#Finska musiker

[caveguy22]

Some of my artwork! Ranging from 2018 to 2024. :)

#Art #Digital art #Digital artists #Artists #Finska musiker #Finsk musik #Finsk konstnär #Konstnär #Konst #Konstnärer #Finsk konst #Finland konst #Finska konstnärer #Finland artists #Finnish art #Finnish artwork #Finnish culture #Finland #Artwork #Edits #Digital artwork

[magnusrosen-blog]

Ett samarbete med  Mångkulturella Finska Folkhögskolan i Angered och Västra Götalands regionen !

Att få kulturens mångfald att vara tillgänglig för alla. Musik och Ord. Där man jobbar mellan kulturerna o h dess mångfald som finns i vår vackra värld 🌍 

Fotograf www.artphotosweden.se Bengt Perssn @artphotosweden.se

Magnus Love Peace Understanding Remember: Questions gives knowledge

www.magnusrosen.com www.magnusrosenband.com www.culturemeetsindustry.com

#redslardsbygdegård #redslared #västragötalandsregionen #magnusrosen #bassplayer #ljuset #magin #bygdgårdarnasjuhärad #sjuhörad #miraklet  @bygdegardarnasriksforbond @kulturrader #basenimitthjärta #avelibooks #mrb #manneinstrument #manneguitars #ebs #understanding #thesea #sun #heavymetal #hardrock #music #earth #kulturbygdsturné #helasverige #kulturpålandsbygden #levandelandsbygd #kulturrådet

[enmusasblog]

Anna Heikkinen & Längtans Kapell har innerligt samspel och eget sound på debutalbumet Omenatango En resa till Karelen i sökandet efter rötterna. Till sin farfars äppelträdgård, med 200 äppelträd som han med hopp om framtiden planterade. Sedan kom finska vinterkriget och allt fick lämnas. Anna Heikkinen & Längtans Kapell bjuder på kraft, stark närvaro och ömsint musikalisk dialog i personliga tolkningar av den finska tangotraditionen på sitt debutalbum Omenatango som släpps 16 mars på Kakafon Records.

Det började för några år sedan, då sångerskan Anna Heikkinen bestämde sig för att söka sina rötter. Hon reste till Karelen, i spåren efter sina farföräldrar. “En längtan började växa inom mig. Jag ville förstå, känna och uppleva det finska språket och kulturen. Jag ville sjunga finsk tango!”, säger Anna Heikkinen Snart bildades kvartetten Anna Heikkinen & Längtans Kapell, fyra musiker med stark konstnärlig integritet och musikaliska bakgrunder inom bland annat argentinsk tango, klezmer och nordisk folkmusik. Tillsammans har de utforskat den finska tangon med stor omsorg om både materialet och var och ens personliga uttryck. I en musiktradition med många välkända föregångare har de utvecklat ett avancerat, innerligt samspel och ett eget sound. Ida Gillners lyriska sopransaxofon, Leonor Palazzos kraftfulla cello, Larisa Ljungkrona-Mönttinens dynamiska accordeon och Anna Heikkinens känslosamma sång flätas samman med stämsång på svenska och finska. Finskan, ett språk ingen av dem talade, men omedelbart förälskade sig i att sjunga på.

Kvartetten har turnerat flitigt runt om i landet med sin berättande musikföreställning Satumaa-Sagolandet, som bygger på Anna Heikkinens finska familjehistoria. Det är med stor glädje vi nu presenterar Anna Heikkinen & Längtans Kapells debutalbum Omenatango, på svenska Äppeltango, med musiken hämtad ur föreställningen. Musik som berättar om saknad efter något förlorat, men också om en längtan, glädje över att finnas till och ett sökande efter meningen med allt som sker.

Anna Heikkinen & Längtans Kapell består av Anna Heikkinen - sång Ida Gillner - sopransaxofon, sång, percussion Leonor Palazzo - cello, sång Larisa Ljungkrona-Mönttinen - accordeon, sång Sagt om Anna Heikkinen & Längtans Kapell och föreställningen Satumaa-Sagolandet

“I hypnotiskt sköna arrangemang transformeras mörka erfarenheter till något upphöjt och vackert.” Peter Grönborg, Borås Tidning, 2/4 2020  Turnédatum 16/3 - Digitalt releaseevent 25/3 – Klubb Baires, Malmö 12-14/5 – Turné i Dalarna (TBA)

___________________________________________

Information om inspelningen: Inspelad av Linus Andersson, Elementstudion (2022) Mixad av Johannes Lundberg, Studio Epidemin (2022) Mastrad av Gustav Davidsson, Studio Glasfågeln (2023)  Med stöd av: Statens kulturråd, Längmanska Kulturfonden, Folkuniversitetet

Info Artist: Anna Heikkinen & Längtans Kapell Titel: Omenatango Releasedatum: 2023-03-16 Skivnummer: KAKACD056 Label: Kakafon Records Distribution: Naxos Sweden Singelrelease: 2023-02-24 För mer information : www.langtanskapell.se Pressbilder: www.kakafon.com/press

För intervjuer: Anette Ståhl, Enmusa Music Tel: [phone] Mail: [email protected]

#Anna Heikkinens & Längtans Kapell #Enmusa #Kakafon Records

[svenskjavel]

Jag är finska varför studierar jag svenska. Tyvärr, jag kan inte talar det bra. Kan du rekommendera svenska musik?

