#det ny teater | Explore Tumblr Posts and Blogs

hanna-water · 1 year

Text

source: https://www.bt.no/amagasinet/i/VPjGgr/baard-ylvisaaker-det-aa-staa-paa-en-scene-foran-20000-drit-i-det Bård Ylvisåker: – Det å stå på en scene foran 20.000? Drit i det.

(Aftenposten) Han har overtatt tronen i “Kongen befaler” og har levd av å opptre halve livet. Men det er ikke dette Bård Ylvisåker virkelig brenner for.

Publisert: 11.02.2023 10:26

Han skjønte raskt at det var noe galt med mannen i vannet. De var på vei hjem, han og broren og moren, da de fikk øye på ham, duppende i en dam, med ansiktet ned.

Hvem var det? Hvordan havnet han der? Ingen visste. Men det var veldig tydelig for Bård at mannen var død.

Hendelsen ligger milevis unna og 30 år tilbake i tid.

Hans Terje Ylvisåker var sivilingeniør og tok med konen og sønnene på jobb for Norad i Mosambik og Angola. I sistnevnte land var det borgerkrig og ikke uvanlig at barna så våpen eller hørte skudd. Mens tre år eldre Vegard trivdes bedre hjemme, gjerne foran flysimulatoren, fikk den eventyrlystne lillebroren utforske nabolaget, lenge før telefoner ble mobile og barneklokker fikk GPS.

– Det er rart foreldrene mine lot meg få lov, men jeg gikk og spankulerte rundt der, sier Ylvisåker til Aftenposten.

Han har kalt barndommen «perfekt», har sagt om Afrika-årene med broren at det «ble veldig mye oss». Med et hav av tid og bare tre VHS-filmer – «Life of Brian», Harald Heide-Steen, «Weekend at Bernies» – formet brødrene sin egen humor.

En humor som har brakt dem fra suksess til suksess i en karriere som har vart mer enn halve livet, der de har gjort alle sketsjer, show og sanger sammen.

Helt til nå.

Fortjent terningkast 2

Han gråter «ekstremt sjeldent». På skjermen: smil og latter, glimt i øyet, alltid morsom.

– Hva er det minst morsomme du har laget?

– Som vi har laget?

Han er kanskje ikke vant til å få spørsmål i entall?

Ylvisåker sitter i et mørkt studio i produksjonsselskapet Concorde TV, som brødrene startet for 11 år siden. Han humrer litt, gjesper litt, lener seg tilbake i kontorstolen, i mørk genser og mørke jeans, mens han heller i seg mørk væske fra en boks Pepsi Max.

Og slik finner man lettest mørke i livet til Bård Ylvisåker: Man konstruerer det. Hendelsen med den døde mannen er et sjeldent glimt av noe annet enn idyll.

Men det minst morsomme han har gjort?

«Ylvis goes philharmonic», svarer Ylvisåker.

Det var i 2001, tidlig i karrieren. Bård og Vegard var nettopp blitt oppdaget i skoleteateret hjemme i Bergen, to sjeldne talenter med et rykte som spredte seg raskere enn korona.

Men denne forestillingen med Bergen filharmoniorkester ble halvhjertet. Dagbladet trillet terningkast 2. Velfortjent, mener han og kaller det hele «pinlig».

– Jeg tror det var da vi bestemte oss for at vi aldri igjen skulle ta lett på en jobb.

Dette var årene der livet hans ble snudd på hodet. Det ene øyeblikket var han en ganske vanlig norsk tenåring. Så fortalte kjæresten at hun var gravid, en manager plukket ham opp fra skolerevyen, og vips, så var Bård Ylvisåker på full fart mot småbarnsliv og stjernekarriere.

– Jeg følte jeg gikk fra å være barn til å ha barn uten noe voksenliv imellom. På samme måte var det med meg og Vegard: Vi hadde ikke noe forhold til teater, egentlig.

Fjasete, grovt og nydelig

Brødrene fløy rundt på turné med showet «Ylvis», en eventyrlig suksess. Som føltes helt feil. Sketsjene og humoren var ting han var blitt fortalt ville funke. Noe det gjorde. Men det var ikke hans humor.

– Jeg var helt død inni meg, liksom. Jeg synes det var helt meningsløs drit.

På hotellrommet tok han frem gitaren, nærmest som terapi, og lærte seg sangene til artisten og skuespilleren Jack Black – som med bandet Tenacious D lagde fjasete, grove, nydelige sanger.

– Jeg satt og spilte gjennom de låtene og tenkte at det må være helt fantastisk å kunne leve av å lage egne låter som er kødd. Men jeg var helt sikker på at dit kommer jeg aldri.

