#skriva av sig

[dancing-out-my-pants]

Jag känner mig sååå ensam, tror jag alltid känt mig ensam men detta är på en ny nivå. Hatar kvällar/nätter när man ska sova och man är helt själv i sängen. Jag har aldrig haft nån i min säng eller i mitt liv på det sättet jag längtar efter nu, men gud vad jag längtar efter att ha någon just nu. Det hjälper inte heller att jag va på väg att få något med en tjej, men det rann ut i vattnet, för hon va nog inte lika i det som mig, för inte så länge sedan. En av mina bästa vänner gifte sig också nyss och en annan har precis skaffat kille (det va pisslätt för na) som får mig att känna mig ännu mer ensam. För jag har ändå försökt skaffa nån, men det känns så jävla svårt, typ omöjligt.

Jag hatar att jag är ensam i min lägenhet hela eftermiddagar/kvällar/nätter oxh bara slösar bort mitt liv på att göra inget och isolera mig själv. Det känns så patetiskt.

Min ensamhet gäller inte bara kärlekslivet heller, har börjat sakna min familj och släkt som fan den senaste veckan. Det är nu närmare två månader sen jag träffade dom, vilket inte är så mycket men det känns mycket längre, är dock bara två veckor tills jag träffar dom. Det är nästan så att kag börjar ifrågasätta om jag vill bo kvar så här många mil bort från dom när jag har pluggat klart till sommaren, men jag trivs här och mina vänner är här. Allt känns så jobbigt.

#mina konstiga tankar #ensamhet #lonliness #lonley #svenska #sweblr #lgbtq #wlw #skriva av sig

[shiroselia]

Bara för att jag nu börjar tänka på böcker jag tvingades läsa i skolan

Fyfan vad dåliga böcker jag läst på svenskan

Hade en lärare i högstadiet som alltid fick oss att läsa massor av sumpiga jävla romantiknoveller o jag är SÅ fucking trött på svenska författare och deras högstadieromanser

(Mycket för att svenskar också har en Sjuk obsession med mobbade nördkillar x populära tjejer som beter sig som om de vore 25 o inte fucking 15, o det får en Alltid att höja ögonbrynen) (Ni har aldrig upplevt smärta förens nu läst tre böcker på rad där 15-åringars “djupa klyftor” beskrivs varannat fucking kapitel)

#Liksom dina Simon o Sofies dina Det är så logiskt alla fattar utom du dina När hundarna kommer i världen #När hundarna kommer gör mig mest sur dock för den hade något genuint intressant o säga men straight romansen TOTALT förstörde boken för #boken bryr sig mer om romansen än den faktiskt intressanta karaktären i boken #Men yeah fyfan vad svenskar suger på att skriva romans #Om vi snackar helt okej böcker har jag ett Komplicerat förhållande till Björnstad men det är en HELT annan rant #Läste också Therese Raquin på svenskan o det var? Intressant? #Som sagt #Komplicerad relation till de böckerna som inte totalt sög #Blå var bra hälften av tiden för framtidskapitlena var Jättebra nutidskapitlena Sög

[skeppsbrott]

SVERIGEVÄNNER

Eller ja, ni svenskar som har en relation till Eurovision.

Här är dina stolpar för vad du ska skriva i ditt mejl:

Namn, ålder och ort

Ditt ärende (be SVT sätta tryck på EBU att stänga av Israel från Eurovision 2024)

Hänvisa till NGOs som Amnesty, Läkare Utan Gränser, etc., och deras uttalande om den humanitära katastrofen som just nu utspelar sig i Gaza (du kan länka till SVTs egna artiklar om detta)

Påtala tävlingens syfte (att främja fred och internationell gemenskap)

Påtala hur tävlingens trovärdighet och Sveriges värdskap kommer komma att ifrågasättas om Israel deltar

Påtala Sveriges ansvar som värdland och vår makt inom Eurovisionsammanhang

Påtala att Ryssland uteslöts just för att TV-bolagen utmanade EBUs beslut och fortfarande är uteslutna

Skriv något om din relation till tävlingen (hur länge du kollat, eventuella ritualer och traditioner, något kort bara)

Var tydlig i att du kommer delta i en bojkott mot Eurovision om EBU tillåter Israel att delta (det är också okej att vara tydlig med att du kommer vara ledsen över om så sker)

Var artig och vänlig men tydlig och bestämd

Undvik radikal politik - målet är inte att övertyga någon tjomme på SVT om att imperialism och nationalism är fel, målet är att övertyga dem om att det är en JÄTTEDÅLIG idé att låta Israel tävla och att vi är många som bryr oss om detta.

Här är mejladressen för kontakt med SVT: [email protected]

Här är en länk till EBUs uttalande om avstängningen av Ryssland 2022: https://web.archive.org/web/20220313071630/https://eurovision.tv/mediacentre/release/ebu-statement-russia-2022

@svenskjavel @dagenssvenska

#bluh bluh #sweblr #sverige #svenskheter #svenska #Eurovision #eurovision song contest #free palestine

[there-are-4-lights]

vad tycker du om den här debattartikeln? lyfter ett viktigt ämne som behöver diskuteras och problematiseras tycker jag. hade kunnat skriva en hel avhandling om unga kvinnor, könsroller, stereotyper och problematiken kring förväntan och fördomar som ställs emot känslor av identitet och gruppsamhörighet, i konflikt med hormoner och ett alternativt uttryck som går emot "norm". i slutändan är det alltid på bekostnad på kvinnor och deras psykiska hälsa. man flyttar fokus, i stället för att undersöka grundproblemet: varför unga kvinnor vill bli män. aftonbladet.se/debatt/a/jlVX6e/heberlein-om-konsbytarlagen-vad-haller-du-pa-med-kristersson

Jag är inte nåt stort fan av Heberlein men här pratar hon om något väldigt viktigt. Shoutouten till Karin Johannisson är fullt rimlig: efter jag läste Den Mörka Kontinenten undrade jag direkt vad Karin hade haft att säga om tonårsflickor idag (hon dog 2015). (Även Wold har ju hänvisat till Johannisson om jag inte minns fel)

Och det här är absolut något som det kommer skrivas avhandlingar om i framtiden. Tänker på följande teman:

Kulturer på internet (typ det som Eliza Mondegreen skriver om)

Hur snacket går om könsidentitet inom ätstörningsvården/annan psykiatrisk vård

Allt som händer i skolorna (tipsar om LHB-förbundets "100 missvisande svar om sex" som finns på deras hemsida)

Vilka faktorer som gör att en läkare/person inom vården blir kritisk eller affirmerande

Lesbisk identitet, synen på lesbisk kultur & lesbiskhet hos unga tjejer. (Tips här är podden Stone Butch Disco, en kvinna som jobbar som lärare och möter barn som aldrig träffat butchar som inte kallar sig någon variant av icke-kvinna.)

