#sina arnold | Explore Tumblr Posts and Blogs

wisdomrays · 3 years

Text

TAFAKKUR: Part 376

THE QUR'AN AND ESTABLISHED SCIENTIFIC FACTS: Part 1

It is another argument for the Divine authorship of the Qur’an that it refers to certain facts of creation recently established by modern scientific methods. How, except on account of its Divine authorship, is it possible for the Qur’an to be literally true on matters of which people had not the least inkling at the time when it was revealed? For example, if the Qu’ran were not a Divine Revelation, would it have been possible for it to contain such a verse as this: Do not the unbelievers realize that the heavens and the earth were one unit of creation before we split them asunder? (21.20).

Whether the Qur’an really does refer, explicitly or implicitly, to the kinds of facts the sciences deal with, and the relationship between the Qur’an and modern sciences, are matters of considerable controversy among Muslim intellectuals. We should therefore treat the subject at length.

SCIENCE AND RELIGION

THE CIVILIZATION ISLAM CREATED

The conflict of science and religion in the West dates back as far as the thirteenth century. Due to the essential character of the corrupted Christianity represented by the Catholic Church, which condemns nature as a veil separating man from God and curses the knowledge of nature, any scientific advances were not seen in the West during the middle ages, which are called dark ages in European history. However, during the same period a magnificent civilization was flourishing in the Muslim East. Muslims, obeying the injunctions of the holy Qur’an, studied both the Book of Divine Revelation, that is, the Qur’an, and the Book of Creation, that is, the universe, and founded the most magnificent civilization of human history. Scholars from all over the old world benefited from the centers of higher learning at Damascus, Bukhara, Baghdad, Cairo, Fez, Qairwan, Zeitona, Cordoba, Sicily, Isathan, Delhi, and other great centres throughout the Muslim world. Historians liken the Muslim world of the Middle Ages, dark for the West but bright for Muslims, to a beehive. Roads were full of students, scientists and scholas travelling from one center of learning to another. Many world-renowned figures such as al-Kindi, al-Khwarizrni, alFarabi, Ibn Sina, al-Mas’udi, lbn al-Haytham, al-Biruni, al-Ghazzali, Nasir al-Din al-Tusi, al-Razi and many others shone like stars in the firmament of the sciences. In his multivolume History of Science, George Sarton divided his work into fifty- year periods, naming each chapter after the most eminent scientist of the period in question. For the years from the middle of eighth century (second century after Hijra) to the twelfth century, each of seven fifty- year periods carries the name of a Muslim scientist. Thus we have ‘the Time of al-Khwarizmi, the Time of al-Biruni’, etc. Within these chapters Sarton lists one hundred important Muslim scientists and their principal works.

John Davenport, a leading scientist, observed:

It must be owned that all the knowledge whether of Physics, Astronomy, Philosophy or Mathematics, which flourished in Europe from the 10th century was originally derived from the Arabian schools, and the Spanish Saracen may be looked upon as the father of European philosophy (Quoted by A. Karim in Islamic Contribution to Science and Civilization).

Bertrand Russell, the famous British philosopher, wrote (Pakistan Quarterly, Vol.A, No.3):

The supremacy of the East was not only military. Science, philosophy, poetry, and the arts, all flourished in the Muhammadan world at a time when Europe was sunk in barbarism. Europeans, with unpardonable insularity, call this period ‘the Dark Ages’: but it was only in Europe that it was dark---indeed only in Christian Europe, for Spain, which was Mohammedan, had a brilliant culture.

Robert Briffault, the renowned historian, acknowledges in his book The Making of Humanity:

It is highly probable that but for the Arabs, modem European civilization would have never assumed that character which has enabled it to transcend all previous phases of evolution. For although there is not a single aspect of human growth in which the decisive influence of Islamic culture is not traceable, nowhere is it so clear and momentous as in the genesis of that power which constitutes the paramount distinctive force of the modern world and the supreme course of its victory- natural sciences and the scientific spirit... What we call sciences arose in Europe as a result of a new spirit of inquiry; of new methods of investigation, of the method of experiment, observation, measurement, of the development of Mathematics in a form unknown to the Greeks. That spirit and those methods were introduced into the European world by the Arabs.

For the first five centuries of its existence, the realm of Islam was the most civilized and progressive portion of the world. Studded with splendid cities, gracious mosques and quiet universities, the Muslim East offered a striking contrast to the Christian West, which was sunk in the night of the Dark Ages (L. Stoddard, The New World of Islam).

This bright civilization progressed until it suffered the terrible disasters which came like huge overlapping waves, from the West and Far East one after the other in the form of the Crusades and Mongol invasion. The disasters lasted centuries until the Muslim government in Baghdad collapsed and the history of Islam entered, from the beginning of the fourteenth century, a new phase with the Ottoman Turks. Islamic civilization was still vigorous and remained far ahead of the Christian West in economic and military fields until the eighteenth century, despite (from the sixteenth century onwards) losing ground to it in the sciences.

Cordoba in the tenth century under Muslim rule was the most civilized city in Europe, the wonder and admiration of the world. Travellers from the north heard with something like fear of the city which contained 70 libraries with hundreds of thousands of volumes, and 900 public baths, yet whenever the rulers of Leon Navarre of Barcelona needed a surgeon, an architect, a dressmaker or a musician, it was to Cordoba that they applied (T. Arnold, The Legacy of Islam, p.9). Muslim literary prestige was so great that in Spain, for example, it was found necessary to translate the Bible and liturgy into Arabic for the use of the Christian community. The account given by Alvaro, the Christian zealot and writer, shows vividly how even the non- Muslim Spaniards were attracted to Arab/Muslim literature:

My fellow-Christians delight in the poems and romances of the Arabs.They study the works of Muhammadan theologians and philosophers, not in order to refute them, but to acquire a correct and elegant Arabic style. Where today can a layman be found who reads the Latin commentaries on holy Scriptures? Who is there that studies the Gospels, the Prophets, the Apostles? Alas, the young Christians who are the most conspicuous for their talents have no knowledge of any literature or language save the Arabic; they read and study with avidity Arabian books; they amass whole libraries of them at a vast cost, and they everywhere sing the praises of the Arabian world (Indiculus Luminosus, translated by Dozy).