Sceneskiftet som fulgte, er fortalt før, men et kort synopsis:

Ylvisåker-brødrene fikk ny manager, som utfordret guttene på hva de ville gjøre. Sommeren 2011 fikk de eget show i P3, klekket ut sine egne, corny ideer, deriblant «låter som er kødd». Den første, rap-parodien «Work It», skapte blest også utenfor Norge. Og Bård tenkte: «Oh shit, OK, det går an.»

To år senere lagde de en annen tullesang sammen med stjerneprodusentene i Stargate, om hvordan ingen vet hva reven sier, og ... vel, du vet.

Midt i intervjuet lyder plutselig brorens skarrende stemme fra skrivebordet:

«Eg trenger penger!»

– Sorry.

– Hva var det?

– Det var Vegard sin meldingslyd.

Han flirer litt. Brødrene ser hverandre daglig, men sjelden utenom jobb.

– Jeg ringer jo ikke ham og spør om han skal være med på kino. Det ville være litt spesielt.

Og nå, for første gang, kan de altså sees alene i hvert sitt program. Bård som ny konge i Kongen befaler. Vegard som vinner av høstens 71 grader nord.

Men den som leter etter en sprekk i idyllen – en Knutsen i klinsj med Ludvigsen, en Simon på kant med sin Garfunkel – må lete forgjeves.

– Han har hatt lyst til å være med i sikkert ti år. Han elsker jo det der. Jeg har ikke sett en eneste episode av 71 grader nord i hele mitt liv, inkludert hans sesong, sier Bård.

Jobben som programleder i Kongen befaler ville han neppe tatt uten å føle eierskap til programmet, sier han.

– Det er jo en programlederjobb som er helt topp, det. Men mitt hjerte ligger i å lage ting fra bunnen av.

Ylvis-brødrene produserte den første sesongen og valgte Atle Antonsen som programleder. I høst mistet sistnevnte jobben som følge av den mye omtalte episoden med Sumaya Jirde Ali.

– Hvordan er det egentlig å ta over rollen under de omstendighetene?

– Jeg verken kan eller vil gå inn i den greien der. For meg er det mer sånn: Faglig sett skal jeg hoppe etter Wirkola, for jeg synes Atle gjorde en veldig god jobb som konge.

Han har ikke snakket med Antonsen om jobben, bortsett fra en tekstmelding der den gamle kongen ønsker den nye lykke til.

Det var Ylvis som produserte første sesong av «Kongen befaler» i 2019, og som valgte Drammens Teater som scene og Atle Antonsen som konge. FOTO: GORM KALLESTAD / NTB

«Heroin skutt i øyet»

Bård Ylvisåker har det som kan være både en superkraft og en akilleshæl i showbiz: Han blir ikke nervøs.

Muligens er det genetisk. Han la særlig merke til det da de holdt konsert i Stavanger med brødrenes tidligere sidekick, Carl Fredrick «Calle» Hellevang-Larsen. Alle Ylvis-brødrene skulle på scenen, inkludert den mindre kjente Bjarte, attpåklatten som ble løftet frem i fjorårets Ylvis i Sogn på VGTV. Ingen av de tre brødrene var nervøse.

Calle, derimot.

– Han var så nervøs. Han skulle bare være på én låt, men var helt knekt. Han kaster opp før han skal ut på sånne ting. Og jeg tenkte: «Hvordan orker du å gjøre noe på en scene? Jeg fatter det ikke. Det virker jo så utmattende.»

Men så, da Calle gikk av scenen, fikk Bård se den andre siden.

– Det var som om han hadde skutt heroin i øyet. Han sa: «Er ikke dere happy, og er ikke dette det mest fantastiske dere noen gang har vært med på?!» Så sitter Vegard, jeg og Bjarte der og bare: «Jo, det var topp det. Det var kult.»

«Kaos» kaller Bård Ylvisåker konserten de holdt i Oslo Spektrum i 2014, foran 8500 tilskuere. Det ble så mye som skulle ordnes, løses, innøves, at han nesten ikke klarte å nyte opplevelsen. FOTO: VEGARD WIVESTAD GRØTT / NTB

Bård har hatt sine triks for å gire seg opp. Når de holdt show, kunne han, til de andres frustrasjon, få et kick av å møte opp backstage rett før forestillingen.

– Det å komme fra gateplan og så fem minutter senere stå foran 500–1000 mennesker, det ga meg et slags støt som gjorde at jeg skjerpet meg.