Så här håller jag med Heberlein i stort sett helt och hållet. Meningsmotståndarna kommer såklart avfärda henne- vad har en medelålders moderat med oss att göra? Men en yngre person, kanske lesbisk eller bi, politiskt vänster, avfärdas väl som en "obekväm kvinna" av andra skäl.

#(get off anon i want to talk to u)

[sflow-er]

Excerpt from my letter to Lisa

With YR S3 likely less than half a year away, I've started taking stock of my time in the fandom. Today I looked up the message I sent Lisa in the summer of 2022 (well before S2 and right after finishing my S1-compliant longfic) and decided to post an excerpt here for the sake of documentation.

It's in Swedish, and there are bound to be some grammatical mistakes and non-idiomatic expressions (although I did proofread it again just now). Yet I still quite like how it sums up some of my thoughts on the personal inspiration that I and so many other fanfic authors around the world had derived from S1.

Det som jag särskilt ville tacka dig för var att din serie har varit så otroligt inspirerande för mig. Som tonåring tyckte jag väldigt mycket om att skriva (både fanfic och originellt), men under tiden före Young Royals hade jag inte skrivit en enda kreativ text på cirka tretton år. Plugget och jobbet hade släckt den gnistan, men förra sommaren - då jag blev helt investerad i berättelsen och världen som du skapat och som de väldigt duktiga skådespelarna och hela den fantastiska teamen väckt till liv - så tändes den igen. Jag som inte ens lyckats skriva en drabble i över ett årtionde råkade skriva och komplettera en fic på mer än 230 tusen ord. En berättelse som jag en dag skulle kunna tänka mig att skriva om till nåt helt originellt, som folk gillade, som också gav mig väldigt mycket motivation för att fortsätta skriva. Det var verkligen fint att kunna skapa och utveckla en historia igen, och jag kommer alltid att minnas att det var just Young Royals som hjälpte mig att hitta den känslan igen ❤ Jag har funderat ganska mycket på varför det blev så. YR är otroligt duktigt skrivit med många välutvecklade karaktärer som man vill gärna skriva/läsa mer om, men det gäller också för många andra berättelser som jag har älskat under åren. Det måste alltså finnas nåt speciellt här och jag har landat på två svar. För det första så är det väldigt skönt och sällsynt att få höra författaren bakom originalverket uppmuntra fansen att skapa sina egna versioner och berättelser, rätt från början. Jag hoppas att du vet hur mycket vi uppskattar det! Och för det andra så finns det nåt i din berättelse och dess budskap som får folk att känna sig trygga i att utreda/behandla sin identitet och sina inre tankar just genom YR-fanfic. För mig var det min asexualitet, men jag tror nog att många av dem som skrivit om genus, sexualitet, ångest osv. kanske känner likadant. Och när man börjar skriva om nåt så personligt så blir det kanske lättare att hitta sin egen röst också. Jag är säker på att den inspiration du gett så många runtom världen också kommer att leda till helt fantastiska originalverk i framtiden Det är verkligen speciellt, det.

I have a lot more thoughts, on this as well as my other takeaways, but I can still stand behind what I wrote back then.

#young royals #young royals fanfic #young royals fic #letter to lisa #in swedish #lisa ambjörn #might write a proper essay on my yr takeaways in english after s3 comes out #but for some reason i feel like sharing this today

[whitewaterpaper]

SoDÅ / WoT: “Strangers and Friends” [S02E02].

Serie: Sagan om Drakens Återkomst. Originaltitel: The Wheel of Time. Skapare: Rafe Judkins. Författare: Robert Jordan (boken). Författare: Katherine B. McKenna (avsnittet). Regissör: Thomas Napper (avsnittet). Publicerad: 2023. Medium: TV/Streaming.

Ses tillsammans med @kulturdasset.

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

När jag satte mig ned för att se säsongspremiären förra veckan så hade jag som mål att skriva mer om serien och mindre om vad som förekom i böckerna. Det gick så där, helt fri från spekulationer är det kanske svårt att komma? I många fall har man lyft fram karaktärer som blir viktiga längre fram (som Liandrin, som här är en mycket intressantare karaktär) och integrerat kommande element tidigare (som Aiel och i detta avsnitt Seanchan). I böckerna är det väldigt uppdelat och det gör kanske att de stundtals inte accelererar med den hastighet man skulle vilja, här väljer man att spränga in en del under resans gång och på så vis optimera berättarflödet. Och man lyckas på ett relativt bra sätt.

Det förekommer nämligen en del i det här avsnittet som jag både känner igen och samtidigt känns som nya påfund (som att Mat och Min båda satt fängslade i Tar Valon och nu planerar att fly tillsammans). Mat var faktiskt fast i tar Valon ett tag, men då mer under ”uppmuntran” att stanna kvar. Han var inte inlåst – men han var heller inte helt fri att lämna staden. Jag sluter mig till att hela den här intrigen är en sammanslagning av flera saker från böckerna och att det är en optimering, hur som helst har jag inget emot det.

Så träffas Elayne och Egwene så äntligen och vänskapen verkar blomstra från första början. Enda skillnaden här är att Elayne (så vitt jag minns) inte träffat Rand ännu. Elayne påminner mycket om hur hon är i boken.

Den Selene rand just nu leker med i sänghalmen bör vara samma Selene som i boken) skall komma att visa sig vara Lanfear. Hon talar ju här om att Rand hjälper henne minnas ”honom” vilket torde vara ”Draken" Lews Therin. Dynamiken mellan henne och Rand är underlig… Jag har heller ingen koll på det här ålderdoms/sjukhemmet som Rand jobbar på. Kanske är det bara ett sätt för serien och introducera Rand och Logain för varandra?

Det var kul att få se ”ringarna”, den här Sa’angrealen är ju instrumental för Aes Sedaierna. Av någon anledning hade jag föreställt mig dem i mer naturligt ljus och inte en undanskymt källarvåning som är på gränsen till en grotta…

#sagan om drakens återkomst #the wheel of time #SoDÅ #tWoT #WoT #action #fantasy #prime video #WoT Strangers and Friends #s02e02 WoT Strangers and Friends #rosamund pike #daniel henney #madeleine madden #zoë robins #josha stradowski #marcus rutherford #barney harris #robert jordan #rafe judkins #katherine b. mckenna #thomas napperus #kae alexander #natasha o'keeffe #2023

[michaelnordeman]

hej,

Jag vill bara säga att jag älskar att du också skriver allt namn av djuren på svenska inte bara på engelska, eftersom det hjälper att lära mig svenska genom min fritidsintresse. Småfåglarna älskar jag mest! :) Tack så mycket! :)

Hej!

