#dystopy
Photo
The Blue Abyss
One of them.
10 notes
·
View notes
Text
Bright Future
palette: https://lospec.com/palette-list/temple-ruins
0 notes
Photo
GETREIDE AG :::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::: #getreide #contemporaryart #getreideag #foto #fotografie #photography #photo #photographie #factory #modernart #company #weed #artgalary #cereals #cereal #industry #industrie #economy #economy #terminator #dystopy #cyberpunk #albumart #postapocalypse #albumcover #apocalypse #endoftheworld #eraserhead #corn #workingclass https://www.instagram.com/p/Cft6Yw-IJ9B/?igshid=NGJjMDIxMWI=
#getreide#contemporaryart#getreideag#foto#fotografie#photography#photo#photographie#factory#modernart#company#weed#artgalary#cereals#cereal#industry#industrie#economy#terminator#dystopy#cyberpunk#albumart#postapocalypse#albumcover#apocalypse#endoftheworld#eraserhead#corn#workingclass
0 notes
Text
As-tu un compte aux Impôts / CAF / Améli / Pôle Emploi / Ursaff ? Ceci est pour toi :)
So, La Quadrature du Net a réussi à mettre la main sur 2 versions de l'algorithme de la CAF et c'est effarant. Et oui, ça te concerne quand même tu n'y es pas. Parce qu'ils utilisent tous des altos. Lit la suite vite fait ( ou passe direct à : Lutter contre les algos de contrôle )
La version longue mais très intéressante :
Notation des allocataires : l'indécence des pratiques de la CAF désormais indéniable
Mon résumé perso :
En gros, la CAF ne cherche pas à prévenir la fraude, elle cherche les indus. Pour ça, elle te score selon que t'es supposé être un profil de fraudeur ou pas. T'es AAH ? T'as le gros lot. T'es une mère célibataire ? T'as aussi un score élevé. T'es un couple qui gagne bien sa vie ? Même pas t'es inquiété.
So, selon ton score, l'algo décide de check ton dossier ou pas. Il flag ton dossier, un petit monsieur/madame regarde ton dossier en partant du principe que si l'algol t'a flag, c'est qu'il y a bien une raison non ? Et ils vont chercher la merde.
Là dessus. Ils vont cross tes données avec les impôts, l'assurance maladie, même tes comptes bancaires ( illégal ça non ? bah comme de te filer un score parce que t'habites le quartier pérave de ta ville et pourtant ! )
BREF !
La CAF déconne grave. Et comme son algo "il fonctionne", Pôle Emploi s'est dit qu'il allait aussi le test depuis le début de l'année.
Et comme ça marche bien, l'assurance maladie s'y est mis aussi. On rappel que l'assurance maladie a genre des tas d'infos sur toi que tu voudrais pas que le type de la CAF ou de Pôle Emploi puisse voir ?
ET DONC ?
Si tu veux lire la version courte et te dire qu'on a bien dépassé le stade de la dystopie ordinaire, c'est ici ( CAF, Assurance Maladie, URSAFF, Pôle Emploi, Assurance Vieillesse, Impôts, etc... ) :
Lutter contre les algos de contrôle
LA VACHE ! ET MAINTENANT ?
Tu as envie de ne pas trop te laisser ? Ca te branche un peu d'emmerder légalement les institutions ? Tu aimerais connaître le score de ton trimestriel salto ? Good ! La Quadrature te fourni les outils : 2 gabarits pour envoyer aux institutions afin d'avoir ces infos. Et si tu te sens d'aider, forward tes infos à la Quadrature pour qu'ils puissent saisir l'étendu des données ( okak'on aurait pas tous les même critères de sélection )
Vazy c'est par ici :
Demande ton score ( mais t'as pas de médaille à la fin )
#upthebaguette#French side of tumblr#france#algorithme#administration#pôle emploi#caf#ursaff#assurance vieillesse#assurance maladie#améli#quadrature du net#sérieux c'est important les gens#dystopie ordinaire#je ne suis pas un numéro#ah bah si en fait#psa#important#reblog pour un poil soyeux
46 notes
·
View notes
Text
People act like society and culture are geared towards families and kids when it's ridiculously not the case and honestly it would be better if it was.