Det han virkelig brenner for, er skapelsen. Han kan gå til konen, stolt som en unge med tegning fra barnehagen, og spille av en tidlig låtskisse sammen med det ferdige resultatet.

– Hun blir fascinert av at jeg fremdeles synes det er spesielt, sier han.

– Det å stå på en scene foran 20.000? Drit i det. Da blir du jo bare plassert et sted og skal gjøre låten din. Men det å lage noe som ikke finnes, det synes jeg er bare ... ufattelig gøy.

Hollywood, runde to

Denne skapergleden har møtt sin motstand.

Deres nå ti år gamle monster-hit «The Fox» – som er avspilt 1,1 milliard ganger på Youtube og førte dem på en vill rundtur, fra amerikanske talkshow til hylende asiatiske fans – satte spor i USA. Senest i en fersk Super Bowl-reklame for Uber, med flere store artister, der Bård og Vegard synger en snutt ikledd sine velkjente revedrakter.

Sangen åpnet mange dører. Brødrene har jobbet med flere mulige show i USA. Og har møtt et digert maskineri med sine egne rutiner, hindringer, normer og meninger.

I første runde føyde de seg, full av respekt for Hollywoods høye herrer.

– Så blir det slipt vekk mer og mer av kantene. Du blir sittende igjen med en sånn grå amerikansk deig, sier Ylvisåker.

Resultatet ble en pilot-episode som ingen var fornøyd med. Det fislet ut.

Så minnet de seg selv på reve-sangen. Hvor startet det? Jo, hos fire–fem nordmenn hjemme i Oslo. Og jo da, de fikk hjelp av Stargate. Men selv de «aner ikke hvordan de skal lage en hit», sier Ylvisåker.

– Det er de helt åpne om. Det eneste du kan gjøre, er å følge hjertet ditt og lage masse sanger. Én av dem smeller. Hvilken? Umulig å si. Møter du et menneske som sier at de vet det, skal du styre unna.

Helt ærlig, Bård Ylvisåker:

– Hvilken av dine egenskaper håper du barna dine ikke arver?

– Evnen til å utsette helt nødvendige, hverdagslige oppgaver.

– Hva er din favorittlyd?

– Rent teknisk liker jeg veldig godt «fasten seatbelts»-lyden på fly. Den har en fantastisk blanding av skarphet og rundhet.

– Hvilken låt har betydd mest for deg?

– «Another Brick In The Wall, pt 1.» av Pink Floyd.

– Når følte du deg sist mislykket?

– Sist jeg forsov meg sånn at barna kom for sent på skolen.

– Hva er det norskeste du vet?

– Langrenn. Jeg prøver å forklare folk i utlandet at de største heltene i Norge er de som går fort på ski rett frem og av og til stopper for å skyte. De skjønner ingenting.

– Når føler du deg mest i utakt med din samtid?

– Når folk skriver «POV» på Tiktok.

Ylvis vendte tilbake. Og begynte å protestere når folk filte ned ideene.

– Det blir sånn: «OK, så de tilbakemeldingene dere nettopp ga oss? Hva om vi hadde kommet inn og sagt at vi skulle lage en EDM-sang om en rev? Den hadde feilet på alle punktene dere nettopp nevnte.»

– Blir «The Fox»-suksessen et slags rush som dere har lyst til å gjenskape?

– Ja, altså vi holder på, sier Bård, som ikke legger skjul på at de trekkes mot Hollywoods nedslagskraft og høye budsjetter.

– Men vi er jo veldig lugne på at om det ikke blir sånn som vi vil, så driter vi i det. Det er mange der borte som blir fascinert av at vi ikke gir oss.

– Har du lukket noen dører med den holdningen?

– Absolutt! Hehehe.

– Det er kanskje et sunnhetstegn?

– Ja, det føles dessverre alltid riktig etterpå. Selv om du ser båten seile videre uten deg, så ... Hvis det er Titanic som seiler, så er det jo greit.

Strenge unge foreldre

Apropos: Nå må Bård gå.

Han plukker opp jakken, trasker mot bilen nedenfor kontoret, en elektrisk kabriolet.

Som kan høres ut som nettopp den bilen du forventer av en komiker som har tjent flere millioner årlig. Helt til den dukker opp: en sølete, knøttliten Smart-modell som så vidt rommer Bård.

– På en sommerdag skal den gå opp til hundre kilometer, sier Ylvisåker.

Så står det naturlig nok en større bil hjemme, med plass til hele familien. På bilferier har han og konen hatt klare regler for de tre barna: ingen skjermer.

– Det kom noe godt ut av at de kjedet seg. Da var det ekstra digg å komme frem. Og det tvang ungene til å snakke sammen.

