är det mycket kallt väder. Om du sticker ut dina händer kommer de att frysa direkt. Det är iskallt, så stanna inte ute för länge. Skynda dig och kom in igen, bli inte nedkyld!” Temperatur är något som alla människors kroppar kan känna av, men ingen funderar över hur temperaturen har uppstått eller vem som är ansvarig för och kontrollerar den temperatur som är lämplig för mänskligt liv. Det är det vi får veta nu. Finns Guds visdom i detta? Finns Guds handling i detta? (Ja.) Är det ett av Guds sätt att sörja för alla ting, med tanke på att Gud skapade en miljö som är lämplig för mänskligt liv? (Ja.) Det är det.

3. Ljud

Vad är det tredje tinget? Det är också något som en normal livsmiljö för människor måste vara försedd med. Det är också något som Gud fick ta itu med när han skapade allt. Det är något mycket viktigt för Gud och för alla. Om inte Gud hade handskats med det skulle det ha utgjort ett väldigt hinder för mänsklighetens överlevnad. Det innebär att det skulle ha haft en avsevärd inverkan på människans kropp och liv, till den grad att mänskligheten inte hade kunnat överleva i en sådan miljö. Det kan också sägas att alla levande ting inte kan överleva i en sådan miljö. Vad är då detta ting? Det är ljudet. Gud skapade allt och allt lever i Guds händer. I Guds ögon lever och rör sig alla ting. Existensen hos vart och ett av de ting som Gud skapade har med andra ord ett värde och en betydelse. Det innebär att de alla är nödvändiga bortom sin existens. Alla ting har ett liv i Guds ögon; eftersom de alla är levande och rör sig kommer de att frambringa ljud. Så snurrar till exempel jorden konstant, solen snurrar konstant och även månen snurrar konstant. Ljud skapas konstant under alla tings utbredning, utveckling och rörelse. Tingen på jorden brer konstant ut sig, utvecklas och rör sig. Exempelvis rör sig och förskjuts berggrunden, medan alla levande ting i havens djup rör sig och simmar. Det innebär att dessa levande ting, alla ting i Guds ögon, är i konstant, normal och regelbunden rörelse. Vad för då den dolda utbredningen och utvecklingen och rörelsen hos dessa ting med sig? Mäktiga ljud. Förutom jorden är alla möjliga planeter i konstant rörelse, och levande ting och organismer på dessa planeter brer också ut sig konstant och utvecklas och rör sig. Det innebär att alla ting med liv och utan liv rör sig konstant framåt i Guds ögon samtidigt som de frambringar ljud. Gud har också hanterat de ljuden. Ni bör känna till anledningen till att dessa ljud hanteras, inte sant? När du närmar dig ett flygplan, hur kommer du då att påverkas av det dånande ljudet från planet? Det kommer att slå lock för öronen på dig efter ett tag. Kommer ditt hjärta att stå emot? En del personer med svagare hjärta kommer inte att klara det. Naturligtvis kommer inte heller de som har ett starkt hjärta att klara det om det pågår för länge. Det innebär att ljudet har en avsevärd effekt på människokroppen hos varje enskild individ, antingen det är öronen eller hjärtat, och ljud som är för höga kommer att skada människor. Så när Gud hade skapat alla ting och de började fungera normalt lät han dessa ljud – ljudet av alla ting i rörelse – genomgå en lämplig bearbetning. Det är också ett av de nödvändiga hänsyn som Gud tog när han skapade en miljö för mänskligheten.

För det första kommer atmosfärens höjd ovan jordens yta att påverka ljuden. Storleken på ihåligheterna i marken kommer också att influera och påverka ljuden. Sedan är det mötet mellan olika geografiska miljöer som också kommer att påverka ljudet. Det innebär att Gud använder olika metoder för att bli av med vissa ljud, så att människorna kan överleva i en miljö som deras öron och hjärtan kan tåla. I annat fall kommer ljuden att utgöra ett väldigt hinder för mänsklighetens överlevnad; de kommer att vålla betydande svårigheter i människors liv. Det kommer att vara ett stort problem för dem. Det innebär att Gud var mycket noggrann när han skapade landområden, atmosfären och de olika typerna av geografiska miljöer. Guds visdom ryms i allt detta. Mänsklighetens förståelse av det behöver inte vara alltför detaljerad. Allt den behöver veta är att det rymmer Guds handling. Berätta nu för mig om det verk som Gud gjorde var nödvändigt, det vill säga genomförandet av en mycket exakt manipulering av ljudet för att värna om mänsklighetens livsmiljö och normala liv? (Ja.) Om det var ett nödvändigt verk, kan det sägas ur det perspektivet att Gud använde den metoden till att sörja för alla ting? Gud skapade och försåg mänskligheten med en sådan tyst miljö, så att människokroppen kunde leva helt normalt utan störningar och så att mänskligheten kunde existera och leva normalt. Är det ett av Guds sätt att sörja för mänskligheten? Var det som Gud gjorde mycket viktigt? (Ja.) Det var mycket viktigt. Så hur värderar ni det? Kan ni ändå känna hur nödvändigt det var att Gud gjorde detta, även om ni inte kan känna att det var Guds handling och inte heller vet hur Gud gjorde den gången? Kan ni känna Guds visdom eller den tanke och omsorg han la ned i det? (Ja.) Bara att ha förmågan att känna det är okej. Det räcker. Det är många ting som Gud har gjort bland alla ting som människor inte kan se och känna. Mitt enda syfte med att nämna det här är att förse er med en viss information om Guds handlingar, och det är för att ni ska kunna lära känna Gud. Dessa ledtrådar kan göra att ni känner och förstår Gud bättre.

4. Ljus

Det fjärde tinget har ett samband med människors ögon – det vill säga ljuset. Det är också mycket viktigt. När du ser ett skarpt ljus och ljusets skärpa uppnår en viss styrka kommer dina ögon att bli förblindade. Människans ögon är ju, när allt kommer omkring, ögon av kött. De är inte immuna mot skada. Vågar någon stirra rakt in i solen? Vissa har försökt. Visst kan du titta med solglasögon på? Det förutsätter hjälpmedel. Människan kan inte stirra rakt in i solen med blotta ögat utan hjälpmedel. Men Gud skapade solen för att ge mänskligheten ljus och han påverkade också ljuset. Gud lämnade inte bara solen och ignorerade den efter att ha skapat den. ”Vem bryr sig om ifall människans ögon kan tåla den!” Gud gör inte sådana saker. Han går mycket försiktigt tillväga och tar hänsyn till alla aspekter. Gud gav människor ögon så att de kan se, men Gud har också berett det ljusspann inom vilket de kan se. Det går inte om det inte finns tillräckligt med ljus. Om det är så mörkt att människor inte kan se handen framför sig kommer deras ögon att mista sin funktion och inte vara till någon nytta. En plats som är för ljus kommer att vara outhärdlig för människors ögon och de kommer inte att kunna se någonting. Så i den miljö som människor lever har Gud gett dem den ljusmängd som är lämplig för det mänskliga ögat. Det ljuset kommer inte att skada eller förstöra människors ögon. Det kommer inte heller göra så att människors ögon mister sin funktion. Det var därför Gud lade till moln runt solen och jorden, och lufttätheten kan normalt sett också filtrera bort det ljus som kan skada människors ögon eller hud. Det finns ett samband där. Dessutom reflekteras solljuset och alla former av ljus av färgen på den jord som skapades av Gud, så att den del av ljusets sken som är störande för människans ögon försvinner. Det gör att människor inte alltid behöver ha på sig mörka solglasögon för att kunna röra sig utomhus och leva sina liv. Under normala omständigheter kan människors ögon se ting inom sitt synfält och kommer inte att störas av ljuset. Det ljuset kan därför inte vara för genomträngande eller för svagt: om det är för svagt kommer människors ögon att skadas och de kan inte använda sina ögon särskilt länge innan de slutar att fungera; om det är för ljust kommer människors ögon inte att utstå det utan blir oanvändbara efter 30 till 40 år eller 40 till 50 år. Det innebär att det här ljuset är lämpligt för det mänskliga ögat och Gud har genom olika metoder minimerat den skada som ljuset tillfogar det mänskliga ögat. Oavsett om ljuset för med sig fördelar eller nackdelar för människors ögon är det tillräckligt för att människors ögon ska hålla till slutet av deras liv. Har inte Gud tänkt igenom det mycket väl? Men när Satan, djävulen, gör saker tar han aldrig hänsyn till något av det. Ljuset är antingen för starkt eller för svagt. Det är så Satan går tillväga.

Gud gjorde dessa ting till människans kropp i alla avseenden – syn, hörsel, smak, andning, känslor … för att maximera människors anpassningsförmåga till överlevnad så att de kan leva normalt och fortsätta göra det. Det innebär att den existerande livsmiljö som Gud har skapat är den mest lämpliga och förmånliga livsmiljön för mänsklighetens överlevnad. Vissa kanske tycker att det inte är så mycket och att det inte är något särskilt med det. Ljud, ljus och luft är ting som människor känner att de är födda med, ting som de kan ta i anspråk från stunden då de föds. Men de behöver veta och förstå vad Gud gjorde bakom deras ianspråkstagande av dessa ting. Oavsett om du tycker att det är nödvändigt att förstå och veta dessa ting la Gud ner tankemöda, han hade en plan, han hade vissa idéer, när han skapade dessa ting. Han placerade inte bara mänskligheten i en sådan livsmiljö, lättvindigt och utan eftertanke. Ni kanske tycker att vart och ett av de ting jag har talat om inte är så märkvärdigt, men enligt mig är varje ting som Gud försåg mänskligheten med nödvändigt för mänsklighetens överlevnad. Guds handling finns i det.

5. Luftflöde

Vad är det femte tinget? Det är i hög grad förknippat med varje dag för varje människa och den kopplingen är stark. Det är något som människokroppen inte kan klara sig utan i denna materiella värld. Det tinget är luftflödet. ”Luftflöde” är ett ord som alla människor förmodligen förstår. Vad är då ett luftflöde? Man kan säga att flödet av luft kallas ”luftflöde”. Luftflöde är vind som människans öga inte kan se. Det är också ett sätt som gaser rör sig på. Men vad är det luftflöde som vi huvudsakligen talar om här? Ni kommer att förstå det så snart jag säger det. Jorden för med sig bergen, haven och alla ting när den snurrar och den snurrar med en viss hastighet. Även om du inte känner att något roterar, så existerar jordens rotation. Vad medför dess rotation? Blåser det om öronen på dig när du springer? Om vind kan genereras när du springer, varför uppstår inte vindkraft när jorden roterar? När jorden roterar är alla ting i rörelse. Den är i rörelse och roterar med en viss hastighet, samtidigt som alla ting på jorden brer ut sig och utvecklas konstant. Därför kommer en rörelse med en viss hastighet att naturligt ge upphov till ett luftflöde. Det är det som är luftflödet. Kommer det luftflödet att i viss mån påverka människans kropp? Ni förstår, vanliga tyfoner är inte så mäktiga, men när de slår till kan människor inte stå stilla och tycker också att det är svårt att gå i blåsten. Varenda steg är besvärligt. Tyfoner är så kraftfulla att vinden trycker upp människor mot något så att de inte kan röra sig. Det är ett av de sätt som luftflödet kan påverka mänskligheten på. Om hela jorden vore täckt med slätt skulle det vara extremt svårt för människans kropp att stå emot det luftflöde som genereras av jordens rotation och alla tings rörelse i en viss hastighet. Det skulle vara extremt svårt att hantera. Om det vore så skulle luftflödet inte bara medföra skada för mänskligheten utan även förstörelse. Ingen skulle kunna överleva i en sådan miljö. Det är därför Gud använder olika geografiska miljöer till att skingra sådana luftflöden och försvaga dem genom att ändra deras riktning, hastighet och styrka med hjälp av olika miljöer. Det är därför människor kan se olika geografiska miljöer, så som berg, bergsområden, slätter, kullar, sänkor, dalgångar, platåer och floder. Gud använder dessa olika geografiska miljöer till att ändra ett luftflödes hastighet, riktning och styrka, och tillämpar den metoden för att minska eller ändra det till en lämplig vindhastighet, vindriktning och vindstyrka, så att människor får en normal livsmiljö. Är det nödvändigt att göra det? (Ja.) Att göra något sådant ter sig svårt för människor, men det är enkelt för Gud som observerar alla ting. För honom är det så enkelt, så lätt, att skapa en miljö med ett lämpligt luftflöde för mänskligheten. Därför är varje enskilt ting bland alla ting oumbärligt i en sådan miljö som är skapad av Gud. Hela deras existens har ett värde och är nödvändig. Fast Satan och den fördärvade mänskligheten förstår inte en sådan filosofi. De fortsätter förstöra och utveckla, drömmer förgäves om att förvandla bergen till plan mark, fyller upp kanjoner och bygger skyskrapor på plan mark för att skapa betongdjunglar. Det är Guds förhoppning att mänskligheten ska kunna leva lycklig, växa lycklig och tillbringa varje dag lycklig i den mest lämpliga miljö som han har berett åt den. Därför har Gud aldrig varit vårdslös när det gäller att ta hand om mänsklighetens livsmiljö. Gud har gjort avancerade planer och arrangemang för alltifrån temperatur till luft, och ljud till ljus, för att människors kroppar och deras livsmiljö inte ska bli föremål för några störningar av naturliga omständigheter utan att mänskligheten ska leva och fortplanta sig normalt och leva normalt i harmonisk samexistens med alla ting. Det har Gud försett alla ting och mänskligheten med.