#if it was geared towards families and kids we'd have well-funded well-run child care and the best maternal and children's health outcomes#and genuinely well-maintained children-only spaces with generous mandatory family leave#and a highly-funded and incredibly effective education system with well-regarded educators#and and an etc.#the fact that people bring kids to restaurants where they aren't really meant to be does not mean you're living in a nuclear family dystopi
23 notes
·
View notes
Text
ME01: “De Vandrande Städerna”.
Originaltitel: Mortal Engines.
Serie: Mortal Engines #01 (Mortal Engines Quartet #01).
Författare: Philip Reeve.
Översättare: Lena Karlin.
Publicerad: 2001 (på svenska 2018).
Medium: eBok/B. Wahlströms.
Lästes ihop med @kulturdasset i vår läsecirkel.
¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!
Delmål 1 (Kapitel 01–05).
En av de frågor som ploppar upp under första delmålet är frågan: ”varför designade Nicholas Quirke den första rörliga staden?”; jag minns inte om vi får något svar på den frågan längre fram. Faktum är att jag slås av hur lite jag minns av den här filmen – kanske är det ett tecken på att det är dags att se om den?
Vi kastas hur som haver in i den actionfyllda hetluften direkt, genom att Natsworthy smiter i väg för att se infångandet/slukandet av den lilla gruvstaden Salthook. Hur fungerar en rörlig gruvstad? Och snabbt får vi möta de figurer som kommer att bli centrala: Valentine, Katherine och Hester. Och vi får genom de två sistnämnda reda på att det är något skumt i görningen både med Medusa och vad det är (minns inte alls faktiskt utöver fragmentariska detaljer) men också varför Valentine behöver hålla Hester Shaw och hennes bakgrund hemlig. Jag vill också minna satt det är något med Kathrines bakgrund som är viktig … men minns inte vad.
En bra start, och jag flög igenom de 5 kapitlen (jag hann givetvis glömma det under veckan och planerade för 2x2-kapitels sittning). Vilken bonus och få läsa ett extra kapitel.
Delmål 2 (Kapitel 06–09).
Hester ger en första inblick i vad de rörliga städerna föddes ur, jordbävningar och vulkaner låter som något som en mer flyttbar bosättning skulle ha lättare att överleva. Intressant att Crome och Valentine (utgår från att de jobbar ihop) arbetar så hårt med att motbevisa att de rörliga städerna spelat ut sin roll. Och föga förvånande så hänger Hesters föräldrar (iaf hennes Mamma) ihop med det mystiska vapnet Medusa och Valentine.
Det här med Jägarna (aka Återupplivade människor, som pyser ånga. Någon form av robotar/cyborgs?)
Givetvis måste den kvinnliga piloten som Valentine pratat om för Kate varit Hesters mamma?
Och resan till Handelspunkten var lite som ”dit och hem igen” efter att Speedwells borgmästare tagit Tom och Hester till fånga för att sälja dem som slavar när de kommer fram. Att Tom och Hester nu lär sig samarbeta och att den senare alltmer öppnar ögonen på Tom är viktigt. Någonstans har jag en misstanke (eller ett minnesfragment) att Toms föräldrar hänger ihop med Medusa de också på något sätt, och att de avpolletterades liksom Hesters mamma.
Inser igen: åh vad lite jag minns av filmen, men jag såg den 31 maj 2020 så det är kanske inte så konstigt. Bra nu när jag läser boken, men det blir till att se om filmen sedan, helt klart.
Delmål 3 (Kapitel 10–13).
Det är givetvis något som är fel med London, hemlighetsmakeriet Borgmästaren och Valentine pysslar med men också den personkult som verkar finnas runt den sistnämnda. Det blir nästan lite obehagligt när Valentine beger sig åstad och det är rena folkfesten kring det. Tom och Hesters räddare i nöden har dock koll på vem Valentine egentligen är, och även om det ser tufft ut nu hoppas jag att hon inte avpolletterats redan.
Intressant sidospår med Hester och jägaren ”Törnskatan”. Av någon anledning ”hörde” jag honom i en kallt skrapande röst som om den kom från en gammal sliten, billig vinylskiva som sett ett och annat.
Delmål 4 (Kapitel 14–17).