If the purpose of education and worth of civilization is to raise the sense of pride, dignity, honour in individuals so that they improve their state and consequently the state of society, Islamic civilization is proven to have been a worthy one. There is ample evidence quoted by various writers showing how Islam has succeeded in doing this to various peoples of various regions, e.g. Isaac Taylor, in his speech delivered at the Church Congress of England about the effects and influence of Islam on people, said:

When Muhammadanism is embraced, paganism, fetishism, infanticide and which craft disappear. Filth is replaced by cleanliness and the new convert acquires personal dignity and self-respect. Immodest dances and promiscuous intercourse of the sewes cease; female chastity is rewarded as a virtue; industry replaces idleness; licence gives place to law; order and sobriety prevail; blood feuds, cruelty to animals and slaves are eradicated. Islam swept away corruption and superstitions. Islam was a revolt against empty polemics.. It gave hope to the slave, brotherhood to mankind, and recognition to the fundamental facts of human nature. The virtues which Islam inculcates are temperance, cleanliness, chastity, justice, fortitude, courage, benevolence, hospitality, veracity and resignation.. Islam preaches a practical brotherhood, the social equality of all Muslims. Slavery is not part of the creed of Islam. Polygamy is a more difficult question. Moses did not prohibit it. It was practised by David and it is not directly forbidden in the New Testament. Muhammad limited the unbounded license of polygamy. It is the exception rather than the rule... In resignation to God’s Will, temperance, chastity, veracity and in brotherhood of believers they (the Muslims) set us a pattern which we should well to follow. Islam has abolished drunkenness, gambling and prostitution, the three curses of the Christian lands. Islam has done more for civilization than Christianity. The conquest of one-third of the earth to his (Muhammad’s) creed was a miracle.

6 notes · View notes

eleonoregustafsson · 4 years

Text

Böcker jag läst 2016-2019

På den här bloggen har jag varje år lagt ut en lista på alla böcker jag läst ut från pärm till pärm under året som gått. Men 2016 blev det inte av, inte heller 2017 eller 2018. Framförallt för att listan inte kändes representativ. Under dessa år har olika jobbprojekt gjort att jag behövt ägna mig åt research där jag tvingats läsa utvalda delar i olika böcker istället för enskild bok i sin helhet. Under 2016-2017 läste jag t.ex. mycket om anabaptismen, men det är inget som märks i listan. Men nu har jag ändå bestämt mig för att lägga ut den. Kolla gärna in taggen #aureliaguläser på Instagram, där lägger jag ibland ut boktips och små recensioner (och där syns även de böcker jag inte läst från pärm till pärm utan bara utvalda delar).

2019: 40 böcker

Böcker om Bibeln Sitting at the feet of Rabbi Jesus av Ann Spangler och Lois Tverberg A Life that’s good av Glenn Pemberton (om Ordspråksboken) Phoebe – a Story av Paula Gooder Hebrews av Mary Healy Priscilla av Ben Witherington III The Torah’s Vision of Worship av Samuel E. Balentine Reading Backwards av Richard B Hays

Kristen ledarskapslitteratur If You Love Me av Matthw The Poor (på arabiska Matta-Al-Miskin) A Pastoral Rule for Today av Burgess, Andrews & Small

Kristen uppbyggelselitteratur The Arena av Ignatius Brianchaninov How to be a Sinner av Peter Bouteneff

Teologisk litteratur Paradiset åter av Tomas Einarsson Journyes of the Muslim Nation and the Christian Church av David W Shenk

Kyrkohistoria The Patient Ferment of the Early Church av Alan Kreider

Reportageböcker och dylikt Med Guds hjälp av Gabriel Byström Skärmhjärna av Anders Hansen Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj En piga bland pigor av Esther Blenda Nordström Tidens second hand av Svetlana Aleksijevitj A Time to Die av Nicolas Diat

Romaner Beckomberga av Sara Stridsberg Bränn alla mina brev av Alex Schulman De kommer drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru Vända hem av Yaa Gyasin Din stund på jorden av Vilhelm Moberg Den svalgula himlen av Kjell Westö Längtans flöde av Alva Dahl Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri Sveas son av Lena Andersson Arv och miljö av Vigdis Hjort En dag i Ivan Deniosovitjs liv av Alexander Solsjenitsyn Konturer av Rachel Cusk Testamente av Nina Wähä Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

Biografier och självbiografisk litteratur Utan nåd – en rannsakan av Fredrik Virtanen Allt jag fått lära mig av Tara Westover Konsten att feja arabiska av Lina Liman Löparens hjärta av Markus Torgeby Vilket jävla solsken av Fatima Bremer En bokhandlares dagbok av Shaun Bythel

2018: 28 böcker

Romaner Never let me go av Kauzo Ishiguro Min kamp 3 av Karl-Ove Knausgård Mitt liv och ditt av Majgull Axelsson Min kamp 4 av Karl-Ove Knausgård Min kamp 5 av Karl-Ove Knausgård Min kamp 6 av Karl-Ove Knausgård Sågspån och led av Vibecke Olsson Amerikauret av Vibecke Olsson Själasörjaren av Christine Falkenland