Kan du se hur Gud har sörjt för mänskligheten av hans sätt att hantera dessa fem grundläggande villkor för mänsklig överlevnad? (Ja.) Det innebär att Gud skapade de mest grundläggande villkoren för mänsklig överlevnad. Samtidigt förvaltar och kontrollerar Gud dessa ting och även nu, när människor har existerat i tusentals år, fortsätter Gud att oavbrutet förändra deras livsmiljö och förse mänskligheten med den bästa och mest lämpliga livsmiljön så att människors liv kan bevaras normalt. Hur länge kommer de att bevaras? Med andra ord, hur länge kommer Gud att fortsätta sörja för en sådan miljö? Ända tills Gud avslutar sitt förvaltningsverk helt. Efter det kommer Gud att förändra mänsklighetens livsmiljö. Det skulle kunna vara med hjälp av samma metoder, eller med hjälp av andra metoder, men det människor verkligen behöver veta nu är att Gud oavbrutet sörjer för mänsklighetens behov, förvaltar mänsklighetens livsmiljö och vårdar, skyddar och värnar om den. Det är genom den miljön som Guds utvalda folk kan leva normalt som det gör och acceptera Guds frälsning och tuktan och straff. Alla ting fortsätter att existera genom Guds styre, under tiden som hela mänskligheten går vidare genom att Gud förser som han gör.

Har ni fått några nya tankar av den del som jag just har kommunicerat? Märker ni nu den största skillnaden mellan Gud och mänskligheten? Vem är då mästaren över alla ting? Är det människan? (Nej.) Vad är då skillnaden mellan hur Gud och människor hanterar alla ting? (Gud ordnar och styr över alla ting, medan människan tar det hela i anspråk.) Håller ni med om de orden? Den största skillnaden mellan Gud och mänskligheten är att Gud styr över alla ting och sörjer för alla ting. Gud är källan till allt och mänskligheten tar alla ting i anspråk som Gud sörjer för. Det innebär att människor tar alla ting i anspråk när de accepterar det liv som Gud skänker alla ting. Mänskligheten tar i anspråk resultatet av att Gud har skapat alla ting, medan Gud är mästaren. Vad är då skillnaden mellan Gud och mänskligheten, sett ur alla tings perspektiv? Gud kan tydligt se tillväxtmönstren hos alla ting och kontrollerar och behärskar tillväxtmönstren hos dem. Alla ting finns därför i Guds ögon och inom området för hans översyn, men mänskligheten kan inte se alla ting. Det människor ser är begränsat – de ser bara det de har framför ögonen. Om du bestiger det här berget så är berget det du ser. Du kan inte se vad som finns på andra sidan. Om du går till stranden kan du se den här sidan av oceanen, men du vet inte hur det är på andra sidan den. Om du kommer till skogen kan du se växterna framför dina ögon och runt dig, men du kan inte se vad som finns bortom den. Människor kan inte se platser som är högre, längre bort och djupare ner. Det enda de kan se är det de har framför ögonen och inom sitt synfält. Även om människor känner till mönstret med de fyra årstiderna och tillväxtmönstren hos alla ting saknar de förmåga att förvalta och behärska alla ting. Guds sätt att se alla ting är å andra sidan som om han skulle se en maskin som han själv har byggt. Han skulle känna till varje komponent i detalj. Vilka maskinens principer är, vilka dess mönster är och vilket syftet med den är – allt det känner Gud klart och tydligt till. Gud är följaktligen Gud och människan är människa! Även om människan fortsätter utforska vetenskaperna och alla tings lagar är det bara inom ett begränsat omfång, medan Gud kontrollerar allt. För människan är det oändligt. Om människor utforskar något mycket litet som Gud har gjort skulle de kunna ägna hela livet åt att utforska detta utan att uppnå några verkliga resultat. Det är därför du aldrig kommer att kunna känna eller förstå Gud, om du använder kunskap och det du har lärt dig om att studera Gud. Om du istället söker sanningen och söker Gud och ser på Gud med avsikt att lära känna honom, kommer du en dag att tillstå att Guds handlingar och visdom finns överallt och du kommer även att veta varför Gud kallas mästaren över alla ting och livets källa för alla ting. Ju större kunskap du har av det slaget, desto bättre kommer du att förstå varför Gud kallas mästaren över alla ting. Alla ting och allt, inklusive du själv, är oavbrutet föremål för Guds ständiga försörjning. Du kommer också tydligt kunna känna att det inte finns någon i den här världen, och i den här mänskligheten, förutom Gud, som kan ha en sådan makt och ett sådant väsen att styra över, förvalta och värna om existensen hos alla ting. När du når en sådan förståelse kommer du i sanning att tillstå att Gud är din Gud. När du kommer fram till den punkten har du i sanning accepterat Gud och låtit honom bli din Gud och din mästare. När du har den förståelsen och når den punkten i ditt liv kommer inte Gud längre att pröva dig och döma dig, och han kommer inte heller att ställa några krav på dig, för då förstår du Gud, känner hans hjärta och har i sanning accepterat Gud i ditt hjärta. Det är ett viktigt skäl till att kommunicera dessa ämnen om Guds herravälde över och förvaltning av alla ting. Det är för att ge människor större kunskap och förståelse; inte bara för att få dig att tillstå utan för att ge dig en större praktisk kunskap och förståelse av Guds handlingar.

Den dagliga mat och dryck som Gud bereder åt människan

Vi har just talat om en del av miljön i sin helhet, det vill säga de nödvändiga villkoren för mänsklig överlevnad som Gud beredde åt människorna efter att ha skapat världen. Vi talade just om fem ting och dessa fem ting är miljön i sin helhet. Det vi ska tala om nu är nära förknippat med varje människans liv i köttet. Det är ett nödvändigt villkor som snarare motsvarar och är i linje med en persons liv i köttet. Det är föda. Gud skapade människan och placerade henne i en lämplig livsmiljö. Sedan behövde människan mat och vatten. Människan hade det behovet, så Gud beredde det åt människan. Varje steg i Guds verk och varje ting han gör är därför inga tomma ord utan något som faktiskt förverkligas. Är föda något som människor inte kan vara utan i sina dagliga liv? Är föda viktigare än luft? Det är lika viktigt. Båda är villkor och ting som är nödvändiga för människans överlevnad och ser till att det mänskliga livet fortgår. Är luften viktigare eller är vattnet viktigare? Är temperaturen viktigare eller är födan viktigare? De är alla viktiga. Människor kan inte välja, för de kan inte vara utan något av dem. Det är ett faktiskt problem, inte något du kan välja. Du vet inte, men Gud vet. När du ser mat kommer du att känna: ”Jag kan inte vara utan mat!” Men om du sattes där när du precis hade skapats, skulle du då veta att du behövde mat? Det skulle du inte veta, men det vet Gud. Det är först när du blir hungrig och ser att det finns frukt på träden och sädesslag på fälten som går att äta som du inser att du behöver mat. Det är först när du är törstig och vill dricka vatten som du inser att du behöver vatten. Vattnet bereddes åt människan av Gud. När det gäller föda spelar det ingen roll om du äter två mål om dagen, tre mål om dagen eller till och med mer än så; mat är kort sagt något som människor inte kan vara utan i sina dagliga liv. Det ingår i de ting som är nödvändiga för att bevara människokroppens normala överlevnad. Så varifrån kommer födan huvudsakligen? Först och främst kommer den från marken. Marken bereddes åt mänskligheten av Gud. Marken är lämplig för överlevnaden av olika växter, inte bara träd och gräs. Gud beredde frön till alla möjliga sädesslag och olika slags föda åt mänskligheten och lämplig mark och jord som människor kunde odla och få mat. Vilka typer av föda finns det? Det måste ni ha klart för er, inte sant? För det första finns det olika typer av sädesslag. Vad inbegriper sädesslag? Vete, kolvhirs, vanlig hirs, ris … sådant som har skal. Spannmål delas också in i många olika sorter. Det finns många typer av spannmål från söder till norr, som korn, vete, havre och bovete. Olika arter är lämpliga att odla i olika regioner. Det finns också olika typer av ris. I söder finns en speciell sorts långkornigt ris som passar människor från söder för att det inte är så klibbigt. Eftersom klimatet är varmare i söder måste de äta sorter som asiatiskt ris. Det får inte vara för klibbigt, annars kommer de inte att kunna äta det utan mister aptiten. Det ris som människor äter i norr är klibbigare. Eftersom det alltid är kallare i norr måste de äta klibbigare ris. Dessutom finns det olika typer av bönor. De odlas ovan jord. Det finns också grödor som odlas i jorden, som potatis, sötpotatis, taro och mycket annat. Potatis växer i norr. Kvaliteten på potatisen i norr är mycket hög. När människor inte har säd att äta kan potatis vara huvudbeståndsdel i deras kost så att de kan fortsätta äta tre mål om dagen. Potatis kan också vara ett tillägg till kosten. Sötpotatis är inte lika bra som vanlig potatis ur ett kvalitetsperspektiv men kan ändå användas som huvudbeståndsdel så att de kan fortsätta med tre mål om dagen. Innan säden är mogen kan människor använda sötpotatis att fylla magen med. Taro, som människor i söder ofta äter, kan användas på samma sätt och den kan också vara en huvudbeståndsdel. Det finns olika sorters sädesslag som är nödvändiga för människors dagliga mat och dryck. Människor använder sädesslag till att laga nudlar, baobröd, ris och risnudlar. Gud har skänkt mänskligheten ett överflöd av dessa sädesslag. Varför finns det så många sorter? I detta ryms Guds avsikter: Å ena sidan är det för att de ska passa de skilda markerna och klimaten i norr, söder, öst och väst; å andra sidan stämmer de olika komponenterna och ämnena i dessa sädesslag överens med de olika komponenterna och ämnena i människans kropp. Det är bara genom att äta dessa sädesslag som människor kan bevara de olika näringsämnen och komponenter som deras kroppar behöver. Även om födan i norr och i söder skiljer sig åt är likheterna många fler än skillnaderna. All denna föda kan tillgodose de normala behoven i människans kropp och bevara människokroppens normala överlevnad. Så anledningen till att de arter som produceras i olika områden är så fullödiga är att människans kropp behöver det som denna föda ger. De behöver det som den varierande föda som odlas på marken ger för att bevara människokroppens normala överlevnad och få till stånd ett vanligt mänskligt liv. Gud var kort sagt mycket hänsynsfull mot mänskligheten. De olika typer av föda som Gud skänkte människor är inte enformiga – de är mycket omfattande. Om människor vill äta flingor kan de äta flingor. Vissa tycker inte om att äta nudlar, de vill äta ris och då kan de äta ris. Det finns alla möjliga sorters ris – långkornigt, rundkornigt ris, och det finns för alla smaker. Så om människor äter dessa sädesslag – så länge de inte är för kräsna med maten – kommer de inte att lida brist på näring och är garanterade ett friskt liv till en hög ålder. Det var den ursprungliga tanke som Gud hade i sinnet när han skänkte mänskligheten föda. Människans kropp kan inte vara utan dessa ting – visst är det så? Mänskligheten kan inte lösa dessa faktiska problem, men Gud hade redan förberett och tänkt igenom dem. Gud har ting beredda för mänskligheten sedan en lång tid tillbaka.