Katherine börjar på egen hand gräva i attentatet mot sin far, framför allt vill hon veta vad som verkligen hände och vem Hester är. Undrar om hon är redo för den eventuella sanningen hon kommer finna? Få lär vara beredda på att öppet säga sanningen. Ingenjörslärlingen Pod gör det sannerligen inte. Situationen nere vid latrintankarna lär dock vara en ögonöppnare i sig. Klart är att Katherine om inte annat har höga ideal.
Hester och Tom lär ha hamnat på en Piratstad efter att slutligen undkommit törnskatan (undrar om det verkligen slutar här – jägarna är ju som sagt svåra att ta kål på) men det är en piratstad med ambitioner. Undrar om Tom kommer uträtta några större under på Turnbridge Wheels?
En sak är säker – det kommer verkligen fram i boken hur bisarr den här världen är. Till och med om man jämför med andra post-apokalyptiska världar jag stött på.
Delmål 5 (Kapitel 18–21).
Katherine får sig ett uppvaknande och får sig en släng av ”växa upp fort”-syndromet. Det där med ”utlänning till dotter” stärker vad jag minns från filmen att Katherine inte är Valentines biologiska dotter. Jag har för mig att hennes härstamning är rätt viktig… När hon smyger sig in på ingenjörsmötet får hon sig ytterligare ett par sanningar till livs. Hon är fortfarande övertygad om att Valentine är en god person och att han blir lurad av Crome.
”Äsch, Valentine är borgmästarens handgångne man”, sade någon annan. ”Låt er inte luras av historikermärket. Han är lojal som en hund, så länge vi ger honom ordentligt med pengar och han kan låtsas att hans utlänning till dotter är en fin dam från High London.” (Kapitel 21)
Jag är inte så säker. Jag är heller inte övertygad om att idén att återuppliva gamla massförstörelsevapen är en fantastisk idé. Var inte det en av anledningarna att man hamnade där man är ”idag”?
Ohh. Vi korsar vägarna med Airhaven igen, och får höra mer om rebellerna som tycker att de rullande städerna spelat ut sin roll (de har nog inte fel) och vår gamla bekanta Fang skall vara en spion för dem. Spännande. Jag ser det inte som lika konstigt som Tom gör att Hester både anade att Fang var en spion eller är positiv till rörelsen. Hon växte ju trots allt upp som ”mossing”.
Spännande med en amfibiestad som klarar sig både på land och till vatten, även om det blir ett snabbt abrupt slut för Turnbridge Wheels. Peavey gråter över opportunisterna som slaktar den sjunkande staden som om han själv inte är en pirat som lämnade sina barn att dö i staden. Han gör sorti ur historien som piratkaptener som fått besättningen emot sig brukar göra, och det är bara Törnskatans uppdykande som hindrar Tom och Hester att gå samma väg. Spännande.
Delmål 6 (Kapitel 22–25).
Så Törnskatan vill göra Hester till en jägare – och hon tycker det är en bra idé? Tom verkar få henne på bättre tankar iaf, gott så då han också var den som ändade Törnskatan. Törnskatan som f.ö. fick ett väldigt fint slut med att återfå sin gamla identitet innan denne dog. Tom blir mer och mer fäst vid Hester vilket kanske är bra…
…då Katherine verkar falla pladask för ingenjörslärlingen Bevis som gömmer sig på museet. Det är intressant att Londonborna är så segerrusiga att de inte ser det horribla i vapnet de hurrar över. Undrar om hon börjar få grepp om vem hennes pappa är ännu?
Delmål 7 (Kapitel 26–29).
Undrar om MEDUSA är en förkortning för något… Med tanke på att det stavas ut med versaler?
Det sjunde delmålet blir en bergochdalbana för stackars Tom, han ryker ihop med Fang när hon vill sabotera London. Men kommer på bättre tankar och vill inte att han heller inte vill att Batmunkh Gompa skall förstöras. Och knappt hinner han sluta fred med dessa stridande känslor att skydda båda städerna innan Valentine dyker upp. Och nu verkar han helt och hållet vara motståndsman, och insett att London måste skyddas från Crome och Valentine.
Katherine lägger pusslet och inser att Hester kanske inte var utan legitima själ att vilja döda Valentine.
Trist att mista Anna Fang redan här. Skall bli spännande att se hur det går för Tom och Hester nu – och om Katherine kommer hjälpa dem för att rädda London undan sig själv.
Delmål 8 (Kapitel 30–33).