Här kommer några random:

•My Kullsvik: Hello [svensk cover]

•Ebba Grön: *800 grader

•Nordman: Ödet var min väg

•Black-Ingvars: Här kommer Pippi Långstrump

•Sanna Nielsen: Du och jag mot världen

•Veronica Maggio: Jag kommer, Satan i gatan

•Darin: Astrologen, Apa som liknar dig, Tvillingen

•Laleh: Det kommer bli bra

•Arvingarna: Eloise

+ om du kollar i frågelådan taggen och scrollar lite så bör du hitta fler

*edit: skrev 180 istället för 800

#frågelådan #anonym

[solkatts-svenska]

Presentation

Hej!

Jag heter Maria. Jag är arton år gammal. Jag kommer från Ryssland, men nu bor jag i Finland. Jag har nyss avslutat mina studier på gymnasiet och jag kommer att börja studera lingvistik på universitetet.

Sedan barndomen, gillar jag främmande språk, därför jag skulle vilja bli en polyglott. Redan kan jag tre språk: ryska (min modersmål), engelska och franska. Jag studerar också spanska och svenska. Jag talar också finska, men bara lite. Framöver vill jag studera tyska, scots gäliska och många andra språk. Om jag bara kunde studera dem alla!

Förutom språk och lingvistik, jag tycker om litteratur, musik, konst och film. Bland annat är jag intresserad av svenska kulturen. Jag tror att filmer av Ingmar Bergman är fantastiska!

Denna blogg kommer att ägnas åt mina svenska studier och mina upptäckter om Sverige. Välkomna!

Correct me please!

#jag skriver #presentation #langblr introduction #svenska #Swedish #learning swedish

[tankaromrap]

Finns det plats för andra än vita mäns upplevelser i den finska rapmusiken?

Rapmusiken har på kort tid blivit den populäraste musikgenren i Finland. De mest framstående rapartisterna har under 2010-talet ersatt rockstjärnorna både på klubb- och festivalscenerna och i kändiskretsarna. Utvecklingen från den osynliga subkulturen till mainstreamen har inte varit rätlinjig och den snabba förändringen har orsakat biverkningar. Trots att inget tyder på att populariteten skulle minska, finns det nu röster som förespråkar en timeout.

I början av mars i år skrev rapartisten Yeboyah, det vill säga Rebekka Kuukka, på sitt Instagram-konto om att det är kontroversiellt att Pyhimys, som bland annat använt n-ordet i sina låttexter, står nominerad för musikpriset i kategorin rap/r&B-kategorin i Emmagalan. Kuukkas kommentar väckte stort intresse på sociala medier, som snabbt fylldes både av instämmande och arga reaktioner. Mikko ”Pyhimys” Kuoppala bemötte kritiken med ett ursäktande blogginlägg. Skivbolagen svarade med att plocka bort Kuoppalas låt ”Polonium” från Spotify och med att censurera låten ”Lika” trots artistens protester.

I sitt försvar skriver Kuoppala att han inte anser sig tillämpa svart ”musik”, att han ser sin musik som fristående, och inte som en del av hiphopkulturen. Resonemanget är minst sagt kaxigt, eftersom rapmusiken i Finland inte på något plan är en ”egen” genre, utan en lånad konstform. Att han dessutom påstår att hans konstnärskap inte är en del av hiphopen, medan han som karriärmusiker fullt ut utnyttjat det konstnärliga uttrycket som grundades av förtryckta minoriteter i 70-talets Bronx, är totalt förvrängt. Kuoppala har sedan dess tonat ner sina åsikter en smula och ämnet har bland annat diskuterats mer djupgående i Musa vai bisnes-programmet i Radio Helsinki.

Rebekka Kuukka har ändå poängterat att den inhemska rapmusikens problematik inte bara kretsar runt Kuoppalas låttexter, utan att det är frågan om ett mycket större fenomen. Engagerar sig de finska rapartisterna anti-rasistisk över huvud taget? Vad säger Pyhimys-nomineringen om musikbranschen i sin helhet?