Som unge foreldre ble de opptatt av ikke å feile og ikke «bare ta med ungene på McDonald’s og være sløv».

– Du skal liksom ta igjen med å være veldig rigid, og jeg husker vi ble applaudert av andre voksne for at vi var så prinsippfaste.

Kanskje var de for prinsippfaste, lurer han.

Datteren var sist i klassen til å få telefon. Det blir vanskelig når barnet blir eneste i klassen som ikke er på Snap eller får spille det nyeste spillet.

Og det er tross alt forskjell på skjermbruk – forskjell på å lære seg lesing og regning i en app og glo på en tullete musikkvideo med to artister i revekostyme.

Mitt kulturliv

Hører på/ser på/leser nå: – Jeg vet det høres rart ut, men jeg konsumerer nesten ingen former for underholdning for tiden. Så mye av arbeidsdagen går med til å skrive og analysere ting at jeg helst bare vil ha det stille hvis jeg har fri en ettermiddag. Helt stille i bilen på vei til jobb, ingen musikk når jeg trener, hører av og til halve førsteepisoden av nye podkaster for å høre hva konseptet er, men så vil jeg gjerne slippe å høre mer.

Klype-seg-i-armen-gøy

Uansett er barna blitt gamle nå – 13, 18 og 21 år – og eldstedatteren har allerede reist av gårde for å studere til arkitekt, det Bård selv ville bli før han ble svelget av underholdningsbransjen.

Mens Vegards datter har vunnet MGP Jr., har ikke Bårds barn satset i den retningen. Som er helt greit, synes han.

– Den virker så tilgjengelig, den drømmen om at du bare kan filme deg selv på Youtube, og så kan du bli rik. Det er veldig vanskelig for barn nå å forstå hvor lite det nåløyet er.

Han svinger den knøttlille bilen inn i en ny Oslo-gate mens han humrer litt over uttalelsen om at komikere er på høyden som 30-åringer – uttalt av en 30 år gammel Bård.

– Jeg synes jo 40-åringer er knakende gode, sier han.

– Man merker vel når man begynner å levere ting som folk ikke liker. Får jeg håpe, i hvert fall.

– Kunne du tenke deg å jobbe oftere som regissør og holde deg i kulissene?

– Jeg føler det høflige er å si ja. Og jeg liker å gjøre det i tillegg. Men jeg har ikke lyst til å slutte helt.

De siste årene har tidvis vært tunge. Prosjekter har møtt motstand. Han kjenner det krever litt ekstra nå, han må jazze seg mer opp for å gå ut på en scene og gnistre.

Men skapergleden? Uendret. På parkeringsplassen utenfor togstasjonen snakker han om et USA-relatert prosjekt de har på gang. Som inkluderer en sang med Kringkastingsorkesteret.

– Der har du igjen det der med at du begynner med en idé og kanskje nynner inn en melodi. Og plutselig sitter et strykeorkester og spiller det, og det bare låter helt sinnssykt fett. Det er jo sånn klype-seg-i-armen-gøy, sier Ylvisåker.

Før han går ut av bilen for å ta nye passbilder til et nytt visum, en ny USA-tur og kanskje et nytt eventyr.

Etter stjernestøvet

En dag i 2013 gikk han bortover gaten på Manhattan med en spesiell følelse i kroppen.

Han hadde nettopp kommet ut fra døren til Stargate, der han og broren hadde fått lov å jobbe en hel dag i studio med en egen låt som var kødd. De hadde mast seg til noen ekstra timers jobbing med produsentene.

Han tuslet opp på hotellrommet, lukket døren og spilte av sangen på telefonen.

Det han hørte i hodetelefonene, var ikke lyden av en fremtidig global hit. Men han hørte noe nesten like vakkert: en idé, klekket ut hjemme i Norge, jobbet frem av to brødre, løftet til nye høyder av to topp-produsenter. En idé som hadde nådd sitt absolutt ytterste potensial.

Og da, sittende på rommet, med en fjasete reve-låt i ørene, begynte Bård Ylvisåker å gråte.

Publisert: 11. februar 2023 10:26

#Bard Ylvisaker #ylvis #2023 #interview #Bergens Tidene

11 notes · View notes

svanhildbogseth · 1 year

Text

Om slekta mi

Når jeg besøkte foreldrene mine, fant jeg noe gamle familiebilder. Da bestemte jeg å skrive i bloggen om slektninger mine.