Gud har gett mänskligheten mer än så – det finns också grönsaker. När du äter ris kan du lida brist på näring, om ris är det enda du äter. Om du sedan wokar ett par smårätter eller blandar en sallad och äter den till kommer vitaminerna i grönsakerna och olika spårämnen eller andra näringsämnen att tillgodose behovet hos människokroppen på ett högst normalt vis. När människor inte äter huvudmål kan de ta lite frukt, inte sant? Ibland när människor behöver mer vätska, andra näringsämnen eller olika smaker har de också tillgång till grönsaker och frukt. Eftersom markerna och klimaten i norr, söder, öst och väst skiljer sig åt har de också olika typer av grönsaker och frukter. Då klimatet i söder är för varmt finns det flera frukter och grönsaker av det svalkande slaget som kan balansera kylan och värmen i människors kroppar när de äter dem. Å andra sidan finns det färre sorter grönsaker och frukter i norr, men ändå tillräckligt många att njuta av. Människor i norr kan också äta vissa frukter, lokala speciliteter och grönsaker från söder, hela året runt, till följd av samhällsutvecklingen på senare år, till följd av de så kallade sociala framstegen liksom förbättringar av transporter och kommunikationer som förbinder norr och söder och öst och väst. Så även om människor kan tillfredsställa sin aptit och sina materiella behov kan människors kroppar på det sättet oavsiktligen bli föremål för skador på olika nivåer. Det beror på att det bland den föda som Gud beredde åt mänskligheten finns mat, frukt och grönsaker som är lämpliga för människor i söder, liksom mat, frukt och grönsaker som är lämpliga för människor i norr. Därför är det lämpligt att du som är född i söder äter ting från söder. Gud beredde denna mat och frukter och grönsaker för att det är ett särskilt klimat i söder. Norr har mat som kropparna hos människor i norr behöver. Men eftersom människor har en glupande aptit har de oavsiktligen svepts med i strömmen av samhällsutvecklingen som har fått dem att oavsiktligen bryta mot dessa lagar. Även om människor känner att deras liv är bättre nu, så medför en sådan samhällsutveckling dolda skador på allt fler människors kroppar. Det är inte vad Gud vill se och inte det som Gud från början avsåg när han kom med alla ting och denna föda, dessa frukter och grönsaker till mänskligheten. Det har skett till följd av att mänskligheten bryter mot de lagar som Gud har fastställt.

Det som Gud skänkte mänskligheten är dessutom rikligt och fullödigt, och varje plats har sina egna lokala specialiteter. På vissa platser finns det till exempel gott om röda dadlar (vanligen kallade jujuber), medan det på andra finns gott om valnötter, jordnötter eller andra typer av nötter. Alla dessa materiella ting ger näringsämnen som människans kropp behöver. Men Gud förser mänskligheten med olika ting allt efter årstid och tidpunkt och skänker också rätt mängd i rätt tid. Mänskligheten eftertraktar fysisk njutning och är glupsk, vilket har gjort det enkelt att bryta mot och skada de normala lagarna för mänsklig tillväxt från när han skapade mänskligheten. Låt oss titta på körsbär som ett exempel som alla bör känna till, inte sant? De är mogna runt juni. Under normala omständigheter kommer de att ta slut i augusti. Körsbär är bara färska i två månader, men genom vetenskapliga metoder kan människor förlänga det till 12 månader, till och med till nästa års körsbärssäsong. Det betyder att det finns körsbär året runt. Är det ett normalt fenomen? (Nej.) När är då bästa säsongen för att äta körsbär? Det är perioden juni till augusti. Utanför den gränsen spelar det ingen roll hur färska du håller dem, de smakar inte likadant och är inte heller vad människans kropp behöver. När bästföredatum väl har passerat spelar det ingen roll vilka kemiska ting som du använder, du kommer inte att kunna få körsbären att bli som de är när de växer naturligt. Plus att den skada som kemikalier vållar människor inte är något som någon kan göra något för att undanröja eller förändra. Vad ger då den nuvarande marknadsekonomin till människor? Människors liv tycks vara bättre, det har blivit enklare att färdas i alla riktningar och människor kan äta alla slags frukter när som helst under de fyra årstiderna. Människor i norr kan ofta äta bananer och vilken mat som helst, lokala specialiteter eller frukter från söder. Men det är inte det liv som Gud vill ge mänskligheten. En sådan marknadsekonomi medför vissa fördelar för människors liv men den kan också medföra skada. På grund av överflödet på marknaden äter många vad som helst, de äter utan att tänka. Det bryter mot de naturliga lagarna och är skadligt för deras hälsa. Så marknadsekonomin kan inte ge människor sann lycka. Visst förstår ni det? Tänk efter. Säljs inte vindruvor alla fyra årstider på marknaden? Vinddruvor håller sig i själva verket bara färska en mycket kort period efter att de plockats. Kan de fortfarande kallas druvor om du bevarar dem till juni nästa år? Kan du kalla dem skräp? De saknar inte bara vindruvornas ursprungliga sammansättning utan har också mer kemikalier på sig. Efter ett år är de inte längre färska och deras näringsämnen är också borta för länge sedan. När människor äter vindruvor säger de: ”Vilken lycka! Skulle vi ha kunnat äta druvor den här årstiden för 30 år sedan? Det hade man inte kunnat ens om man hade velat. Livet är fantastiskt nu!” Är det verkligen lycka? Om du är intresserad kan du ta och undersöka druvor som har bevarats med hjälp av kemikalier och se vilken sammansättning de har och om den sammansättningen ger människor några fördelar. I Lagens Tidsålder, när israeliterna var ute på vandring efter att ha lämnat Egypten, fick de vaktlar och manna av Gud. Lät Gud folket bevara dem? Vissa var trångsynta och oroliga för att det inte skulle finnas mer nästa dag, så de la undan en del ifall de skulle behöva det senare. Vad hände då? Nästa dag hade det ruttnat. Gud lät dem inte behålla något i reserv, för Gud hade gjort vissa förberedelser som garanterade att de inte skulle svälta. Människor har inte den tilliten och de har inte heller en sann tro på Gud. De lägger alltid undan en del till sedan och kan aldrig se all omsorg och tanke bakom det som Gud har berett åt människan. De är helt enkelt alltid oförmögna att känna det, misstror alltid Gud och tänker alltid: ”Guds handlingar är opålitliga! Vem vet om Gud kommer att ge det till mänskligheten eller när han kommer att ge det! Om jag är riktigt hungrig och Gud inte ger det, kommer jag inte att svälta då? Kommer jag inte att lida brist på näring?” Se hur svag människans tillit är!

Sädesslag, frukter och grönsaker och alla typer av nötter är vegetarisk föda. Även om födan är vegetarisk har den tillräckligt med näringsämnen för att tillgodose människokroppens behov. Men Gud sa inte: ”Att ge den till mänskligheten är nog. Mänskligheten kan nöja sig med att äta dessa ting.” Gud slutade inte där utan beredde ting åt mänskligheten som smakar ännu bättre. Vilka är dessa ting? Det är de olika typer av kött och fisk som de flesta av er kan se och äta. Det finns så många typer av kött och fisk som Gud har berett åt människan. All fisk lever i vatten, strukturen i deras kött skiljer sig från strukturen i kött som föds upp på land, och de ger olika näringsämnen till människor. Fiskens egenskaper kan även reglera kyla och värme i människokroppen, så de är oerhört fördelaktiga för mänskligheten. Men man får inte hänge sig helt åt det som smakar gott. Samma utsaga gäller: Gud skänker mänskligheten rätt mängd i rätt tid, så att människor på ett normalt och lämpligt sätt kan njuta av dessa ting allt efter årstid och tidpunkt. Vad inbegriper fjäderfä? Kyckling, vaktel, duva etcetera. Många äter också anka och gås. Även om Gud har berett dessa typer av kött hade han vissa krav på sitt utvalda folk och begränsade det till ett särskilt urval i Lagens Tidsålder. Numera grundar sig det urvalet på individuell smak och personliga förutsättningar. Dessa olika typer av kött förser människokroppen med skilda näringsämnen som kan ge protein och järn, berika blodet, stärka muskler och skelett och ge mer energi. Oavsett vilka metoder människor använder för att tillaga och äta dessa ting kan de hjälpa människor att förhöja smaken och stärka aptiten å ena sidan och tillfredsställa deras magar å andra. Det viktigaste är att de kan förse människokroppen med dess dagliga näringsbehov. Det är de hänsyn som Gud tog när han beredde födan åt mänskligheten. Det finns vegetarisk föda såväl som kött – är det inte rikligt och fullödigt? Men människor bör förstå vilka ursprungliga avsikter Gud hade när han beredde all föda åt mänskligheten. Var det att låta människor njuta glupskt av den materiella födan? Vad händer om människor hänger sig till denna materiella njutning? Blir de inte övernärda? Leder inte övernäring till alla möjliga sjukdomar i människokroppen? (Jo.) Det är därför Gud delar ut rätt mängd vid rätt tidpunkt och låter människor njuta av olika sorters föda allt efter tidsperiod och årstid. Till exempel kommer människor, efter att ha genomlevt en mycket varm sommar, att ha lagrat en hel del värme, patogen torka och fuktighet i sina kroppar. När det blir höst kommer många slags frukter att mogna och när människor äter dem kommer fuktigheten att försvinna. Samtidigt har nötboskap och får vuxit till sig, så människor bör äta kött som näring. När människor har ätit olika typer av kött kommer deras kroppar att ha fått energi och värme som hjälper dem att uthärda vinterns kyla och resultatet blir att de kan ta sig igenom vintern utan besvär. Vilken tid som vilka ting ska beredas åt mänskligheten och vilken tid som vilka ting ska växa, bära frukt och mogna – allt det kontrolleras och bemästras av Gud på ett avvägt sätt. Detta är ämnet om ”hur Gud beredde den föda som krävs för människans dagliga liv”. Förutom all slags föda förser Gud också mänskligheten med vattenkällor. Människor måste dricka vatten när de har ätit. Räcker det med att äta frukt? Människor kommer inte att klara att bara äta frukt och dessutom finns det inte frukt alla årstider. Hur kan då mänsklighetens vattenproblem lösas? Genom att Gud bereder många vattenkällor ovan mark och under marken, inklusive sjöar, floder och brunnar. Det går att dricka ur dessa källor i de fall där de inte är förorenade, behandlade eller skadade av människor. Det innebär att Gud har gjort mycket noggranna, mycket exakta och mycket adekvata förberedelser vad gäller källorna till föda hos människors fysiska kroppars liv, så att människors liv är rikliga och fullödiga och inte saknar någonting. Det är något som människor kan känna och se.

Dessutom skapade Gud, bland alla ting, vissa växter, djur och alla möjliga grässorter som särskilt används till att ta hand om skador eller behandla sjukdomar hos människan. Vad gör du till exempel om du råkar bränna dig eller blir skållad av hett vatten? Kan du spola det med vatten? Kan du bara hitta en tygbit någonstans och vira om? På det viset kan det fyllas med var eller bli infekterat. Om du till exempel får feber, blir förkyld, blir skadad genom fysiskt arbete, får magbesvär efter att ha ätit något dåligt eller utvecklar vissa sjukdomar till följd av levnadsvanor eller känslomässiga problem så som vaskulära sjukdomar, psykologiska tillstånd eller sjukdomar i de inre organen – så finns det växter som botar det. Det finns växter som förbättrar blodcirkulationen, tar bort blodstockning, lindrar smärta, stillar blödningar, ger bedövning, hjälper människor att få tillbaka en normal hud, eliminerar blodstagnation i kroppen och rensar ut toxiner ur kroppen. Alla kan de kort sagt användas i det dagliga livet. De är till nytta för människor och har beretts av Gud för människokroppen när behovet finns. Vissa av dessa lät Gud människan upptäcka av en slump, medan andra upptäcktes genom vissa särskilda fenomen eller av somliga personer som förberetts av Gud. Mänskligheten förde dessa upptäckter vidare så att många människor fick höra talas om dem. På det viset har det ett värde och en betydelse att Gud skapade dessa växter. Dessa ting är kort sagt alla från Gud och de bereddes och planterades när han skapade en livsmiljö åt mänskligheten. Alla dessa ting är högst nödvändiga. Var Guds hänsyn mer uttänkta än människosläktets? Kan du se Guds praktiska sida, när du ser allt som Gud har gjort? Gud arbetade i det tysta. Gud hade redan skapat allt detta, innan människan kom in i denna värld, innan han kom i kontakt med detta människosläkte. Allt han gjorde var för mänsklighetens skull, för dess överlevnads skull och av hänsyn till mänsklighetens existens, så att mänskligheten kunde leva lycklig i denna rikliga och fullödiga materiella värld som Gud hade förberett åt den, utan att behöva oroa sig för mat eller kläder och utan att sakna någonting. Mänskligheten fortsätter att fortplanta sig och överleva i en sådan miljö.