Jag vet egentligen inte hur det kom sig att jag började skriva namnen på både svenska och engelska, för det är ju inte så jättemånga som pratar svenska på tumblr. Men jag är glad att jag bestämde mig för det, för det är ju de svenska namnen som jag är uppvuxen med. Och när jag ser att du har nytta av det blir jag ännu gladare! Och visst är det underbart med småfåglar! :) Tack för att du hörde av dig!

#ask response

[hamsterpaj]

#6

Hej allihopa (allihopa=Liv). Jag är uppe i Stockholm just nu. Väldigt mysigt. Jag gjorde en ny spellista på Spotify som heter Dr Martens. Meningen är att vibbarna ska bara ”Dr Martens” vibbar. Jag vet det låter jätteweird men i min värld så är det genialt. Så de flesta av låtarna är lite rockiga från typ 2000-2015. Jag älskar att göra spellistor. Ha olika spellistor till olika läggen. Typ någon spellista när man sover, någon som man har på sommaren, hösten, när man är ledsen etc.

Jag ska byta skola efter sportlovet. Känns spännande och kul. Skolan jag går nu på hatar jag. Asså lärarna bryr sig typ inte om mobbning och sånt. Och så är eleverna jobbiga, hela skolan är förstörd och stökig. Och jag får typ panik av stökiga miljöer. Jag vet inte varför😭😭. Skolan jag ska byta till är en ganska liten ny sträng skola. Jag känner redan några där. Bland annat en av mina bästa kompisar Liv går där. Hon går en klass över mig men ändå. Jag kan vara med henne på rasterna och så. Jag tycker typ att det är jättekonstigt att man inte får ha mobil i matsalen. Skolan vill typ låte ”bra” för föräldrarna. Anyways det blir skönt med en nystart. Jag tänker gå nu men jag lovar att skriva på tåget hem imorgon.

Hej då<3

/hamsterpaj

#dagbok #svenska #gay

[timeline32]

Hyperfixerad På Yahya Hassan i 1 v

Jag har nu läst mig genom Yahya Hassans första och andra bok. Ja sluuuuuuuuuuukade båda och var fett hänförd och arg och inspirerad och äcklad samtidigt av både hans person och hans skrivande, läste den första i fragment för några år sedan men att få devour båda såhär back 2 back var något annat 

Jag har väldigt svårt för poesi generellt och känner mig sällan waowad av något män producerar i litteraturväg ! Men faaaaaaaak vad skakad jag blev av Yahyas språk, speciellt i den första boken som jag upplever som så opåverkad av den danska akademin. Jag vet att han konsumerade enormt mycket böcker innan författarskolan i Köpenhamn, och hade en standard ‘’intellektuell kille’’ lista av faves (yani Knausgård, Dostojevski etc Zzz) men den andra boken känns mycket mer raffinerad på ett sätt som inte nödvändigtvis rör mig på samma sätt. Båda böckerna är skrivna helt explosivt, provocerande oförnuftigt samtidigt som allt han menar på makes perfect sense !!!! (Ok inte allt men d som spelar roll) Hans trots, skildring av ungdomsvården, av psykiatrin och andra institutioner med vakter och deras våldsmonopol och auktoritetskink, rasismen i Danmark kritiken av imperialism kolonialism zionism som ARTON åring ! 

Han e muslim han e islamofob han e blatte han e rassig hans mamma e hans ledstjärna han e misogyn han hatar kultureliten men det är just i dens barm  han söker skydd när de som han kallat sina egna kommer efter honom m knytnävar och dödshot, han e; sellout

Och jag tkr att det är skumt att det är just det som kritiker och recensenter verkar störa sig mest på med honom, hans ambivalens/motsägelsefullhet? Är inte d en av dom realaste sakerna ngnsin med hans skrivande? Är inte alla religiösa yani intellektuella, eller bara tänkande personer i konflikt med sin tro? Är det inte ändå paradoxalt icke-ambivalent av honom att kritisera alla strukturer vare sig de verkar uppifrån eller ner??? On brand, konsekvent if u will?

Jag är absolut ingen expert på literaturens mer tekniska aspekter och misstänker att många anser att han är en mer träffsäker författare i Yahya Hassan II, vilket är en logisk slutsats med tanke på plugget + the sheer amount of livserfarenhet han får under de sex åren i mellan släppen. Ångesten av dikten ‘’skruvstäd’’ är så påtaglig att ja var tvungen att pausa mitt i läsningen för att den är en sån obvious alludering till det som till slut tar kål på honom

Mina problem med honom och hans skrivande är mycket mer kopplade till den mytomspunnen-het som bitvis OBVS försöker skapas (mansgrej tror jag, sänker overall kvalle och heartfeltness, poseig fightclub vibe), den självuppfyllande profetia som är; har du en farsa som bryter dina och dina syskons ben och stryper din mamma med en telefonsladd regelbundet = absorberandet av kvinnohat, alla racial remarks etcetc ja bara kan inte svälja d o let it pass d är weird o anledningen till att ja inte kan separera konsten från konstnären SPECIELLT när den är så färgad av ex rassighet e helt enkelt …..ja kan inte njuta? D så simpelt hur ska ja brösta  o bask i min förundran över konsten när han ska bryta hypnosen med en skum remark om somalier eller en oklar antydan till kusinincest   

Kanske märklig parallell men det är som att Kanye skulle börja skriva antisemitiska bars …. D går att lyssna på hans musik så länge hans psykosiga högertrolls commentary hålls borta från musiken, man kan blunda o iaf låtsas som att han inte är skitskum

Sen är psykos btw väldigt relevant för både dessa obnoxious män och ja kmr vara den första som bönar om folks förståelse för den kemiska obalans som driver ngn till att exempelvis joina ett Danskt folkparti som en hel palestinier etcetcetcetc 

Ja kräver inte att ngn ska rätta sig i ngt led Athena Farrokhzad-style, ja bara pratar om min personliga upplevelse av att konsumera den här typen konst som e så rååååååå ärlig och nästan alltid våldsam på olika sätt som e väldigt avtändande, hur viktigt det än är att någon som Yahya berättar sin historia den är extremt relevant och SKAKADE Danmark politiskt och kulturellt för alltid