Kate går mycket riktigt igenom en liten kris när Valentine kommer hem, hon väljer iaf att konfrontera honom. Han tar till skuldkortet och skyller givetvis på henne – eller snarare att han ville ge henne en bättre framtid. (Vilket hon i realiteten haft). Här ser vi att det finns de som ser en stor skillnad på att äta en stad (dvs att delvis inkorporera den i sin egen) och utplåna en annan stad totalt. Men merparten av Londonborna verkar för segerrusiga för att inse skillnaden kanske.
Det mesta av det intressanta sker kanske inne på museet, Melliphant har som en lydig hund skvallrat för Crome och nu står ingenjörerna tillsammans med de nya jägarna för dörren. Lite småkul scen där historikerna (de flesta av dem) står upp för vad som är rätt.
På något sätt är det en fin scen när Tom får återse sitt London igen, och inse att det är (precis som alla andra städer) en rätt fel tingest. Och han har kanske sett lite för mycket, upplevt alternativ, för att riktigt se det som hemma.
Och nu är Hester Shaw åter på däck med siktet inställt mot Valentine. Samtidigt som Kate och Bevis rör sig uppåt längs kattgången för att förstöra Medusa. Upplösningen nalkar sig.
Delmål 9 (Kapitel 34–37).
En fartfylld upplösning utan att action-delen har för mycket utrymme. London brinner bokstavligen när Tom’s ”Jenny Hanniver” möter Valentines ”13th Floor Elevator” där Tom mot alla odds segrar. Valentine är dock inte ombord utan släpas med Crome till Medusa för att aptera den till att spränga försvarsmuren. Och det är här vi för första gången kanske inser exakt hur knäpp mannen är och vilken hybris han utvecklat:
”När vi har slukat den sista kringströvande staden och raserat det sista bofasta samhället ska vi börja gräva. Vi ska bygga enorma motorer som drivs av hettan i jordens innanmäte och styra vår planet ur sin bana. Vi ska sluka Mars, Venus och asteroiderna. Vi ska sluka själva solen och färdas vidare genom universum. (Kapitel 34).
Det är ju så dags för Valentine att ”inse sanningen nu”. En ödets ironi att Katherine förlorar sin Bevis Pod när hennes fars skepp kraschar över London. Det är lite väntat att det inte stoppar Katherine däremot, som sätter kosan mot Medusa och alla intentioner att stoppa den.
Katherine ställer sig mellan Valentine och Hester och tar sålunda ett dödande svärdshugg ämnat för den senare. Hon tar Medusa med sig i fallet – det här är ju nackdelen med att pyssla med saker man egentligen inte begriper sig på: det kan leda till en oåterkallelig katastrof.
Boken slutar med Crome som går under när Medusa förgör sig själv, och Valentine blir kvar på taket när Katherine dött. Hester och Tom lämnar ensamma staden i luftskeppet Jenny Hanniver. Och mycket tyder på att de kommer leva längs fågelvägarna nu.
Sammanfattning.
En riktigt bra bok som blandar steampunk och dystopi på ett föredömligt sätt. Här och där ser man tecken på att boken är ämnad för en yngre målgrupp men annars är den genomgående en bra läsning även om man passerat övre gränsen för denna grupp. Jag tycker fortfarande att världen som målas upp med städer som rullande monster är en bisarr sådan, och det kommer verkligen fram i boken just hur absurd och snedvriden den är. Och jag hade gärna sett boken fördjupa sig lite i vad Crome egentligen har emot bofasta (mer än en obestämbar avundsjuka). Jag mindes väldigt begränsat av filmen, och släppte det mesta under läsningens gång – jag ser nu fram emot att se om filmen. Och kanske framöver läsa de resterande tre delarna i serien.
Länkar.
Boken @ Goodreads.
Boken @ Libris.