Finns det något Gud gör, stort eller smått, som saknar värde och betydelse? Allt han gör har ett värde och en betydelse. Låt oss diskutera det med utgångspunkt i en fråga som människor ofta talar om. Många frågar ständigt: ”Vad kom först, hönan eller ägget?” (Hönan.) Vad svarar du på det? Hönan kom först, det är klart! Varför kom hönan först? Varför kunde inte ägget ha kommit först? Kläcks inte kycklingen ur ägget? Ägg kläcker kycklingar, hönor ruvar på ägg. När hönan har ruvat på ägget i 21 dagar kläcks kycklingen. Den kycklingen blir en höna och lägger sedan ägg och nya kycklingar kläcks ur de äggen. Kom då hönan eller ägget först? Ni svarar ”hönan” utan att tveka. Varför är det så? (I Bibeln står det att Gud skapade fåglar och djur.) Det grundar sig på Bibeln. Jag vill att ni talar om er egen kunskap, för att se om ni har någon faktisk kunskap om Guds handlingar. Är ni säkra på ert svar eller inte? (Gud skapade hönan och gav den sedan förmågan att fortplanta sig – förmågan att ruva på ägg och förmågan att få livet att fortsätta.) Den förklaringen är i stort sett rätt. Har andra bröder eller systrar någon åsikt? Känn er fria att kommunicera den. Det här är Guds hus. Det är kyrkan. Om ni har något att säga, så säg det. (Det här är vad jag tror: Gud skapade alla ting och allt han skapade är gott och perfekt. Hönan är en organisk varelse och har som funktion att föröka sig och ruva på ägg. Det är perfekt. Därför kom hönan först och sedan ägget. Det är ordningen.) Det är säkert. Det är inget djupt mysterium, men människor i världen betraktar det som mycket djupt och använder filosofin i sitt resonemang. I slutänden har de fortfarande ingen slutsats. Det är precis som om människor inte visste att hönan var skapad av Gud. Människor känner inte till den principen och har inte heller klart för sig om ägget eller hönan borde komma först. De vet inte vad som borde komma först, så de kan aldrig finna svaret. Det är helt normalt att hönan kom först. Om ägget kom före hönan, då skulle det vara onormalt! Hönan kom definitivt först. Så enkelt är det. Det förutsätter ingen större kunskap. Gud skapade allt detta. Hans första avsikt var att människan skulle njuta av det. När hönan väl finns kommer äggen naturligt. Är det inte uppenbart? Om ägget skapades först, skulle det inte ändå krävas att hönan ruvade på det? Att skapa hönan direkt är så mycket enklare. Hönan kunde lägga ägg och även ruva på de nykläckta kycklingarna, medan människan också kunde äta kyckling. Visst är det lämpligt? Guds sätt att gå tillväga är precist och inte mödosamt. Varifrån kommer ägget? Det kommer från hönan. Det finns inga ägg utan höna. Det Gud skapade var ett levande ting! Människosläktet är absurt och löjligt och trasslar alltid in sig i dessa enkla ting och kommer i slutänden med en mängd absurda felslut. Så barnsligt! Förhållandet mellan ägget och hönan är uppenbart: Hönan kom först. Det är den mest korrekta förklaringen, det mest korrekta sättet att uppfatta det på och det mest korrekta svaret. Det är det rätta.

Vad talade vi just om? I början talade vi om mänsklighetens livsmiljö och vad Gud gjorde, beredde och hanterade i fråga om den miljön, liksom relationerna mellan alla de ting som Gud beredde åt mänskligheten, och hur Gud hanterade dessa relationer för att hindra alla ting från att vålla mänskligheten skada. Gud åtgärdade även de negativa effekterna på mänsklighetens miljö som orsakats av de olika element som alla ting för med sig, han lät alla ting uppnå sin maximala funktion och gav mänskligheten en gynnsam miljö och alla fördelaktiga element som gjorde det möjligt för mänskligheten att anpassa sig till den miljön och fortsätta cykeln med fortplantning och liv på ett normalt vis. Sedan var det födan som människokroppen behöver – daglig mat och dryck. Den är också en nödvändig förutsättning för mänsklighetens överlevnad. Det betyder att människokroppen inte bara kan leva genom att andas, bara med solljus och vind eller lämpliga temperaturer. Människor behöver också fylla sina magar. Även de ting som fyller deras magar är helt och hållet beredda åt mänskligheten av Gud – de är källan till mänsklighetens föda. Kan du efter att ha sett dessa rikliga och fullödiga produkter – källan till mänsklighetens mat och dryck – säga att Gud är källan till försörjningen av mänskligheten och alla ting? Skulle det fungera om Gud endast hade skapat träd och gräs eller endast olika levande ting då han skapade alla ting, om dessa olika levande ting och växter endast var till för att nötkreatur och får skulle äta dem, eller till för zebror, hjortar och andra slags djur (lejon tycker till exempel om att äta zebror och hjortar, och tigrar äter lamm och grisar) utan att det fanns ett enda ting som var lämpligt för människor? Det skulle det inte. Mänskligheten hade inte kunnat överleva. Hur skulle det vara om människor endast åt trädens blad? Skulle det fungera? Skulle människor kunna äta det gräs som beretts åt får? Det skulle kunna gå om människorna försökte ett tag, men om de fortsatte äta det över tid skulle deras magar inte tåla det och de skulle inte leva länge. Och det finns även vissa saker som djur kan äta, men som människor blir förgiftade av. Det finns giftiga ting som djur kan äta utan att lida skada, men som människor inte tål. Gud skapade alltså människor, så Gud känner bäst till människokroppens principer och struktur och vad människan behöver. Gud har fullkomligt klart för sig hur den kroppen är sammansatt och vad den innehåller, vad den behöver och hur de inre organen fungerar, absorberar, eliminerar och omvandlar. Det har människor inte klart för sig utan äter och fyller på utan omdöme ibland. De fyller på för mycket och det leder till att det uppstår en obalans. Om du äter och njuter normalt av de ting som Gud har berett åt dig kommer det inte att vara något fel på dig. Om du någon gång mår dåligt och drabbas av blodstagnation så gör det inget. Du behöver bara äta en viss sorts växt så kommer blodstagnationen att lösas. Gud har berett alla dessa ting. Så i Guds ögon står mänskligheten långt över alla andra levande ting. Gud beredde livsmiljöer åt alla slags växter och föda och livsmiljöer åt alla slags djur, men människors krav på deras egen livsmiljö är de mest strikta och får inte försummas. Annars skulle inte mänskligheten kunna fortsätta utvecklas och fortplanta sig och leva normalt. Gud vet detta bäst i sitt hjärta. När Gud gjorde detta ting la han större vikt vid det än vid något annat. Kanske kan du inte känna vikten av något obetydligt som du ser och tar i anspråk eller något du känner att du är född med och kan ta i anspråk, men Gud beredde det åt dig för länge sedan i sin vishet. Gud har i möjligaste mån eliminerat och åtgärdat alla de negativa faktorer som är ogynnsamma för mänskligheten och kan skada människokroppen. Vad klargör detta? Klargör det Guds attityd till mänskligheten den här gången då han skapade den? Vilken var den attityden? Guds attityd var rigorös och seriös och han godtog ingen inblandning av faktorer eller omständigheter eller fientliga krafter utanför Gud. Du kan av detta se Guds attityd när han skapade mänskligheten och hans förvaltning av mänskligheten den här gången. Vilken var Guds attityd? Den livsmiljö för överlevnad som mänskligheten tar i anspråk och dess dagliga mat och dryck och behov visar oss den ansvarsfulla attityd som Gud har haft till mänskligheten sedan han skapade den, liksom Guds föresats att frälsa mänskligheten den här gången. Kan vi se Guds äkthet genom dessa ting? Kan vi se Guds ljuvlighet? Kan vi se Guds outgrundlighet? Kan vi se Guds allmakt? Gud använder helt enkelt sina allsmäktiga och kloka metoder till att sörja för hela mänskligheten och till att sörja för alla ting. På tal om det, kan ni nu, när jag har sagt så mycket, säga att Gud är livets källa för alla ting? (Ja.) Det är säkert. Har ni några tvivel? (Nej.) Guds försörjning av alla ting är tillräcklig för att visa att Gud är livets källa för alla ting, för han är källan till försörjning som har gjort det möjligt för alla ting att existera, leva, fortplanta sig och gå vidare. Förutom Gud finns där ingen. Gud sörjer för alla behov hos alla ting och alla behov hos mänskligheten, oberoende av om det är människors mest grundläggande livsmiljö, människors dagliga behov eller försörjningen av människors själar med sanningen. När det gäller Guds identitet och hans status i mänsklighetens ögon är endast Gud själv i alla avseenden livets källa för alla ting. Stämmer det? (Ja.) Det innebär att Gud är härskaren, mästaren och den som förser i denna materiella värld som människor kan se med sina ögon och känna. Är inte det Guds identitet, i mänsklighetens ögon? Det är helt och hållet sant. Så när du ser fåglar flyga på himlen ska du veta att Gud skapade ting som kan flyga. Men det finns levande ting som simmar i vattnet och som överlever också på olika sätt. Träd och plantor som växer på marken får skott på våren och bär frukt och tappar sina löv på hösten, och på vintern har alla löven fallit och träden och plantorna tar sig igenom den. Det är deras sätt att överleva. Gud skapade alla ting och vart och ett lever i olika former och på olika sätt och använder sig av olika metoder för att visa sin makt och livsform. Oavsett metod är det hela under Guds styre. Vad är syftet med att Gud styr över alla olika livsformer och levande varelser? Är det för mänsklighetens överlevnads skull? (Ja.) Han kontrollerar alla livets lagar för mänsklighetens överlevnads skull. Det visar hur viktig mänsklighetens överlevnad är för Gud.

Det är av yttersta vikt för Gud att mänskligheten kan överleva och fortplanta sig normalt. Därför sörjer Gud konstant för mänskligheten och för alla ting. Han sörjer för alla ting på olika sätt och genom att värna om överlevnaden hos alla ting gör han det möjligt för mänskligheten att fortsätta framåt så att mänsklighetens normala existens bevaras. Dessa är de två aspekter som vi kommunicerar idag. Vilka är dessa två aspekter? (I ett makroperspektiv skapade Gud livsmiljön åt människan. Det är den första aspekten. Gud beredde också de materiella ting som människor behöver och kan se och röra.) Vi har kommunicerat vårt huvudämne med hjälp av dessa två aspekter. Vilket är vårt huvudämne? (Gud är livets källa för alla ting.) Ni bör ha en viss förståelse av hur det kommer sig att jag kommunicerade ett sådant innehåll under det ämnet. Har det förts några diskussioner som inte rör huvudämnet? Nej, visst har det inte? Kanske kommer somliga av er att ha en viss förståelse efter att ha hört detta och känna att dessa ord är mycket viktiga, medan andra bara har en viss bokstavlig förståelse och känner att orden inte har någon betydelse. Oavsett hur ni uppfattar det just nu kommer det, med tiden som er erfarenhet ökar, en dag då er förståelse når en viss punkt, det vill säga då er kunskap om Guds handlingar och Gud själv når en viss punkt, då ni kommer att använda era egna praktiska ord för att avlägga ett djupt och sant vittnesbörd om Guds handlingar.