Kristen uppbyggelselitteratur Helig rot av Peter Halldorf (för 3e gången?) Hädanefter blir vägen väglös av Peter Halldorf (för 4e gången?) Bottenkänning av Fredrik Lignell Through, with and in him av Shane Kapler

Teologisk litteratur Välkomna varandra av red. Tomas Poletti Lundström

Böcker om Bibeln Korsets mysterium av Agne Nordlander

Kyrkohistoria The Forgotten Desert Mothers av Laura Swan Biskop Lewi Pethrus av Joel Halldof

Självbiografisk litteratur Sorgens gåva är en vidgad blick av Patrik Hagman När livets stramas åt skärps blicken av Sofia Camerin När träden avlövas ser man längre från vårt kök av Tomas Sjödin (för 2a gången) Välkommen in i min garderob av Anton Lundholm Kristunge av Malin Aronsson En shetel i Stockholm av Kenneth Hermele Hur jag lärde mig att förstå världen av Hans Rosling Katolska läror av Gunnel Vallquist Livets ord: mina tio orimliga år som frälst. Del två, Förnyad & befriad av Tomas Arnroth

2017: 32 böcker

Romaner Ta itu av Kristina Sandberg Den döende detektiven av Leif GW Persson Gilead av Marilyone Robinson De polygotta älskarna av Lina Wolff Tystnaden av Shusaku Endo Utvandrarna av Vilhelm Moberg (för 2a gången) Invandrarna av Vilhelm Moberg (för 2a gången) Nybyggarna av Vilhelm Moberg (för 2a gången) Bricken på Svartvik av Vibecke Olsson Min kamp 1 av Karl-Ove Knausgård Sista brevet till Sverige av Vilhelm Moberg (för 2a gången) Hemma av Marilynne Robinson Min kamp 2 av Karl-Ove Knausgård

Reportageböcker och facklitteratur Halleluja Brasilien av Kajsa Norell Två systrar av Åsne Seiersdal Rom – en stads historia av Eskil Fagerström

Självbiografiska böcker och biografier Letters from the Desert av Carlo Carreto Bonhoeffer av Eric Metaxas Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Wintersson Livets ord: mina tio orimliga år som frälst. Del ett: de första åren av Tomas Arnroth Brev från en klostercell av Hans Gunnar Adén Århundrades kärlekshistoria av Märtha Tikanen

Ledarskapslitteratur När du leder av Josefin Arenius Ledarens hantverk av Lennarth Hambre

Kristen uppbyggelselitteratur Klostret av James Martin SJ (egentligen en roman) Kristliga råd och betraktelser av Fénelon Becoming Who You Are av James Martin SJ

Teologisk litteratur Inte allena av Patrik Hagman & Joel Halldorf Martin Luther – hans liv, lära och influytande 500 år senare av Stephen J Nicholas Att älska sin nästas kyrka som sin egen av Peter Halldorf

Böcker om Bibeln The Theology of the Letter to the Hebrews av Barnabas Lindars SSF

2016: 38 böcker

Romaner Torka aldrig tårar utan handskar: Sjukdomen av Jonas Gardell Torka aldrig tårar utan handskar: Döden av Jonas Gardell Levande och döda i Winstord av Håkan Nesser Innan floden tar oss av Helena Thorfin Århundrades kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström Drömmen om Elim av Vibecke Olsson De ensamma av Håkan Nesser Flickvännen av Karolina Ramquist En mörderska bland oss av Hanna Kent Flykten av Jesús Carrasco De oroliga av Linn Ullman Glöm mig av Alex Schulman

Facklitteratur Kunskapens frukt av Liv Strömquist

Reportageböcker Det heliga berget av William Dalrymple

Självbiografisk litteratur, biografier, memoarer eller dylikt Brännpunkter av Thomas Merton Jag sökte Allah och fann Jesus av Nabell Quresh Cigaretten efteråt av Horace Engdahl 96 lampor – om oss som brann och försvann av Jacob Langvik Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg Den sista grisen av Horace Engdahl Älskade terrorist av Anna Svadberg och Jesper Huor Och i Winerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink Halvvägs av Fredrik Reinfeldt

Kristen uppbyggelselitteratur Mellan skymning och mörker av Peter Halldorf Den brinnande busken av Lev Gillet Spår av den osynlige av Mikael Hallenius Den helige Ande i den kristnes personliga liv av Kallistos Ware Tron Allena av Bo Giertz (för 2a gången) Gud och intet mer av red. Ulrika Ljungman Contemplating the Trinity av Raniero Cantalamessa Du brinnande kärlekslåga av Peter Halldorf Den som hittar sin plats tar ingen annans av Tomas Sjödin

Kyrkohistoria Following in the Footsteps av Christ av Arnold Snyder Vindarna från väster av Per-Eive Berndtsson A Brief History of Spirituality av Pilip Sheldrake

Teologisk litteratur Som om allt förvandlats – Ekologi, ekonomi och eukaristi av William T Cavanaugh

2 notes · View notes

whitewaterpaper · 5 years

Text

Dagissnuten 2 / Kindergarten Cop 2 (2016) [US]

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

[ IMDb | Vodeville ]

VAD? Databasen över det amerikanska vittnesskyddet är åter ute på vift och FBI-agenterna Reed och Sanders har endast en enda ledtråd vart kopian är gömd: på det dagis där hackarens bror jobbar. Reed anmäler sig som frivillig att under täckmantel ta jobb på skolan och finna usb-minnet databasen sägs vara gömd på. Utan erfarenhet av läraryrket, dagis eller för den delen barn äntrar han sitt nya jobb och det går väl liksom sådär... Don Michael Paul regisserar efter manus av David H. Steinberg men Timothy Harris, Murray Salem och Herschel Weingrod från Dagissnuten har alla fått kredit för konceptet.