Medan rapmusiken fortsätter att växa är det självklart att den får nya intryck och utvecklas med tiden. Genrens grundprinciper har alltid varit att låna, sampla och utvecklas. Men så länge man inom hiphop-rörelsen inte utövar någon form av ställningstagande kommer maktpotentialen sakta men säkert att suddas ut. Därför finns det ett ansvar hos aktörerna att sprida kunskapen och värderingarna vidare.

Boken Kuka kuuluu? Kirjoituksia hiphopista ja feminismistä (Kosmos, 2021) diskuterar hiphop ur ett intersektionellt perspektiv. Texterna, essäerna och dialogerna tolkar hiphopen från vinklar som sällan eller rent av aldrig tas upp i diskursen kring finsk rap. Det handlar bland annat om hiphop i relation till etnicitet, funktionsnedsättningar, föräldraskap och queer-perspektiv. Den finska hiphopen kommer att vara tvungen att ta itu med alla dessa ämnen i framtiden. Om diskussionen fastnar i huruvida vita män får använda n-ordet, har vi inte kommit speciellt långt.

I Kuka kuuluu? poängterar koreografen Sonya Lindfors att de som får sitt levebröd tack vare hiphopen har varit tysta när det kommit till kritan. Speciellt de framstående rapstjärnorna lyste med sin frånvaro under Black Lives Matter-protesterna. Det är en förändring som också rapartisten och skådespelaren Deogracias Masomi efterlyser i sin text i Kuka kuuluu?, ”Mitä sä menetät? Sä olet jo mainstream” [översättning ”Vad har du att förlora? Du är ju redan mainstream”].

Diskussioner som boken Kuka kuuluu? efterlyser och initiativ som den kostnadsfria studiosessionen för kvinnor, trans- och icke-binära personer som skivbolaget Monsp och HMU Publishing organiserade i vintras, är den typen av utveckling som den finska rapmusiken behöver. Kampen mot bland annat rasism kan däremot inte bara föras av de marginaliserade, utan också av alla som konsumerar rapmusik och inte minst av de artister som har fått sin karriär och plattform som ett resultat av hiphop-kulturen.

Finns det i den finska rappen en plats för andra än vita mäns upplevelser? Det är hög tid att ta en paus och att fundera och diskutera hur man kan ge det utrymmet åt andra. Vem är de som får höras? Just nu är det de som inte tar ställning, de som inte öppnar sin mun.

Lars / Inlägg 37 / 2021

[fennoscandiclinguist]

Hej! Hur mycket musik från Sverige lyssnar ni på i de svensktalande delarna av Finland? Följer ni den svenska musikscenen? Alltså har ni koll på våra artister typ?

Hej! Det beror ganska mycket på, både var man bor och hur mycket kontakt man har med finskspråkig media och popkultur etc. Personligen har jag jättedålig koll på musiker överlag, men vet mycket mindre om finsk än svensk musik. Jag tror de flesta österbottningar har bättre koll på musik från Sverige än från Finland, men det skulle inte förvåna mig om det är tvärtom för nylänningar och åbolänningar. Ålänningar lyssnar nog generellt nästan uteslutande på svensk musik.

Det finns två finlandssvenska radiokanaler (plus några åländska), Radio X3M och Radio Vega. Båda går att lyssna på online (t.ex. via Tunein) om man är intresserad. X3M är väldigt populärt bland yngre (rekommenderas!) medan Vega är lite mer traditionellt och har nog lite äldre publik. Båda spelar absolut mest svensk (och internationell ofc) musik, men en hel del finska låtar också, så om man lyssnar på radio någorlunda regelbundet har man i alla fall lite koll på båda länderna. Det är också väldigt individuellt, till exempel min pappa lyssnar nästan bara på finskfinsk radio och tittar minst lika mycket på finsk TV som svensk. Många finskspråkiga lyssnar också en del på svensk musik, och det är inte såååå ovanligt att höra svenska låtar på finskspråkig radio heller.

Jag kan inte tala för hela Svenskfinland, men åtminstone jag är uppväxt med SVT och svenska Melodifestivalen, Idol etc. Det är inte många gånger jag tittat på de finska motsvarigheterna. Det är antagligen också annorlunda i södra Finland där man inte haft fri tillgång till SVT på samma sätt som i Österbotten.

Sen finns det ju en del finlandssvenska artister också, även om de inte är jättemånga. Kan rekommendera t.ex. Frida Andersson och KAJ. (KAJ sjunger på österbottniska men det är en av de mildare varianterna så det kanske går att hänga med i ändå. Det är svårt för mig att avgöra. De är rätt populära i resten av Svenskfinland också.)