#läsning#bokcirkel#läsecirkel#böcker#philip reeve#mortal engines quartet#mortal engines#de vandrande städerna#fantasy#science fiction#post-apokalypsism#steampunk#äventyr#dystopi#fiction#science fantasy#2001#UK#2018#SE
13 notes
·
View notes
Text
Die letzten guten Menschen in Sodom
„Wir alle fallen ständig von der halb verstandenen Vergangenheit in die unvorhersehbare Zukunft. Ein anderes Wort für Fallen ohne Angst ist Fliegen.“
Stell dir vor, die Apokalypse steht an und du kannst dich davon freikaufen. Und stell dir vor, du bist so reich, dass du dir ein exklusives Frühwarnsystem und einen gewaltigen Bunker leisten kannst und während der Rest der Menschheit untergeht, darfst du weiterleben. Dieses Szenario entwirft Naomi Alderman in ihrem Roman The Future (erschienen 2023 bei Heyne) und führt dem Leser damit eindrucksvoll die Macht des Geldes und der Superkonzerne vor Augen. Alderman, die bekannt ist für ihre dystopischen Romane, schafft hier eine der unseren sehr ähnliche Gesellschaft, weswegen ihr neuster Roman nicht nur ein spannender Thriller, sondern ebenso ein brandaktueller Gesellschaftsroman ist.
Im Amerika einer nicht näher benannten Zukunft liegt die gesamte Macht in den Händen von drei großen Technikfirmen, hinter denen drei Milliardäre stehen, denen es völlig egal ist, dass die Zerstörung des Planeten immer weiter voranschreitet. Martha Einkorn, die als persönliche Assistentin des CEOs des größten Social Media Konzerns Fantail arbeitet, muss genau dies erkennen und schmiedet mit einigen Verbündeten einen waghalsigen Plan, um die Superreichen aufzuhalten. Als sie dann auf Survival-Expertin Lai Zhen trifft und sich in sie verliebt, bekommen die Ereignisse eine neue Dynamik.
Bereits in ihren vorherigen Romanen hat Alderman bewiesen, dass sie in der Lage ist, Fakt und Fiktion auf beeindruckende Weise zu verbinden. So ist das Szenario des Weltuntergangs natürlich fiktiv, doch die Ursachen und Mechanismen, die diese Katastrophe herbeiführen, lassen sich auch in unserer Gegenwartsgesellschaft ausmachen: das Macht- und Gewinnstreben einiger weniger Großkonzerne, Medienmanipulation und Fake News, ein oft fehlendes Umweltbewusstsein, zunehmende gesellschaftliche Spaltung und vieles mehr
Doch nicht nur ihre Gesellschaftskritik macht den Roman so lesenswert. Die anachronistische Erzählweise und die Sprünge zwischen den Figurenperspektiven bauen einen Spannungsbogen auf, der bis zur letzten Seite anhält, so dass keine der knapp 550 Seiten überflüssig ist. The Future ist ein Roman, der viele Themen berührt. Von Umweltthematiken und der Rückkehr zur Natur, über Künstliche Intelligenz bis hin zu Sekten und religiösen Themen ist alles mit dabei. Trotzdem wirkt der Roman keinesfalls überladen. Ganz im Gegenteil: Auf überzeugende Weise zeigt Alderman, wie all diese verschiedenen Bereiche auch in unserer Gegenwert miteinander verbunden sind und wie wir das Ganze nur über seine einzelnen Teile begreifen können.
4 notes
·
View notes
Text
#Action#science-fiction#post-apocalyptique#dystopie#cyberpunk#biopunk#filles armées#western italien#mecha
3 notes
·
View notes
Text
Global Pollution - Time to fight back !!
#freewebnuaiart#aiart#aiartcommunity#digital art#ai art#artists on tumblr#art#fantasy#fantasy art#dystopi#dystopia
2 notes
·
View notes
Text
Humanité
D'abord un sourire. Un franc et large sourire. A faire briller une nuit sans étoile. Puis des yeux rieurs. Pétillants même. Bleus lagon. Mais, bizarrement, ils ne clignent jamais. Alliés à une longue chevelure blonde, ils illuminent un visage bienveillant. Ajouté à cela, une voix douce qui calme les ardeurs des plus haineux. Pour faire bonne mesure, une empathie et une érudition qui réconcilient les insensibles et les revêches. Enfin, elle manie l'art du discours neutre à la perfection. Bref, un concentré d'humanité.
Son nom : Eva2023.
PS : Vendu et disponible à l'état neuf chez DroïdTech
8 notes
·
View notes
Text
Un jour, un livre aux Éditions Kelach.
Demain : nos libertés.
Anthologie - Dystopies - Social.