VEM? Man försökte få in Arnold Schwarzenegger i en cameo i filmen, men Schwarzeneggers schema ville inte riktigt tillåta det. Rollen som polisen som kastas in i hetluften på dagis har här tagits över av Dolph Lundgren, en skådespelare som i mångt och mycket har samma bakgrund som Arnold Schwarzenegger men som kanske inte riktigt skaver i komedier och "hemmaroller" som Arnold Schwarzenegger själv gjorde på sin tid. Det bara två större kvinnliga roller: kärleksintresset Olivia och rektorn Miss Sinclaire. Maffiabossen och exfrun finns med, dock så kanske inte med samma Kalle Anka-ton som Crisp hade 1990.

VAR? Topnotch dagis som tar $50 000 terminen, artsy fartsy som sjutton där man uppmuntrar "kreativ stavning" och att tala om sina känslor och har meditationspauser. Med andra ord: ungarna bara väntar på en chans att hoppa över kanten. Och ingen, ingen, talar om för Reed första dagen att hans klass är fullsmetad av ungar med nöt- och baljväxtallergier.

HUR? Kanske inte lika underhållande som originalet men får in en del bonuspoäng för att man försöker hitta känslan i den gamla filmen. Den har något oldschool över sig som jag faktiskt gillar. Kanske dock att Reed inte är lika lätt att ta till sig som John Kimble och att premissen här är ännu fånigare än i första filmen. (Första filmen kastas ju Kimble in i dagis då hans partner blir sjuk, här anmäler sig Reed frivillig trots att han inte har en aning om hur barn fungerar -- och vägrar inledningsvis ta emot hjälp). Man följer annars mallen från första filmen, dock då att personen som egentligen skall skyddas (dvs Maffiabossens exfru) är en abstrakt karaktär i vittnesskyddsprogrammet. Kärleksintresset är "bara" en annan lärare på skolan, och har ingen annan roll i filmen än som just kärleksintresse. Det tåls att nämnas att 1990 års Dagissnut faktiskt klarar Bechdeltestet, den här gör det inte.

SÅ? Trevlig och oldschool, men når kanske inte riktigt ända fram. Man har tagit en bra film, gjort sin egen take på den och fällt in en del kuliga saker om samhällsklimatet idag (t.ex. vegetarisk mat och new age-föräldrar) men når kanske inte riktigt ända fram. Det finns en lekfullhet i originalet som inte riktigt återfinns här: det blir lite för seriöst, lite för strama tyglar och Dolphan är kanske lite för träig i sin rolltolkning.

NÄR? $200 millar tjänade den in mot en budget på $15, men togs kanske inte emot med stående ovationer av massorna. Uppenbarligen finns potential och intresse -- dock lär vi kanske inte få se Dolph Lundgren som Agent Reed igen. Kanske ett nytt försök till 2042?

25 notes · View notes

helalifilms · 2 years

Video

vimeo

Leon Bridges - "Motorbike" (2021) from Miles Trahan on Vimeo.

Music video for Leon Bridges' "Motorbike"

Starring Leon Bridges & Lexi Carter Directed by Anderson .Paak Production Company FreeNJoy Executive Producers Nathan Scherrer, Tara Sheree Producer Sarah Park Production Manager Sina Pars Production Coordinator Brennan Spillman Director of Photography Tehillah De Castro Production Designer Miranda Lorenz 1st AD Kenneth Arnold Taylor 2nd AD Gerald Hickman Edited by Miles Trahan Sound Designer Jhair Lazo Colorist Dante Pasquinelli Post Producer Miles Trahan VFX by Seth Josephson, Tom Teller & Enrique De La Garza

0 notes

filmskribent · 3 years

Text

“Ekofilmiska tankefrön” (publicerad i Filmrutan, nr. 2 2019)

I en tid när klimatkrisen sätts under daglig lupp, är det inte förvånande om intresset ökar för filmer som på ett eller annat sätt kommenterar människans relation till vår planet. I så fall behövs det inte ett alltför avancerat mikroskop för att upptäcka spaningar kring miljö, kultur- och naturarv.

Vissa filmare tar mer än bokstavligt talat avstamp i det intima och personliga. Jennifer Reed, doktorand i sociologi vid Nevadas universitet i Las Vegas, skriver en avhandling om ekosexualitet. Hon har följt konstnärs- och aktivistparet Annie Sprinkle och Elizabeth Stephens, som ligger bakom dokumentären Goodbye Gauley Mountain: An Ecosexual Love Story (2014). Den skildrar filmskaparnas symboliska, “pollenamorösa” förhållande med Appalacherna, samt deras kamp mot gruvbrytning och MTR (Mountaintop Removal Mining). I en intervju i Washington Post berättar Reed om hur parets månggiften, varav det första ägde rum 2008, delvis var en reaktion på motståndet mot samkönade äktenskap och hånfulla ord som: “If you let gay people get married, they’ll marry anything” (22/4, 2019). Med humorn som vapen, vill paret bjuda på sig själva och sprida ljus för att lätta upp bland dystopiska framtidsbilder.

I sammanhanget kan nämnas så kallade objektsexuella, som likt de som ingått äktenskap med Berlinmuren, ger sitt hjärta till specifika föremål. Ekosexuella verkar däremot ha en mer grandios och flytande relation till sina partners. Varför äkta ett träd när man kan få en hel bergskedja? Sprinkle/Stevens menar att istället för att se Moder Jord som en förälder, bör vi betrakta henne som en älskare. Lyckligtvis kan man fortfarande respektera sin mor utan att nödvändigtvis inleda ett incestuöst förhållande med henne.