I slutet mår han för dåligt, han är för illa däran och hade nog ärligt talat ingen chans från sekunden han föddes att bli något annat än det han blir, och det är det han gör bäst imo; utan självrättfärdigande eller en egentlig agenda att förklara hur olika liv och situationer utspelar sig är det banne mig den mest pedagogiska texten jag läst om människans förfall. Förutsättning, bakgrund, konsekvens, utfall, allting serveras på ett fat så utsökt kurerat att till och med en idiot fattar varför Danmarks politiska skick skapar extremister skapar Yahyas, osympatiska Yahyas som med hans skrivande ändå sliter ens hjärta i tusen bitar när man läser om hur han tar 50 slag av sin pappa så att hans syskon slipper (samma person som skjuter en tonåring i foten i en paranoid sväng till crazy town btw) 

Conclusion I would fight him on lots of things (most things) but I am eternally grateful for his impact on Scandinavian migration politics and its discourse, the shame he probably induces in every danish person reading and the emphasis on a Palestinian voice being catapulted into the cultural white establishment 

ååååååÅååå d kliar i mig när ja tänker på hur mkt poesi och text ute i världen som e minst lika ärlig men mer varsam :’))))))) ska ta en runda i Anais Nins dagböcker snart igen den bruden e helt störd utan o vara weird vad jag stött på hittills (min Knausgård e hon…..fuck han)

”JAG HÅLLER PÅ ATT BLI KROSSAD MELLAN TVÅ MAKTSTRUKTURER/ EN SOM VERKAR UPPIFRÅN OCH NER/ OCH EN SOM VERKAR NERIFRÅN OCH UPP/ JAG STRETAR EMOT MED ARMAR OCH BEN”

[malinbrink]

2023

Krig och elände. Bilder på olyckliga barn. I Sverige, i världen. Och bilder på mina barn, de lyckliga. Det är en privilegierad ångest som sammanfattar hur jag känt i år. Skammen av att tillslut ta bort sociala medier, för att hjärtat inte orkar mer. Skammen av tryggheten och otillräckligheten.

Det är svårt att skriva om 2023 som ett lyckligt år. Det har varit för mycket skit som hänt, även om det inte har hänt mig. För i vårt lilla radhus i Bandhagen har lycka funnits. Zakarias har lämnat bebislivet bakom sig. Viggo kan skriva sitt namn och räkna till 15. De leker tillsammans, bråkar, kramas och älskar. Ivan är hälsan själv, jag är avundsjuk. Men 2024 ska jag sluta tänka och börja göra. Jag ska bli stark. Jobbet har varit fint, men med rastlösheten som skugga. Nu har jag hittat någonting nytt, hur det blir visar sig i nästa kapitel.

Jag drömmer om fred när jag lägger mig. Att alla barn får somna tryggt hos sin mamma och pappa. Att diktatorer, terrorister och annat ont folk byter sida till den goda eller löses upp som ånga och försvinner ut i atmosfären. Det har varit många tuffa år. Och det är nog nu. Nästa år ska kärleken vinna. God Jul och Gott Nytt Fredligt År

[maxwallin]

Skrev att jag gick baklänges upp för en trappa, här är den, syns i ljusstrimman som blev då jag lämnade dörren på glänt. Brukar gå ut i trädgården och fundera, även mitt i natten, den här bilden är från i höstas (2022). Det sitter några glesa löv kvar på lindhäcken och en gatlykta belyser bladen så att det mönstrar huset. Häcken är enormt hög nu, har blivit en trädhäck på 6-7 meter? Lika hög som gatlyktorna. Hade det varit en mer låt säga "skötsam" villaägare (hade ju kunnat skriva själlös, opoetisk eller fascistisk) som bott här då hade det ansetts att den har fått växa fritt 15 år för länge, speciellt då det är inne i ett samhälle så här! Men jag gillar det aparta/magiska i en vildvuxen trädgård.. åtminstone delvis,, det är inte så att jag är lat eller koko, jag tänker att det är bäst så, intressantast så, att få se hur naturen ter sig.. och så hade det ju inte blivit dom här myskusliga skuggorna på fasaden då heller, blir mer underhållande upplevelser om man låter det vara lite vilt,, så, så här ska det se ut om jag bor här, vilket jag ju gör. Att jag inte vill ha någon insyn är ju en viktig anledning också, huset ligger vid den mest trafikerade gatan på denna lilla ort. Skulle ha filmat, då skuggorna av bladen rörde på sig men jag tänkte mest på att fånga ljusstrimman som gick ut från huset.

Det där med att gå baklänges det skrev jag på twitter någonting om.. Vet inte var på nätet jag för min ”dagbok” ,lite här och där, och där man minst anar det.. . Det mesta stannar så klart i min fysiska dagbok och i laptopen. Jag har ett väldigt kluvet förhållande till att dela med mig av det jag gör egentligen, för jag tycker det är jobbigt med eventuella reaktioner, alla får såklart läsa men på ett sätt vill jag inte ha några likes, kommentarer eller ens följare, vill bara kravlöst, från båda håll, alltså att någon eller jag själv inte måste/behöver reagera på det som läggs ut , bara lufta mina tankar då och då.. . ˙ å själv följer jag många tätt som deras egen skugga utan att jag ger mig tillkänna, utan att "likea" hela tiden, vill på ett sätt ändå att cyberrymden skall vara just en rymd, rymlig och inte att det blir tätt, krävande, kvävande och påträngande en måste ha lite `cyberhygien´ faktiskt. Uttrycket cyber känns daterat, en benämner internet mest nätet & webben nu, att säga Cyberspace är att ta det lite från början.. . börja om. / // ///Det går ju på många indirekta subtila sätt att meddela sig på också, som att exempelvis: spela en låt (på en öppen musikstreamingtjänst som ens vänner kan se) vars låttitel "svarar" på någons inlägg någonstans, eller att någon gör en teckning som innehåller svaret på någon annans "tillrop" , eller att någon klär sig i samma färger som inlägget innehåller osv. osv. Typ som att kommunicera med speglar, reflektera solljus, alltså ibland hamnar svaret/reflektionen på den ursprungliga energin från källan(inlägget) någon helt annanstans.. etc. etc. Tycker om den där komplexiteten att kommunicera på nätet. Ganska romantiskt. Människan har utvecklats litegrann i sitt sätt att tala/mötas på.. eller pja, det har väl människor gjort i alla tider, talat i kodspråk på olika kamouflerade vis men det har blivit enklare och snabbare nu än på 40-talet & medeltiden och... Nu är det bara steget över till telepati/klärvoajans som kommer att tas framöver.. . . Då vi kommer vidare i evolutionen ≈ uppstigningen till 5:e dimensionen , 6, 7, 8 and Beyond!! ! ! >>>>

Menja, således, jag tycker om själva plattformarna och naturligtvis >> att alla människor delar med sig,, nu är vi på tumblr, här är det inte lika stelt & hysteriskt som på andra ställen, (det här med att jaga likes och vänner) utan det är ganska lugnt & meditativt här;-)

https://twitter.com/MaxWallin <<gå baklänges, är befriande att göra, from time to time. Innanför dörren i kapprummet hänger det faktiskt en klocka på väggen som går baklänges också, tyckte den var lite kul så jag köpte den.. Pappa tyckte också om den "Det är nog bra för hjärnan det där." sa han angående om att man liksom fick träna hjärnan/tänka till lite extra då man skall tyda klockan då visare och siffror går o är bak o fram (men den visar alltså tiden korrekt ändå, mmh).

