Lamen Wedding For @seasonsofcapri đđâš
View on AO3 here!
289 notes
·
View notes
Capri Kinktober Day 12: Double Penetration/Spitroasting
Title: Dreams Were All He Had
Prompts: Public Sex | FTPE/Slavery |Â Double Penetration/Spitroasting
Ship: Nikandros x Laurent
Summary: Auguste moaned as the hard cock entered him for the first time. The head slowly passing his rim, gliding inside of him before stopping right against his prostate where it stayed. A shiver went down Augusteâs spine.
Hands grabbed his chin and moved his head upwards, towards the new cock in front of him. Auguste opened his mouth and let the second cock enter him without a second thought.
Link: https://archiveofourown.org/works/50786272
Thank you @captiveprincekinktober for organizing this!
1 note
·
View note
thoughts: kr chapter 15 (pt. 1)
'If they come this wayââ said Nikandros in a low voice.
âHey!â Laurent called out. (...)
i bet this will make nikandors love laurent even more :)
(...) Brief visions of strangling Laurent werenât helpful. (...)
damen is the best protagonist ever
(...) Damen judged the distance between himself and the nearest of the approaching soldiers, his chances of killing them, of killing enough of them to even the odds for the others. (...)
also does damen's mind ever not immediately go this route? imagine constantly being so on edge because you feel like you have to fight and protect because that's all you've ever known, and because you're the best at it so everyone's survival depends on how quickly you eliminate threat. so exhausting.
(...) âYou are Charls the renowned Veretian cloth merchant?â said the officer sceptically, as if this was a name well known to him.
âNo,â said Laurent, as if this was the most foolish thing in the world. âI am Charls the renowned Veretian cloth merchant. This is my assistant. Lamen.'
ummmm. okay. 'as if it was the most foolish thing in the world' made me laugh. laurent's brashness lol. also i absolutely love how laurent just went for the ship name, which is of course veeery far off from damen's actual name so they totally won't risk being found out at all
'I donât suppose your men could aid us in our repairs?â said Laurent.
Damen stared at him. They were encircled by fifty mounted Akielon soldiers. Jokaste was inside that wagon.
no way that's why laurent stopped them. is he insane???? i can 100% picture the way damen's staring at him.
just remembered "it's the game i like" so i'm guessing this turn of event makes sense
The officer said, âWeâre patrolling for Damianos of Akielos.â
âWhoâs Damianos of Akielos?â said Laurent.
His face was utterly open, his blue eyes unblinking, upturned to the officer on his horse.
ahhhhh!!! oh god. also i looove when laurent puts on this faux-innocent look he used so much in book one. it's just so amusing to me bc he's such an asshole and i mean this very lovingly
(...) Nikandros had the slightly stupefied look that Damen remembered from several of his own adventures with Laurent. (...)
can you believe i'm getting emotional over this? because damen knows laurent now. because laurent is known. for probably the first time in his life except for by auguste he has someone who really actually genuinely knows him and appreciates him for the way his mind works. i just love laurent and damen so much <3
Damen followed him in, acutely aware that he was being separated from his men. Laurent simply walked into the inn.
such an interesting nod to how damen feels more comfortable in the presence of his men (whether that's because he feels the need to protect them or because there's safety in numbers in general) whereas laurent had to rely on only himself for the past years
(...) Perhaps he could overwhelm Stavos. He could negotiate some kind of exchange, Stavosâs life for their freedom.
his brain just won't stop omg. imagine constantly thinking about how to get out of situation that could end in your death (also imagine how intimidating damen must look to an outsider since he's basically just always coming up with battle plans in his head lol)
'I can assure you. Charls the renowned merchant is already here.'
noooooooo
'That is impossible. Call him out here.'
ohh the audacity. laurent can be such a prince
Charls took one look at the unmistakable blue eyes and blond hair of his Prince, who he had last seen in Damenâs lap dressed as a pet in a tavern at Nesson. His eyes widened. Then, with a truly heroic effort: âCharls!â said Charls.
hahhaaha no way. bless the real charls <3
they're all charls :')
'Thank you, Charls, this man believes I am the King of Akielos,â said Laurent.
god he's soooo annoying i love him so much
'An agent of the King when he has raised taxes and threatens to bankrupt the entire cloth industry?â said Laurent.
Damen put his eyes somewhere where they wouldnât meet Laurentâs, (...)
i repeat: he's so annoying and i love him so much. also a fed up damen is so funny to me
'You speak very good Akielon,â he said, loudly and slowly.
âThank you,â said Damen.
ohh that reminds me of that scene in book one when laurent had damen drugged and this guy told damen that laurent had an eye for detail or something lol
'(...) Nikandros is completely useless as the Kyros,â Laurent said, loudly enough for Nikandros to hear him. âHe doesnât know the first thing about cloth.'
oh my god laurent stop antagonizing your boyfriend's best friend!!!
Damen looked over at Laurent, who was deep in conversation, letting his eyes pass slowly over every familiar feature, the cool expression tipped with gold in the firelight. He said, âDid he?â
âCharls said, think of the most expensive pet youâve ever seen, then double it.â
âReally?â said Damen.
damen stop getting horny pt. 34972387
'Of course, Charls knew who he was right away, because he couldnât hide his princely style, and nobility of spirit.â
âOf course,â said Damen.
hahahhahaha awww i love charls and i'm happy that in the future he'll have some new tales to tell about this moment right now
'Maybe you could encourage Akielons to wear sleeves. Youâd sell more cloth,â said Laurent.
Everyone laughed politely at the joke, and then speculative looks crossed one or two faces, as if this young cousin of Charlsâs might have stumbled by accident onto a good idea.
you can always count on laurent to find a new way to be a nuisance to akielos <3
ahhhh did laurent push their mattress together to sleep next to damen????? i'm crying. sobbing, actually <3
they're kissing !!! i love them soooo much i can't even put it into words anymore, my heart just goes "!!!" every time they're close to each other
Laurent didnât seem to care, even seemed to like it. Damen pressed him into the wall, and took his mouth. Laurent smelled of soap and fresh cotton. Damenâs thumbs pushed into his waist.
laurent being turned on by damen's sweat... honestly if we got laurent's pov, he'd probably be just as intense about damen as damen is about him. they're truly a match made in heaven.
(...) They had not before had the luxury of extended lovemaking, deliberate and unhurried as a First Night. His thoughts ribboned with all the things they had yet to do.
damen is such a softie!!! he's seriously just thinking about all the things he still wants to experience with laurent. he's so cute :')
(...) It was charming, because it was clear that Laurent was unsure exactly what to do, yet, typically, had acted to take control of everything.
again: he knows laurent so well by now! i'm so emotional.
'First time to entertain a lover?â Just saying the word made him flush, and he saw Laurent flush too.
god. goooood. godddddd.