Jag tror att er förståelse fortfarande är ganska enkel och bokstavlig men kan ni åtminstone, efter att ha hört mig kommunicera dessa två aspekter, inse vilka metoder Gud använder till att sörja för mänskligheten eller vilka ting Gud förser mänskligheten med? Har ni en grundläggande uppfattning liksom en grundläggande förståelse? (Ja.) Men står de två aspekter jag kommunicerade i relation till Bibeln? (Nej.) Står de i relation till Guds dom och tuktan i Rikets Tidsålder? (Nej.) Varför kommunicerade jag då dessa två aspekter? Är det för att människor måste förstå dem för att känna Gud? (Ja.) Det är nödvändigt att känna till dem och det är också nödvändigt att förstå dem. Begränsa dig inte till Bibeln och begränsa dig inte till Guds dom och tuktan av människan för att förstå allt om Gud. Vilket är syftet med att jag säger det? Det är att människor ska få veta att Gud inte bara är Gud för sitt utvalda folk. Du följer för närvarande Gud och han är din Gud. Men för dem som står utanför det folk som följer Gud: är Gud deras Gud? Är Gud alla tingens Gud? (Ja.) Uträttar då Gud sitt verk och utför sina handlingar enbart i dem som följer honom? (Nej.) I ett mindre perspektiv omfattar det hela mänskligheten och sker bland alla ting. I ett större perspektiv är det hela universum. Så vi kan säga att Gud uträttar sitt verk och utför sina handlingar i hela mänskligheten. Det räcker för att låta människor veta allt om Gud själv. Om du vill känna Gud och verkligen lära känna och förstå honom, begränsa dig då inte till de tre stadierna i Guds verk och begränsa dig inte till berättelserna om det verk som Gud en gång utförde. Om du på det viset försöker känna honom begränsar du Gud till vissa ramar. Du betraktar Gud som alltför obetydlig. Vilken inverkan skulle sådana konsekvenser få? Du skulle aldrig kunna känna Guds ljuvlighet och överhöghet och du skulle aldrig känna Guds kraft och allmakt och räckvidden för hans auktoritet. En sådan förståelse skulle påverka din förmåga att acceptera sanningen att Gud är härskaren över alla ting samt din kunskap om Guds sanna identitet och status. Med andra ord, om din förståelse av Gud har en begränsad räckvidd är också det du kan ta emot begränsat. Det är därför du måste öka räckvidden och vidga din horisont. Antingen det är räckvidden för Guds verk, Guds förvaltning och Guds styre eller för alla ting som Gud styr över och förvaltar bör du lära känna det hela och lära känna Guds handlingar i det. Genom en sådan förståelse kommer du omedvetet att känna att Gud styr över, förvaltar och sörjer för alla ting. Samtidigt kommer du också i sanning att känna att du ingår i alla ting och är en del av alla ting. Eftersom Gud sörjer för alla ting accepterar du också Guds styre och försörjning. Detta är ett faktum som ingen kan förneka. Alla ting är föremål för sina egna lagar, som är under Guds styre, och alla ting har sina egna regler för överlevnad, som också är under Guds styre, medan mänsklighetens öde och vad den behöver också är nära förknippat med Guds styre och hans försörjning. Det är därför som mänskligheten och alla ting, under Guds herravälde och styre, har ömsesidiga relationer, är ömsesidigt beroende av varandra och sammanvävda. Det är syftet och värdet med att Gud skapade alla ting. Förstår ni det nu? (Ja.) Om ni förstår det kan vi avsluta vår kommunikation för idag. Adjö! (Tack Gud!)

2 Februari 2014

#Guds ord #känna Gud #Guds verk #sanningen #Kristi ord #frälsning

0 notes

hverdagstankeringenvilhoere · 7 years

Text

Seksualiteten er heldigvis anarkistisk og lader sig ikke indordne kønspolitiske dogmer.

Hella Joof

2 notes · View notes

kingdomsalvationsv · 5 years

Text

Den fördärvade mänskligheten har större behov av frälsningen från Gud som blivit kött

Gud blev kött för att föremålet för hans verk inte är Satans ande eller någonting immateriellt, utan människan, som är av köttet och har fördärvats av Satan. Det är just på grund av att människans kött har fördärvats som Gud har gjort den köttsliga människan till föremålet för sitt verk; eftersom människan är föremål för fördärv, har han dessutom gjort människan till det enda föremålet för sitt verk genom alla stadierna av sitt frälsningsverk.

Människan är en dödlig varelse av kött och blod, och Gud är den ende som kan frälsa människan. Därför måste Gud bli kött som besitter samma egenskaper som människan för att utföra sitt verk, så att hans verk kan uppnå bättre effekter. Gud måste bli kött för att utföra sitt verk, just på grund av att människan kommer av köttet och är oförmögen att övervinna synden eller frigöra sig från köttet. Trots att den inkarnerade Gudens väsen och identitet skiljer sig mycket från människans väsen och identitet, är hans utseende ändå identiskt med människans. Han har en normal persons utseende och lever en normal persons liv, och de som ser honom kan inte urskilja någon skillnad från en normal person. Detta normala utseende och denna normala mänsklighet är tillräckliga för att han ska kunna utföra sitt gudomliga verk i normal mänsklighet. Hans kött låter honom utföra sitt verk i normal mänsklighet och hjälper honom att utföra sitt verk bland människor; hans normala mänsklighet hjälper honom dessutom att fullgöra frälsningens verk bland människor. Trots att hans normala mänsklighet har orsakat mycket tumult bland människor, har inte sådant tumult påverkat de vanliga effekterna av hans verk. Kort sagt är det verk hans normala kött utför av överlägsen nytta för människan. Trots att de flesta människor inte accepterar hans normala mänsklighet, kan hans verk ändå vara verksamt och dessa effekter uppnås tack vare hans normala mänsklighet. Detta råder det inget tvivel om. Från hans verk i köttet får människan tiotals eller dussintals mer än från de uppfattningar som finns bland människor om hans normala mänsklighet, och alla sådana uppfattningar ska till sist bli uppslukade av hans verk. Och de effekter som hans verk har åstadkommit, det vill säga den kunskap som människan har om honom, är långt fler än människans uppfattningar om honom. Det finns inget sätt att föreställa sig eller mäta det verk han utför i köttet, för hans kött är olikt varje köttslig människas; trots att det yttre skalet är identiskt, är innehållet är inte detsamma. Hans kött ger upphov till många uppfattningar om Gud bland människor, men hans kött kan också låta människan erhålla mycket kunskap och kan även erövra varje människa som har ett liknande yttre skal. För han är inte bara en människa, utan Gud med en människas yttre skal och ingen kan helt begripa eller förstå honom. En osynlig och immateriell Gud älskas och välkomnas av alla. Om Gud bara är en ande som är osynlig för människan är det så lätt för människan att tro på Gud. Människan kan ge fria tyglar åt sin fantasi, kan välja vilken bild hon än gillar som Guds bild för att göra sig själv till lags och få sig att känna glädje. På det här sättet kan människan göra vadhelst hennes egen Gud tycker mest om och önskar att hon ska göra, helt utan skrupler. Dessutom anser människan att ingen är mer lojal och hängiven gentemot Gud än hon och att alla andra är hedniska hundar och illojala mot Gud. Man kan säga att detta är vad som eftersträvas av dem vars tro på Gud är vag och grundad på dogmer; vad de söker är i princip samma sak, utan större variation. Det är bara bilderna av Gud i deras fantasier som är olika, men innehållet är i själva verket detsamma.

Människan är obesvärad av sin bekymmerslösa tro på Gud och tror på Gud på vilket sätt som än behagar henne. Detta är en av de ”mänskliga rättigheter och friheter” som ingen kan lägga sig i, för människan tror på sin egen Gud och inte på någon annans Gud; han är hennes privata egendom och nästan alla har denna typ av privat egendom. Människan betraktar denna egendom som en dyrbar skatt, men för Gud finns det inget mer futtigt eller värdelöst, för det finns inget tydligare tecken på motstånd mot Gud än denna privata egendom hos människan. Det är på grund av den inkarnerade Gudens verk som Gud blir ett kött som har en påtaglig form och som kan ses och röras av människan. Han är inte en oformlig ande, utan kött som kan kontaktas och ses av människan. Men de flesta gudar som människor tror på är immateriella gudomar som är formlösa och som också har en fri form. Därför har den inkarnerade Guden blivit en fiende till de flesta av dem som tror på Gud och de som inte kan acceptera det faktum att Gud har inkarnerats har likaså blivit Guds motståndare. Människan besitter inte uppfattningar på grund av sitt sätt att tänka eller på grund av sin upproriskhet, utan på grund av denna hennes privata egendom. Det är på grund av denna egendom som de flesta människor dör och det är denna vaga Gud som inte kan röras, inte ses och som i själva verket inte existerar, som ödelägger människans liv. Människans liv förverkas inte av den inkarnerade Guden, än mindre av himlens Gud, utan av Guden i människans fantasi. Den enda anledningen till att den inkarnerade Guden har kommit i köttet är på grund av den fördärvade människans behov. Det är på grund av människans behov, inte Guds, och alla hans uppoffringar och lidanden sker för mänsklighetens skull, inte till förmån för Gud själv. Det finns inga fördelar och nackdelar eller belöningar för Gud; han ska icke bärga någon framtida skörd, förutom det som han ursprungligen hade en fordran på. Allt som han gör och uppoffrar för mänskligheten är inte till för att han ska få stora belöningar, utan enbart för mänsklighetens skull. Guds verk i köttet innefattar många ofattbara svårigheter, men de effekter som verket i slutändan åstadkommer överstiger vida effekterna av det verk som utförs direkt av Anden. Köttets verk innebär mycket besvär och köttet kan inte ha samma fantastiska identitet som Anden, kan inte utföra samma övernaturliga gärningar som Anden, än mindre kan han ha samma myndighet som Anden. Men innehållet i det verk som utförs av detta oansenliga kött är vida överlägset innehållet i det verk som utförs direkt av Anden och själva detta kött är svaret på alla människans behov. För dem som ska bli frälsta, är värdet av att använda Anden långt sämre än av att använda köttet. Andens verk kan täcka hela universum, över alla berg, floder, sjöar och hav, men köttets verk knyter an mer effektivt till varje person med vilken han har kontakt. Dessutom kan människan bättre förstå och lita på Guds kött med påtaglig form och det kan fördjupa människans kunskap om Gud och göra ett djupare intryck av Guds faktiska gärningar på människan. Andens verk är höljt i dunkel, det är svårt för dödliga varelser att begripa och ännu svårare för dem att se, så de kan bara lita på ihåliga fantasier. Köttets verk är däremot normalt och baserat på verkligheten, äger en rik visdom och är ett faktum som kan beskådas av människans fysiska öga; människan kan personligen uppleva visdom i Guds verk och har inget behov att använda sin rikliga fantasi. Detta är riktigheten hos och det verkliga värdet av det som utförs av Gud i köttet. Anden kan bara göra saker som är osynliga för människan och svåra för henne att föreställa sig, exempelvis Andens upplysning, Andens beröring och Andens vägledning, men för människan, som har ett sinne, ger inte dessa någon tydlig innebörd. De ger bara en flyktig, eller en bred, innebörd och kan instruera med ord. Det verk som utförs av Gud i köttet är däremot mycket annorlunda. Det har ords korrekta vägledning, en tydlig vilja och har tydligt uppsatta mål. Människan behöver därmed inte famla runt eller använda sin fantasi, än mindre gissa. Detta är tydligheten hos köttets verk och dess stora olikhet jämfört med Andens verk. Andens verk är endast lämpligt för en begränsad omfattning och kan inte ersätta köttets verk. Köttets verk ger man mycket mer exakta och nödvändiga mål och långt mer verklig, värdefull kunskap än Andens verk. Det verk som är av störst värde för den fördärvade människan är det som ger korrekta ord, tydliga mål att eftersträva och som kan ses och röras. Det är bara realistiskt verk och läglig vägledning som är anpassade till människans smaker och endast riktigt verk kan frälsa människan från hennes fördärvade och depraverade sinnelag. Detta kan endast åstadkommas av den inkarnerade Guden; det är bara den inkarnerade Guden som kan frälsa människan från hennes tidigare fördärvade och depraverade sinnelag. Fastän Anden är Guds inre väsen, kan verk som detta bara utföras av hans kött. Om Anden verkade på egen hand, då skulle det inte vara möjligt för hans verk att vara effektivt ‒ det är den enkla sanningen. Fastän de flesta människor har blivit fiender till Gud på grund av detta kött, kommer de som är emot honom inte att sluta vara hans fiender när han avslutar sitt verk; de kommer tvärtom att bli hans vittnen. De kommer att bli de vittnen som har erövrats av honom, vittnen som är förenliga med honom och oskiljaktiga från honom. Han ska låta människan veta betydelsen av hans verk i köttet för människan och människan ska känna till betydelsen av detta kött för meningen med människans existens, hon ska veta hans verkliga värde för tillväxten i människans liv och ska dessutom veta att detta kött kommer att bli en levande källa till liv som människan inte kan stå ut att skiljas från. Fastän Guds inkarnerade kött långt ifrån motsvarar Guds identitet och position, och för människan tycks vara oförenligt med hans faktiska status, kan detta kött, som inte äger Guds sanna avbild eller Guds verkliga identitet, utföra det verk som Guds Ande är oförmögen att direkt utföra. Sådan är den verkliga betydelsen och det verkliga värdet av Guds inkarnation, och det är denna betydelse och detta värde som människan är oförmögen att förstå och erkänna. Alla människor ser upp till Guds Ande och ser ned på Guds kött, men köttets verkliga betydelse och värde överstiger vida Andens, oavsett hur de ser eller tänker. Detta är naturligtvis endast angående den fördärvade mänskligheten. För alla som söker sanningen och längtar efter Guds framträdande kan Andens verk endast tillhandahålla beröring eller uppenbarelse, en känsla av förundran som är oförklarlig och ofattbar, och en känsla av att det är fantastiskt, transcendent och beundransvärt, men också ouppnåeligt och oåtkomligt för alla. Människan och Guds Ande kan bara se på varandra på avstånd, som om det finns ett stort avstånd mellan dem och de kan aldrig vara likadana, som om de är åtskilda av ett osynligt gap. Detta är i själva verket en illusion som Anden ger till människan och som beror på att Anden och människan inte är av samma slag, och Anden och människan aldrig ska leva i samma värld, och eftersom Anden inte besitter något av människan. Människan behöver alltså inte Anden, för Anden kan inte direkt utföra det verk som människan är i störst behov av. Köttets verk ger människan konkreta mål att sträva efter, tydliga ord och en känsla av att Gud är verklig och normal, att han är ödmjuk och vanlig. Även om människan kan vara rädd för honom, har de flesta människor lätt att relatera till honom. Människan kan skåda hans ansikte och höra hans röst, och behöver inte se på honom på avstånd. Detta kött känns tillgängligt för människan, inte avlägset eller obegripligt, utan synligt och möjligt att röra, för detta kött finns i samma värld som människan.