[noise-eternal]

Wyrmwoods - Spirit & Teeth

Originally published on

Får äran att göra min debut genom att skriva om finska avantgarde/black metal-bandet Wyrmwoods andra album. Är tidigare obekant med konstellationen men man får snabbt uppenbarat för sig att det handlar om en eklektisk meny som serveras. En del black metal, men även rejäla kryddor av exempelvis jazz, krautrock och elektronisk musik.

Som så ofta med sådan här musik kommer balansgången om känsla vs gitarrunk som ett brev på posten. Jag tycker personligen det sistnämnda präglar skivan till större del. Även om det är trevligt med olika stilar lyckas Wyrmwood sällan få ihop det till låtar så att säga. Det blir liksom ingen röd tråd i stämningen i låtarna men black metal-partierna har ändå definitivt potential.

4,5/10

#black metal #recensioner #review #wyrmwoods #avant-garde metal

[grabbhumor]

Underbar låt #finska #musik #fail

#musik #finska #fail

[lundalivetileiden]

Gårdagskvällen var en av de bästa på länge! Vi hade en "internationell middag" hemma hos en av tjejerna, Alessia, där alla tog med sig någon maträtt från sitt eget land. En av tjejerna är "ny" i gänget och kommer från Finland! Hon heter Milka (ja, som chokladen) och bor i samma byggnad som jag och studerar också psykologi. Hon tog med gravad lax, rågbröd och finska semlor, som är som svenska fast med sylt istället för mandelmassa! Alessia hade lagat parmigiani, en uuuunderbart god rätt från Neapel. Eleonora och hennes syster bidrog med bruschetta och tiramisu, Youngen hade lagat koreanska pajer och vi hjälptes alla åt att göra dumplings från Kathines hemland, Kina. Jag själv hade gjort chokladbollar som jag tog med, eftersom det var enkelt. Alla älskade dem! Vi åt och pratade och lyssnade på musik från våra diverse hemländer. Jag blev till slut DJ eftersom jag hade i särklass flest kända låtar att bidra med, och det var fantastiskt att sitta tillsammans med tjejer från hela världen och tillsammans sjunga med i låtar som Dancing Queen och Hey brother. Musik förenar!

#mat #musik

[blackmetalfredag]

Torturium -profanatic lust blir dagens finska black metal. Jag har inte någon större koll på detta band. Som jag förstod det så har allas vår Satanic warmaster gjort loggan och hjälpt till lite grann med det hela. Men istället är det någon som kallar sig war torech som sköter allting här. Vad har vi för musik då? Ganska rå finsk black metal med starka darkthrone influenser. Manglar på gött och sången är bland det sjukare jag har stött på. Och då har jag hört ganska många band. Ganska trevlig överraskning var detta band som jag köpte en skiva med genom slumpen. Bra skit helt enkelt.

#Torturium #true #finnish #black #metal #blackmetal #tfbm

[sportnewsthings]

Biografi In Flames Bandet har sålt över tre miljoner skivor världen över

In Flames Bandet har sålt över tre miljoner skivor världen över. In Flames är ett svenskt alternativt metalband ifrån Göteborg, som bildades 1990. In Flames spelade melodisk death metal eller Gothenburg Metal (Göteborgsmetal) på deras äldre album och anses vara en av genrens grundare. Bandet har sålt över tre miljoner skivor världen över. 1990 lämnade Jesper Strömblad sitt band Ceremonial Oath där han spelade med, två andra senare In Flames-medlemmar, Anders Fridén och Anders Iwers. Strömblad ville skapa ny musik och tillsammans med Johann Larsson och Glenn Ljungström bildade de bandet In Flames. Idag är det ingen av orginalmedlemmarna kvar. I början hade In Flames endast dessa tre permanenta bandmedlemmar, och lånade in ytterligare musiker vid varje spelning. De skickade år 1993 till wrong again records ett demo som hette In flames och de fick snart skivkontrakt. De släppte år 1994 deras första skiva Lunar Strain. Samma år släppte de en EP kallad Subterranean. Den gav bandet ett skivkontrakt med det tyska skivbolaget Nuclear Blast och In Flames kunde nu sträcka sig utanför undergroundscenen. In Flames släppte album som Jester race, Whoracle, Colony, Clayman (2000) med vilka man gav sig ut på världsturné i Europa, Japan och USA och spelade för utsålda hus. Bandet gav sig åter in i studion i maj 2003 för att spela in albumet Soundtrack To Your Escape i ett hyrt hus i Danmark. Med detta album växte publikskaran runt In Flames, men flera äldre fans såg i både denna och föregående platta, Reroute To Remain, ett mycket förändrat In Flames. En världsturné efter att albumet släpptes kom under sommaren 2004. I juli 2005 spelade In Flames som förband till Iron Maiden inför ett utsålt Ullevi i Göteborg. Bandet sa själva att det var det största de någonsin gjort. I september 2005 släpptes bandets första live-dvd, Used & Abused… In Live We Trust. Efter det gav sig bandet ut på omfattade turné med Ozzfest i USA under hösten 2005.

