#Steve Tyska | Explore Tumblr Posts and Blogs

marvelman901 · 2 years

Photo

Whirlwind (David Cannon) . Previously known as the Human Top. . What do you think about Whirlwind? . 1st - 4th slide is from the Official Handbook of the Marvel Universe v3 6 (1991) by Keith Pollard and Josef Rubinstein. 5th slide art is by Jack Kirby, Ben Oliver and Dick Ayers. 6th slide art is by Dick Ayers, Bob Powell, Pat Olliffe and George Tyska. 7th slide art is by Gene Colan and Kerry Gammill. 8th slide is from the Sensational She-Hulk 59 (1994) by Pat Olliffe and Steve Montano. 9th slide is from Tales To Astonish vol 1 50 (1963) by Jack Kirby, Don Heck and Steve Ditko. . #whirlwind #humantop #jackkirby #dickayers #supervillain #patolliffe #60s #shehulk #avengers #fantasticfour #talestoastonish #antman #giantman #wasp #pym https://www.instagram.com/p/ChvN4mfsiR2/?igshid=NGJjMDIxMWI=

#whirlwind #humantop #jackkirby #dickayers #supervillain #patolliffe #60s #shehulk #avengers #fantasticfour #talestoastonish #antman #giantman #wasp #pym

2 notes · View notes

isfeed · 3 years

Text

Was Elizabeth Holmes like Steve Jobs? Her emails say no

Jane Tyska/Digital First Media/The Mercury News via Getty Images A Steve Jobs biography makes an appearance in court — but it doesn’t explain Theranos’ problems Lance Wade didn’t say “snitches get stitches” out loud, but with his behavior in the courtroom today he didn’t have to. It’s the most aggressive performance we’ve seen so far from Elizabeth Holmes’ defense attorney, and that’s probably…

View On WordPress

#Business

0 notes

adjo1968 · 6 years

Text

2017 års topplista

2017 får gå till historien som ett mycket gott skivår, trots att ingen av branschens riktiga tungviktare släppte nytt. 38 plattor med produktionsår 2017 införskaffades. Vilket har gjort det jäkligt svårt att sätta ihop årets lista. Att grupper som Kreator och Arch Enemy inte ens finns med som bubblare säger allt. Förutom dessa så köptes det 83 andra plattor under året.

ÅRETS TOP 10

1. Paradise Lost - Medusa

Ingen självklar vinnare. Svärta, svårmod och riff av klass tillsammans med att ha haft förmånen att bevista 2 av deras framträdanden i Sverige i år avgjorde.

2. Cloak - To Venomous Depth

Sicken debut de gör. Nära att knipa första platsen med sin fräcka stil i ett annars så förutsägbart Black Metal landskap. Melodier, riff och tyngd i en nära nog perfekt blandning.

3. Pagan Altar - The Room Of Shadows

Heavy Metal och Doom blandas med berättar traditionen från brittisk Folk music. Medryckande och samtidigt nästan hypnotiskt. Svinbra, helt enkelt! Postumt utgiven då sångaren, Terry Jones, gick bort 2015.

4. Byzantine - The Cicada Tree

Med sin tekniska och progressiva thrash metal sätter de en standar som troligen gör vissa av de samtida akterna gröna av avund. Rensång blandas med growl. Blandningen av känsla, tyngd, harmonier och teknik gör att jag faller pladask.

5. The Haunted - Strength In Numbers

Rasande bra platta som fick mig att köpa upp allt (nästan) de tidigare gjort. Energi och högt tempo levereras med finess. Utsökt! För att citera gottläningarna i Grave, "Thrash Din Jäula Dåre!"

6. Vampire - With Primeval Force

Göteborgare med en perfekt blandning av döds och thrash. Starka låtar och en produktion som inte går av för hackor.

7. Entrails - World Inferno

Death Metal av klassiskt 08-snitt. Starka låtar och stark produktion. Sylvast helt enkelt!

8. Evocation - The Shadow Archetype

Skön döds som för mina tankarna till At The Gates. Riffigt, giftigt och uppiggande.

9. Firespawn - The Reprobate

Elak döds (kan döds vara snäll?) levererad med pondus av bl.a. LG Petrov. Förtjänar troligen att hamna högre upp i listan. Bara att headbanga och sjunga med.

10. Cannibal Corpse - Red Before Black

Gubbarna från Florida gör mig inte besviken utan levererar. Du vet vad du får, nämligen svinbra tung döds av yppersta klass. Extra plus till bonusplattan Blood Covered.

BUBBLARE (close call)

11. Desultory - Through Aching Aeons

Traditionell döds av 08-snitt. Pigg och hård platta med grymt ljud. Deras svansång. Trist, enligt undertecknad.

12. Orden Ogan - Gunmen

Jävlar i mig vilka starka refrenger dessa tyska herrar lyckas knåpa ihop. Titellåten och Vampire In Ghost Town är lysande. Värda att ligga högre upp men konkurrensen är mördande.

13. Havok - Conformicide

Tillhör den yngre generationens thrash ekvilibrister. Stundtals helt briljant för att sedan dippa. När dessa killar får ihop helheten kommer de att ligga i topp.

14. Paganizer - Land Of Weeping Souls

Rogga Johansson och Paganizer levererar en stenhård smocka i solarplexus. Dödsmetal av den gamla skolan. Också den värd att ligga högre upp.

