#Ola Larsmo

[samhalletsuger]

Han hänvisar återigen till historikern Mattias Tydén som visat att jämlikhetsreformer i välfärdsstatsbygget till slut slog sönder rasbiologins steriliseringspolitik. – Det är sådant som gör att de här idéerna – att vissa människor är bärare av snusk och fattigdom och måste bort – tappar fäste i verkligheten. Märk väl, de tidiga rasbiologerna sa rakt på sak: Demokratin och jämlikhetstanken är fienden, den är farlig, den förstör rasen.

Artikeln “Den moderna rasbiologin föds i USA efter inbördeskriget” i Sydsvenskan

#länkad källa #Ola Larsmo #rasbiologi #svpol #Per Albin Hansson #historia #Sverigedemokraterna #Rasbiologiska institutet #Herman Lundborg #all makt åt tengil vår befriare

[newsvoicetv]

Kultureliten: "Upprop efter koranbränningarna: Svenska muslimer har rätt till vårt stöd mot hån och kränkningar"

[cathygeha]

REVIEW

Swede Hollow by by Ola Larsmo

Mixed feelings on this one. I ended up reading the entire book because I wanted to find out what happened but can’t say that it was an uplifting or happy book in any way. I know immigrants had it rough and this book spelled that out well but there is usually some happiness somewhere along the way for at least some in a family saga.

This book spans the period from 1897 to 2007 and includes the voyage to America, landing in New York then living there awhile before moving to Swede Hollow. The Klars have it tough and really don’t  get much of a break in life. One of their daughters does better herself and removes herself somewhat from the others. As with many families there are family tragedies and issues to contend with. I have to say that the 2007 bit lost me...I had not a clue who the person in that section actually was and wonder if it was just an add-on to make the story conclude on a more positive note. Another part that seemed odd was the inclusion of newspaper articles from various time periods that were put in just to explain what was happening in history but did not always refer to any of the characters in the story.

I felt this was a dark book with death, prison, murder, abandoned families, riots, lynchings...and the list goes on. The writing was clear but rather more of a narration than being in the story giving it an old fashioned feel.

If you enjoy historical family sagas then t his book is one you will probably enjoy.

Did I enjoy this book? Yes and No

Would I read another book by this author? Probably not

Thank you to NetGalley and University of Minnesota Press for the ARC – This is my honest review.

3-4 Stars

https://www.goodreads.com/book/show/31348529-swede-hollow?ac=1&from_search=true

Description

A riveting family saga immersed in the gritty, dark side of Swedish immigrant life in America in the early twentieth century

When Gustaf and Anna Klar and their three children leave Sweden for New York in 1897, they take with them a terrible secret and a longing for a new life. But their dream of starting over is nearly crushed at the outset: a fire devastates Ellis Island just as they arrive, and then the relentlessly harsh conditions and lack of work in the city make it impossible for Gustaf to support his family. An unexpected gift allows the Klars to make one more desperate move, this time to the Midwest and a place called Swede Hollow.

Their new home is a cluster of rough-hewn shacks in a deep, wooded ravine on the edge of St. Paul, Minnesota. The Irish, Italian, and Swedish immigrants who live here are a hardscrabble lot usually absent from the familiar stories of Swedish American history. The men hire on as poorly paid day laborers for the Great Northern or Northern Pacific railroads or work at the nearby brewery, and the women clean houses, work at laundries, or sew clothing in stifling factories. Outsiders malign Swede Hollow as unsanitary and rife with disease, but the Klar family and their neighbors persevere in this neglected corner of the city—and consider it home.

Extensively researched and beautifully written, Ola Larsmo’s award-winning novel vividly portrays a family and a community determined to survive. There are hardships, indignities, accidents, and harrowing encounters, but also acts of loyalty and kindness and moments of joy. This haunting story of a real place echoes the larger challenges of immigration in the twentieth century and today.

#Ola Larsmo #NetGalley #University of Minnesota Press #Historical Fiction #Swedish Immigration to Minnesota #Saga

[duchessofvastergotland]

 “Just a few days ago, a person passed away who meant a lot to me and to many others. Emerich Roth was one of Sweden's last survivors of the Holocaust. There are many of us here, yes, many throughout our country, who share a deep gratitude for his courage, his commitment and his tireless work. We now have a great joint responsibility to manage his legacy and to pass it on.