I varm dialog med jorden Att konstnärer söker sig till lugna miljöer för att få skaparro, är lika självklart som att dödsmetallmusiker inte håller igen med ljudvolymen. En som inte nöjer sig med en vanlig ateljé, är den tyska konstnären Ulrike Arnold, som har ägnat sitt yrkesverksamma liv åt att måla på otillgängliga platser världen över. Essensens av hennes arbete porträtteras i Dialogue Earth (Hank Levine, 2019), som framför allt är en dokumentation av Arnolds verksamhet i Utahs öken, där hon har etablerat en “open-air studio”. Där tar hon hjälp av omgivningen, då de abstrakta verken får sin form utifrån de material som råkar finns på plats. Förutom exempelvis jord, sand och lera, använder hon dammpartiklar från meteoriter. På så sätt, menar Arnold, kopplas universums storhet ihop med den mer greppbara värld vi känner till. Kanske bjuder det in till tolkningar och tankar om jordens uppkomst, kanske nöjer sig åskådaren med att beundra hennes uppdaterade versioner av stenålderns hällmålningar.

Det går inte att ta miste på Arnolds respekt för de tusenåriga grottor som har formats av sanddyner och tjänat som hem för ursprungsfolk. Hyllningarna till det karga landskapet får en att vilja packa ned solskyddsfaktorn och fikatermosen, för att åka på knölig roadtrip bland klippformationer. Levines dokumentär är dock inte bara mys och bergsromantik. I samband med att Arnold möter en hobbyarkeolog till “granne” i öknen, som hjälper henne att samla rester från meteoriter, berättar hon om oron inför framtiden. Detta på grund av president Trumps omstridda, exekutiva order 2017 om att återkalla eller skala ned nationella monument, däribland Bears Ears-monumentet i Utah.

vimeo

Förutom att ordern kan strida mot Antiquites Act som trädde i kraft 1906, som syftar till att bevara naturtillgångar, pekar Arnold på hur flertal historiska landskap är i farozonen på grund av gruvdrift och oljebrytning. Detta har inspirerat henne att göra något kreativt med alla de jordfärger hon funnit genom åren. Slutresultatet One World Painting, uppfördes i FN-huset i New York under Earth Day 22 april i år. Dukens färger är menade att representera mångfald och kulturell spretighet. Som det står formulerat i ett pressmeddelande: “a statement for the preservation and protection of our unique planet earth, peace and harmony.”

Åter till södra Utah, där spåren från stekande sol, väder, vind och krälande varelser är påtagliga, dock utan att hindra arbetsprocessen. För Arnold är det snarare en tillgång. Vördnaden inför platsen hon befinner sig på, är så stor att hon ser penseldragen som en dialog, ett samspel där former framhävs och levandegörs, som en organisk utväxt av landskapet. Det som sker, får ske. På så sätt jobbar hon inte mot utan med slumpen; ödet får avgöra hur dagsverket landar. Ibland flyter skapelserna ihop med omgivningen att de på håll ter sig som kamouflage, där det är svårt att tyda var den mänskliga inverkan börjar och slutar.

I dokumentären visas några möten med Arnolds vänner – mest spirituellt blir det när hon samtalar med navajoindianen Eli Secody – och via arkivbilder får man ta del av hur Arnolds strikta uppväxt har påverkat hennes konstnärskap och drivkraften att stå på egna ben. Hon säger att upptäckten av en plats, är upptäckten av en själ, vilket gör att hon aldrig känner sig ensam i ödemarken. Förutom sökandet och viljan att bottna i en urkraft, skänker Dialogue Earth förståelse för att en sten inte alltid bara är en sten. Vissa hittar hem i den urbana betongen, andra, som Ulrike Arnold, finner mening och ro i öknens varma famn.

Glöm inte var du kommer ifrån Darren Aronofskys surrealistiska skräckdrama Mother (2017), fungerar som en allegori över hur människan behandlar jorden. En författare med skrivkramp (Javier Bardem) och hans tålmodiga hustru (Jennifer Lawrence) bor i ett ensligt hus, vars inre väsen är en tickande bomb som exploderar när de yttre påfrestningarna blir för stora. Aronofsky kräver mycket av sin publik och är sällan övertydlig i intervjuer. Istället vill han uppmuntra oss att själva reflektera över symboliken i Mother, de många bottnarna och bibliska referenserna. Filmens barnförbjudna, illustrerade poster, där huvudpersonen visar upp sitt utslitna hjärta, bör dock ge en fingervisning om dess sensmoral.

I den inte fullt lika apokalyptiska satiren Downsizing (Alexander Payne, 2017) från samma år, har norska forskare kommit på ett sätt att stävja överbefolkning. Genom att krympa människor till att bli decimeterlånga, ska man radikalt spara på jordens resurser. En positiv ekonomisk bieffekt, åtminstone för medelklassen, är att den konverterade valutan som pyssling innebär ett liv i överflöd. Det visar sig snart att det är svårt att trolla bort orättvisor. På sedvanligt småputtrigt vis, förmedlar Alexander Payne den smygande insikten att människan allt som oftast är sin egen fiende.