Alla de som lever i köttet behöver mål att eftersträva för att förändra sitt sinnelag och de behöver bevittna Guds verkliga gärningar och Guds verkliga ansikte för att lära känna Gud. Man kan bara uppnå båda genom Guds inkarnerade kött och kan bara åstadkomma båda genom det normala och verkliga köttet. Det är därför inkarnationen är nödvändig och därför hela den fördärvade mänskligheten behöver den. Eftersom människor är skyldiga att känna Gud, måste bilderna av de vaga och övernaturliga gudarna skingras från deras hjärtan, och eftersom de är skyldiga att förkasta sitt fördärvade sinnelag måste de först känna sitt fördärvade sinnelag. Om människan bara utför arbetet för att skingra bilderna av de vaga gudarna från sitt hjärta, kommer hon att misslyckas med att uppnå rätt effekt. Bilderna av de vaga gudarna i människors hjärtan kan inte blottläggas, förkastas eller helt fördrivas enbart genom ord. Om man gör så, skulle det i slutändan ändå inte vara möjligt att fördriva dessa djupt rotade ting från människorna. Endast den praktiske Guden och den sanna bilden av Gud kan ersätta dessa vaga och övernaturliga ting och låta människor gradvis lära känna dem, och endast på detta sätt kan den lämpliga effekten uppnås. Människan erkänner att den Gud som hon sökte i forna tider är vag och övernaturlig. Det som kan åstadkomma denna effekt är inte Andens direkta ledarskap, än mindre en viss individs undervisning, utan den inkarnerade Guden. Människans uppfattningar blottläggs när den inkarnerade Guden officiellt utför sitt verk, eftersom den inkarnerade Gudens normalitet och verklighet är motsatsen till den vaga och övernaturliga Guden i människans fantasi. Människans ursprungliga uppfattningar kan bara avslöjas i kontrast till den inkarnerade Guden. Utan jämförelsen med den inkarnerade Guden skulle inte människans uppfattningar kunna avslöjas; utan kontrast med verkligheten skulle med andra ord inte vaga ting kunna avslöjas. Ingen är kapabel att använda ord för att utföra detta verk, och ingen är skickad att formulera detta verk med hjälp av ord. Endast Gud själv kan utföra sitt eget verk och ingen annan kan utföra detta verk för hans räkning. Oavsett hur rika språk människan har, är hon oförmögen att formulera Guds normalitet och verklighet. Människan kan endast känna Gud mer praktiskt och se honom mer tydligt om Gud personligen verkar bland människor och fullständigt visar fram sin gestalt och sitt väsen. Denna effekt kan inte uppnås av någon köttslig människa. Guds Ande är naturligtvis också oförmögen att åstadkomma denna effekt. Gud kan rädda den fördärvade människan från Satans inflytande, men detta verk kan inte direkt åstadkommas av Guds Ande, utan det kan endast utföras av det kött som Guds Ande bär, av Guds inkarnerade kött. Detta kött är människa och även Gud; det är en människa som äger normal mänsklighet och också Gud som äger full gudomlighet. Fastän detta kött inte är Guds Ande och är mycket olikt Anden, så är det fortfarande den inkarnerade Guden själv, som är Anden och även köttet, som räddar människan. Oavsett vad han kallas, är det i slutändan ändå Gud själv som frälser mänskligheten. För Guds Ande är oskiljaktig från köttet och köttets verk är också Guds Andes verk; det är bara det att detta verk inte utförs med hjälp av Andens identitet, utan görs med köttets identitet. Verk som måste utföras direkt av Anden kräver ingen inkarnation och verk som kräver köttet för att göras kan inte utföras direkt av Anden, utan kan endast göras av den inkarnerade Guden. Detta är vad som krävs för detta verk och det är vad som krävs av den fördärvade mänskligheten. I de tre stadierna av Guds verk utfördes bara ett stadium direkt av Anden och de två återstående stadierna utförs av den inkarnerade Guden och inte direkt av Anden. Det verk som utfördes av Anden under lagens tidsålder innefattade inte att förändra människans fördärvade sinnelag och det hade inte heller något samband med människans kunskap om Gud. Guds kötts verk under nådens tidsålder och rikets tidsålder innefattar däremot människans fördärvade sinnelag och hennes kunskap om Gud, och det är en viktig och avgörande del i frälsningsverket. Därför är den fördärvade mänskligheten mer i behov av den inkarnerade Gudens frälsning och mer i behov av den inkarnerade Gudens direkta verk. Mänskligheten behöver den inkarnerade Guden till att vara en herde för henne, stötta henne, vattna henne, mata henne, döma och tukta henne — och hon behöver mer nåd och större försoning från den inkarnerade Guden. Endast Gud i köttet kan vara människans förtrogne, människans herde, människans nuvarande hjälp — och allt detta utgör inkarnationens nödvändighet idag och i gångna tider.

Människan har fördärvats av Satan och han är den högste av alla Guds varelser, så människan är i behov av Guds frälsning. Föremålet för Guds frälsning är människan, inte Satan, och det som skall frälsas är människans kött och människans själ, inte djävulen. Satan är föremålet för Guds förintelse, människan är föremålet för Guds frälsning och människans kött har fördärvats av Satan, så det första som ska frälsas måste vara människans kött. Människans kött har fördärvats allra mest och det har blivit något som motsätter sig Gud, som också öppet motsätter sig och förnekar Guds existens. Detta fördärvade kött är helt enkelt alltför hårdnackat och ingenting är svårare att åtgärda eller förändra än köttets fördärvade sinnelag. Satan kommer in i människans kött för att ställa till oreda och han använder människans kött för att störa Guds verk och rubba Guds plan, och därmed har människan blivit Satan och fiende till Gud. För att människan ska kunna frälsas, måste hon först bli erövrad. Det är på grund av detta som Gud antar utmaningen och kommer in i köttet för att utföra det verk han har för avsikt att göra och strida mot Satan. Hans mål är att rädda mänskligheten, som har fördärvats, och att besegra och förinta Satan, som gör uppror mot honom. Han besegrar Satan genom sitt verk med att erövra människan och samtidigt frälser han den fördärvade mänskligheten. Gud löser alltså två problem på en gång. Han verkar i köttet, talar i köttet och företar sig allt verk i köttet för att få bättre kontakt med människan och bättre erövra människan. Den sista gången som Gud blir kött kommer hans verk under de sista dagarna att avslutas i köttet. Han kommer att dela in alla människor efter deras slag, avsluta hela sin förvaltning och även avsluta allt sitt verk i köttet. När allt hans verk på jorden når sitt slut, kommer han att vara fullständigt segerrik. Genom att verka i köttet kommer Gud att helt ha erövrat mänskligheten och helt ha vunnit mänskligheten. Innebär inte det att hela hans förvaltning kommer att ha nått sitt slut? När Gud avslutar sitt verk i köttet, då han fullständigt har besegrat Satan och varit segerrik, kommer Satan inte längre att ha någon ytterligare möjlighet att fördärva människan. Det verk som den första inkarnationen av Gud utförde var återlösningen och förlåtelsen av människans synder. I dag består verket i att erövra och helt vinna mänskligheten, så att Satan inte längre kommer att ha något sätt att utföra sitt värv utan har förlorat fullständigt, och Gud kommer att vara fullkomligt segerrik. Detta är köttets verk och det är det verk som Gud själv utför. Den inledande delen av Guds verks tre stadier utfördes direkt av Anden och inte av köttet. Den avslutande delen av Guds verks tre stadier utförs emellertid av den inkarnerade Guden och inte direkt av Anden. Det mellanliggande stadiets återlösningsverk utfördes även det av Gud i köttet. Genom hela det förvaltande verket är det viktigaste verket att rädda människan från Satans inflytande. Det viktigaste verket är den fullständiga erövringen av den fördärvade människan, att därmed återställa den ursprungliga vördnaden för Gud i hjärtat på den erövrade människan och att låta henne uppnå ett normalt liv, det vill säga det normala livet för en av Guds varelser. Detta verk är avgörande och utgör kärnan i det förvaltande verket. Av frälsningsverkets tre stadier var det första stadiet av verket under lagens tidsålder långt från kärnan i det förvaltande verket. Det hade bara ett litet sken av frälsningsverket och utgjorde inte början på Guds verk med att rädda människor från Satans styre. Verkets första stadium utfördes direkt av Anden, eftersom människan utifrån lagen bara visste hur man följer lagen och inte hade mer sanning, och eftersom verket under lagens tidsålder knappast innefattade förändringar i människans sinnelag, än mindre var det upptaget med verket att rädda människor från Satans styre. Guds Ande avslutade därmed detta högsta enkla stadium av verket som inte rörde människans fördärvade sinnelag. Detta stadium av verket överensstämde inte mycket med förvaltningens kärna och hade inget större samband med det allmänna verket med människans frälsning, så Gud behövde inte bli kött för att personligen utföra sitt verk. Det verk som utförs av Anden är underförstått och obegripligt, och det är skrämmande och oåtkomligt för människan; Anden är inte lämpad för att direkt utföra frälsningsverket och inte lämpad för att direkt förse människan med liv. Det mest lämpliga för människan är att förvandla Andens verk till ett förhållningssätt som ligger nära människan, det vill säga det som är mest lämpligt för människan är att Gud blir en vanlig, normal person för att utföra sitt verk. Detta kräver att Gud blir inkarnerad för att ersätta Andens verk; och för människan finns det inget mer lämpligt sätt för Gud att verka på. Av dessa tre av verkets stadier utförs två av köttet och dessa två stadier är de viktigaste faserna i det förvaltande verket. De två inkarnationerna kompletterar och fullkomnar båda varandra. Det första stadiet av Guds inkarnation lade grunden för det andra stadiet och man kan säga att de två inkarnationerna av Gud utgör en helhet och inte är oförenliga med varandra. Dessa två stadier av Guds verk utförs av Gud i hans inkarnerade identitet eftersom de är så viktiga för hela det förvaltande verket. Man kan nästan säga att hela det förvaltande verket skulle ha avstannat utan det verk som Guds två inkarnationer utförde och att verket med att frälsa mänskligheten inte skulle vara något annat än tomt prat. Huruvida detta verk är viktigt eller inte beror på mänsklighetens behov, realiteten i mänsklighetens förfall och allvaret i Satans olydnad och hans störning av verket. Vem som är den rätte för uppgiften beror på hans verks karaktär och på verkets betydelse. När det gäller vikten av detta verk och frågan om vilken metod som ska användas — verk som utförs direkt av Guds Ande, av den inkarnerade Guden eller genom människan — är verk som utförs genom människan det första som ska elimineras. Baserat på verkets karaktär, och på karaktären hos Andens verk kontra köttets verk, avgörs det i slutänden att verk som utförs av köttet är mer fördelaktigt för människan än verk som utförs direkt av Anden och erbjuder fler fördelar. Detta är Guds tanke vid den tidpunkt då han avgör om verket ska utföras av Anden eller av köttet. Vart och ett av verkets stadier har en betydelse och en grund. De är inte grundlösa fantasier och de utförs inte heller godtyckligt; det finns en viss visdom i dem. Sådan är sanningen bakom hela Guds verk. Det finns framför allt ännu mer av Guds plan i ett sådant stort verk som den inkarnerade Guden personligen utför bland människor. Därför återspeglas Guds visdom och hela hans vara i varje handling, tanke och idé när han verkar; detta är Guds vara som är mer konkret och systematiskt. Det är svårt för människan att föreställa sig dessa subtila tankar och idéer, och det är svårt för henne att tro på och känna till dem. Verk som utförs av människan följer allmänna principer, vilket är mycket tillfredsställande för människan. Men jämfört med Guds verk är det helt enkelt en alltför stor skillnad; fastän Guds gärningar är stora och Guds verk är av ett storartat slag, finns det, bakom dem, många små och exakta planer och arrangemang som är ofattbara för människan. Hans verks varje stadium följer inte bara principerna, utan innehåller också många företeelser som inte kan formuleras med människors språk och dessa företeelser är osynliga för människan. Oavsett om det är Andens eller den inkarnerade Gudens verk, innefattar de planerna för hans verk. Han verkar inte grundlöst och utför inte något oviktigt verk. När Anden verkar direkt är det utifrån hans mål och när han blir människa (det vill säga när han förvandlar sitt yttre skal) för att verka är det ännu mer utifrån sitt syfte. Varför skulle han annars förändra sin identitet obehindrat? Varför skulle han annars obehindrat bli en person som betraktas som ödmjuk och är förföljd?