Under sommaren 2005 spelade bandet in skivan Come Clarity som släpptes den 3 februari, 2006 i Europa och den 7 februari i USA. Come Clarity är hittills det mest framgångsrika album som In Flames släppt. Skivan nådde första platsen på både svenska och finska albumlistan. På den amerikanska Billboardlistan nådde de plats 58 och sålde över 24 000 album första veckan. Bandet gav sig ut på en USA-turné i början av februari 2006, en turné som sedan gick över till Europa. In Flames spelade i Sverige på Arenan i Stockholm den 17 mars och i hemstaden Göteborg den 18 mars i Lisebergshallen. Efter detta genomförde bandet en turné i Europa för att senare under sommaren göra ytterligare en turné i USA. Bandet återvände även till Sverige för att spela på Hultsfredsfestivalen. Planer fanns att under den tidiga hösten 2006 spela både hemma i Göteborg och i Stockholm, men spelningarna ställdes in eftersom USA-turnén blev längre än vad som var planerat. Under oktober och november genomfördes dock en turné i Europa kallad The Unholy Alliance tillsammans med Slayer, Children of Bodom, Lamb of God och Thine Eyes Bleed. Till Sverige och Hovet, Stockholm, kom turnén den 16 november, och till Malmömässan dagen efter. Under pågående turné informerade bandet på sin officiella hemsida att deras ena gitarrist, Jesper Strömblad, tog en paus från bandet av personliga skäl. Ersättare under kommande livespelningar var Niclas Engelin från bandet Engel. Engelin turnerade med In Flames under 1997/98 och är sedan länge god vän med bandmedlemmarna. På årets sista USA-turné var även Björn Gelotte frånvarande och ersattes av Henrik Danhage från Evergrey. Det var dock inte fråga om några avhopp eller splittring av bandet. Den första konserten 2007 blev Rockbjörnengalan 11 januari. På Ökenrockfestivalen, Desert rock festival, i Dubai den 9-10 mars spelade In Flames under den första kvällen. Andra band på festivalen var bland annat Iron Maiden, Stone Sour, Mastodon och Incubus. Under mars månad genomfördes också en svensk-norsk klubbturné under mottot "Kom inte till oss, vi kommer till er". In Flames spelade då i mindre och mellanstora städer i de båda länderna. Förband på turnén var det likaledes Göteborgsbaserade metalbandet Avatar. In Flames var förband till Iron Maiden vid två konserter i Tyskland, den 8 och 17 juni. Roskildefestivalen besöktes av In Flames 6 juli och bandet spelade även på Ruisrock i Finland 7 juli, Arvikafestivalen 14 juli och på tyska Wacken Open Air 4 augusti. På samlingsalbumet Viva La Bands Vol.2, utgiven 3 september 2007 på Ferret Music, deltar In Flames med låten "Abnegation". Andra band på samlingen är till exempel The Bloodhound Gang, Dimmu Borgir och Kill Hannah. Material börjades skrivas till det nya albumet. I en intervju sa gitarristen Björn Gelotte att det skulle vara mycket gitarrbaserat. Under hösten och vintern kunde inspelningen av nästa album, i den nya studion, följas på bandets MySpacesida vecka för vecka. Första videobloggen lades upp 10 september och vecka 48 avslutades videodagboken från inspelningarna. I början av året 2008 genomförde In Flames sina två första spelningar någonsin i Ryssland, i St Petersburg 26 januari och i Moskva dagen därefter. Albumet A Sense of Purpose gavs ut 1 april 2008 i USA, 4 april i Sverige och 5 april i övriga världen. Den första singeln från albumet, The Mirror's Truth, gavs ut som en EP i Sverige 5 mars, tillsammans med tre andra låtar, vilka inte finns med på originalutgåvan av albumet. "Alias" blev den andra singeln. Under april och maj genomfördes en turné i Nordamerika kallad "Gigantour" tillsammans med bland andra Megadeth, Children of Bodom och High on Fire. Sommaren 2008 började bandet med en spelning på Gröna Lund i Stockholm, och fortsatte med den norska Hovefestivalen i juni, och Peace & Love 26 samt Metaltown 28 juni. Den 18 juli spelade bandet på rockfestivalen Rockperry i Finland. Den 29 och 30 oktober spelade de i Annexet (Globen) och för ett utsålt Lisebergshallen 1 och 2 november. Senare under året kommer även turnéer i Japan, Australien och Europa att genomföras. Under februari 2009 samt början av mars turnerar In Flames i Sydamerika, Australien och Japan. Under turnén tar Niclas Engelin, som tidigare spelat med bandet, över som gitarrist för Jesper Strömblad som står över turnén för att ta hand om sina alkoholproblem.