(...) He watched Laurent react to his body. Virgins and the inexperienced tended to get nervous, which he enjoyed as a challenge to be overcome, hesitancy turned into eagerness and pleasure. It pleased some deep part of him to see in Laurent the flickering of a similar reaction. (...)
hmmmmm. :)))))))) i mean, he's wrong obviously, but i am super happy that laurent gets to experience sex with a good man who he finds attractive and who he likes and who is, on top of all that, great at sex <3
And dropped to his knees on the floor of the inn.
i'm getting teary-eyed over a blowjob. seriously. i'm just so proud of laurent and of him taking initiative because he wants to do this with and for damen !!!!
that description of the contrast between laurent's internal struggle and practiced skill makes me sick
141 notes
·
View notes
sometimes I hate my friends
11 notes
·
View notes
Damen's favorite holiday (spoiler alert: Laurent's ass involved)
This fic was originally written in brazilian portuguese by @damianoscurls, you can find it here! And now I'm translating it so that more people can read it too! đ
We hope you like it!
----------------
The trip to Brazil had been long and extremely tiring, but it wasnât enough to shake Augusteâs mood, who had dragged everyone halfway across the world after watching a report about the Brazilian Carnival on the TV. Once in Brazilian soil, he dragged his brother and friends to the street after, obviously, buying everything he thought was necessary. Laurent and Auguste were wearing blue matching tutus, no shirts, and glitter all through their skins; Damen wore no costumes because, as Laurent had said, people would want him even more if he tried anything more provocative than being shirtless; Nikandros wore a viking costume that consisted in a helmet and casual clothes; Nicaise was an angel; Jord and Aimeric were dressed as cop and prisoner; Ancel was a Playboy bunny and Vannes held a board where was written ânĂŁo uso fantasia, apenas realizoâ (which meant that she wouldnât wear a carnival costume, but she still could make their fantasies come true).
Auguste had already planned everything and confirmed their attendance to one of the more full carnival blocks of the event, but fortunately people were well distributed. The music was so loud that even the ground quivered with it, a cheerful song talking about making out with someoneâs sister was playing.
âDo you still remember what I taught you, Laurent?â Vannes asked him, needing to shout in his ear so she could be heard. He nodded.
âI remember too!â Nicaise meddled in. Damen looked at them with curiosity, without understanding anything. âNot of your business, Damianos.â
âWatch the way you talk to me, kid.â
âI brought drinks!â Auguste shouted, coming back to where they were with two trays with glasses. Each of them grabbed one, except for Nicaise, who still was too young to drink.
âWhat is this?â Laurent asked, assessing the color of the glassâ content.
âI have no idea,â Auguste answered, downing it all soon after and grabbing Nikandors by the belt loops in his shorts. âNik, you stay there, Iâm gonna dance.â
Nikandros didnât even had time to react, Auguste was already dancing, now a song about nasty girls, with big butts, that were prepared. Nikandros felt his ears turning red with the sight of Auguste wiggling right in front of him, but that encouraged the rest of them to start having fun too.
"Hide that frustration, Nikandros." Laurent said when passing by them, Damen following right behind the blonde.
Nicaise mingled with the other teenagers, while Jord and Aimeric left to enjoy themselves and Ancel and Vannes, of course, went after some mouths to kiss. Laurent was getting more and more enthusiastic after drinking two gulps of that weird drink and Damen took the glass away from him as soon as he noticed. They were together, not very far from Auguste and Nikandros.
"Laurent, this song is about you" Damen said, smiling. Laurent stopped to pay attention to the lyrics.
A nova loira do tchan
Ă linda, deixa ela entrar
Tem sessenta de cintura
Que gostosura
105 de bundinha
Que bonitinha
1,70 de altura
The song talked about a blonde woman, she's beautiful, let her come in, with 60 cm of waist, how hot, 105 cm of ass, how cute, 1,70 m of height...
And there it went.
"105 of ass" he repeated, a quirked eyebrow in that teasing way he always did. "You'll see."
Damen could barely wait.
Laurent was moving his body slowly, as if testing his surroundings. Damen stayed tuned to his every move, following that beautiful hip with his gaze when, suddenly, he turned, hands on his knees and his ass moving in a way he had never seen before in his life. He turned his face for a few seconds and saw that Auguste was doing the same thing, as were most people around them. Was that wiggling?
Damen, hypnotized with Laurent, tried to pay attention to the song, noticing it spoke something about sitting, and Damen didn't see the point in it until he felt Laurent's ass brushing somewhere it wasn't supposed to, at least not in public, his head slightly turned, just enough for them to look each other in the eyes.
And Damen found out, in the best way possible, that Carnival is the best event on Earth.
36 notes
·
View notes
Capri prompt
Laurent being a judge in The Voice, heâs that kind of intimidating but incredibly talented musician who relies on clear voices, a good tone range, and the unique something. He is the guy who watches in unmoved disbelief every time his co jurors break into tears when someone performs an especially touching song, and he is the one whose praise has much more value than the otherâs because he gives it so rarely.
Laurent loves music more than anything (besides Auguste and Nicaise maybe), otherwise it wouldnât be his career of choice, but he likes to think of himself as more of a professional than Kashel for example, one of the jurors who is very openly affectionate, cries a lot, and cheers like a child when she likes the performance.
He picks his singers very carefully, creating the perfect mix of human beings with the right voices, after all he wants to win. Itâs the game he likes.
Then one day, in the blind auditions, the music begins to play, and the voice that starts to sing crawls under his skin, makes the hair raise on his arms, enraptures him entirely. The manâs voice is a rich bass-baritone, and so warm and emotional, it touches his heart. He misses no tone, voice unwavering and confident.
Almost on their own accord his hands push that buzzer, his chair turns,- and he sees him.
That gentle giant, who should be intimidating because of his sheer size, but looks so confusingly soft with his dark curls and closed eyes, as he sings about a broken heart, an ex lover who walked away without looking back, tossing everything they had in the wind and left him alone in the ashes of what once was.
With mortification Laurent realizes that he has a lump in his throat, and tries to gulp it away, but with no success.
When the song is finally over, all of his co jurors have buzzered, too, without him even noticing, and when he invites him in his team, he feels an irrational fear that this man would refuse him, would choose another one.
But when the man introduces himself - Damianos - his eyes find Laurentâs as if there hadnât been any choice in the first place, and when he beams at him, itâs like the sun has graced them with her presence.
Shit, Laurent thinks. Heâs truly fucked.
And he hates this stranger for it.
Iâd literally pay someone to write this
Edit: I forgot to add that, of course, Nikandros is that friend whoâs with Damen at the audition because since Kastor has stolen his brotherâs fiancĂ©e, Nik is every family he has (he was long before, but he wouldnât speak that out loud). He has tears in his eyes when Damen performs because yes, he loves that bitch of a man, but then he notices how that goddamn bitch of a man smiles at the blonde juror, Laurent, the cold one with the sharp tongue, and of course Damen decides to be in his team. Looks like itâs time for kink shaming again. Nikandors feels a headache coming.