Ladies and gentlemen. During the Nazi occupation of Norway, the border with Sweden became an emergency exit. There is a novel by Ola Larsmo, "A glade in the forest", which is about that time and about life in a small Swedish town near the Norwegian-Swedish border. I read a few lines from it:

"There is talk of hundreds of Jews being arrested all over southern Norway and taken to Tönsberg. No one knows what will happen. No.  There is talk of shipments. What echoes across the border are echoes of something big that is missing: the trembling in the ground at a long distance when a large multi-storey building collapses. "

"Echoes of something big that is missing." When our neighboring country was occupied, more than 80 years ago, it resonated in Sweden. Just like other major events in our world, it resonates in our country today. And if we listen carefully, if we take care of our memories, then we can hear that sound right into our time. I think that is important to do. To listen, and to try to see ourselves in others. To understand that it could have been us, it could have been you, it could have been me. Dina and Jovan Rajs, who are both here today, have written a brilliant book called "Things that carry our memories". That's really the case - things carry our memories. And so can places. I think of the places where history has been made...But also in other places, such as those we create ourselves, to nurture our memories together. 

Voksenåsen is one such place (my note: Voksenåsen is an area of Norway which was gifted to Sweden after the war due to their significant aid contributions; it is today a hub of Swedish-Norwegian collaboration). Both my parents and I have visited it on several occasions, often together with our Norwegian relatives and colleagues. It has always made a strong impression on me. It is as much a symbol of the common history of our countries, as a platform for conversations about our future. And I am glad that Voksenåsen and their important project Hågkomstresor (Remembrance Tours), which was developed together with the Forum for Living History, are noticed (with this scholarship). Ladies and gentlemen. Thank you to all of you who are here today and who in various ways contribute to preserving history, and keeping it alive. You are making a hugely important contribution to the future and I wish you the best of luck with your continued work.”

- Crown Princess Victoria’s speech at an International Holocaust Memorial Day event where a scholarship was presented to the director of Hågkomstresor, a programme enabling Swedish children to visit Norway to learn about the impact of the Holocaust in Scandinavia. 

#crown princess victoria #quote #quotes #holocaust memorial #swedish royal family #jan 2022 #2022

[svenskjavel]

https://www.dn.se/kultur-noje/ola-larsmo-nar-sd-ingriper-mot-norrkopings-stadsmuseum-passeras-en-demokratisk-grans/

Kommer inte åt hela artikeln men SD kräver tydligen att delar av en utställning om Nazism och främlingfientlighet i Norrköping ska läggas ner för att det tar upp partiets historia.

Detta är vad vi kallar Censur.

#svensk #svenska #sverige #sweden #swedish #original post #sfw #personlig

[whatsgoingonlove]

Är det inte konstigt att de som säger att Sverige är ett bra land kallas för `landsförrädare`? Medan de som säger att det är hemskt här kallar sig `Sverigevänner`?

https://twitter.com/OlaLarsmo/status/1024355885416685570?fbclid=IwAR3iRQAWGQ43ze7kAkdY456aio2K3cMmIh8Hz2R95cM_SZgZxQARO6nEmk0

#citat #ola larsmo

[popularbiooff]

[bitpartinyourlife]

Måndag 1 februari - 21

Detta har hänt: 