I mars släpptes den fjärde singeln från albumet A Sense of Purpose, Delight and Angers, och därtill en video regiserad av Patric Ullaeus. Under hösten 2010 och under våren 2011 jobbar In Flames på ett nytt album som kommer att släppas den 15 juni som kommer att heta Sounds Of The Playground Fading och första singel från plattan heter Deliver us. På In Flames nya platta har Anders Friden nästan helt lagt av med att screama och på sett gillar inte en del gamla In Flames fans nya plattan. Nuvarande medlemmar * Björn Gelotte - Trummor (1995-1998), Gitarr (1998-) * Daniel Svensson - Trummor (1998-) * Peter Iwers - Bas (1997-) * Anders Fridén - Sång (1995-) * Nicklas Engelin -Gitarr (2011-) Tidigare medlemmar Sång * Mikael Stanne (Sessionsmedlem Lunarstrain 1994) * Henke Forss (Sessionsmedlem Subterranean 1995) * Joakim Göthberg (1995) Gitarr * Glenn Ljungström (1990-1997) * Niclas Engelin (Turné 1997-1998) * Anders Iwers (1990-1992) * Carl Näslund (1993-1994) * Jesper Strömblad (1990-2010) Bas * Johann Larsson (1990-1997) Trummor * Anders Jivarp (Studiotrummis 1995) * Daniel Erlandsson (Studiotrummis 1995) Diskografi: Demos 1993 - Promo Demo '93 Singlar 2002 - Cloud Connected 2004 - The Quiet Place 2006 - Take This Life 2006 - Dead End 2006 - Come Clarity 2008 - The Mirror's Truth 2008 - Alias 2009 - Delight and Angers 2011 - Deliver Us 2011 - Where The Dead Ships Dwell EP 1994 - Subterranean 1997 - Black-Ash Inheritance 2003 - Trigger 2008 - The Mirror's Truth Album 1994 - Lunar Strain 1995 - The Jester Race 1998 - Whoracle 1999 - Colony 2000 - Clayman 2001 - Tokyo Showdown 2002 - Reroute To Remain 2004 - Soundtrack To Your Escape 2006 - Come Clarity 2008 - A Sense of Purpose 2011 - Sounds Of The Playgrond Fading År aktiv 1990 – present (30 år) Grundat år Gothenburg, Västra Götaland, Sverige Medlemmar Anders Fridén (1995 – idag) Anders Iwers (1990 – 1992) Björn Gelotte (1995 – idag) Carl Näslund (1993 – 1994) Daniel Svensson (1998 – idag) Glenn Ljungström (1993 – 1997) Jesper Strömblad (1990 – 2010) Joe Rickard (2016 – idag) Johan Larsson (1990 – 1997) Niclas Engelin (1997 – idag) Oscar Dronjak (1994 – 1995) Peter Iwers (1997 – 2016)

via Blogger https://ift.tt/2WjEmuU

[gerralk]

Musik/ music

Finska Nigthwish har släppt ett smakprov på deras live Blue-Ray som släpps i December ” Decades Live in Buenos Aires”

Finnish Nigthwish have released a taste of their live Blue-Ray released in December “Decades Live in Buenos Aires”

Videon som säppts nu heter “Devil in the deep dark ocean” alldeles nedan.

The video that has been released now called “Devil in the deep dark ocean” just below.

View On WordPress

[bara-karlek]

16 januari

Jag skrev inte de dagar när jag hade en övning att skriva om något annat. Men alla andra dagar vill jag skriva lite om min dag.

Idag var en bra dag. Det var inte så kallt och solen sken mest av dagen. Tyvärr hade snön redan smält. På jobbet hade vi en mycket rolig dag. Folk var i gott humör och vi skojade lite. Jag lyssnade lite finsk musik och på vägen hem lyssnade jag Harry Potter ljudboken.

Nu övar jag lite svenska innan middag, och sen ska jag plugga finska också. På kvällen vill jag titta på nånting och läser lite. Jag jobbar från hemma imorgon, så jag oroar mig inte så mycket att vara fardig för imorgon.

#swedish #writing practice

[tankaromrap]

Aivovuoto revitaliserar den finska rapmusiken med ny EP

Efter en paus på två år kom Aivovuoto ut med nytt material i slutet av mars. EP:n med namnet Utopia Sessiot är sex låtar lång och gästas av en handfull rapkollegor. Projektet är en av de mest underhållande som den finska rapmusiken har haft att bjuda på en lång tid.