75 notes
·
View notes
So I know Akielos' color is red and all but I'm so tired of seeing people portray Damen as a Gryffindor in Hogwarts AUs. Does no one else think Damen is a Hufflepuff!!! I wouldn't mind all of the Gryffindor Damen posts so much if there were at least a few Hufflepuff ones but I can't find any and it's killing me. So here's a list of reasons I think of Damen (and honestly Nikandors too let's throw him in there) as hufflepuff:
When Damen trusts someone and is loyal to them he will never betray them. He refused to see Kastor and Jokaste's treason until it was too late because he was so loyal to them. Then when he decides to side with Laurent he literally goes from being unhelpful to giving 110%. His loyalty means that he doesn't leave his side even when Nikandros shows back up and tells him about the problem going on back home. Heck he's so loyal and trustworthy that even Laurent, King of distrust, believes he won't leave him once Nikandors shows up.
So yes Damen is brave and a great warrior, but he's also driven by his love for the people around him. He always sees the best in people, no matter how shady and horrible they might seem. Also let's not forget that your house is about what you value as well and Damen is shown to value loyalty over even strength time and time again throughout the Captive Prince trilogy.
Also just to throw Nikandros in as well, he's a hufflepuff because no one who puts up with all of Damens shit out of love and mutual loyalty could be anything else. Like he saves Damens ass so many times and for so little in return except for the fact that he loves his friend and wants him to succeed in everything.
So yeah Damen and Nik are Hufflepuffs and you can huffle puffing fight me on this.
62 notes
·
View notes
This is my Captive Prince voice Challenge.
So, my American accent, alongside growing up watching UK television and listening to French music, pronounces things a little weird. Also known as - I say things as I read them.
The list below the cut. Have a laugh~
Countries
- Â Â Â Â Akielos
- Â Â Â Â Vere
- Â Â Â Â Patras
- Â Â Â Â Vask
Characters from Akielos
- Â Â Â Â King Theomedes
- Â Â Â Â Damianos aka Damen
- Â Â Â Â Kastor
- Â Â Â Â Jokaste
- Â Â Â Â Nikandors
- Â Â Â Â Makedon
- Â Â Â Â Erasmes
- Â Â Â Â Kallias
- Â Â Â Â Islander
- Â Â Â Â Pallas
Characters from Vere
- Â Â Â Â King Laurent of vere
- Â Â Â Â Auguste
- Â Â Â Â King Aleron
- Â Â Â Â The Regent
- Â Â Â Â Nicaise
- Â Â Â Â Guion
- Â Â Â Â Govart
- Â Â Â Â Jord
- Â Â Â Â Orlant
- Â Â Â Â Rochert
- Â Â Â Â Huet
- Â Â Â Â Lazar
- Â Â Â Â Paschel
- Â Â Â Â Ancel
- Â Â Â Â Aimeric
- Â Â Â Â Vanns
- Â Â Â Â Charls!
Characters from Patras and vask
- Â Â Â Â Torveld
- Â Â Â Â Torgeir
- Â Â Â Â Halvik
- Â Â Â Â Kashel
Random places
- Â Â Â Â Acquitart
- Â Â Â Â Chastillon
- Â Â Â Â Delfeur / Delpha
- Â Â Â Â Iros
Questions
- Â Â Â Â When did you read the series?
- Â Â Â Â How did you find out about it?
- Â Â Â Â Favorite quote?
- Â Â Â Â Favorite scene?
- Â Â Â Â The scene that destroyed you the most?
- Â Â Â Â Would you give your life for Laurent?
- Â Â Â Â Would you live in Akielos, vere, patras or vask?
- Â Â Â Â One word to describe the series?
3 notes
·
View notes
Ensamma kroppar
Denna text finns ocksÄ inlÀst för ökad tillgÀnglighet.
Sara Abdollahi och Tova Gerge trÀffades och pratade om skapande, ensamhet, fanfiction, Ängest och de inre kritiska rösternas tillkomst. Caféet var bullrigt, sÄ samtalet blev en text.
Tova: Du skickade mig en text â "Bodies Alone Can't Write" (i Kritiker 24/25 2012:) â apropĂ„ det hĂ€r samtalet. Vill du sĂ€ga nĂ„gonting om varför du skickade den?
Sara: I skrivandet behöver jag ensamheten för att kunna skapa ett eget rum i huvudet. HÄlla borta myller, kritiska röster. Men samtidigt finns det stunder i skrivandet som blir vÀldigt smÀrtsamma för att jag blir sÄ ensam. Jag tyckte om sÀttet som Athena Farrokhzad och Jenny Tunedal speglade Somaya El Sousi i "Bodies Alone Can't Write". El Sousi pratar utifrÄn att skriva som kvinna och moder i Palestina, och hon skriver: "ensamhet Àr inte min fiende". Men det vore ÀndÄ skönt att kunna tÀnka att Àven om jag kan vara ensam nÀr jag vill behöver jag inte vara ensam i den hÀr vÀrlden.
Tova: NÀr du sÀger att skrivandet Àr ensamt, upplever du det kritiska skrivandet som mer eller mindre ensamt Àn det skönlitterÀra?
Sara: De gÄr pÄ sÀtt och vis ihop, men ju mer jag slÀpper pÄ kritiska spÀrrar, desto rÀddare blir jag för att nÄgon annan ska kunna lÀsa texten och tycka att jag Àr exempelvis omoralisk eller antifeministisk. Samtidigt finns en styrka i att kunna skriva om det smÀrtsamma och fula i sitt kreativa skrivande. I sitt kritiska skrivande kan man tala om orÀttvisorna pÄ ett annat sÀtt.
Tova: SÄ de kritiska rösterna kan hindra en frÄn att skriva försjunket och omoraliskt?
Sara: Lite sÄ. NÄgon sa till mig: "LÀs inte Lars Norén, han Àr ju bara en vit man, och Lena Andersson, hon Àr ju helt ute och cyklar politiskt." Jag tycker att den sortens kritiska röster kan hÀmma bÄde lÀsandet och skrivandet. Jag skulle önska att vi kunde skilja mer pÄ en persons litteratur och politik. Visst finns politik i det skönlitterÀra, men det Àr okej att tycka att en person vars politik man inte gillar skriver intressant skönlitteratur. Har du ocksÄ tÀnkt pÄ det?
Tova: Ja, till exempel apropÄ Nikandor Teratologen, vars texter ju gottar sig i det omoraliska som trop. Jag tycker att de tar en form till spets; att de hÄller pÄ med nÄgonting specifikt och genomfört. Men sedan avslöjade Expo att författaren skrivit massa grovt rasistiska och antisemitiska utsagor online som i viss mÄn sammanfaller med den fientlighet som uttrycks inom ramen för hans litteratur. I min ursprungliga lÀsning av böckerna betydde litteraturen nÄgonting annat. FrÄgan som uppstÄr för mig Àr om jag kan bibehÄlla min första lÀsart trots att jag nu vet detta om Nikandor Teratologen.