För en vecka sedan avled min far på sjukhuset efter en mödosam kamp mot komplikationer efter en hjärtoperation. Först hade han problem att vakna ur narkosen. Han fick dialys som fick alla läkemedel att stanna kvar i kroppen. När han väl vaknade var han så borta att vi trodde han blivit hjärnskadad. Sedan blev det snabbt bättre en period. Han kvicknade till, ringde och ömsom grät, ömsom skrattade och skämtade. Fortfarande påverkad av läkemedel men sig själv. “Nu är jag på gång”, sa han, och så snyftade han något knappt urskiljbart om hur många fina människor han har omkring sig, hur många som hört av sig och brytt sig om honom och hans fru i denna svåra tid. Vi pratade om att ses senare, i vår, när han eller vi fått vaccin och riskerna med att träffas blivit mindre. Han var bara 62 år gammal, men i allra högsta grad i riskgrupp på grund av alla sina underliggande sjukdomar. Efter några dagar av klarhet blev han hastigt sämre. Kroppen började samla vätska och han svullnade upp. Fick svårt att andas och försvann in i en dimma av ångestdämpande och smärtstillande. Jag ringde varje dag, men han orkade inte prata mer än två gånger, korta samtal där det första handlade mycket om hur bitter han var på sjukvården och det andra endast bestod av ett par ord där han gjorde klart att han inte orkade prata, men skulle ringa “sen, senare!” Jag planerade att åka dit för att se om jag kunde muntra upp honom lite, försöka förmå honom att orka kämpa. Ingen läkare eller sköterska gav sken av att vätskesamlandet var något akut livshotande. Det fanns en plan framåt, vätskan skulle drivas ut med dialys. Sen fick vi se. En sak i taget. Sista dagen verkade det lite ljusare. Han hade fått ur sig ganska stora mängder vätska. Hans fru hade varit där och pratat med honom. Han var inte pigg, men orkade lite mer än tidigare dagar. Nästa dag skulle ytterligare vätska ut och vi tänkte att han säkert skulle återhämta sig än mer då. Sen skulle han kunna påbörja sjukgymnastik och rehabilitering på allvar. Jag hade inte bokat några biljetter, för jag tänkte att ju klarare han var i huvudet desto mer mottaglig skulle han vara för mitt kommande peptalk. Jag la mig på soffan den kvällen, lyssnade på en nyinhandlad skiva med Moose i lurar en stund och somnade sedan. På morgonen hade jag flera missade samtal på telefonen. Jag blev förstås orolig, men de var från dolt nummer och jag hade ju flera samtal till och från sjukhuset sedan tidigare dagars korrespondens och tänkte att de ju rimligtvis borde ringa från samma nummer nu om det var något allvarligt. Så jag gick upp och ordnade frukost åt barnen. Telefonen låg i ljudlöst läge på köksbänken. Jag gick för att fylla på kaffe och såg att numret ringt igen så jag gick undan för att ringa sjukhuset på det vanliga telefonnumret. “Du ska få tala med hans sköterska”, sa rösten i luren och kopplade mig vidare. “Jag har ringt dig för att informera om att Tomas avled i natt” sa sköterskan sakligt när jag kopplats fram. “Han fick hjärtstopp och vi lyckades inte starta hjärtat igen”. Vid ordet “avled” kändes det precis som om någon dunkade sitt pekfinger mot min bröstkorg och som om mitt eget hjärta stannade för en stund. Jag vet inte om jag kan säga att det kom väntat eller oväntat. Min morfar dog i hjärtinfarkt för kanske elva år sedan. Den skedde som ett efterskalv till en första infarkt som inträffat bara några dagar tidigare. Pappa fick sin första hjärtinfarkt för några år sedan. Ända sedan dess har jag vetat att nästa kanske inte är långt borta. Jag har också sett hans hälsa pendla upp och ner men i en tydligt nedåtgående kurva under de senaste åren. Han hade en peak i mars förra året, precis helgen innan Covid-19-restriktionerna infördes och världen sattes på paus. Då var han pigg som en 40-åring, åkte pulka med barnen, vi var på Färgfabriken och tittade på konst och åt finpizza, han var smal och såg frisk ut, i snygga kläder och med spänst i stegen. Att det skulle gå så här mindre än ett år senare är liksom obegripligt. Och ändå så begripligt. Sista gången vi sågs var det sensommar. Vi var på besök i Värmland. Han följde med oss till stranden, jag och barnen simmade och plaskade i vattnet, pappa sjönk ihop på en handduk vid strandkanten med kepsen nerdragen över ögonen, såg ut som han sov. Under hösten handlade våra samtal mycket om hans hälsa, hur trött han var - han sov i princip hela dagarna, blev utmattad bara av att gå till postlådan. Men vi pratade om annat också, förstås. Om barnen, om livet och om böcker vi läste och skulle läsa. Han älskade Ola Larsmos “Swede Hollow” och såg fram emot att läsa hans senaste; “Översten”. (Jag vet att han började lyssna på den som ljudbok på sjukhuset, men han fick aldrig höra klart den.) Vi ringde videosamtal ibland och när han pratade med Mirjam kunde man tro att han var fullt frisk. Han fylldes av så mycket energi, fick färg i ansiktet och jag hade kunnat lämna honom i telefonen som barnvakt för Mirjam var helt och fullt fokuserad på “Faffa” och hans lustiga läten och grimaser. På julafton ringdes vi och han såg ut och lät som vanligt, jag svängde telefonen runt julbordet så han fick hälsa på familjen och gästerna, jag höjde ett glas whisky till skål och han sa “Det där ser inte dumt ut”. Han berättade då att han skulle åka in till sjukhuset efter julhelgen och se till att en gång för alla få besked om varför han varit så sjuk hela hösten. 