I min värld har finsk rap redan i några år funnit sig i ett slags paradox där genren förnyar sig explosivt, samtidigt som jag kumulativt tappar intresset för den. Reformen är märklig för att den på papper är exakt det som den inhemska rapmusiken behöver, det vill säga unga rappare med nya idéer, stilar, metoder och strategier. Artister som Bizi, IBE, Yeboyah, Cledos, MELO, SKII 6, Mauno Gang-kollektivet och varför inte också Versace Henrik bidrar med fräsch musik som man knappt kan tro att är gjord i Finland. Trots det har jag, som är ett stort fan av finsk rap, tröttnat på hela den nya vågen av de uppenbara Amerikakopiorna. Jag har alltid brunnit för finsk rap, för hur unik den är i jämförelse till andra länder, men moderniseringen har långsamt kvävt lågan. Aivovuotos nya EP lyckas återigen tända den lågan hos mig.

Namnet EP (extended play) syftar på ett musikprojekt med färre låtar än ett album. Den kortare speltiden och det (ofta) friare formatet är en befriande aspekt i musikbranschen och jag tycker att artister kunde utnyttja den mer. EP:n Euro Crack från 2012 fungerade till exempel som en språngbräda för Julma-Henri och RPKs skiva Huume (2013), medan JVGs Mist sä tuut från 2016 var ett försök på ett mer alternativt sound, där duon lyckades låta mer vuxen och seriös än den sedvanliga klyschiga poprappen som de tidigare brukade göra. Aivovuotos Utopia Sessiot ligger någonstans mittemellan dessa två. Projektet utforskar nya stilar men lyckas också bygga upp en förväntan för ett möjligt kommande Aivovuoto-album.

Aivovuoto är en supergrupp som består av rapparen Jodarok och producenterna K.V.N och Lobo. K.V.N och Lobo räknas som de kändaste finska producenterna och de har tillsammans jobbat med bland annat SMC Lähiörotat, Gasellit och Yona. Matti Salminen, alias Jodarok, har i praktiken varit aktiv inom finsk rap ända sedan rapmusiken kom till Finland och är också känd som en del av den legendariska rapgruppen Kemmuru. Aivovuotos diskografi är omfattande med sina två album, ett splitalbum med Khid och två EP:n med Utopia Sessiot medräknat, det är därför särskilt häftigt att gubbgruppen har lyckas komma ut med någonting riktigt fräscht. Skillnaden mellan tidigare Aivovuoto-projekt och Utopia Sessiot är att det senare är överraskande modernt i produktionen och att låtarna har ett långsammare tempo som ger Jodarok mer plats att rimma på. Resultatet är fängslande!

Introspåret ”Naavaa” är en melankolisk och vacker låt som är uppbyggd av ett långsamt trapbeat som jag till och med skulle kunna föreställa 21 Savage rappa på. I produktionen har K.V.N och Lobo lyckats bygga upp en långsam och ledsen men samtidigt tajt beat, likt Metro Boomins produktion på Savage Mode EP:n från 2016. Pianot och gitarren spelar en stor roll i hur stämningen byggs upp och Jodaroks oerhört monotona rap går prydligt ihop med beatet.

Uppföljaren ”Oonx mä pelle” tar ett kliv ifrån det dystra ljudlandskapet till det knasiga Aivovuoto-soundet som är bekant från tidigare skivor. Pelle- eller clowntemat på låten känns som ett inside-skämt som förblir svårt att tyda för lyssnaren. Låten gästas dessutom av finska rappens största pajaser, nämligen Tuuttimörkö och DJ Kridlokk, men tyvärr lyckas ingendera skoja till en hyfsad vers. Däremot kommer Jodarok med några jävligt sega skämt som får mig och tänka på när min vän Jakob för någon vecka sedan beskrev Jodarok som finska rappens Jerry Seinfeld. Det cirkusinspirerade samplet i bakgrunden förstärker påståendet.

Min favoritlåt ”Sama logo” är den tredje låten på EP:n. Låten handlar om de väsentliga märkeskläderna inom hiphopkulturen. Jodarok rappar om hiphopparnas utrustning, hur de fattiga bara hade två streck på deras dojor medan de framgångsrika hade riktiga Superstars. Rappen är finurlig och smaksatt med ironi. Jodaroks tröga flow passar suveränt med den slöa och samtidigt svängiga produktionen. Gitarrackorden och rytmen som nästan är identisk med Milkavellis låt ”Lock & Load” får mig att undra om Aivovuoto också följer med den brittiska rapunderjorden, shout outs till Cult Mountain och Blah Records.