Des libertés menacées, des gouvernements totalitaristes, des principes poussées à l'extrême…
Dix dystopies imaginées par onze auteurs pour explorer des possibles…
Comme un air de révolte…
4 notes
·
View notes
Photo
Ashkeeper
For almost two decades, year after year, he has been patiently fulfilling his duty. What does he do? Keeps the ashes. Does not collect, does not archive, and does not even guard — just stores. Maybe sometimes he uses some of the handfuls at his discretion, but mostly not.
Because it's not his ashes. It's mine.
0 notes
Text
Groupes
Le projet avance de plus en plus, nous sommes certaines de pouvoir l'ouvrir courant du mois de mars, la date vous sera précisée en amont ne vous en faites pas. Et en attendant, pour vous donner une petite idée plus précise du forum, et vous projeter peut-être un peu plus, voici un descriptif des groupes que vous pourrez retrouver sur One Life.
Utopistes
Véritables passionnés, ils aiment la vie, la beauté du monde et des personnes, peu importe leur parcours et les épreuves qu’ils ont enduré. Personnalités positives, ils sont du genre à rêver et aimer rêver, à toujours voir le verre à moitié plein et à se battre coûte que coûte pour obtenir ce qu’ils désirent. Parce qu’ils veulent vivre avant tout, profiter de toutes les richesses du monde et ils y croient eux, à un monde meilleur sans injustice ni haine. Parce que si on devait arrêter d’y croire, à quoi bon vivre ?
Réalistes
Personnalités terre à terre et peut-être un peu fatalistes parfois, ils ne sont pourtant pas mécontents de leur sort. Bien sûr, ils rêveraient de plus grand, d’un monde meilleur et sûrement plus simple mais ils savent bien que ce n’est pas possible. Parce que tout comme le blanc a besoin du noir et la lune a besoin du soleil, ils sont convaincus que l’équilibre est la clé pour que le monde se porte bien. Alors ils avancent pour eux et pour leurs proches, ils subissent un peu parfois mais ils essayent de prendre chaque événement vécu avec philosophie.
Dystopistes
Pour eux, le monde est pourri, infecté d’un mal qui ne se soignera jamais, comme une longue nuit qui ne se terminerait jamais. Peut-être ont-ils vécu trop de mauvaises choses dans leur vie pour être encore capables de voir comme le monde peut être lumineux. Alors ils se contentent de vivre, de se trouver un but qui leur semble pourtant si difficile à atteindre, et ils ont cette colère et ce désir d’exploser en eux, de crier à quel point ce monde craint et à quel point l’être humain est une espèce foncièrement mauvaise quoi que les autres en disent.
2 notes
·
View notes
Photo
GETREIDE AG :::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::: #getreide #contemporaryart #getreideag #foto #fotografie #photography #photo #photographie #factory #modernart #company #weed #artgalary #cereals #cereal #industry #industrie #economy #economy #terminator #dystopy #cyberpunk #albumart #postapocalypse #albumcover #apocalypse #endoftheworld #eraserhead #corn #workingclass https://www.instagram.com/p/Cft396cP4gW/?igshid=NGJjMDIxMWI=
#getreide#contemporaryart#getreideag#foto#fotografie#photography#photo#photographie#factory#modernart#company#weed#artgalary#cereals#cereal#industry#industrie#economy#terminator#dystopy#cyberpunk#albumart#postapocalypse#albumcover#apocalypse#endoftheworld#eraserhead#corn#workingclass
0 notes
Text
#mel gibson#teubé#débile#cops#cuir#leather#george miller#miller#madmax#mad max#australie#1979#dystopie#route#bagnoles#cars#motos#aigle de la route#post apo#so#romane#abbeville#samuel#bisley#keays byme#bolides hurlants#brian may
2 notes
·
View notes
Text
Der Tropf in den Ozean, der einmal ganz gross war und nun schrumpft. Bedeckt von Gabeln aus Plastik, Flaschen ohne Post, verdreckt, durch das System, dass ja auch zu funktionieren schien. Zumindest für jene, die den Dreck nicht sehen müssen. Es tauchten mal die Fische der tiefsten Meere an bunten Korallen hindurch und nun?
Wie wollen wir handeln? Wer schreibt noch Utopien?
— geschrieben Lilie Zahn Oktober 2023
2 notes
·
View notes
Last Seen Blogs