Hans verk i köttet är av den största betydelse som nämns i fråga om verket och den som i slutändan avslutar verket är den inkarnerade Guden och inte Anden. Vissa tror att Gud en dag ska komma till jorden och framträda för människan, varpå han personligen ska döma hela mänskligheten och pröva dem en efter en utan att någon utelämnas. De som tänker på det sättet känner inte till detta stadium av inkarnationens verk. Gud dömer inte människan en och en, och prövar inte människan en och en; att göra så skulle inte vara domens verk. Är inte hela mänsklighetens fördärv detsamma? Är inte människans väsen helt detsamma? Vad som döms är mänsklighetens fördärvade väsen ‒ människans väsen som fördärvats av Satan ‒ och alla människans synder. Gud dömer inte människans futtiga och obetydliga fel. Domens verk är representativt och utförs inte särskilt för en viss person. Snarare är det ett verk genom vilket en grupp människor döms för att representera hela mänsklighetens dom. Genom att personligen utföra sitt verk på en grupp människor använder Gud i köttet sitt verk för att representera verket med hela mänskligheten, varefter det gradvis sprider sig. Domens verk är också sådant. Gud dömer inte en viss typ av person eller en viss grupp människor, utan dömer hela mänsklighetens orättfärdighet ‒ exempelvis människans motstånd mot Gud, hennes vanvördnad mot honom eller störande av Guds verk, och så vidare. Vad som döms är mänsklighetens väsen av motstånd mot Gud och detta verk är de sista dagarnas erövrande verk. Det verk och ord av den inkarnerade Guden som människan bevittnar är domens verk inför den stora vita tronen i de sista dagarna, något som människan under svunna tider begrep. Det verk som för närvarande utförs av den inkarnerade Guden är just domen inför den stora vita tronen. Den inkarnerade Guden av idag är den Gud som dömer hela mänskligheten under de sista dagarna. Detta kött, liksom hans verk, ord och hela hans sinnelag, utgör hans helhet. Trots att hans verks omfattning är begränsad och inte direkt berör hela universum, är kärnan i domens verk den omedelbara domen av hela mänskligheten; det är inte verk som utförs endast för Kina eller för ett litet antal människor. Fastän omfattningen av det verk som Gud i köttet utför inte berör hela universum, representerar det verket med hela universum. När han avslutat det verk som ryms inom omfattningen av hans kötts verk kommer han omedelbart att utöka detta verk till hela universum, på samma sätt som Jesu evangelium spreds genom hela universum efter hans uppståndelse och himmelsfärd. Oavsett om det är Andens verk eller köttets verk, har det verk som utförs en begränsad omfattning men representerar verket med hela universum. I de sista dagarna tycks Gud utföra sitt verk med hjälp av sin inkarnerade identitet, och Gud i köttet är den Gud som dömer människan inför den stora vita tronen. Oavsett om han är Anden eller köttet, är den Gud som utför domens verk den Gud som dömer mänskligheten i de sista dagarna. Den definitionen baseras på hans verk och inte på hans yttre framträdande eller flera andra faktorer. Fastän människan har uppfattningar om dessa ord, kan ingen förneka det faktum att den inkarnerade Guden dömer och erövrar hela mänskligheten. Oavsett vad människan tycker om det, talar fakta trots allt för sig själv. Ingen kan säga att ”verket utförs av Gud, men köttet är inte Gud”. Det vore nonsens, för detta verk kan inte utföras av någon annan än Gud i köttet. Eftersom detta verk redan har fullbordats ska Guds verk med att döma människan inte utföras en andra gång efter detta verk. Den andra inkarnerade Guden har redan avslutat hela det förvaltande verket och det kommer inte att finnas något fjärde stadium av Guds verk. Eftersom människan, som är kött och har fördärvats, är den som döms och eftersom det inte är Satans ande som döms direkt, utförs inte domens verk i den andliga världen utan bland människor. Ingen är mer lämpad och kvalificerad för verket att döma fördärvet av människans kött än den inkarnerade Guden. Om domen verkställdes direkt av Guds Ande skulle den inte vara allomfattande. Dessutom skulle det vara svårt för människor att acceptera sådant verk, för Anden kan inte komma ansikte mot ansikte med människan och på grund av detta skulle inte effekterna vara omedelbara, än mindre skulle människan kunna skåda Guds oantastliga sinnelag mer tydligt. Satan kan bara besegras helt om Gud i köttet dömer mänsklighetens fördärv. Eftersom Gud i köttet är likadan som människan som äger en normal mänsklighet, kan han direkt döma människans orättfärdighet; detta är tecknet på hans inneboende helighet och hans utomordentlighet. Endast Gud är kvalificerad och i stånd att döma människan, för han besitter sanningen och rättfärdigheten, så han kan döma människan. De som saknar sanningen och rättfärdigheten är inte lämpade att döma andra. Om detta verk utfördes av Guds Ande, skulle det inte vara en seger över Satan. Anden är till sin natur mer upphöjd än dödliga varelser och Guds Ande är av naturen helig och segrar över köttet. Om Anden utförde detta verk direkt, skulle han inte kunna döma all människans olydnad och inte avslöja all människans orättfärdighet. Domens verk utförs nämligen också genom människans uppfattningar om Gud och människan har aldrig haft några uppfattningar om Anden, så Anden är oförmögen att bättre avslöja människans orättfärdighet, än mindre att helt blotta sådan orättfärdighet. Den inkarnerade Guden är fiende till alla dem som inte känner honom. Genom att döma människans uppfattningar och motstånd mot honom blottar han all mänsklighetens olydnad. Effekterna av hans verk i köttet är mer uppenbara än effekterna av Andens verk. Hela mänsklighetens dom verkställs därmed inte direkt av Anden, utan är den inkarnerade Gudens verk. Gud i köttet kan ses och röras av människan och Gud i köttet kan helt erövra människan. I sitt förhållande till den förkroppsligade Guden går människan från motstånd till lydnad, från förföljelse till acceptans, från uppfattning till kunskap och från avvisande till kärlek. Dessa är effekterna av den inkarnerade Gudens verk. Människan kan bara bli frälst genom att acceptera hans dom, lär bara gradvis känna honom genom orden från hans mun, erövras av honom medan hon motsätter sig honom och tar emot livsförsörjningen från honom medan hon accepterar hans tuktan. Allt detta är verk av Gud i köttet och inte verk av Gud i hans identitet som Anden. Det verk som utförs av den inkarnerade Guden är det största och det mest djupgående verket, och de två stadierna av inkarnationens verk är den avgörande delen av de tre stadierna i Guds verk. Människans djupgående fördärv är ett stort hinder för den inkarnerade Gudens verk. I synnerhet är det verk som utförs på de sista dagarnas människor oerhört svårt, omgivningen är fientlig och kalibern hos varje typ av person är alldeles usel. Men vid slutet av detta verk kommer det ändå att uppnå rätt effekt, utan några brister; detta är effekten av köttets verk och denna effekt är mer övertygande än effekten av Andens verk. Guds verks tre stadier ska avslutas i köttet och de måste avslutas av den inkarnerade Guden. Det viktigaste och mest avgörande verket utförs i köttet och människans frälsning måste utföras personligen av Gud i köttet. Även om hela mänskligheten menar att Gud i köttet inte har något samband med människan, påverkar detta kött i själva verket hela mänsklighetens öde och existens.

Varje stadium av Guds verk är till för alla människor och riktas till hela mänskligheten. Även om det är hans verk i köttet, riktas det fortfarande till hela mänskligheten; han är hela mänsklighetens Gud och alla skapade och icke skapade varelsers Gud. Fastän hans verk i köttet har ett begränsat omfång och fastän föremålet för detta verk också är begränsat, väljer han varje gång han blir kött för att utföra sitt verk ett föremål för sitt verk som är i högsta grad representativt; han väljer inte en grupp enkla och oansenliga människor på vilka han verkar, utan som föremålet för sitt verk plockar han i stället ut en grupp personer som kan vara representativ för hans verk i köttet. Denna grupp människor väljs på grund av att omfånget av hans verk i köttet är begränsat och den bereds särskilt för hans inkarnerade kött och väljs särskilt för hans verk i köttet. Guds urval av föremål för sitt verk är inte grundlöst, utan följer principen: Föremålet för verket måste vara till nytta för Gud i köttets verk och måste kunna representera hela mänskligheten. Judarna kunde till exempel representera hela mänskligheten i att ta emot Jesu personliga försoning och kineserna kan representera hela mänskligheten i att ta emot den inkarnerade Gudens personliga erövring. Det finns en grund till att judarna representerade hela mänskligheten och det finns också en grund till att det kinesiska folket representerar hela mänskligheten i att ta emot Guds personliga erövring. Ingenting uppenbarar betydelsen av återlösning mer än det återlösande verket som utfördes bland judarna och ingenting uppenbarar grundligheten och framgången i det erövrande verket mer än det erövrande verket bland det kinesiska folket. Den inkarnerade Gudens verk och ord tycks bara vara inriktade på en liten grupp människor, men i själva verket utgör hans verk inom denna lilla grupp verket i hela universum och hans ord riktas till hela mänskligheten. När hans verk i köttet nått sitt slut ska de som följer honom börja sprida det verk han har utfört bland dem. Det bästa med hans verk i köttet är att han kan lämna korrekta ord och uppmaningar, liksom sin rätta vilja för mänskligheten till dem som följer honom, så att hans anhängare efteråt mer exakt och mer konkret kan förmedla alla hans verk i köttet och hans vilja för hela mänskligheten till dem som accepterar denna väg. Det är bara det verk Gud i köttet utför bland människor som verkligen åstadkommer det faktum att Gud är och lever tillsammans med människan. Det är bara detta verk som uppfyller människans önskan att skåda Guds ansikte, bevittna Guds verk och höra Guds personliga ord. Den inkarnerade Guden slutför den tidsålder då det bara var Jehovas ryggtavla som framträdde för mänskligheten och han avslutar också den tidsålder då mänskligheten trodde på den vaga Guden. Den sista inkarnerade Gudens verk för särskilt hela mänskligheten in i en tidsålder som är mer realistisk, mer praktisk och mer behaglig. Han avslutar inte bara lagens och dogmernas tidsålder; vad viktigare är, han uppenbarar en Gud för mänskligheten som är verklig och normal, som är rättfärdig och helig, som öppnar upp förvaltningsplanens verk och förevisar mänsklighetens hemligheter och slutmål, som skapade mänskligheten och slutför det förvaltande verket, och som har varit gömd i tusentals år. Han för vaghetens tidsålder till ett fullständigt slut, han avslutar den tidsålder då hela mänskligheten ville men inte kunde söka Guds ansikte, han avslutar den tidsålder då hela mänskligheten tjänade Satan och leder hela mänskligheten hela vägen till en fullkomligt ny era. Allt detta är resultatet av det verk som Gud i köttet utför istället för Guds Ande. När Gud verkar i sitt kött, söker och famlar inte längre de som följer honom efter dessa vaga och tvetydiga saker, och de upphör att gissa vad den vaga Guden vill. När Gud sprider sitt verk i köttet, ska de som följer honom vidarebefordra det verk han har utfört i köttet till alla religioner och samfund, och de skall förmedla alla hans ord till hela mänsklighetens öron. Allt de som tar emot hans evangelium hör ska vara hans verks fakta, det ska vara saker som människan personligen sett och hört, och det ska vara fakta och inte hörsägen. Dessa fakta är de bevis med vilka han sprider verket och de är också de verktyg han använder för att sprida verket. Utan existensen av fakta skulle hans evangelium inte spridas över alla länder och på alla platser; utan fakta och med enbart människans fantasier skulle han aldrig kunna utföra verket med att erövra hela universum. Anden är ogripbar och osynlig för människan och Andens verk är inte i stånd att lämna några ytterligare bevis eller fakta om Guds verk till människan. Människan kommer aldrig att få skåda Guds verkliga ansikte och kommer alltid att tro på en vag Gud som inte existerar. Människan kommer aldrig få skåda Guds ansikte och kommer heller aldrig att få höra ord som talas personligen av Gud. Människans fantasier är trots allt tomma och kan inte ersätta Guds verkliga ansikte; Guds inneboende sinnelag och Guds eget verk kan inte imiteras av människan. Den osynlige Guden i himlen och hans verk kan bara föras till jorden av den inkarnerade Guden som personligen utför sitt verk bland människor. Det här är det mest ideala sättet på vilket Gud framträder för människan, på vilket människan ser Gud och lär känna Guds verkliga ansikte, och det kan inte åstadkommas av en Gud som inte inkarnerats. Gud har utfört sitt verk till detta stadium, hans verk har redan uppnått optimal effekt och har varit en fullständig framgång. Den förkroppsligade Gudens personliga verk har redan fullbordat nittio procent av hela hans förvaltnings verk. Detta kött har gett hela hans verk en bättre början och en sammanfattning av hela hans verk, och det har offentliggjort hela hans verk och gett hela detta verk en sista grundlig påfyllning. Hädanefter kommer det inte att finnas någon annan inkarnerad Gud som utför det fjärde stadiet av Guds verk och den tredje inkarnationen av Gud kommer inte att utföra något ytterligare underbart verk.