Fjärde låten ”Et oo käyny bileis” har den bästa stämningen på EP:n. Den tunga basen och de minimalistiska perkussionerna med en massa läckra detaljer påminner på ett positivt sätt om Timbalands produktion från 2000-talet. Jodaroks flow passar också här fantastiskt bra på beatet men gästuppträdandet av Yeboyah stjäl rampljuset. Yeboyahs vers är passligt seg och pompös så att den tillsammans med beatet får mig att tänka på Missy Elliots flow på ”Pass That Dutch” och Pusha Ts på låten ”Numbers On The Boards”. Den här typen av produktion skulle jag utan vidare vilja höra mer av i K.V.Ns och Lobos musik.

EP:ns femte låt ”Soundtrack” är en hyllning till Houstons egna chopped and screwed-musikstil. Det dröjande långsamma beatet och den nerpitchade rappen gör låten dåsig, precis som musikstilens pionjär DJ Screw skulle ha velat ha det. ”Soundtrack” låter respektlöst lo-fi och den får mig automatiskt att tänka på DJ Ibusal och Lobos gemensamma skiva Mt. Everest. Det är därför ganska passande att Ibusal är med på låten som kommer till näst.

Sista låten på EP:n ”LME” (uttalas fyndigt som ”Älä mee”) är ett fenomenalt slut på Utopia Sessiot. På låten rappar både Jodarok och DJ Ibusal, som båda delar första plats i tävlingen om vem som har den mest monotona rösten inom finsk rap. Trots den mindre smickrande utmärkelsen handlar det inte om att de inte skulle ha någon inlevelse i sitt rap. Tvärtom visar de på låten hur de är två av Finlands bästa rappare. Den vassa high-haten och stråkinstrumenten skapar en ruskig känsla som snyggt knyter ihop hela EP:n.

Den 23 minuter långa EP:n är lätt att sluka i sig och man blir sugen på att få höra mer. Jodarok har aldrig varit en av mina favorit MC:n, men på grund av Utopia Sessiot stiger han avsevärt på min topplista. Särskilt uppfriskande är det att höra verser som inte handlar om clout och som är framförda utan det knyckiga trapflowet som den nya generationen av rappare har hakat upp sig på. Aivovuoto visar med EP:n hur artister kan förnya sig men samtidigt bevara sin originalitet.

- Lars / Inlägg nummer 24 / 2019

[skifferrok]

Turisas - The Varangian Way: De foro manligen fjärran

Spotify

Det finska bandet Turisas var som den kliche-artade första-stora-kärleken för mig, ja fast för folk metal då. I de tidiga tonåren när mitt musiklyssnande fortfarande var begränsat till Iron Maiden och ett par power metal-band så hittade jag till Turisas. Jag har fortfarande klara minnen av att sitta med spotify och lyssna igenom deras album gång på gång, utan att egentligen tycka om det. Men något höll mig kvar och plötsligt började jag gilla “Fields of Gold”, sen delar av The Varangian Way och kort därefter hela Turisas diskografi. Än idag är dem ett av mina favoritband och The Varangian Way ett favoritalbum bland folk metal.

Termen väringar (‘de edsvurna’) påträffas först 859 i Nestorskrönikan och tros vara ett av de namn som östslaver gav nordbor, väringagardet var också namnet på den utländska truppen av livvakter som tjänade under den bysantinska kejsaren i Konstantinopel. Holmgård och Miklagård var forntida skandinaviska namn för Novgorod och Konstantinopel respektive. Vi har alltså att göra med ett konceptalbum löst baserat på Ingvar den vittfarne och hans krigare som ‘foro manligen fjärran : efter guld : och österut : gåvo örnen föda’ (Gripsholmsstenen). The Varangian Way blandar och alternerar friskt med dragspel, elfiol, körer och symfonisk metal, vilket ämnet till tros ger en upplyftande ton. Vid textrader som ‘Osmo and Dalk, Kyy, Kokko and Ulf, Were glad to be off the oars, Turo had eaten too much again, Now hanging himself overboard’ är det svårt att undgå musikal-sensibiliteten det här albumet bär på, dialogen i “Five Hundred and One” är ett annat bra exempel. Allt detta ser jag som positivt då Turisas får det att funka, utan att bli för tramsigt eller skämtsamt, istället är det mycket smakfullt gjort.

I år har The Varangian Way 10-årsjubileum, det känns väldigt passande att SVT tidigare i månaden visade en dokumentär om östersjöfinnarna. Nya arkeologiska forskningsresultat bekräftar nämligen att de var centrala i att vikingafärder österut kunde bli realitet. Nu är det bara att vänta på att den där Turisas-musikalen ska bli realitet.

/Mattias Niklasson.

#Turisas #TheVarangianWay #VikingarIÖsterled #FolkMetal #Musikal