. ..Men ja, huset, det är mycket med det nu, som tar tid. Även att bara hålla trädgården i ett lagom vildvuxet bohemiskt skick tar mycket tid och energi. Fasaden, fönsterkarmar, dörrar m.m. måste ju hela tiden hållas efter också,, och allt inomhus, ~ interiören ~, så många detaljer att fastna i, så tid det tar, tar ifrån musikskapandet och det sociala livet på nätet bl.a. Men det är väldigt passande med fristående hus då man håller på med musik, så klart, och dom närmsta grannarna är bara här på sommarhalvåret, så inte stör jag någon! Bra. Fick överta huset sommaren 2020 i och med fars bortgång.. men har ju varit här mycket, far & mor köpte det som sommarhus 1986, tror jag det var?

Jag har huset som bakgrundsbild på min mobil.. Gjorde en skärmdump då jag tyckte det blev som ett 1:a aprilskämt, mobilen hann med ett i sista sekunden skämt medans det fortfarande var 1:a april >> då den påminde mig om att det var dags att sova. -Ska jaG sova?! HAHAHA! (Eller det är ju jag själv som ställt in larmet iofs, jag skämtar med mig själv då?) Nämen måste verkligen börja gå och lägga mig i tid, på rätt sida av dygnet s.a.s. Det är allvarligt, man förstör faktiskt sin fysiska & psykiska hälsa tillslut, inget att skämta om! Pappa brukade försöka skrämma mig till sängs genom att säga "-Du åldras i förtid om du sitter uppe för sent." Vilket faktiskt lite fungerade på mig då jag också möjligen, eventuellt, kanhända är lite lite (lite) aningens fåfäng + att jag har ju så enormt mycket jag vill hinna med att göra så en livstid räcker faktiskt inte, så det är ju inte då så smart att förkorta den livslängden med nattvak! Möjligen 4 livstider på raken skulle räcka, då skulle man nog kanske tycka att det var "fullbordat".// / / Orsaken till att man behöver så mycket tid är väl bl.a. för att.. Ja, dom brukar säga att "tid är pengar" / pengar är tid.. A§å Pengar snabbar ju på processen, så har man ingen budget så går det ju långsammare att genomföra saker, om man måste köpa ett hjul vart femte år för att få ett fordon att fungera, då tar det ju 20 år innan det rullar igång,, du det måste vara väldigt dyra hjul det?! (du förstår vad jag menar) Och har man en introvert läggning där man inte gärna vill be om hjälp med saker och ting direkt, då tar det ju ytterligare längre tid. JA då är det nästan kört! Och sedan det absolut största "problemet" är ju sökande efter mening och innehåll, djup, nyskapande i det man företar sig då tar det ju en evighet om man måste läsa igenom hela Stockholms Stadsbibliotek, alla artiklar på Wikipedia och se alla filmer som producerats och lyssna på varenda symfoni som komponerats o försöka höra vad alla upplysta gurus och mystiker,filosofer,psykiatriker och patienter sitter och mumlar för klarsynta tankar i alla grottor världen över.. . Och √ilka & √arför √ann Nobelprisen?! osv. osv. sov! Då blir det jobbigt. Och sömnlöst. Och om igen! >> Vakna vaknA!! Det finns nya dagsaktuella Vloggar o Poddar o Bloggar "DU inte VILL missa"!!!!..... + ALLA tidsslukande `LIVEstreamare ⋆ ୭˙◞ Det är sorgligt att man inte hinner med, allt. • Har försökt att bara genom att lägga handen på en bokrygg i bokhyllan för att tillgodogöra mig innehållet i boken, det sägs att det kan gå.. . via klärvoajans, att "läsa med förbundna ögon". ˙ En får ta till Alla Medel för att få det här livet med sin ~eteriska~esoteriska~livsuppgift~ att fungera, säg! Save.

Summa Summarum: N får lita på sin intuitioN (istället)

Vad handlade det här inlägget om? Att gå baklänges upp för en trappa?

.

•

[cowgirlodyssey]

8. Vet du hva som åsså e sad?

Bloggen: 0 inlägg Jag:

Asssååå....det märks att vi är trötta nu! Den här bloggen drivs av en kontent kreatör som har jobbat för hårt! Men om Bille kräver blogginlägg så kan jag inte göra annat än att skriva en bloggbibel! This one goes out to you Och selfølgeligt till Julia för du bär gruppens komunikation på dina axlar, som alltid, därför får du bloggens enda S/O:

💛💛💛SHOUT OUT KINGEN JULIA💛💛💛

Med det sagt, tillbaka till blogginlägget.

Update: Har skrivit med Maria sen hon åkte till Trondheim men det har gått precis lika utför som uppdateringen på den här bloggen.... Jag kan ju inte upprätthålla någonting på distans ( om det inte är ABF studiecirkel Am I right?!) men vi har planer på att fira nyår tillsammans så stay tuned! Något lär hända hihi

Update på klassen: Vår klasschatt är död. Har försökt göra HLR på den flera gånger genom att fråga om någon vill ta en öl eller hänga. Vem som helst. Men det är helt jävla otroligt, att ingen svarar, att ingen jävla dansk vill ta en fjuttig jävla öl?! Frågade till och med om folk skulle på den största demostrationen för palestina och det va 1 person som svara Ja häng med och resten såg meddelandet men svarade inte. HUR SVÅRT KAN DET VARA?!?!?! Hur fan kan folk ha "you can't sit with us" attityden när det handlar om att barn dör? Helt sinnessjukt Värst av allt va nog att jag stod o snackade med folk i skolan för någon dag sen o en tjej sa: Är det inte sjukt att ingen i vår klass engagerar sig för Palestina? Ingen är på demostrationerna lixom? Som om ingen i vår klass bryr sig?