Sara: Hur gör du dÄ?
Tova: Jag tror att jag tvingas till ett dubbeltÀnk. Jag mÄste stÀnga av en del av min kunskap för att kunna se det jag vill. Lite som nÀr jag tittar pÄ High School-filmer; sexistskygglapparna pÄ, nu kör vi! Det finns nÄgonting smÀrtsamt med att göra den klyvningen. Och samtidigt helt nödvÀndigt för att kunna stÄ ut i det hÀr samhÀllet. Kanske Àr det sÄ jag relaterar till den dÀr separationen mellan litteraturens och författarens ideologi; som ett sÄr jag skapar i mig för att kunna ta vara pÄ nÄgonting som ocksÄ Àr dÀr.
Sara: Jag kan se problem exempelvis med Karl Ove KnausgÄrd. Alla pratar om honom som en universell författare, som inte tillskrivs nÄgon ideologi trots att han Àr vÀldigt höger. Hellre lÀser och gillar jag i sÄ fall texter av författare som beskrivs som moraliskt förkastliga personer. Jag tycker att vi borde prata mer om att ingen författare Àr universell, och om vem som alls kan vara författare.
Tova: Det hör samman med nÄgot jag tÀnkte om "Bodies Alone Can't Write". DÀr sÀger liksom Farrokhzad och Tunedal till El Sousi: "Det hÀr Àr olika villkor som existerar för ditt skrivande" och El Sousi svarar typ: "Ja, det gör det, men jag mÄste ocksÄ leva bortom villkoren", eller hon skriver: "It's nearly impossible, but it can be done". Det vittnar om en typ av trots eller envishet man mÄste ha för att kunna skriva under mycket svÄra omstÀndigheter. Vem som kan vara författare hör dÄ samman med yttre förutsÀttningar, men det finns ocksÄ ett inre landskap som möjliggör skrivandet. NÀr jag mailade dig innan det hÀr samtalet skrev jag en frÄga som var sÄhÀr: Vad Àr villkoren för din kritiska rösts tillkomst? Kanske kan jag nu fÄ stÀlla den frÄgan, och lÄta den omfatta bÄde yttre och inre villkor.
Sara: Visst Àr det privilegierat att som jag kunna sitta och skriva, kunna avvara tid, ha ett visst sprÄk, ha vissa referenser. Jag har inte lÀst litteraturvetenskap utan jag har lÀrt mig det sjÀlv, men jag har ju ÀndÄ ett sorts kapital. Samtidigt kan jag kÀnna mig vÀldigt utanför. Om jag hade gÄtt i en skrivarskola frÄn början tror jag att jag hade haft mer möjligheter. Den kritiska rösten hade sett annorlunda ut, och med det menar jag bÄde min egen kritiska röst och de kritiska röster som jag förestÀller mig riktas mot mig nÀr jag skriver. SÀkert ocksÄ om jag hade haft ett annat efternamn. Samtidigt finns det mÀnniskor som haft det mycket vÀrre Àn jag som ÀndÄ skriver böcker.
Tova: Du uttrycker en stark relation till det ensamma, och samtidigt en lÀngtan efter att kÀnna trygghet i nÄgon sorts tillhörighet. Vad betyder den dÀr lÀngtan efter tillhörighet för dig? Vill du ha tilltrÀde till vissa specifika rum eller inte, och oavsett, hur ser ditt motstÄnd mot dessa rum ut?
Sara: Jag vill bÄde ha tilltrÀde och inte. Jag jobbade som chefsredaktör pÄ Författaren, men sa upp mig bland annat för att jag inte vill bli bekvÀm. Jag lÀngtade bort frÄn sammanhanget, dÀr jag fick ta hand om andras kreativitet och aggressioner. Samtidigt fick jag möjligheter, till exempel genom tilltrÀde till vissa rum. Nu nÀr jag inte Àr dÀr kan jag undra varför jag ville bort. Det finns en kamp mellan att vilja vara ensam och att inte vara det. Mellan att ha en position och inte fastna i en position. Jag tvekar mycket pÄ mitt skrivande, tycker att jag skriver fult, skÀms för saker jag har publicerat. DÀrför önskar jag att jag inte kÀnde mig sÄ ensam, sÄ att jag kunde bolla med andra mÀnniskor. Skrivarskolor Àr bra för det.
Tova: Ja, det bidrar till att skapa varaktiga sociala nÀtverk för skrivande tror jag.
Sara: Har du gÄtt pÄ skrivarskola?
Tova: Ja.
Sara: Biskops-Arnö?
Tova: Ja, jag började 2002. Det var omtumlande och viktigt att nÄgon sÄg mitt skrivande. Samtidigt var utbildningen behÀftad med olika delvis dolda konflikter som jag tÀnker handlade om vilka kroppar som fÄr skriva vad. Det samspelade med sÄnt som vem som blev inbjuden att prata med oss och hur det var att vara ung kvinna pÄ de sociala arenor vi rörde oss pÄ. Jag tror att det Àr en delvis annan situation pÄ Biskops-Arnö och i författarvÀrlden i stort idag, bland annat i bemÀrkelsen att det finns en starkare kollektiv strömning och mer lojalitet mellan mellan kvinnor. Jag vill hoppas att geni-idealen och protektionismen kring texter Àr pÄ nedgÄng i samhÀllet. Inte för att sÀga att det inte fanns nÄgra motkrafter till detta 2002, men att jag hade sÄ svÄrt att se dem dÄ sÀger nog ÀndÄ nÄgonting. Vi samarbetade aldrig. Det skapade en paranoia i systemet som sÀkert finns kvar i viss utstrÀckning, men jag har den inte lÀngre. Jag har kunnat bygga om den, till exempel genom Dockhaveri.
Sara: Hur trÀffades Dockhaveri?
Tova: Minst hÀlften har nÄgon form av skrivarskolebakgrund. Och sen finns det ganska mycket nÄn-som-kÀnner-nÄn-struktur. Men Àven nÄgra som hört av sig pÄ mailen och sagt "hej, fÄr jag vara med?"
Sara: Jag sĂ„g att ni hade kvĂ€llar pĂ„ Kritiklabbet och Författarförbundet nyligen. Hur kĂ€ndes det? Ăr det en sorts öppning?
Tova: Det har lĂ€nge varit sĂ„ att etablerade sammanhang bjuder in Dockhaveri. Jag tĂ€nker att det innebĂ€r att det finns ett intresse frĂ„n etablerade förlag och organisationer kring att vidga sitt arbetssĂ€tt, och jag tror att vĂ„r nĂ€rvaro i det avseendet kan vara ideologiskt produktiv. Ă
andra sidan finns en risk att vi bjuds in som det Ärets utmaning mot hierarkierna; man lyssnar artigt och nÀr vi gÄtt hem fortsÀtter det pyramidala och auktoritÀra. Men du pratade om skam i relation till skrivandet förut. Vad Àr det för skam, vad vill den dig?