Mora mi heter Therese og hun er 44 år gammel. Faren min heter Carl-Bjørn, har er 45 år gammel og blir 46 i januar. Foreldrene mine har truffet på noen campingplass nord for Norge når de var unge. De var vennene i mange år før de innså at de er forelsket. Nå de er gift og har tre barn. De er ganske eventyrlystene mennesker, mora og faren mine. De liker å reise og være ut i natur. De er alltid sammen. Jeg vet at de elsker hverandre mye.

Brødrene mine, Mikkel og Tore, er tvillinger. De er 13 år gammel og var født i august. De begge er så talentfulle! Mikkel er glad i musikk og han lærer å spille piano nå. Han er nokså beskjeden, han liker å være alene. Men han og Tore er gode venner. Tore spiller fotball nå og han kan ski veldig bra. Allerede bedre enn meg.

Jeg også har ei mormor, hun heter Sunniva og vi kaller henne Sunni. Hun er 76 år gammel. Hår hennes er hvit som snø, men før var det rød, akkurat som hår mitt nå. Hun bor i Alesund og vi besøke hverandre noen ganger. Mormora Sunni er veldig snill og leser mange bøker. Når vi møter, gir hun meg ei ny bok for å lese. Mannen hennes, morfar min, døde når jeg var 10 år. Jeg minnes bare hans seriøse blåe øyene.

Mora mi har også en bror som heter Edvin. Jeg ser ikke onkel min ofte. Han er skilt og har en sønn. Fetteren min heter Fred og han studerer historie i Bergen nå. Vi snakker på nett noen ganger.

Farmor og farmar mine bor i Rjukan, de heter Pia og Arman. Jeg tror at de er nokså snobbete, og de liker ikke å gå ut fra huset deres. Kanskje det er fordi de er veldig gamle, over 80 år. De sender til oss korte hver år.

Tanta mi, søster til faren min, heter Magnhild og hun er 32 år gammel. Hun bor i Oslo og i våren skal hun gifte seg med kjæreste hennes, Frøya. Jeg gleder seg til bryllupet det, de er så søte! Tanta mi arbeider i kunstgalleri nå og hun skriver også. Frøya er veldig vakker og har jobb i teater.

Vent! Det er ikke alt! Jeg har Matilde - verdas beste katt. Hun er 3 og halv år gammel og hun er veldig vennlig. Matty liker å snakke med hver menneske i familien. Vi alle elsker henne. Når jeg besøker foreldrene mine, sover hun med meg alltid på senga mi. Jeg ville gjerne ta henne med meg til Fagernes, men gården er bedre til henne enn leiligheten, synes jeg.

3 notes · View notes

psykotiskapsalmer · 28 days

Text

Nyårslimerance

Hennes tidigare mörka dagar hade succesivt blivit bredare i paletten; färgats gula av artisteri; rött av sårbarhet & amori; blått av idé-rundturer och tankéträsk. Maskulinum, femininum. Mars och Venus. Ritual och slentrian. Helen och halvan. Svaren och frågan. Mång-amori, bi-amori? Oavsett vad, så höll det i. Kärlekens idé. Platons sol-analogi. Varandet och vetandet. Skiftet i perspektiv. Från svart till vitt. Färgskalan var uppdragen på nytt. Mattan svept från under hennes fötter, plötsligt var lampan tänd, solen uppe, anden ute, Tittut! “Du har tre önskningar”. Hon bad en bön till det annalkande året, anden, planeternas konstellationer, den rättrådige fadern och den återfödande sonen. “Låt kärleken vara nog”. Låt den vara svaret. Älskandet allene. Gud, låt känslan sitta i. (Men gudarna är snåla med sin eufori). Klockan är slagen. Ny dag, ny månad, nytt år! Skrik; ”hurra och skål!” Gammalt är bytt, livet nytt, nytt jag, nytt vi, nytt ingenting. Till och med tomrummet blir nytt genom växlat perspektiv. Med blickar fästa mot skyn manifesterar hon förhoppningar och visioner som flyger upp i vyn, brister ut i färg, krut & explosion. Knall på knall, och natten är kall. Hon är varm, av skumpa och kärlekens ståt. Glad, med ett jävlar-anamma till uppsåt. Hon hör orkestrar av trumpeter, flöjt och fiol. Smakar på själen; mmm, är det där lavendel och viol? Snötäcket liknar satin, träden sjunger i vinden på latin. Livet är en magisk realism. En glimten-i-ögat-idealism, hon ryser i glitter & tänker i finstilta penseldrag. Misstagen rinner av, förolämpningar borstas bort – snart ett minne blott. Det fina ryms igen i det fula. Oscar Wilde & lådvinsalkoholism. Hemmagjort och “tanken som räknas”. Läppstiftsfläckar och improv-teater. ICA-orkidéer och romantiska klichéer. Allt filtreras genom förvåning, förundran, förväntan! Begeistrad, ertappad, upp över öronen. Kanske finns en hint till likgiltig eftersmak.