✞ rip ✞ ✞ mittfriskasinne ✞ ✞ jagkommertappadetsnart ✞

Att klura på varför klassen är död har varit ett av mina heltidsjobb. Min kollega i klurandet har varit norska Leandro, som jag får lite oklara signaler från (jag övertänker säkert här men jag måste va försiktig när det kommer till norrmänn) men han är riktigt rolig i alla fall! Hade en kväll med honom, Rodrigo och Federica. Vi skulle ut på kulturnatten (ingen annan från klassen ville med såklart) men det regnade så mycket att vi bara var på hostelet där Leandro bor atm. Press F in the chat för att han bor på hostel - Anyways - Det blev dans o bra häng! Kom hem kl 7 på morgonen dagen efter och hitta det här i min telefon:

????vad sker här???? cringe och cute???? Jag är aspackad här men filmade ändå förvånansvärt stadigt. Stolt! Kommer också ihåg att jag skröt om er och sen berättade att ni va i sydamerika och ni fick SÅ MYCKET KREDD av Rodrigo och Leandro. De vill möta er så fort ni kommer hit!!! Good vibes

Vi va på klassresa i Göteborg efter det. Hemskt. Och hemskt kul!! Vi skulle se Biennalen och det första jag gjorde efter det va att dissa klassen för att istället hänga med Alba och Tilde. Jag hade laggt en månad på att försöka va social och kände att vafan, jag får inte ens friskvårdsbidrag för det här och Oh man, jag borde göra något hälsosamt istället, typ röka mer utan filter och sluta andas in den här toxiska stämmningen. Dock joinade Alba, Tilde o jag klassen efter ett tag, då vi gick rakt in i alla på göteborgs enda bargata. Alba introducerade teorin om att det bara finns två typer av killar som studerar konst: A) Graffarkillen B) Melas /Prettokillen (för de som inte sett Spung) Det här är viben man får av personen, inte konsten obv. Leandro blev ledsen när vi sa att han va en graffarkille så vi försökte trösta honom med att göra två lika dåliga kategorier för tjejer: C) Good girl syndrome (ritar realistiska fåglar i blyerts typ) D) Menskonst Riktig bra lek att katigorisera alla man känner! Och alla man inte känner!

Vi va bara där två kvällar och den sista kvällen var det återigen jag, Leandro, Rodrigo och Federica som va uppe sist av alla. Det va kul och självklart, väldigt oklart. Hmmm.... Ska undersöka o uppdatera

Working girl har börjat rita frottage och göra litografier. Är lite osäker på projektets titel men det handlar om att minnas saker som bättre än de egentligen var? Romantisera minnen? Förtränga det som var dåligt? Alla bilder är frottage av knivar men om man ser det från långt håll liknar de ?landskap?

Gissa i komentarerna om jag är kategori C eller D 🙃🙃

SAKNAR ER Feels good to be back ÄLSKAR ER BLOGG

puss o kram!! Stay tuned!!

#Instagram

[321agnes]

Del två av våran gemensamma berättelse.

Jag står tyst i någon sekund för att processa situationen. Vad fan gjorde jag precis?

 “Ja, heeej”, säger jag och känner hur jag genast blir alldeles varm i ansiktet.

Jag tycker mig nästan kunna se hur det lyser rött mot hans vita t-shirt. Jag harklar mig och trevar med blicken runt i lokalen för att hitta något att prata om. Mina händer skakar och mina ben börjar ge vika. Det känns nästan som att jag ska svimma. Jag ser i ögonvrån hur grabben försöker läsa av mig. Färdar blicken över mitt ansikte, läser mitt kroppsspråk, följer blicken ner mot mina fötter och upp igen. Han fäster ögonen på boken i min hand.

 “Den där är riktigt bra.”

Jag tittar snabbt på boken och sedan på honom.

 “Ja, jo, det är den bästa”, svarar jag med darrande röst.

Ordet “nervös” står skrivet, med stora bokstäver, mitt på min panna. Det enda jag vill är att sjunka ner i marken och aldrig komma upp igen.

 “Nähä du! Den bästa är väl ändå Slaktarens brustna hjärta”

Hans lätta jargong lyfter en tyngd från mitt bröst. Jag kan inte låta bli att lätta på min hållning och le av hans skämtsamma tonläge.

 “Den förmedlar ett budskap som ingen annan bok jag någonsin läst! Den säger så mycket utan att det behöver skrivas med ord.”, han tittar drömmande bort på ingenting och hans ögon gnistrar över hans passion till boken. Något med honom gör mig trygg i mig själv, jag känner mig plötsligt avspänd, obekymrad.

 “Jo visst, men den är ju inte alls lika spännande och den är fullproppad med oförståeliga metaforer.”, säger jag med stadig, kanske aningen spydig, röst.

Böcker är mitt ämne och jag tycker mig verka självsäker. Han verkar tycka detsamma och ler mot mig.

 “Oförståeliga och oförståeliga. Det handlar om hur man läser, och ser på saker. Och vilken intelligens nivå man är på förstås.”

Jag spärrar upp ögonen åt hans kommentar. Antydde han precis att jag är dum?! Vi stirrar på varandra under tystnad i några sekunder, innan vi båda brister ut i hejdlöst skratt. Jag skrattar så att jag får ont i magen, något jag inte gjort på länge. 

 “Så har du någonstans att vara just nu?”, frågar grabben när vi har skrattat klart.

 “Nej. Jag kom bara hit för att få boken signerad, men ja…”, jag vrider huvudet mot Paul som fortfarande masserar sin hand, obrydd av allt som händer runt honom.

 “Vill du ta en kopp kaffe? Jag vet ett schysst ställe.”

Jag kan inte rå för det, men hans erbjudande får min puls att öka.

 “Jättegärna”, svarar jag glatt, lite för glatt egentligen.

 “Men först måste jag veta vad du heter. Jag fikar inte med folk jag inte vet namnet på”

 “Frida. Jag heter Frida. Du då? Jag följer inte med killar jag inte vet namnet på”

Vi ler mot varandra och med den mest genuina och mjuka röst jag någonsin hört svarar han.

 “Gabriel”

 “Jag går och tar en till kopp”, säger Gabriel och reser sig upp.

Vi sitter i en soffa längst in i kaféet. Det är ett mysigt ställe med växter överallt. Personalen är väldigt trevlig och det märks att Gabriel är här ofta.

 “Synd det där med Paul. Han verkar mycket trevligare i intervjuer”, säger jag när Gabriel är tillbaka.