Sara: Det finns en skam i att vara svag och att visa det; att inte vara den dÀr glada lyckade personen. Skrivandets skam handlar dÀrför inte bara om att misslyckas, men ocksÄ om att lyckas. Texten Àr sÄ ful. Jag tycker det Àr skamligt att lÄta nÄgon se en ful text.
Tova: NÀr du pratar om den fula texten lÄter det som en estetik; att fulheten kan vara önskvÀrd.
Sara: Ja, eller jag skulle önska att jag bemÀstrade sprÄket sÄ vÀl att jag kunde ha den estetiken; att jag kunde bryta reglerna. Att skriva sÄ Àr mitt mÄl. Men det var helt nyligen jag förstod att jag behövde skriva om texter efter att jag skrivit dem, att man inte bara kan publicera och sedan Àr det klart. Och dÄ har jag ÀndÄ hunnit publicera jÀttemÄnga texter. Jag skÀms för det.
Tova: En sorts retroaktiv skam alltsÄ?
Sara: Ja, kanske det. Men det finns mycket olika sorters skam i skrivandet. Poesin Àr ocksÄ viktig i relation till min skam. Just nu skriver jag pÄ en roman, och medan jag gör det kommer det poesi till mig ibland som jag skriver ner i en poesiarbetsdagbok; skamfyllda, Àckliga utsagor som inte fÄr plats eller passar i romanen. Hur tÀnker du pÄ skrivande och skam?
Tova: Ja, texter kan verkligen vara pinsamma pÄ olika sÀtt. NÀr jag skriver i stark emotion finns en kontrollförlust. NÀr jag skriver pÄ ett sÀtt som döljer mina livserfarenheter Àr jag rÀdd att det ska ses som akademiskt flum. NÀr jag skriver pÄ ett sÀtt som utgÄr frÄn mina livserfarenheter Àr jag rÀdd för vad folk ska tycka och tro om mig som person. Texter brÀnner ofta för mig nÀr de sÀtter nÄgonting pÄ spel; nÀr det finns en möjlighet till att författaren blir naken i texten. SÄ kanske skammen eller förbluffningen över det skrivna kan vara ett mÄtt pÄ att nÄgonting hÀnder. Men upplever du samma sak med ditt kritiska skrivande, att det ocksÄ kan generera skamkÀnslor?
Sara: Absolut. Det Àr lÀtt att gömma sig bakom det akademiska om man behÀrskar det. SvÄrare Àr det att gestalta det akademiska. Det Àr viktigt om man vill nÄ ut, men det gör en hudlös.
Tova: Har du nÄgot exempel pÄ en text som du skÀms för fortfarande?
Sara: Alla texter. Senast skrev jag om BokmĂ€ssan, men den skĂ€mdes jag inte sĂ„ mycket över för den kĂ€ndes inte sĂ„ nĂ€ra mig. Men en gĂ„ng skrev jag en text om att jag sover vĂ€ldigt mycket nĂ€r jag mĂ„r dĂ„ligt. Sömn som botemedel mot livet, liksom. DĂ„ refererade jag till Lars NorĂ©n som hade skrivit om det i sin dagbok, och sĂ„ refererade jag till det Karin Johannisson skriver om vit melankoli. Nu Ă€r jag ju inte vit, men jag lever Ă€ndĂ„ med vit melankoli. Den texten var hudlös tyckte jag. Den erkĂ€nde att jag Ă€r svag, att jag sover, att jag mĂ„r dĂ„ligt, att jag köper saker som tröstâŠ
Tova: Kom skammen över texten ur dig eller ur reaktioner runt omkring?
Sara: Den fick jÀttebra reaktioner. Det var en text jag skrev utan att tÀnka sÄ kritiskt; jag bara slÀppte pÄ spÀrren. Men skammen finns inte bara i textens innehÄll, utan ocksÄ i att det rent stilistiskt inte funkar. Jag kan titta tillbaka och undra hur jag kunde sÀga ja till att skriva olika texter nÀr jag inte kunde lÀgga tid pÄ det sÄ att det blev tillrÀckligt bra.
Tova: Det vore spĂ€nnande om vi hade tillgĂ„ng till hur ditt skrivande ser ut om tio Ă„r. DĂ„ skulle vi kunna jĂ€mföra och se om formvalen Ă€r olika eller de samma. Kanske har du dĂ„ gĂ„tt hela cirkeln runt och tillĂ„ter dig att bryta mot de regler som du behĂ€rskar â istĂ€llet för att som nu uppleva att du bryter mot reglerna dĂ€rför att du inte kĂ€nner till dem. Vad blir skillnaden i uttryck, liksom?
Sara: Jag vet inte. Min existens hÀnger pÄ att jag skriver, men jag har samtidigt aldrig mÄtt sÄ dÄligt som nÀr jag skriver. Hur har du det med skrivandet?
Tova: Jag bör inte alltför lĂ€nge Ă€gna mig Ă„t att enbart skriva. I alla fall inte ensam. Det gör mig knĂ€pp. Det Ă€r en annan sak nĂ€r jag arbetar med teatertext eller i dialog med andra, som i det hĂ€r projektet pĂ„ Kritiklabbet. Men nĂ€r jag sitter med mina egna texter som ingen egentligen har bett om och hĂ„ller pĂ„ och hĂ„ller pĂ„ kĂ€nns det som att bjuda in demonerna. Ă
andra sidan kanske behovet av att bjuda in dem handlar om att de inte fÄr tillrÀckligt mycket plats nÄgon annanstans.
Sara: Vilka Àr demonerna?
Tova: Min inneboende fascism; behovet av att excellera och övertrÀffa allt och alla. Upplevelsen av att inte tillhöra nÄgonting; ensamheten som vi har pratat om. Att vara utelÀmnad till döden eller till livets skörhet. RÀdslan för att bli utplÄnad, bÄde i konkret kroppslig bemÀrkelse och i sociala eller relationella förlopp⊠Det gÄr inte att Àgna demonerna för mycket tid eftersom de iscensÀtter sig sjÀlva. Kanske finns det pÄ det sÀttet en dödsdrift i skrivandet, en vilja att försvinna för att kunna ta makt över rÀdslan för att försvinna.
Sara: Jag förstÄr vad du menar. Det Àr det konstiga med skrivandet. SjÀlv börjar jag tappa jÀttemycket hÄr nÀr jag skriver. Och att skriva Àr ju det jag gör, sÄ att sÀga, jag har inget annat. Ibland har jag inte kunnat Àta, utan bara kunnat skriva-sova-skriva. Ibland har skrivandet ocksÄ gjort mig till en ganska odrÀglig mÀnniska. Det enda fokuset jag har Àr att jag ska skriva och att det ska bli en bok och den ska ut. Det drabbar min omgivning; jag krÀver att den anpassar sig. Skrivandet Àr ocksÄ det enda jag vill prata om.