Stadens lungor En i Chicago lokalt förankrad dokumentär, är The Lungs of the City (Harrison Swanson & Oliver Czuma, 2019), som handlar om hur stadens sjösida faktiskt inte är naturlig, utan konstruerad för att komma det gemensamma till gagn. Trots en knapp kvarts speltid ryms en hel del historik och intervjuer med stadsplanerare och andra experter. Det talas om återuppbyggnaden efter den stora branden 1871, skapandet av generösa utrymmen för stränder, promenad- och löpstråk och hur Chicago brukar förknippas med sin ståtliga sjösida.

vimeo

Ibland görs försök att exploatera dessa områden och därmed utmana gamla överenskommelser. Exempelvis nämns hur Hollywoodlegenden George Lucas kämpade i åratal för att etablera ett strandnära museum för sina filmuniversum, just vid Lake Michigan. Initiativet, som först välkomnades av såväl borgmästare som politiker, gladde säkert många Star Wars-fans, men kritiker varnade för att museets tilltänkta placering skulle inkräkta på det allmänna. De beskrev byggnaden som “an eyesore on the waterfront, [violating] public use policy governing development on the shore of Lake Michigan” (Reuters, 24/6 2016). Kritiken vann gehör och efter ett svidande nederlag blev det inte läge för Lucas-imperiet att slå tillbaka. Lucas Museum of Narrative Art håller istället på att etablera sig i Los Angeles. Slutet gott för vänner av matinéäventyr-memorabilia, men exemplet belyser utmaningarna i att verka för en expansiv, urban miljö, utan att tumma på de offentliga utrymmen som blivit en stads signum.

Självförverkligandets höga pris En poäng som görs i The Lungs of the City, är att det inom staden bör finnas rimliga ytor för mental paus och andrum från stadens larm. Detta får extra tyngd i en kontext som saknar något för svenskar så självklart som allemansrätten. Debra Graniks senaste spelfilm Leave No Trace (2018), handlar om en krigsveteran, som med sin tonårsdotter lever olovandes i ett naturreservat utanför Portland. Då pappan lider av PTSD, har han medvetet sökt sig utanför samhällets ramar. Dilemman uppstår när dottern börjar sakna den ordnade, trygga tillvaron i staden. Att det känns så äkta, beror på att historien bygger på ett äkta livsöde, fångat av författaren Peter Rock i boken My Abandomnent (2009). Aktuell forskning i ämnet syns bland annat i det Colorado-baserade dokumentärprojektet Remedy (Nick McNaughton), där det undersöks hur rekreation i naturen kan hjälpa krigsveteraner med stressrelaterade problem.

youtube

Att gå utanför sin bekvämlighetszon, eller rentav riskera livet för att bli ett med naturen, är ett återkommande tema i spelfilmer. Wild (Jean-Marc Vallée, 2014) och Into the Wild (Sean Penn, 2007) visar två personers respektive resor i vildmarken. Båda är baserade på verkliga händelser, precis som 127 Hours (Danny Boyle, 2010) om bergsbestigaren Aron Ralston, som överlevde en ödesdiger vandring i Canyonlands National Park i Utah. Även i omtalade dokumentärer som Grizzly Man (Werner Herzog, 2005) och Free Solo (Elizabeth Chai Vasarhelyi, Jimmy Chin, 2018), berättas om passionerade individer. Att som Alex Honnold i den sistnämnda bergsklättra utan livlina, lär förfära de flesta, men vem har facit för frihetstörstande själar? Vem producerar hållbara lösningar för att framtidens barn ska kunna vädra sinnet? Svaren lär finnas därute.

0 notes

bongda24hbet · 3 years

Text

Chưa từng thấy HLV Park Hang Seo bi quan đến thế

Chia sẻ về khả năng đi tiếp của tuyển Việt Nam tại vòng loại thứ 3 World Cup 2022 khu vực Châu Á, tờ Bolabod của Indonesia nhận định “ Chưa từng thấy HLV Park Hang Seo bi quan đến thế”.

Tuyển Việt Nam có thể bị loại?

Báo Indonesia đưa ra nhận định không mấy lạc quan về khả năng của tuyển Việt Nam tại vòng loại 3 World Cup 2022 khu vực Châu Á

Tháng 9 tới, Việt Nam sẽ có trận đấu đầu tiên tại vòng loại 3 World Cup 2022 khu vực Châu Á, đây cũng là vòng đấu cuối cùng quyết định tấm vé đến với VCK World Cup 2022 sẽ được diễn ra trên đất Qatar.

Theo kết quả bốc thăm hôm 1/7, Việt Nam sẽ ở bảng B, bảng đấu còn có sự góp mặt của Nhật Bản, Saudi Arabia, Australia, Trung Quốc và Oman. Với tư cách là đại diện duy nhất của Đông Nam Á có mặt tại vòng loại cuối cùng của khu vực Châu Á, tuyển Việt Nam không chỉ nhận được sự quan tâm của đông đảo người hâm mộ trong nước mà cả truyền thông của các nước bạn trong khu vực.

Mới đây, khi nhận định về cơ hội của tuyển Việt Nam trước vòng đấu quan trọng này, Chuyên gia Kukuh Wahirudi của tờ Bolalob, Indonesia nói:

“ Ông Park Hang Seo – HLV trưởng ĐTQG Việt Nam đã dẫn dắt tuyển Việt Nam đi đến thành công cực lớn, đội bóng nước này đã vào đến vòng loại cuối cùng của FIFA World Cup 2022 khu vực Châu Á. Đây cũng là lần đầu tiên trong lịch sử, bóng đá Việt Nam lọt top 12 đội bóng cuối cùng tranh tấm vé đến chung kết FIFA World Cup. Việt Nam được xếp cùng bảng với các cường quốc bóng đá trong khu vực như Nhật Bản, Saudi Arabia, Australia, Trung Quốc và Oman, tất cả đều trên Việt Nam trong BXH của FIFA.”

Có lẽ vì thế, thay vì sự tự tin thường trực, tôi lại thấy được ở vị HLV này một sự bi quan chưa từng thấy trước đây. Có lẽ hơn ai hết, ông ấy hiểu được Việt Nam đang ở vị trí nào”.