 “Ja, han kan ju bete sig sådär ibland. Det är så han är helt enkelt. Men han var mycket bättre på hans julföreläsning 2012.”

Jag tittar på honom en stund för att försöka förstå om han talar sanning.

“Näh, du ljuger.” säger jag.

“Va?”, säger Gabriel med ett förvirrat ansiktsuttryck.

“Det var ju bara 100 biljetter till den, jag stod i kö i flera månader!”, halvskriker jag och märker hur bordet bredvid oss kollar i våran riktning.

 “Jadu Frida, man får ju se till att vara ute i god tid om man vill träffa sin idol."

Jag slår näven i bordet.

 “Jag var ute så snabbt jag kunde!”

Gabriel skrattar med handen för munnen. Jag tittar med en sur blick på honom en stund innan jag också börjar skratta.

 “Vart bor du någonstans då?”, frågar Gabriel efter en stund och sneglar på min resväska.

Jag tar en klunk kaffe och svarar.

 "Robertsfors.”

Gabriel rynkar på ögonbrynen.

 "Robertsfors?"

 “Det ligger en bit utanför Umeå”

Gabriel rynkar på ögonbrynen igen.

 “Ligger inte det i typ Norrland?”

Jag skrattar och nickar. Alla är precis likadana, Norrland som Norrland.

 “Jag visste det! Man ser det på dig. Jag kan se renhornen under det krulliga håret!”

Jag ler stort och känner mig aningen generad. En liknelse till renar, alla är precis likadana. Men han är på något sätt inte som någon annan. Han lägger kommentarerna på ett charmigt sätt.

 “Okej men vad gör du där? Kan man liksom…bo där?”

Nu kan jag inte hålla mig från att gapskratta. Han rodnar och ler lite smått. Jag ser att han är hundra procent seriös med sin fråga. Jag tar några djupa andetag.

 “Ja, ja man kan bo där. Jag bor i en etta. Ja, det finns lägenhetshus i Norrland.”

 “Jaha”, säger Gabriel och tar en klunk av sitt kaffe.

 “Men liksom, jobbar du med renskötsel?”

Jag skrattar så att jag inte kan andas. Gabriel skrattar också nu. Mest på grund av min reaktion, men det gör inget. Hans skratt ger mig fjärilar i magen och jag blir glad. Han skrattar med ett stort leende och hans smilgropar är tydligare än någonsin. Eller tydligare än någonsin sedan jag såg honom för första gången.

 “Nej, alla i Norrland äger inte renar.", säger jag och ler retsamt.

 “På dagtid jobbar jag på en bensinmack och på kvällen på en bar. Robbans läckra drinkar.”

 “Låter flott. Så du kan liksom mixa drinkar och grejer?”

 “Nja, jo, ja, typ. Jag kan vissa. Men jag serverar mest.”

 “Coolt. Men vad är ditt riktiga jobb? Ditt heltidsjobb.”

Nu är det min tur att rynka på ögonbrynen. Gabriel tar en klunk av sitt kaffe och kollar på mig med förväntansfull blick.

 “Jag har inga andra jobb. Båda är mitt heltidsjobb. Halvtid på bensinmacken och halvtid på baren.”

 “Men liksom, vad gör du egentligen?”

Jag försöker desperat förstå vad Gabriel menar så att jag inte sitter tyst allt för länge, men jag lyckas inte. Vad gör du egentligen? Vad menar han med det?

 “Jag gör inget annat.”

 “Så du gillar att serva bilister och servera drinkar?”, frågar Gabriel med viss förvåning.

 "Nej, det skulle jag väl inte säga. Jag skulle gärna göra något annat.”

 “Varför gör du inget annat då?”

Det verkar som att Gabriel verkligen inte förstår att jag jobbar på dessa ställen.

 “Själv skriver jag bokrecensioner.", fortsätter Gabriel.

Han verkar tro att ett jobb är en hobby. Som om mina jobb bara är något typ av extraknäck.

 “Det kan du väl inte få så mycket för?”, frågar jag och känner att frågan kan ha verkat dryg.

 “Några hundra i månaden.”, svarar Gabriel nonchalant.

Jag höjer på ögonbrynen.

 “Vart får du dina pengar ifrån?”

 “Mina föräldrar har bidragit till det mesta”

 “Så du liksom tjänar pengar på att läsa böcker och får resten av dina föräldrar?”

Gabriel rycker på axlarna.

 “Ja, typ så.”

[naturalswimmingspirit]

stinawollter

Mötet på FB var seriöst och med en tydlig intention att mötas och för mig blev det som om en demon fick mänsklig gestalt. Eftersom jag känt mig maktlös och som viftandes med osynliga väderkvarnar. Jag mötte tre respektfulla personer som ville lyssna och jag ville lyssna på dem. Jag ville förstå! Kolla: Om man lusläser instagrams regler vilket kan vara smart att göra så får man förklaring på mycket. Jag har ju verkligen läst dom men jag erkänner att jag haft ett filter framför mina ögon då jag sett så mycket ORÄTTVISOR i praktiserandet av dom. Varför får Paulos rumpa vara kvar men inte min? (Och även FBpersonerna kunde faktiskt inte förklara vissa av mina och andras bilders borttagande. Och då var det ”det här måste vi titta på”.) Trots att de med noggrannhet granskade bilderna kunde de inte finna varken bröstvårta, anus, klitoris eller labia eller närbild på skinkor. Då är det faktiskt något som gått FEL om de tas bort. 👆🏼För där har ni de tydligaste Big NoNo’s. Dessa nonos har de sexkonton jag ibland uppretat delat bilder från, lärt sig skickligt navigera mellan för att kunna dela sina bilder som många av oss tycker är pornografiska och grovt sexualiserande. Kruxet är ju att regelverket inte kan ha en moralisk parameter- hur skall den praktiseras globalt? Det ska alltså funka för miljarder användare på väldigt olika platser. De säger själva att deras regler snarare är anatomiska. Om du ska visa närbild på skinkor får anus ej synas och trosa/kalsong skall bäras. Det går inte att skriva att trosan måste vara minst 10 cm i grenen tex eftersom på olika kroppar får det helt olika ”effekt”. Så ja; ett litet snöre som exakt täcker rövhålet räknas som trosa. Även typ genomskinligt tyg. Det är ”täckt” och det räcker. Vi kan tycka vad vi vill om det men det är reglerna. 👆🏼Det som INTE kan förklaras via regelverket är att människor verkar anmäla och provoceras mer av tex tjocka, normavvikande (bråkiga/feministiska) människors avkläddhet än smala och tex smala ”sexiga”. Det är -som vi vet- ett samhällsproblem större än själva instagram. Och troligtvis en förklaring till att vi blir anmälda. Bilden här bör inte tas ner eftersom våra bakdelar syns på avstånd.