Tova: Vad har du för motstÄndsstrategier för att inte bli tillintetgjord av din drift att skriva?
Sara: Jag tror att det Àr bra att jag gÄr en kortkurs pÄ Biskops-Arnö nu, för dÄ Àr det nÄgon som vill höra vad jag skrivit och ge feedback. Men jag fÄr vÀl ocksÄ inse att jag inte Àr Gud. Jag Àr Gud i mitt skapande, men jag Àr inte vÀrldens centrum.
Tova: Hur gör man för att komma till den insikten?
Sara: Sedan jag började skriva skönlitterÀrt har jag mÄtt sÀmre Àn nÄgonsin. Jag kan börja grÄta nÀr som helst, jag beter mig mÀrkligt, jag blir rÀdd för mig sjÀlv. Jag fÄr bara förstÄ att jag inte kan fortsÀtta sÄhÀr, för det kommer inte bli bra. Men jag har nog inga strategier.
Tova: NÀr började ditt skrivande, eller nÀr började det göra sÄhÀr ont?
Sara: NÀr jag var fjorton och skrev fanfiction. Efter det har jag inte skrivit skönlitterÀrt pÄ vÀldigt lÀnge; jag har aldrig varit den dÀr som bara "jag ska bli författare!" Men nÀr jag arbetade pÄ tidskriften Författaren fick jag lust att skriva sÄ igen. Om jag inte hade haft det jobbet kanske jag inte hade varit sÄhÀr besatt nu. Hur började du?
Tova: Dagböcker, smÄ dikter⊠jag ville alltid bli författare, Àven om det tog lÄng tid att förstÄ vad det kunde innebÀra. Men vad spÀnnande att du började med att skriva fanfiction. Jag blir sÄ nyfiken, vad skrev du om?
Sara: Det var jag och en kompis som skrev; vi skrev om Kurt Cobain. DĂ„ bodde jag i Herrljunga och hon bodde i AlingsĂ„s. Varje ledig stund Ă„kte vi till varandra och satt och skrev. Sedan blev vi ovĂ€nner för att hon hade sagt till sin mamma att vi skrev snuskiga grejer om Kurt Cobain och dĂ„ blev min mamma jĂ€ttearg och kom in pĂ„ mitt rum och öppnade min sĂ€nglĂ„da med alla skrivblock och all fanfiction. Hon kastade ut dem och rev ner mina Kurt Cobain-planscherâŠ
Tova: Neeeej! Vilken tragedi!
Sara: NÀr vi skrev var det sÄ att jag till slut tÀnkte att jag var Kurt Cobain. Det var ett skrivande dÀr jag gick in i rollen.
Tova: Men vad hÀnde i det dÀr brÄket? Blev du arg pÄ din mamma?
Sara: Jag blev arg pÄ min kompis. Jag fattade inte varför hon avslöjade det dÀr, och sÄ tyckte jag att det var sÄ hemskt att vi inte lÀngre kunde skriva tillsammans, för det var sÄ kul.
Tova: Det Àr ju som att din första erfarenhet av ett skrivande Àr ett kollektivt skrivande. Vart tog det vÀgen?
Sara: Jag lÀngtade vÀldigt mycket efter det. Jag försökte skriva sjÀlv, men det var inte samma spÀnning. Det mÄste vara ganska skönt att vÀxla mellan dramatik och skrivande, av den anledningen.
Tova: För mig Àr det skönt för att jag fÄr trÀffa andra i skrivandet. Sedan arbetar vÀl dramatiker pÄ olika sÀtt. Men finns det nÄgon vÀg tillbaka till det kollektiva skrivandet för dig?
Sara: Jag vet inte. Jag har börjat kontakta mÀnniskor som jag tycker Àr bra, jag skriver ganska desperat till dem att jag kÀnner mig ensam. NÄgra av dem har svarat att vi borde trÀffas och att jag inte ska vara sjÀlv i min alienation.
Tova: Sitter ni tillsammans pÄ fik och skriver parallellt dÄ?
Sara: Jag har en sÄn person, men jag önskar att jag hade fler. Jag vet inte riktigt hur andra mÀnniskor gör nÀr de fÄr skrivarkompisar. Sitter du nÄgonstans, eller behöver du isolera dig?
Tova: Jag skriver nog ofta i sÀllskap med nÄgon. Jag brukar inte prata med dem om jag skriver pÄ nÄgot eget, men det kan vara skönt att vara pÄ samma plats i alla fall. Men eftersom jag har andra jobb Àn skönlitteraturen skriver jag ocksÄ nÀr jag reser nÄgonstans, pÄ tÄg, eller i smÄ pauser nÀr jag precis har nattat mitt barn⊠Det Àr ett sÀtt att vara sjÀlv i skrivandet fastÀn man Àr tillsammans med andra.
Sara: LÄter du andra lÀsa?
Tova: JÀttemycket. Jag kÀnner mig oförmögen att förstÄ pÄ egen hand vad texten producerar. Jag behöver andras spegling, annars tror jag att jag vet vad jag menar och att det Àr tydligt fastÀn det inte Àr det.
Sara: Var gÄr grÀnsen mellan att andras röster speglar eller tar över för dig?
Tova: En gÄng nÀr jag skulle skriva en radioföljetong tyckte jag att det var svÄrt att hÄlla fast vid min integritet dÀrför att jag inte behÀrskade formatet riktigt. Jag försökte desperat implementera all feedback, och tappade dÄ det jag tyckte var projektets kÀrna. Jag redigerade det oÀndligt mÄnga gÄnger och upplevde att slutresultatet blev nÄgot sÄnÀr okej, men att jag inte hade nÄgon god kontroll över hur det skapades. Det hade varit bÀttre om jag hade vetat vad jag gav mig in pÄ. Om man vill göra olika regelbrott mÄste man antingen ha nÄgon som kan stödja en i det och se vilken typ av regelbrott det Àr, eller sÄ mÄste man vara beredd att kÀmpa för sin sak. För att kÀmpa mÄste man som du sÀger kunna reglerna och veta var man stÄr, och jag var helt oförberedd pÄ det den gÄngen.
Sara: Skulle du göra samma sak idag?
Tova: Om jag kom i kontakt med nÄgot nytt format som jag inte heller behÀrskade? Ja. Jag vill sÄ gÀrna att alla ska vara nöjda. Jag vill ocksÄ pÄ riktigt försöka förstÄ andras perspektiv. Men kanske att jag först skulle be om en veckas introduktion till mediet?