Đó là nhận định của người Indo, còn các đối thủ trực tiếp nói gì về Việt Nam. Theo tờ TTPlus của Trung Quốc nhận định “ Việt Nam từng là đội bóng nhỏ dễ bắt nạt, nhưng họ đã có những tiến bộ rất nhanh dưới thời HLV Park Hang Seo, họ đã nằm ở nhóm 2 các đội bóng mạnh của Châu Á. Các cầu thủ của họ đều có kỹ thuật tinh tế và sự kỷ luật cần thiết”. Tờ Sina của Trung Quốc cũng “cảnh báo” đội nhà không được đánh giá thấp và coi thường tuyển Việt Nam.

Trong khi đó, HLV tuyển Úc Graham Arnold đã chia sẻ trên tờ APP Sport, theo ông tuyển Nhật Bản và Saudi Arabia là hai đối thủ cạnh tranh chiếc vé đi tiếp trong bảng B. Nhưng Trung Quốc, Việt Nam, Oman đều là những đối thủ mạnh có thể gây bất ngờ, đội bóng của ông sẽ không được chủ quan.

Liệu thầy Park có bi quan trước những thử thách sắp tới?

Câu trả lời chắc chắn là: Không. Để đi đến được hiện tại phải nói là một thành công rất lớn của tuyển Việt Nam dưới bàn tay “phù thủy” tài tình của HLV Park, thầy Park không bi quan mà đó là khiêm nhường, là tôn trọng đối thủ.

Ngay sau buổi rút thăm chia bảng đấu hôm 1/7, HLV trưởng ĐTQG Việt Nam đã phát biểu “ Tại bảng đấu này, tất cả các đội còn lại đều xếp trên chúng tôi. Nhưng chúng tôi sẽ có sự chuẩn bị chu đáo nhất cho mỗi trận đấu bằng trái tim khiêm nhường, sự nỗ lực hết mình và đương đầu thử thách”.

Đây chính là chìa khóa cho sự thành công của HLV người Hàn Quốc. Ngay từ những ngày đầu tiếp nhận đội tuyển trẻ Việt Nam, ông chưa bao giờ có sự tự tin thái quá hay xem nhẹ đối thủ. Tất cả thành tích đều đến từ sự khiêm nhường, xem trọng từng đối thủ, luôn nỗ lực và chiến đấu hết mình. Đó cũng chính là những gì mà vị HLV này yêu cầu đối với những học trò của mình.

Park Hang Seo

Đánh giá các đối thủ tại bảng B, thầy Park nhận định tất cả các đội tuyển đều rất mạnh, có một phong cách thi đấu riêng, một màu sắc khác biệt. Nhưng tuyển Việt Nam cũng có một “tinh thần thi đấu” đặc biệt, không ngại đương đầu với thử thách và sự khó khăn, vì đó chính là cơ hội để tuyển Việt Nam cọ xát học hỏi và cải thiện chính mình.

Bài học lớn từ Thái Lan còn đó, cách đây 4 năm Thái Lan cũng tiến vào vòng loại cuối cùng của World Cup 2018. Khi ấy, Liên Đoàn bóng đá Thái Lan và CĐV đã đặt kỳ vọng rất cao lên Voi Chiến, họ tin tưởng rằng Kiatisak sẽ đưa đội bóng nước nhà đi đến đấu trường quốc tế, thoát khỏi “vùng trũng” Đông Nam Á.

Thế nhưng người Thái đã vỡ mộng, Thái Lan kết thúc vòng loại cuối với vị trí cuối bảng B. Nhưng họ không chấp nhận sự thật mà lại quy kết tội lên HLV Kiatisak, buộc ông phải rời ghế HLV ĐTQG Thái Lan. Và kết quả là đến hiện tại đội bóng này càng ngày càng tuột dốc, vòng loại 2 vừa qua còn để Indonesia cầm hòa.

Có thể nói thầy Park không bi quan, mà là biết mình biết ta. Biết tuyển Việt Nam đang ở vị trí nào, và đặt mục tiêu ra sao cho vòng loại tới. Nhưng dù kết quả có thế nào, người hâm mộ Việt Nam sẽ luôn sát cánh cùng đội tuyển và sẽ luôn tri ân sâu sắc đến vị HLV tài ba Park Hang Seo.

Nguồn: https://bongda24h.bet/chua-tung-thay-hlv-park-hang-seo-bi-quan-den-the/

0 notes

matchtrojorfotboll1 · 3 years

Text

ronaldo kläder barn Killar tror att spelare

ronaldo kläder barn Killar tror att spelare kommer till United på grund av historia och s ***. ”Liverpools löner

Man Uniteds löner

Det är verkligen otroligt. Man United har uppenbarligen råd att betala sina spelare så mycket. Siffrorna skulle inte se så dåliga ut ur deras perspektiv om spelarna levererade. Det som kanske är mer relevant är hur många bra erbjudanden Liverpool för närvarande har. Andrew Robertson är till exempel på £ 50 000 per vecka. Trent Fotbollsset barn Alexander-Arnold får ännu mindre betalt till 40 000 £ per vecka.