(Det som är nytt blir till vana fort. Färgkontrasten mattas ut. Allt är nytt en gång enbart, sedan skapar det hjulspår i historien – intryckta fotsteg i marken som blir till stig för efterföljare på efterföljare. Det som en gång var ett äventyr blir en utstakad trafikled. Ingenting tar någonsin slut, men det når en fullbordan. Det blir redo, moget, tillrett. En inkorporation i rutin, vardag, livspussel, – ansträngningar och belöning… det infinner sig i fabriksinställning, stabilitet, stagnation, och där någonstans blir målet märkligt nog mött. Där vid slutlinjen dör det. Då förhoppning blir verklighet, längtande blir havande & kärleken ett axiom. Stjärnorna lyser inte längre just för dig. Morgonsolen välkomnar och hälsar dig inte hej. Snön svider och skär i skör själ och anden i lampan vill inte veta av dig. Tornet 16 är draget. En tackling av tagen-för-givet. Livet är nu helt givet. Vitt blir svart. Upp som var ner, är åter bara ned. Mystiken är borta, kejsarn är naken. Tärningen är kastad för sista gång, strået är draget, bollen i mål. Enkelheten sipprar in genom springorna och gråskalig rök fyller lungorna. Skuggan i grottan säger dig allt du behöver veta, du är varken sugen eller orkar leta nytt att beta. Fint är fint, och fult är faktiskt fult. Klappat, klarerat och klart. Bekvämlighets-illusioner. Tryggheten är numera spänning. Repetitioner på repetitioner, refraktioner av kloner i miljoner. Rutin, vardag, livspussel – ansträngningar och belöning. Sen gör ni slut när ni inte längre kan göra om. Om och om igen, med varandra, med andra; om och om igen. Det görs nytt och gammalt för varje om. Rutin, vardag, livspussel – ansträngningar och belöning. Vissa åldras och vänjs in i krets-om-loppet, in i monokrom villkorad förmån, men kan hon? Vilket om är villkorslöst nog? ”Om, och endast om hon lovar att göra om sina om”(?) Så sluts cirkeln. Så äter ormen åter sin svans; genom förnyade löften, nya om och men. Omvänt och omkring. För en tid… Alla om har en mättnad och varenda mättnad har ett om. Åh, ålderdom! Belåtenhet; karaktärens förstening & ådrors förkalkning. Att missta visshet för vishet, vana för vetande. Gläds åt dina knappa ansträngningar och din belöning, åldring! Vyssan lull, så som den spelar upp scener från livet framför sig, om och om och om igen. En trasig CD med en enda visa, en sammanfattning som sakta vaggar fram.)

Men likgiltigheten förblir en eftersmak. Ett för tillfället stilla gnabb i bakhuvudet. Hon njuter istället av sin trollbundenhet och erotiken, håller fast vid ljuset och mystiken, skönheten i det lilla och det fula, så kort det än varar – för jovisst är det kort. I stunden finns tillgivenhet och framtidstro. Hon blir sugen på mer, en tidigare påtvingad men nu inre idé; borde kanske 1 plus 1, bli 3? När existensen känns ljuvlig, känns värdig, känns snäll – vad gör man, om inte skapar en ny cell – helt unik, kommen av ömhet, den första av sitt slag, som får växa sig stark i varm sarkofag. Finns det en vackrare gåva? Hon är solen, upphov till behaget och behaget själv. Natalism och narcissism. Liksom hon vill knulla Gud vill hon föda universum. Via krystande explosion, av kontrasterande krafter som fått dansa inlemmat & tryckt med överansträngda muskler och skälvande njutning och därefter växt i månader till vridande, svidande kramp, SÅ; vill hon känna ett nytt om bli till. Ren potential. Vågfunktioner på helspänn. Det är så livet börjar, för stora intryck i för litet hål, med ett vrål. Inflation, exponentiell väckelse, vaknande, växande. Hon vill skänka friheten, den fria viljan. Det stora, tomma utrymmet allting emellan, rum att växa och formas; det som kvarkarna tidigare krigade för, det som levandegör; gör cellklumpen till vassa kanter och distinktioner, en plats där den finns och en där den inte. Ett knytte medvetande, ett gli av liv. Dens vrål blir ett eko utanför dess kropp, studsar mellan väggar och trumhinna, tills den hör sig själv för första gång; “Där är jag!” torde den tänka “Mellan jord och himmel, öst och väst, vad vill jag näst?”