15. Morbid Angel - Kingdoms Disdained

Vad ska man säga. Morbid Angel återvänder till väl upptrampade jaktmarker. Med Steve Tucker tillbaka gör de en rejäl uppryckning från den senaste given.

ÅRETS BESVIKELSE

Accept - The Rise Of Chaos

Av den nytändning gruppen visade upp på Blood Of Nations och Stalingrad finns inget kvar. Bara ett tomt, intetsägande låtmaterial som levereras utan finess. Vissa låttexter är riktigt .... löjliga som tex Koolaid där ett kollektivt självmord reduseras till medicin mot sura uppstötningar. Visserligen talande då plattan ger mig sura uppstötningar.

Satyricon - Deep Calleth Upon Deep

Hade förväntat mig mer. Därmed inte sagt att plattan är dålig, bara det att den känns lite för slätstruken i mina öron.

ÅRETS AXELRYCKNING

Overkill - The Grinding Wheel

Killar! Dax att göra en ny plattat så nu kör vi. Och resultatet blev därefter. Är det för mycket att önska sig en repris av 2010 års Ironbound?

ÅRETS MEST PRODUKTIVA

Rogga Johansson med ny soloplatta, ny giv med Paganizer och nytt med Putrid Torso. Har säkert missat något här! En bira = en bunt låtar. En bira till = så vare det texter till dem. Är det inte svårare än så att göra låtar? Jag gillar det jag hör och jag gillar hans produktivitet.

ÅRETS IMITATION

Exhumed - Death Revenge

De två sångarna växlar att growla. Den ene från djupet av sitt innersta mörker. Den andre på grindcore vis så att jag drar på smilbanden ordentligt. Killen har en nästan kuslig likhet med den svenske kocken i Mupparna.

1 note · View note

1000filmer-blog · 7 years

Photo

Film nr. 98

Wonder Woman (2017), Patty Jenkins

Handling: Filmen inleds på en gömd ö ute i havet där Diana växer upp. Vi möter henne som liten flicka när hon gärna vill lära sig strida som de andra kvinnorna. En ö av amasoner, med Diana som enda barn, och allt de gör hela dagarna är att träna sig att slåss och använda olika vapen. Dianas mamma är drottning Hippolyta som inte vill att hon ska tränas. Men moster Antiope (Robin Wright) är general och snart har Diana vuxit upp till den häftigaste krigaren av dem alla. Då störs idyllen/träningslägret av ett flygplan som tar sig igenom den väggen mot omvärlden. Det är 1918 och en styrka tyska soldater anfaller amasonerna med strid på stranden. Episoden slutar med att Diana lämnar amasonernas ö och seglar till England med en amerikansk pilot, Steve Trevor (Chris Pine). Han har viktig information till sina chefer och hon vill hitta grekiska krigsguden Ares som hon tror befinner sig vid fronten i Europa.

DC börjar nu på allvar öppna upp sitt universum och släppte nu förra veckan Wonder Woman på bio och vi på redaktionen har sett den. Få superhjältar i serietidnings-världen har blivit så misshandlade och illa behandlade som Wonder Woman under åren. I flera år blev hon tillexempel av med alla sina superkrafter och blev degraderad till hemmafru. I andra nummer har hon blivit fastbunden under bondageliknande och förnedrande former. Helt enkelt, en feministisk ikon som blivit rejält tilltygad utav män under åren. Men här får Wonder Woman den upprättning som förtjänar, det är trots allt en av DCs mest klassiska superhjältar och är en av få kvinnor. Själv grundstoryn är ihop plockad från olika epoker av Wonder Womans origin story, delar är löst hämtade från Golden Age (40-talet), Silver Age (60-talet) och när DC gjorde en revival igen under 2010-talet. Om vi tar tex Batman-filmerna har dom alltid utgått ifrån Golden Age. Men samtidigt är Wonder Womans bakgrundsstory betydligt mer komplex än ett rikemansbarn som ser sina föräldrar skjutna utanför en bio och bestämmer sig för att hämnas på all ondska. I USA har den här filmen hyllats stort för sitt feministiska budskap och att en kvinna äntligen får vara superhjälte. Internet dränks just nu i texter av smarta skribenter som berättar om hur viktig den här filmen är men som kan inte så mycket om film. Till att börja med, det är en väldigt bra superhjältefilm och en helt okej film. Den har vissa problem, framförallt är dialogerna ibland otroligt styltiga och att Patty Jenkins är väldigt inspirerad utav gamla matinéfilmer där Wonder Woman känns ganska ofräsch för att vara 2017. Framförallt att Diana framstår under vissa scener som en slags bonnigt väsen som inte haft några tidigare sexuella förbindelser och är helt främmande i praktiken till närkontakt, sociala sammanhang och stora städer. Det är framförallt resan till London och scenerna i London som är ganska töntiga. Annars är Diana cool, jävligt cool. Hennes självklara självförtroende att hon ska rädda hela världen, när hon springer mot fiendens skyttegravar eller hoppar sönder ett helt kyrktorn är underbara scener. Gal Gadot är grym som Wonder Woman och är den bästa superhjälte-castingen på evigheter. Det är hennes film. Alla andra får stå lite bakom henne. Det är också filmens stora svaghet, antagonisterna är superplatta och genomtråkiga klichéer av onda tyskar. Samt hennes kumpaner är ett gäng töntar. Men trots allt är det en tight, välgjord superhjältinna-film som iallafall krossar något slags glastak.

Betyg: 7 av 10

Går på bio.

Länk: http://www.imdb.com/title/tt0451279/

0 notes