0 notes

fotbollstrojabarn123 · 3 years

Text

fotbollskläder barn juventus Liverpool har

fotbollskläder barn juventus Liverpool har nu släppt in bara 10 mål i sina 22 ligamatcher den här säsongen och Van Dijk förtjänar mycket beröm för det imponerande rekordet. I 90-minuten mot Brighton visade Van Dijk sin ledarförmåga. Liverpool försvarade sin ledning och holländaren. kunde ses skrikande mot den unga högerbacken Trent Alexander-Arnold för att komma i rätt defensivposition. Van Dijk var där i 15 sekunder och försökte få Alexander-Arnolds uppmärksamhet - vilket han så småningom gjorde. : Det var bara ännu ett exempel på Van Dijks inflytande på baksidan. Liverpool har nu en vecka på sig att förbereda sig för sin nästa match - en hemmaklass mot Crystal Palace innan de reser till Leicester följande tisdag. Och de kan vara säkra i vetskapen om att de kommer att komma in i fotbollströja barn med namn toppen av tabellen i februari vad som än händer.

0 notes

phgq · 3 years

Text

Sinas to lead Cebu media’s ‘shoot-for-a-cause’ competition

#PHnews: Sinas to lead Cebu media’s ‘shoot-for-a-cause’ competition

CEBU CITY – The Cebu Federation of Beat Journalists (CFBJ) will hold its ceremonial handgun shoot-for-a-cause competition with Philippine National Police (PNP) chief Gen. Debold Sinas as the guest of honor on Tuesday, Dec. 1.

The tournament is the first fund-raising event of CFBJ, an organization composed of news practitioners from established media outfits in Cebu, three months after its new officers took over.

Sinas will lead the ceremonial opening of the competition to be participated in by personnel from the Lapu-Lapu City Police Office.

Defense Press Corps president and CFBJ president Arnold Bustamente said they are grateful for the continuing support of the PNP to the Cebu media.

"We are an organization with over a hundred members. When the new officers thought of organizing a fundraising event, Police Regional Office (PRO)-7 regional director Brig. Gen. Albert Ignatius Ferro offered to help and this shooting competition is a realization of our plans in the organization," Bustamante said.

He noted that the entire amount that will be raised at the event will serve as a support fund for CFBJ's emergency and health program.

The first leg of the three-day shooting competition was originally set on Dec. 18-20, but due to the unavailability of Sinas on those dates, the event was moved to an earlier date.

Sinas served as PRO-7 regional director from 2018 to 2019.

CFBJ and PRO-7's shoot-for-a-cause event will be held in partnership with the Office of the Presidential Assistant for the Visayas. (PNA)

***

References:

* Philippine News Agency. "Sinas to lead Cebu media’s ‘shoot-for-a-cause’ competition." Philippine News Agency. https://www.pna.gov.ph/articles/1123373 (accessed December 01, 2020 at 01:50AM UTC+14).

* Philippine News Agency. "Sinas to lead Cebu media’s ‘shoot-for-a-cause’ competition." Archive Today. https://archive.ph/?run=1&url=https://www.pna.gov.ph/articles/1123373 (archived).

#Philippines #News #Filipino #Pinoy #Tourism #Politics #Culture #Editorial #Environment #Society #History

0 notes

bga-koeln · 4 years

Text

Aktionswochen gegen Antisemitismus 2020

Auch in diesem Jahr werden die Aktionswochen gegen Antisemitismus stattfinden. Zwischen dem 21.10.2020 und dem 01.12.2020 werden sich insgesamt acht Referierende mit verschiedenen Aspekten des Antisemitismus’ auseinandersetzen. Aufgrund der SARS-CoV-2-Pandemie werden die diesjährigen Veranstaltungen nicht in Präsenz in Köln, sondern ausschließlich Online stattfinden und via Youtube gestreamt werden bzw. als Zoom Event stattfinden.

Der Youtube-Channel des BgA Köln ist hier zu finden: https://www.youtube.com/channel/UCcy_ftBezbssjm3Wz_Yy_Gw

Die Aktionswochen gegen Antisemitismus veranstaltet das Bündnis gegen Antisemitismus Köln in Kooperation mit dem AStA Uni Köln und der Deutsch-Israelische Gesellschaft AG Köln sowie mit Unterstützung der Amadeu Antonio Stiftung.

Hier finden sich alle Veranstaltungen:

Mittwoch, 21. Oktober 19:30 Michael Brenner: Hitlers Testgelände. Wie München zur Hauptstadt des Antisemitismus wurde https://www.facebook.com/events/271411510733154/

Montag, 2. November 19:30 Alexander Steder: Antisemitismus – Ideologie und Kommunikationsstrategie des IS https://www.facebook.com/events/766699523879008/

Mittwoch, 4. November 19:30 Ronen Steinke: Terror gegen Juden - Wie antisemitische Gewalt erstarkt und der Staat versagt https://www.facebook.com/events/792977774601338/

Donnerstag, 12. November 19:30 Remko Leemhuis: „Ich muß deshalb dringend von jeder zusätzlichen Aktion für Israel abraten“ – Das Auswärtige Amt und Israel zwischen 1967 und 1979 https://www.facebook.com/events/2103385199794659/

Mittwoch, 18. November 19:30 Jan Weyand: Die Gegenwart des Antisemitismus Facebook-Event folgt.

Dienstag, 24. November 19:30 Melanie Hermann: Antimoderner Abwehrkampf – Zum Zusammenhang von Antisemitismus und Antifeminismus Facebook-Event folgt.

Montag, 30. November 19:30 Sina Arnold: „Across lines of color“. Das Verhältnis schwarzer und jüdischer Communities in den USA https://www.facebook.com/events/3841746212543115/

Dienstag, 1. Dezember 19:30 Ingo Elbe: It’s not systemic - Antisemitismus im akademischen Antirassismus https://www.facebook.com/events/262157775173286/

#antisemitismus #nationalsozialismus #antizionismus #islamischer staat #islamismus #halloween terror #terrorismus #Feminismus #antifeminismus #rassismus #antirassismus #bga köln

0 notes