(Med ett ben framför det andra. Med ett ord ovanpå ett annat. Påväg! Ett första skratt, en första gråt. Vyssan lull. Äventyret blir snart en utstakad, upptrampad stig… Ett barn är inte längre ett barn. En trasig CD med en enda visa. Om och om och om igen). Å andra sidan, vad tjänar det till, vad vet hon om vad livet vill. Anfallet är här och nu & hon vill inte spendera det med Nalle Puh. “Kan eller borde?” Var frågan hon brukade ställa. Svaren var ofta principiella, sällan snälla eller potentiella. Nu är de sensationella! Blöta av självkärlek, eudaimonia och svärmeri, vin och kex & brie, stön och svett & blasfemi, empati, magi & energi, fallera och falleri, fantasi & frosseri, fåneri, grubbleri, en slutlig harmoni & symmetri, en dans på kotteri med ett bra kompani, de har skapat sig en egen liturgi genom autonomi, “Fan-i-helvete”- där kom ett till fyrverkeri. Tänka sig; att hon vann naturens lotteri! Att hon får sjunga sin egna melodi, ägna sig åt måleri och poesi, skämma bort sig med sånt här rimmeri, vilken symfoni, ta en titt i hennes skafferi, på hennes prosodi och språk-snickeri & hon har en teori; att avguderi är en bättre terapi; amori, astrologi & teologi – kanske är det självbedrägeri eller idioti, men det botar melankoli, bistår mer än patologi eller psykiatri. Funka det som funka vill! Nutida, med tredje ögats blickfång mot brännpunkten där framtida blir samtida. Hon kan känna den; resan genom tid, vakuumet i turen mellan punkt och pricka, tick-tick-tickandet, framgångens fraktaler & förnyelsens geografi. På håret mellan närvaro och längtande. (Eller var det saknande? Nostalgi?) Skagen vilar lugnt i magen & visst är hon lite dragen. Allt är lugnt & lönt. Punk och kärlek kommer aldrig dö! Än sen då, om ingen annan tror på anden i lampan, hon ser honom där i ljuset. Färgskalan är skön. Se! han besvarar hennes bön. Hon har rätt och du har fel! Har du inte hört om intersubjektiviteten, du är fast på den här svävande planeten, blås i trumpeten- vem bryr sig, jag skiter i, ner var en gång upp och vitt är nu svart. Sanningen är en överenskommelse, hon har anden på sin sida – älska henne nu eller kryp åter in i hennes sl-…(Mystiken är borta. Kejsaren är naken) Hon är ordet. Det första mordet. Hon knullar din Gud till frukost! Hon är din början och ditt slut. Fullkomlig, fall på knä & gör salut. Känner du inte henne i vinden? Den hon har andats ut sitt liv uti. Ser du henne inte i refraktioner? Där ljus-och vattenvågor dansar hennes koreografi? Tänker du inte på den väldiga väldigheten iblan’? Djupet till hennes kärna och hennes omfamnings spann? Njut och förtvivla! Du konstellation, vågen själv, slunga dig mot henne, var ordet på spetsen av hennes tunga (Infinn dig. Omvänt, omkring och om och om igen. Du är för liten, vyssan lull. En sammanfattning som sakta vaggar fram). Födaren, skaparen, modern och fadern. Den första röraren. Frågan och svaren. Men mest av allt; ironi och tragedi, snälla sig mig, lama sabachtani?

#långdikt #dikt #dialog #relationer #oheligt #saga #utvalddikt

0 notes

newmusicdk · 1 year

Text

Artigeardit - LÆNGE LEVE

26-årige Artigeardit er klar med sit fjerde studiealbum ‘LÆNGE LEVE’ – På Det Ny Teater i København spiller han en unik albumkoncert den 27. februar. View this post on Instagram A post shared by DREEZ 🇦🇱🇩🇰 (@artigeardit) 🇩🇰 Kender du @artigeardit?https://t.co/Rc24pXE6tX— NEWMUSIC.DK (@newmusic_dk) February 3, 2023