Sara: Jag vill gÀrna att redaktörer ger mig feedback, men det gÄr sÄ snabbt med krönikor, speciellt jÀmfört med att arbeta redaktionellt med en bok. Tidningar kan sÀtta dit konstiga titlar och bilder. Det förfular hela texten. Det ska vara sÀljbart, klickbart, massa klÀmkÀcka Äsikter. Jag kan inte tÀnka sÄ.
Tova: Hur mÄnga krönikor har du skrivit?
Sara: Gud, för mÄnga. Jag skriver varannan vecka i GP Kultur. Jag tror att det kanske Àr dumt att skriva sÄ mÄnga krönikor.
Tova: Hur började du skriva kritik och kulturreflektioner?
Sara: Först skrev jag bara politiska grejer; ledaraktiga texter. Sen lĂ€ste jag Athena Farrokhzad nĂ€r hon skrev en kritik av Yahya Hassan i Aftonbladet Kultur. Det var en vĂ€ldigt bra text, för den var sĂ„ kreativ. Hon Ă„terger ocksĂ„ hur Hassan skriver i sin diktbok, med stora bokstĂ€ver. DĂ„ fattade jag att kultur ocksĂ„ kunde se ut sĂ„; att det inte behöver vara trĂ„kigt, att det inte bara Ă€r tunnelbanestolar av Lasse Ă
berg eller Marimekko. För mig var det kultur, jag tyckte bara det lÀt flummigt. Jag har en vÀn som ville jobba med kultur, och jag sa till henne: "VaddÄ kultur? Politik!" För mig var det viktigast. Efter att jag lÀst texten om Hassan blev jag jÀtteintresserad och började höra av mig till redaktioner fastÀn jag inte kunde sÄ mycket. Det var 2014.
Tova: Var det 2014 du började lÀsa poesi ocksÄ?
Sara: Nej, det var senare. Poesi tyckte jag verkade konstigt. Böcker har jag alltid lÀst; men jag började lÀsa kultursidor dÄ, och tyckte att det var vÀldigt kul.
Tova: SÄ man kan sÀga att kultursidorna Àr din inkörsport till kulturen?
Sara: Ja, till att jag sjÀlv ska vilja verka inom den. Men det Àr svÄrt att bara komma in och sÀga: "Hej, nu ska jag arbeta med kultur!" DÄ startade vi Kultwatch.
Tova: Du har ocksÄ startat podden Hysteria, som Àr en av anledningarna till att jag gÀrna ville prata med dig. Hysteria handlar ju mycket om kvinnors skrivandevillkor. Jag vet att du lÀste Den sÄrade divan av Karin Johannisson och att det fick dig att vilja starta podden, men vad var det som gjorde att du valde just det formatet?
Sara: Det var nĂ€r jag arbetade pĂ„ Författaren, och fick i uppdrag att göra om allt. Innan var tidningen bra, men den var gubbig, vit och medelklass. Jag tog in röster som kanske förut inte varit en sjĂ€lvklarhet i den tidningen â jag tog in dem inte bara för att de hade nĂ„gon sorts identitet, utan för att de skriver vĂ€ldigt intressanta saker. Folk blev jĂ€ttearga. NĂ„gon skrev: "Jag kommer gĂ„ ur förbundet! Författaren har blivit en feministisk tidskrift." Jag fick ett vykort dĂ€r det stod: "Jag har brĂ€nt tidningen, den luktar illa." MĂ„nga hörde av sig och sa att den luktade illa. Jag tror att det handlade om att jag var dĂ€r och gjorde de hĂ€r grejerna; det fick dem att inte kĂ€nna igen sig. För dem var jag nĂ„gon sorts inkrĂ€ktare. NĂ€r jag mĂ€rkte att andra röster fortfarande provocerar, insĂ„g jag att jag behövde ett rum dĂ€r de samtal som intresserade mig inte hela tiden blev föremĂ„l för anklagelser.
Tova: Man hade ju kunnat förvĂ€nta sig att författare skulle vara lite mer hövligaâŠ
Sara: Ja, men bara för att folk skriver bra texter behöver de inte vara sĂ„ bra mĂ€nniskor. Fast det kom positiv respons ocksĂ„, till exempel frĂ„n författare som var feminister som förut inte kĂ€nt att tidningen varit intressant för dem. Men i alla fall sĂ„ lĂ€ste jag Lars NorĂ©n och Karin Johannisson. Lars NorĂ©n har en helt annan status Ă€n jag â vad han Ă€n gör kommer han hyllas â men hans dagböcker gav mig kraft att göra nĂ„got eget. Jag tĂ€nkte att podden kunde vara lite som Lars NorĂ©ns dagböcker, men i samtal med nĂ„gon annan som skapar. Jag saknar ett större offentligt samtal mellan kvinnor om skapande, och jag ville bidra till att ge plats till ett sĂ„nt samtal. NĂ€r jag bjuder in nĂ„gon till Hysteria försöker jag inte att gĂ„ i polemik med den personen. Det första jag sĂ€ger till dem som kommer Ă€r att de fĂ„r sĂ€ga vad de vill oavsett om vi hĂ„ller med varandra, och att samtalet handlar om skapande.
Tova: Har du fÄtt nÄgon sÀrskild insikt om ditt eget skapande under samtalen?
Sara: Det finns saker som sÀgs i samtalen som hjÀlper mig att inte kÀnna mig ensam, dÀrför att andra har liknande erfarenheter. Andra saker fÄr mig att tÀnka till. Till exempel Lena Andersson som jag inte hÄller med politiskt, men som jag tycker Àr en intressant författare. Hon sa att nÀr hon skriver har hon verkligen strukturer; hon gÄr upp, skriver tvÄ-tre timmar, och sedan slutar hon skriva. Det var nÄgonting som inte fanns i min vÀrld. Jag hade idén att jag skulle skriva hela tiden. Det var skönt att höra hennes instÀllning.
Tova: Har du strukturer nu?
Sara: Ett tag hade jag det. Nu har jag nog fallit tillbaka lite i att jag ska skriva jÀmt.
Tova: Jag tĂ€nker pĂ„ min vĂ€n som hade en att-göra-lista uppsatt pĂ„ vĂ€ggen. Det stod: "1. Skriva sex timmar om dagen. 2. Sit-ups femtio stycken. 3. Ăta." Det gick inte alls bra. Sex timmars skrivande om dagen Ă€r vĂ€ldigt mycket för de flesta.
Sara: Ja, och att lÀsa ingÄr ocksÄ i skapandet. Man kan inte bÄde skriva sex timmar och sedan ocksÄ lÀsa.
Tova: Precis, vad Ă€r skrivande? Ăr det nĂ€r man har fingrarna pĂ„ tangentbordet och trycker ner tangenterna, eller pĂ„gĂ„r ocksĂ„ skrivandet i det dolda, det som inte gĂ„r att mĂ€ta i tid? För mig Ă€r det tydligt att skrivandet ibland hĂ€nder nĂ€r jag absolut inte tror att jag skriver. Till exempel: det gĂ„r tvĂ„ veckor, jag hade ett olösligt problem, och sĂ„ plötsligt sĂ€tter jag mig och skriver och det Ă€r inte lĂ€ngre olösligt.