[leifholmstrand]

LITTERÄRT NYÅRSLÖFTE

Tror jag behöver förklara: Mitt skrivande förvånar mig och känns inte alltid som mitt. Detta skulle kunna vara en tillgång, men jag vill inte upphöja, inte låtsas att det främmande i sig är en uppbygglighetens kärna. Jag har visserligen ingen musa men det kan ju finnas störningar och åverkan i musans ställe.

Jag behöver orden och arbetet med dem, men finner situationen opålitlig och outhärdlig, som om saker på extremt långt avstånd vore slipprigt intima. Vem orkar så dubbelspända rumsligheter och relationer?

Varje dag skriver jag. Jag skriver där jag kommer åt. Många trådar, många nät av grammatisk komplexitet spridda i rummet, stigande, långsamt fallande. Garn med krokar?

Flera projekt tvinnas samtidigt, några helt färska, några som växt fram under sju åtta år eller längre.

Berättelserna och diktsjoken måste på några plan vara parallella och på andra bör de överlappa varandra tidsmässigt, de bör ofärdigt splitsas. Inget får sluta innan något annat har börjat.

Arbetet är otänkbart krävande men känns futtigt i jämförelse med min utåtriktade vardagsdevis att bara omöjliga böcker skulle vara värda att skriva. Vad betyder det ens att en bok är omöjlig? Allt är omöjligt men sker ändå.

Jag känner uppgivenhet stor nog att föreslå en ännu klatschigare devis: Inga böcker är värda att skriva, så sluta skriva böcker. Genast! Senare!

Tror att följande mest gäller mitt eget författarskap, men känner på mig att även när utsagorna där är starka nog att angå mig rätt in under kläderna så angår de ingen annan, och detta så starkt att det ger repellerande minusutslag.

Utsagorna kan uppskattas och avhandlas på avstånd men rubbar ingen, förändrar ingenting i den andres värld eller intryck av värld: det besvärar att samtiden är samtiden och att få delar eller förstår mitt förhållningssätt till den, och därför borde jag låta bli att skriva.

Men jag vill skriva och kan inte låta bli att skriva. Det är genant att vara restriktionen oförmögen. Däremot kan jag planera och realisera min särartsframväxt som längre och längre skrivprojekt vilka kommer att helt äta upp mitt författarliv och avsluta det i rimlig och trovärdig tid.

Det är därför jag har sjunkit ner i ett begränsat antal expansiva kommande titlar inför vardagens feta slut. Det är som det är och jag ber inte om ursäkt för det. Ni borde alla bli bättre.

Och kom ihåg: Lättsamhet och slarv förekommer inte. Jag jobbar inte snabbt. Jag jobbar hela tiden. Världen är ämnet. Jag är inte maximalist. Mina böcker handlar även om dig vilket är ett själviskt och ständigt återkommande marknadsföringsmisstag. Ingen förväntas fatta något specifikt. Slappna av.

Litteraturen lättar ankar i slow motion och vill lämna denna moderkropp. Sedan några år har jag därför övervägt att avsluta mitt författarskap. Det verkar inte kunna ske på ett sätt som tjänar det frigörande uppbrottets ytliga syften, så jag ger till hälften upp och ämnar skriva åtminstone färdigt.

Jag ser ett slut, ett naturligt slut, och fortsätter skriva mig fram mot en punkt där skrivandet tömt sig. Därefter kan jag mer storslaget syssla med annat.

Det blir en del att stå i. Det blir en del år att ta sig genom.

Det blir sex böcker utöver vårens roman. Det blir diktboken Community (ny version). Det blir romanen Community (ja, på diktbokens ruiner). Det blir verseposet Termiternas liv. Det blir den självbiografiska fantasyromanen Lilla sminkade gris. Det blir pjäsen Här i ditt privata rum, med porrbotar och gemenskapslängtan. Det blir något som är för svårt att förklara. Och vårens bok, Kartritartornet, som handlar om syskonen/kärleksparet Tyra och Jamal och deras hatande föräldrar, den blir det. Det blir den. Sedan är jag färdig. Det blir bra.

Snart kan jag alltså sluta hålla på med allt detta, alltså relativt snart, jag kanske hinner innan jag dör, om jag inte hinner innan jag dör blir du tvungen att ta över, så håll tummarna.

#leifholmstrand #holmstrand #queer #sminkadgris #lgbt #hbtq #hypnagogia #prose

[whitewaterpaper]

SoR/LotR: “Udûn” [S01E06].

Serie: Sagan om ringen: Maktens ringar Originaltitel: The Lord of the Rings: The Rings of Power. Skapare: John D. Payne. Författare: J.R.R. Tolkien (boken). Författare: Justin Doble & John D. Payne & Patrick McKay & Nicholas Adams (avsnittet). Regissör: Charlotte Brändström (avsnittet). Publicerad: 2022. Medium: TV/Prime Video.

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Jag är ungefär lika pepp på att skriva det här omdömet som att se avsnittet.

Det här avsnittet sammanför några av intrigerna (Orcerna, Människorna, Numenor och Galadriel) och det blir givetvis ett mindre fältslag av det hela. Några (som Isildur) utmärker sig under striden, och Isildur verkar inte vara helt förtjust i det som Numenor utvecklats till. Det här är också avsnittet där Halbrand för första gången verkar omfamna sin plats som Kung.

Visst är det så att störtfloden som bryter fram på slutet är samma ställe som Ringens Brödraskap senare skall ”segla” mot? Gondors Port, hette det va?

Vi får också veta vad Adar är, och vad som hänt honom. Jag vill minnas att Urkai:erna inte blir snyggare med åren heller. Just den här delen minns jag vagt nämns någonstans i böckerna.

Så? Råsnyggt som vanligt, men hittar inte riktigt fram till det där som gör det riktigt intressant. Uppe på det är avsnitten för långa, jag hade hellre sett ett mer tight berättande och att inte allt skall klämmas in i 8 avsnitt, oavsett hur långa de avsnitten blir.

Nästa avsnitt heter ”the Eye” och det krävs väl ingen högra utbildning vilket öga det är som avses.

#tv #streaming #john d. payne #j.r.r. tolkien #justin doble #patrick mckay #nicholas adams #charlotte brändström #sagan om ringen: maktens ringar #the lord of the rings: the rings of power #udûn #fantasy #äventyr #action #prime video #2022 #us