Varje stadium av verk som Gud i köttet utför representerar hans verk för hela tidsåldern och representerar inte en viss tidsperiod som människans verk gör. Slutet på hans sista inkarnations verk innebär därmed inte att hans verk har nått ett fullständigt slut, för hans verk i köttet representerar hela tidsåldern och inte bara den tidsperiod då han utför sitt verk i köttet. Det är bara det att han avslutar sitt verk för hela tidsåldern under den tid då han är i köttet, varefter det sprider sig till alla platser. När den inkarnerade Guden har fullföljt sitt ämbete kommer han att överlåta sitt framtida verk till dem som följer honom. På så sätt kommer hans verk under hela tidsåldern att föras vidare oavbrutet. Verket under hela inkarnationens tidsålder ska anses vara fullständigt först när det har spridit sig genom hela universum. Den inkarnerade Gudens verk inleder en ny era och de som fortsätter hans verk är de män som används av honom. Det verk som människan utför sker helt inom ramen för den inkarnerade Gudens ämbete och kan inte överskrida denna omfattning. Om den inkarnerade Guden inte kommer för att utföra sitt verk, kan människan inte föra den gamla tidsåldern till sitt slut och inleda en ny era. Det verk som människan utför befinner sig uteslutande inom det område av hans plikt som är mänskligt genomförbart och representerar inte Guds verk. Endast den inkarnerade Guden kan komma och fullända det verk som han ska utföra och ingen kan utföra detta verk för hans räkning. Vad jag talar om handlar förstås om inkarnationens verk. Denna inkarnerade Gud utför först ett steg av verk som inte anpassar sig till människans uppfattningar, varefter han utför mer verk som inte anpassar sig till människans föreställningar. Syftet med verket är erövringen av människan. I ett avseende stämmer inte Guds inkarnation med människans uppfattningar och dessutom utför han mer verk som inte stämmer med människans uppfattningar, så människan utvecklar ännu mer kritiska åsikter om honom. Han utför bara erövringens verk bland människor som har otaliga uppfattningar om honom. Oavsett hur de behandlar honom, kommer alla människor att ha hamnat under hans herravälde när han har fullbordat sitt ämbete. Detta verks faktum återspeglas inte bara bland kineser, utan representerar hur hela mänskligheten ska erövras. De effekter som uppnås på dessa människor är en föregångare till de effekter som ska uppnås på hela mänskligheten och effekterna av det verk han utför i framtiden ska till och med i allt högre grad överstiga effekterna på dessa människor. Verket som Gud i köttet utför innebär inte stor ståt och är inte heller höljt i dunkel. Det är påtagligt och verkligt, och det är verk där ett och ett är lika med två. Det är inte dolt för någon och lurar inte heller någon. Vad folk ser är verkliga och äkta saker och vad människan vinner är verklig sanning och kunskap. När verket avslutas kommer människan ha en ny kunskap om honom och de som verkligen söker Gud ska inte längre ha några uppfattningar om honom. Detta är inte bara effekten av hans verk på kineser, utan representerar också effekten av hans verk med att erövra hela mänskligheten, för ingenting är mer gynnsamt för verket med att erövra hela mänskligheten än detta kött, dess verk och allt som tillhör köttet. De är gynnsamma för hans verk av i dag och för hans framtida verk. Detta kött ska erövra hela mänskligheten och vinna hela mänskligheten. Det finns ingen bättre verk genom vilket hela mänskligheten ska få skåda Gud, lyda Gud och lära känna Gud. Det verk som människan utför representerar bara ett begränsat omfång och när Gud utför sitt verk talar han inte till en viss person, utan han talar till hela mänskligheten och till alla dem som accepterar hans ord. Det slut han förkunnar är slutet för alla människor, inte bara slutet för en viss person. Han särbehandlar inte någon och gör inte heller någon till ett offer, och han verkar för och talar till hela mänskligheten. Denna inkarnerade Gud har därmed redan delat in hela mänskligheten efter deras slag, dömt hela mänskligheten och ordnat ett passande slutmål för hela mänskligheten. Fastän Gud bara utför sitt verk i Kina, har han i själva verket redan avgjort hela universums verk. Han kan inte vänta tills hans verk har spridits till hela mänskligheten innan han gradvis gör sina uttalanden och åtgärder. Skulle inte det vara för sent? Nu är han fullständigt kapabel att fullborda det framtida verket i förväg. Eftersom den som verkar är Gud i köttet, gör han gränslöst verk inom ett begränsat omfång och därefter ska han få människan att fullgöra den plikt som människan bör fullgöra; detta är principen för hans verk. Han kan bara leva med människan under en tid och kan inte följa människan tills hela erans verk är avslutat. Det är för att han är Gud som han förutsäger sitt framtida verk. Därefter ska han med sina ord dela in hela mänskligheten efter dess slag och mänskligheten ska träda in i hans stegvisa verk i enlighet med hans ord. Ingen ska fly och alla måste praktisera i enlighet med detta. I framtiden ska tidsåldern därmed vägledas av hans ord och inte av Anden.

Den inkarnerade Gudens verk måste utföras i köttet. Om det utfördes direkt av Guds Ande skulle det inte ge någon effekt. Även om det utfördes av Anden, skulle verket inte vara särskilt betydelsefullt och skulle i slutändan inte vara övertygande. Alla varelser vill veta om Skaparens verk har betydelse, vad det representerar, vad det är till för, om Guds verk är fullt av myndighet och visdom och om det är av yttersta vikt och betydelse. Det verk han utför är till för hela mänsklighetens frälsning, för att besegra Satan och för att vittna om sig själv bland alla ting. Det verk som han utför måste alltså vara av stor betydelse. Människans kött har fördärvats av Satan och blivit i högsta grad förblindat och grundligt skadat. Den mest grundläggande orsaken till att Gud personligen verkar i köttet är att föremålet för hans frälsning är människan, som är av köttet, och att Satan också använder sig av människans kött för att störa Guds verk. Striden med Satan är faktiskt verket med att erövra människan och samtidigt är människan föremålet för Guds frälsning. På så sätt är den inkarnerade Gudens verk helt nödvändigt. Satan fördärvade människans kött och människan blev Satan förkroppsligad och blev det som Gud ska besegra. Därför äger verket med att strida mot Satan och frälsa mänskligheten rum på jorden, och Gud måste bli människa för att strida mot Satan. Detta är yttersta praktiskt verk. När Gud verkar i köttet, strider han egentligen mot Satan i köttet. När han verkar i köttet, utför han sitt verk i den andliga världen och gör hela sitt verk i den andliga världen verkligt på jorden. Den som erövras är människan, som är olydig mot honom, den som besegras är Satan förkroppsligad (det är naturligtvis också människan), som står i fiendskap med honom, och den som i slutändan blir frälst är också människan. På så sätt är det ännu mer nödvändigt för honom att bli en människa som har det yttre skalet av en skapad varelse, så att han verkligen kan strida mot Satan, erövra människan, som är olydig mot honom och besitter samma yttre skal som honom, och frälsa människan, som har samma yttre skal som honom och har skadats av Satan. Hans fiende är människan, föremålet för hans erövring är människan och föremålet för hans frälsning är människan, som skapades av honom. Därför måste han bli människa, och på så sätt blir hans verk mycket lättare. Han kan besegra Satan och erövra mänskligheten, och dessutom kan han frälsa mänskligheten. Trots att detta kött är normalt och verkligt, är han inget alldagligt kött: Han är inte kött som bara är mänskligt, utan kött som är både mänskligt och gudomligt. Detta är skillnaden gentemot människan och tecknet på Guds identitet. Endast sådant kött kan utföra det verk han avser att göra, fullgöra den inkarnerade Gudens ämbete och fullborda hans verk bland människorna. Om det inte vore så skulle hans verk bland människor alltid vara tomt och bristfälligt. Fastän Gud kan strida mot Satans ande och komma segrande ur striden, kan den fördärvade människans gamla natur aldrig lösas och de som är olydiga mot honom och motsätter sig honom kan aldrig verkligen komma under hans herravälde, det vill säga han kan aldrig erövra mänskligheten och kan aldrig vinna hela mänskligheten. Om hans verk på jorden inte kan lösas, då kommer hans förvaltning aldrig att upphöra och hela mänskligheten kommer inte att kunna träda in i vilan. Om Gud inte kan träda in i vilan med alla sina varelser, då kommer sådant förvaltningsverk aldrig att nå ett resultat och Guds härlighet kommer följaktligen att försvinna. Trots att hans kött inte har någon auktoritet, kommer det verk han utför att ha åstadkommit sin effekt. Detta är hans verks oundvikliga riktning. Oavsett om hans kött besitter auktoritet eller inte, är han Gud själv så länge som han är kapabel att utföra Guds eget verk. Oavsett hur normalt och vanligt detta kött är, kan han utföra det verk han bör göra, för detta kött är Gud och inte bara en människa. Anledningen till att detta kött kan utföra det verk som människan inte kan göra är att hans inre väsen är olikt alla människors och anledningen till att han kan frälsa människan är att hans identitet skiljer sig från alla människors. Detta kött är så viktigt för mänskligheten, eftersom han är människa och i ännu högre grad Gud, eftersom han kan utföra det verk som ingen vanlig köttslig människa kan göra och eftersom han kan frälsa den fördärvade människan som lever tillsammans med honom på jorden. Fastän han är identisk med människan, är den inkarnerade Guden viktigare för mänskligheten än någon person av värde, för han kan utföra det verk som inte kan göras av Guds Ande, är mer i stånd än Guds Ande att vittna om Gud själv och är mer förmögen än Guds Ande att helt vinna mänskligheten. Som ett resultat av detta gör hans bidrag till mänskligheten och hans betydelse för hela mänsklighetens existens honom mycket värdefull, trots att detta kött är normalt och vanligt, och det verkliga värdet och betydelsen av detta kött kan inte någon människa mäta. Trots att detta kött inte kan förgöra Satan direkt, kan han använda sitt verk till att erövra mänskligheten och besegra Satan, och få Satan att helt underkasta sig hans herravälde. Det är för att Gud är inkarnerad som han kan besegra Satan och är i stånd att rädda mänskligheten. Han förgör inte Satan direkt, utan blir kött för att utföra verket med att erövra mänskligheten som har fördärvats av Satan. På så sätt är han bättre i stånd att vittna om sig själv bland de skapade varelserna och bättre i stånd att frälsa den fördärvade människan. Den förkroppsligade Gudens seger över Satan bär större vittnesbörd och är mer övertygande än Guds Andes direkta förintelse av Satan. Gud i köttet är bättre i stånd att hjälpa människan lära känna Skaparen och bättre i stånd att vittna om sig själv bland de skapade varelserna.

från "Ordet framträder i köttet"

#tro på gud #känna gud #sanningen #guds inkarnation #frälsning #allsmäktige gud #allsmäktige guds kyrka #Österns Blixt #böcker

0 notes