Sara: För mig kommer det jag vill skriva ofta nÀr jag gÄr pÄ promenad eller duschar. Jag hatar tyvÀrr att göra bÄda de hÀr grejerna. Men du, Àr det sprÄket eller handlingen som driver ditt skrivande?
Tova: Jag kan inte separera dem. Jag skriver nog utifrÄn nÄgon sorts modus eller sÀtt att tala pÄ som fascinerar mig. Det sÀttet att tala pÄ kanske ocksÄ ger upphov till olika handlingar, situationer eller möten. I min bok Rakel delat med tio var det en allittererande och rytmiskt sökande röst som hela tiden ornamenterade sprÄket. I romanen Pojken som jag arbetar med nu Àr det istÀllet en vÀldigt auktoritÀr röst som gör ansprÄk pÄ att veta allt, kunna allt⊠en jagröst som pratar fram sin vÀrld och sin tillvaro.
Sara: Visste du att det skulle vara en jagröst nÀr du började skriva?
Tova: Nej. Men det var kanske jagröstens uppdykande som gjorde materialet jag hade till fiktion, projekt, roman.
Sara: NÀr jag började med mitt romanprojekt hade jag först en jagröst. Allt blev sÄ förstÀrkt av det, och det fick mig att mÄ ganska dÄligt.
Tova: Det kanske handlar om vad texten vill förmedla. I mitt fall Àr jag ute efter förstÀrkningen, det auktoritÀra, det som inte tillÄter nÄgon neutralitet, dÀrför att det handlar om begÀret att veta och kunna allt, och omöjligheten i det. Neutralitet Àr ett konstigt ord, men jag tÀnker att nÀr man skriver i tredje person sÄ finns ofta större möjlighet att sjunka in i hÀndelserna som om de vore pÄ film⊠NÄgon sorts vila i lÀsandet.
Sara: Jag skriver i du-form nu. Det Ă€r en kvinna som Ă€r huvudperson, och du-tilltalet tillĂ„ter mig att objektifiera en manlig författare som finns i texten â han heter bara "författaren". Det Ă€r jĂ€tteskönt. En annan sak jag har upptĂ€ckt Ă€r att jag i skrivandet kan hitta pĂ„ vad som helst. Jag mĂ„r mindre dĂ„ligt nĂ€r jag hittar pĂ„ saker som jag inte sjĂ€lv har varit med om. Jag kan titta pĂ„ konstverk och bilder och skriva utifrĂ„n det. GĂ€rna fula konstverk, alltsĂ„ konstverk som framhĂ€ver det Ă€ckliga och jobbiga. DĂ€remot tycker jag att det Ă€r svĂ„rt att skriva om naturen. Den natur som mĂ€nniskor pratar om Ă€r sĂ„ kapitalistisk. NĂ€r man sĂ€ger "jag ska Ă„ka ut pĂ„ landet" Ă€r det en kapitalistisk handling, man har köpt en del av naturen och gjort om den. Det ger mig Ă„ngest. Jag tycker inte heller om ljus pĂ„ sommaren och sĂ„nt som folk snackar om Ă€r fint. Det Ă€r en sĂ„dan melankoli i det. Ljuset ger en förvĂ€ntan om nĂ„got som aldrig kommer att komma. PĂ„ det sĂ€ttet kan jag skriva om det, istĂ€llet för att bara skriva om att ljuset Ă€r vackert. Jag kan skriva om att ljuset ger en Ă„ngest, att havet ger en Ă„ngestâŠ
Tova: Att skrivandet ger en Ă„ngestâŠ
Sara: Att inte skriva ger en ocksÄ Ängest⊠Har du Ängest?
Tova: Ja. Inte exakt just nu. Men lite för stor del av min vakna tid har jag det.
Sara: Hur hanterar du det?
Tova: Olika. Jag har haft privilegiet att kunna arbeta ganska mycket med min Ă„ngest â eller nödvĂ€ndigheten att behöva göra det, jag vet inte vilket. Jag har börjat tĂ€nka pĂ„ det som ett övergĂ„ende smĂ€rttillstĂ„nd som jag kan vara med och som jag kan trösta mig sjĂ€lv för att jag tvingas utstĂ„. Tidigare var jag mer arg pĂ„ mig sjĂ€lv för att jag hade den hĂ€r svagheten. Det blev som en sorts dubbelbestraffning: inte nog med att jag har svĂ„rt att andas och har hjĂ€rtklappning, jag ska ocksĂ„ vara förbannad över att det Ă€r sĂ„. Det blir för skoningslöst.
Sara: Jag tÀnker pÄ Elfriede Jelinek. Jag lÀste att hon har sÄ mycket Ängest att hon inte ens vill lÀmna lÀgenheten. Jag tÀnker att hon anvÀnder sin Ängest i sitt skapande. Det mÀrks ju ocksÄ pÄ hur hon skriver. Det kan ge mig nÄgon sorts styrka. Men ibland nÀr jag har Ängest Àr det i vÀgen för mitt skrivande. Det hade varit skönare att kunna anvÀnda Ängesten i skrivandet istÀllet för att bara kÀnna Ängest.
Tova: Ibland Àr Ängest produktiv för mig i den bemÀrkelsen, för att skrivandet Àr typ det enda jag stÄr ut med dÄ. Skrivandet Àr ett rum dÀr jag kan ge utlopp för Ängestens vÀrsta fantasibilder eller Ängestens förbud pÄ olika sÀtt. Exempelvis: jag Àr rÀdd för att vara vidrig, alltsÄ skriver jag nÄgonting som Àr vidrigt. PÄ det sÀttet blir det vidriga mindre farligt. Birgitta Stenberg sa nÄgon gÄng att hon hÄller sig i pennan. AlltsÄ, som att skrivandet blir ett sÀtt att hÄlla sig fast i vÀrlden, men kanske ocksÄ stabilisera sig sjÀlv genom det dÀr föremÄlet som Àr pennan. Om man dÄ har Ängest just över att inte skriva blir det ju vÀldigt lÄsande. Det har jag nog mest haft nÀr det Àr nÄgonting jag mÄste producera. Det skönlitterÀra skapandet som hÀnder i pauserna och mellanrummen Àr inte sÄ behÀftat med prestation för mig.
Sara: Jag Äterkommer alltid till Lars Norén. NÀr jag lÀser hans dagböcker fÄr jag mindre Ängest, dÀrför att jag kan spegla mig i saker som han skriver. Eller Johan Jönssons poesi. Det blir en sorts konstig eskapism; frÄn min Ängest till deras Ängest; eller det upplöses, vÄra Ängestar blir ett.
Tova: Du Àr inte lÀngre ensam?
0 notes
rip Nikandros sdfg
30 notes
·
View notes