Han åkte dit. 

Och där blev han kvar.

#Livet

[fireferns]

So at the end of February there’s an event in Sweden where book publishers and sellers coordinate to have a huge, nation wide sale. It’s basically the best time of the year and my haul finally shipped! Look at all these luxurious hardcovers purchased for an extremely reasonable price.

(The body where I was born - Guadalupe Nettel, Swede Hollow - Ola Larsmo, The Hanged Man - Robert Bartlett, Frogs and reptiles in Swedish folklore - Ingvar Svanberg, Lost Souls - Nadifa Mohamed, Lost World: about the greatest archeological discovery in Sweden - Maja Hagerman)

[mittbokligaliv-blog]

Bokklapparna

Tomten kom med många hårda paket till mig och min familj i år vilket alltid är lika roligt. På bilden kan du se högarna med vad vi fick. Och så är Winston med också. Jag gav min icke-läsande man Swede hollow och jag skulle velat ge den till hans morfar också. Han släktforskade nämligen och hittade amerikanska avlägsna släktingar som kom på besök till stugan. Tyvärr gick han bort för tjugo år…

View On WordPress

#Bowen - Rhys #Bradley - Alan #Griffths - Andy #Höjer - Dan #Kinney - Jeff #Larsmo - Ola #Leckie - Ann #Steinbeck - John #Widmark - Martin

[vinterhosta]

Julklappsrim 2016

Bror och hans flickvän

(fick kaffepress så att jag kan få morgonkaffe där)

Jag är egoistisk, jag

och morgontröttsligt svag;

men när ni väntar finbesök

som är helt slut från resestök

har nöden ingen lag.

Min bror

(riktiga vinterhandskar eftersom han sällan har)

När du är i Norrbottniskt vinterväder

väntar kylan troligen bortom trappen.

Finns en risk att frostbitenheten kryper

in under skinnet.

Min brors flickvän 

(Kyrkogårdsboken av Neil Gaiman)

Ingen, pojken, vriden av livets vindar;

underjordiskt rekviem föder vänskap

mellan världar. Vare sig vålnad/mänska

syns han mig vara!

Mamma

(En Jan Stenmark-bok)

Gamla bilderna

får nya innebörder

med öxölklöfför

Mammas flickvän 

(boken Swede Hollow av Ola Larsmo)

Ingen kom att utvandra utan orsak;

alltid ligger någonting bakom. Vem har

rätt att döma människovärdets äkthet

utan att tvivla?

Lillkusinen, 13 år 

(brädspelet Small World)

En liten värld vi lever i,

men ännu mindre är

de som i  pappkartonger ryms;

en sådan som den här.

Det vore lätt att förbise

en liten, liten värld,

men den blir stor när du får se

en råtta slåss med svärd.

[bitpartinyourlife]

Senast läst:

Kate Bradbury - The Bumblebee Flies Anyway Ioan McNamee - För Gud Och Ulster Georges Simenon - Maigrets Jul Ola Larsmo - Fågelvägen Kristian Petri - Fyren Roger Deakin - Notes From Walnut Tree Farm

#Senast läst #Litteratur