View On WordPress

0 notes

kulturformidlet · 1 year

Text

Moderne musemagi

Denne anmeldelse blev oprindeligt publiceret på teateravisen.dk

Med ’Nøddeknækkeren og Musedronningen’ har Det Lille Teater lavet en ny dramatisering af det klassiske juleeventyr af E.T.A Hoffmann for målgruppen 4-10 år. Og sammen med et godt lydspor kommer de magiske julekvaliteter fint frem i denne uomgængelige juleklassiker over dem alle. I Det Lille Teaters stærkt moderniserede version af ’Nøddeknækkeren’ er den vrisne musedronnings yderst forskellige museunger spredt ud over hele kloden, og lille Marie frygter med god grund for julestemningen. ’Du skal lære at kende forskel på virkelighed og fantasi’, formaner den travle mor sin lille datter, mens hun pønser på, om det kunne være smart at pynte juletræet helt ensfarvet i år. Rikke Bilde gør det særdeles overbevisende som fortravlet voksen, der vil sin datter det bedste, men eksempelvis ikke har nogen sans for datterens sirligt opstillede musebamsekoncert. Det har vi til gengæld som publikum. Via det fineste lydspor får vi magien fra hendes dirigent-leg helt ud på bagerste række i den lille teatersal. Legeværdien har reel værdi her, og det er en smuk start. Ganske morsomt er det også, at et par af musene spiller falsk, så vores lille dirigent med myndig mine må rette til. Mathilde Lundberg formår flot at formidle barnlig uskyld og nysgerrighed igennem hele stykket. Modernisering af Tjajkovskij Musikken er komponeret af Christian Balvig med udgangspunkt i Tjajkovskijs musik. Det er sin sag ikke blot at ville modernisere opsætningen af så klassisk et juleeventyr som ’Nøddeknækkeren’, men også at ville pille ved selveste Tjajkovskijs toner. Må man overhovedet det? Det kunne nemt ende fladt, men Balvig slipper imponerende nok afsted med at give lydbilledet en lethed, der passer godt til den enkle opsætning. Samtidig inddrages de mest ikoniske temaer, så man enkelte steder tager sig selv i at savne tåspidsskoene ramme i takt. Det er godt balanceret. Og som sjovt, moderne nik til den manglende ballet har vi til gengæld her en Nøddeknækker (Michael Lundbye Slebsager), der læner sig tæt op ad Electric Boogie i sin bøjelige dans med sine træ-lemmer. Det er svært ikke at elske lidt, og salen tager ham til sig med åbne arme. Blues-blæs i legetøjstrompet På samme måde lykkes det ganske godt at modernisere den ret omfattende, klassiske fortælling. Mange af de eventyrlige figurer er helt barberet væk. Her har vi slet og ret at gøre med en musemor, der vil have sine unger hjem til jul. At de så alle tre er ved at realisere sig selv forskellige steder i verden, indlemmer elegant – og temmelig fjollet i ordets bedste betydning – små referencer til originales snefnug, Østens magi osv. Noget af originalens kant og dysterhed bevares også med musedronning-figuren, der slet og ret tager Maries lille dukke som gidsel for at få sine unger igen. Humørmæssigt skifter hun dramatisk imellem at være vrissen og ugidelig over i en rå, desperat sorg – komplet med blues og blæs i en lille legetøjstrompet. Det er en gylden scene, og Rikke Bilde er igen skøn i denne rolle, som min mindste lille ledsager (4 år), dog var en kende utryg ved. Kvadratisk – praktisk - god Scenografisk er der også god samling på moderniseringen af fortællingen. Meget ulig den klassiske versions kæmpe gemakker hos det bedre borgerskab er scenen her sat i et moderne hjem med en enlig mor og en fjollet onkel. Deres hjem har karakter af et såkaldt ’tiny home’, hvor alting har mange funktioner. At huset på den måde er godt udnyttet, betyder også at scenerummet bliver yderst fleksibelt. Sofaen er ikke bare en sofa, skorstenen ikke bare en skorsten. det muliggør dygtigt et væld af enkle skift i fortællingen, der ikke mindst udnyttes når de store mus skal trylles små, så de er til at have med hjem i lommen til musemor, så julen kan reddes… FAKTA Det Lille Teater: Nøddeknækkeren og Musedronningen - Manuskript: Camilla Hübbe. Instruktion: Mia Lipschitz. Scenografi: Eilev Skinnarmo. Lysdesign: Mads Lindegaard. Komponist: Christian Balvig. Lyddesign: Jes Theede. Musikere: Carolyn Goodwin, Damian Dalla Torre, Becca Toft, Rasmus Svale Lund, Cæcilie Balling, Maria Isabel Edlund & Björg Brjánsdottir. Medvirkende: Rikke Bilde, Mathilde Lundberg & Michael Lundbye Slebsager. Aldersgruppe: 4-10 år. Varighed: 45 min. Set 30. oktober 2022 på Det Lille Teater, hvor forestillingen spiller til 18. december. https://detlilleteater.dk

#teater #nøddeknækkeren #detlilleteater #teateravisen

0 notes